Anna Gavalda, Bokrecensioner, Författare

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Titel: Tillsammans är man mindre ensam

Författare: Anna Gavalda
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 535
Språk: Svenska
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Ensemble, c´est tout
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Albert bonnier
ISBN: 91-0-010605-4
Utgivningsår: 2005 (2004)
Format: Inbundet
Första meningen: Paulette Lestafier var inte så tokig som folk sa.
Handling: Camille är en utbränd ung kvinna som gör sitt bästa för att försvinna. Sjuk och nedkyld räddas hon av sin granne, Philibert, som låter henne bo i sin stora lägenhet. Där finns även hans inneboende Franck som arbetar som kock och är butter och ohyfsad. Mormor Paulette är en egensinnig gammal dam som vantrivs på ålderdomshemmet och flyttar in hos de tre.
   Handlingen i Anna Gavaldas nya roman utspela sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan.

Mitt omdöme: Tyvärr var det här ingen bok för mig, med tanke på hur den var skriven. Det är speciellt, mycket fylls ut av tomma dialoger, vilket känns märkligt och ibland jag blir tokig. Ungefär som om jag försöker tjuvlyssna på en grupp människor på stan. Jag hör vad de säger, men får inget grepp om situationen eller förstår vilka de är. Det blir tomt och platt. Sedan finns inga direkta miljöbeskrivningar eller om människorna och situationen. Det är bara lite hopp hit och dit, med prat och kanske någon beskrivning men den är så ynklig att den bara flyger förbi, jag tappade fokus.
Men i början tyckte jag den höll sig och jag hoppades på att den skulle fortsätta. Då var det lite spännande det sättet som den var skriven på, men i efterhand tappade den mig. Vilket var synd för de hade varit roligare att kunna fängslas lite mer om de sargade själarna som försökte hitta rätt i tillvaron. Jag hoppades och gav den en chans, men hur den berättades föll inte mig i smaken. 

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Helen Simonson

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson

”Världen tycktes ha krympt ihop och rymdes nu utan problem inom rummets väggar.”


Titel: Major Pettigrew´s sista chans
Författare: Helen Simonson
Serie:
Genre: Roman
Antal sidor: 434
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Major Pettigrew´s last stand
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Forum
ISBN: 978.91-37-13786-5
Utgivningsår: 2010
Format: Inbunden

Första meningen: Major Pettigrew var fortfarande uppriven efter telefonsamtalet från sin brors fru, och därför tänkte han sig inte för utan öppnade automatisk dörren när det ringde på. 
Handling: Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. För honom är tillvarons grundpelare en omsorgsfullt tillagad kopp te, korrekt uppträdanden samt plikten och äran. Han lever ett inrutat pensionärsliv och sedan hustrun gick bort känns dagarna ofta långa, trots golfklubben och en och annan societetsjakt på ett närliggande gods.
   En morgon ringer det oväntat på dörren. Utanför står mrs Ali som sedan många år äger samhällets lilla speceriaffär. Hon kommer från Pakistan och på ytan verkar de inte ha mycket gemensamt. Men snart upptäcker de att de delar kärleken till böcker och trivs i varandras sällskap.
   Det här blir början på en vänskap mellan majoren och mrs Ali, som med tiden djupnat alltmer. Frågan är bara om deras relation kan överleva omgivningens motstånd och deras egna tvivel.

Kommentar: Det här är en bok som är ganska långsam att läsa. Det har nog att göra med att jag inte får ta del av något fängslande. Det tog väl hundra sidor att få grepp om situationen, och ytterligare hundra sidor för att engagera sig och börja förstå. Men den är absolut mysig, med sina inslag av böcker och te.

Jag tycker att den andra halvan av boken var bättre. Då blev det charmigt och ofta insiktsfullt, så som jag gillar. Citat som man gärna markera för att minnas. Ibland tyckte jag dock att dialogerna var lite lustiga, jag funderar liksom om man verkligen pratar så. Men jag tänker att äldre människor kanske gör det, eller i det landet, för den delen.

Det är heller inte lätt att inte jämföra den här bok med den som jag läste innan, En man som heter Ove. Böckerna har många likheter, men där tar det stopp, för de är skrivna på helt olika sätt och inte helt otippat föredrar jag Backmans bok.

Major Pettigrew´s sista chans är inte bara en romeo och julia-saga med en oväntad vänskap på äldre dar, utan jag tyckte också den handlade mycket om majorens relation med hans son.

I överlag tyckte jag boken kändes spretig, seg och jag var ofta oberörd, men visst hade den sina ljusglimtar emellanåt som jag verkligen gillade.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.
Bokrecensioner, Författare, Kathryn Stockett

Niceville av Kathryn Stockett


Originaltitel: The help
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Bonnier Audio
Utgivningsår: 2009
Antal timmar: ca 18, 16 CD
Uppläsare: Anna Maria Käll




Handling: När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutande universitetsstudier, faller hon tillbaka till sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats: hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

   Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
   Tillsammans med en annan svart hemhjälp – den egensinniga och smarta Minny – bestämmer sig Skeeter och Aibieen för att skriva en bok om skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Mitt omdöme: Det är 60-tal och tiden när Martin Luther King tågade fram på stadens gator och sa ”I have a dream”. Samhället är på väg att förändras. Svarta och vita människor lever skilda liv. De svarta får sin brödföda genom att jobba som hembiträde. Förhållandena är heller inte rättvist, det finns mycket regler för hur de ska bete sig i de vitas hem. Och när Aibileen och de andra tar hand om någons annans barn, tvingar de lämna sina egna barn hemma. Men just hur kärleksfulla de är mot barnen var rörande att läsa (höra) om.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det är ett viktigt ämne, den har intressanta karaktärer och det finns spänning. Och så uppskattade jag att de ska just skriva en bok – Niceville. Men det visar sig inte vara den lättaste uppgiften. En härlig bok helt enkelt!

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Khaled Hosseini

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Titel: Tusen strålande solar
Författare: Khaled Hosseini
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 402
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Thousans Spendid Suns
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21880-7
Utgivningsår: 2009 (2007)
Format: Pocket





Första meningen: Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.

HandlingMariam är bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila – hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd.
Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständiga upptrappad våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de varandra allt närmare.
Tusen strålande solar är en gripande berättelse om en oförsonlig tid, en osannolika vänskap och en kärlek större än livet självt.


Mitt omdöme: Efter att ha läst Hosseini´s succé Flyga drake, var det med hög förväntan som jag började läsa den här boken. I Tusen strålande solar skildrar författaren en annan berättelse i skuggan av Afghanistans fasansfulla öde. Jag har inte mycket kunskap om vad som sker och har skett i dessa områden, inte heller kännedom om hur det måste vara att faktiskt leva under sådana omständigheter. Men när jag läste den här boken fick jag ett större grepp om situationen. Det är fruktansvärt. Mer än vi kan förstå.

Vi hör dagligen om krig, vapen och smällar. Men att varje bomb förändrar ett helt liv för en människa, det har vi svårt att ta till oss. Liksom hur kulturen påverkar kvinnorna. Mariam som tvingas gifta sig med en man lika gammal som sin far, och får leva under otänkbara förhållanden. Det är så orättvist.

Berättelser och böcker kan ha en förmåga att faktiskt få en att känna den smärta och förlust som präglar den här boken (men också kärlek och hopp!). Mängder med regler etableras, saker som vi tar för givna blir förbjudet. Jag finner inga ord för den hjärtlösheten. Att leva med sådana villkor! Mot upptrappningen och slutet rann tårar nedför mina kinder. Författaren har en beundransvärd förmåga att bygga upp oförglömliga historier.

Tack Hosseini, för att du låter oss ta del av sådant som vi bara bläddrar förbi i nyhetsflödet, och för att du målar upp en berättelse i denna bok som verkligen griper tag i en.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Karin Alvtegen

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen

””En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans”

Titel: Fjärilseffekten
Författare: Karin Alvtegen
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 256
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-511-5
Utgivningsår: 2013
Format: Pocket

Första meningen: Ett obekant ljud.

Handling: En bil krockar av en oförklarlig anledning med ett Intercitytåg. Elva människor dör. Men vad leder egentligen fram till olyckan? Finns det ett exakt startögonblick? Vem mer än bilföraren bär skulden? Alla händelser förgrenar sig bakåt. Tillfälligheter vävs samman i ett oändligt nät som bildar ett nu.


Mitt omdöme: Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den är rätt så kort men ändå fylld med känsla. Man kommer otroligt nära de tre karaktärerna – Anders, Bodil och hennes dotter Viktoria. Jag gillar grundtanken med boken, det känns aktuellt. Jag gillar ju sådana här teorier.
Fast jag tycker inte att bokens innehåll och dess resa motsvarar vad den ”skulle” handla om. Men det kanske bara är jag… För mig är det en liten lucka i slutet, och jag hade gärna fått uppleva det ännu tydligare hur varje handling leder fram till något – den s.k fjärilseffekten.

Men i det stora hela var det underbart att få läsa Fjärilseffekten, jag gillade den skarpt.

Mitt betyg:

Anuradha Roy, Bokrecensioner, Författare

En karta över omöjlig längtan – Anuradha Roy

”´En vertikal världskarta´, sa han medan hans fingertoppar följde de längsta linjerna i min handflata. ´Med breda floder av längtan, höga berg av ambition!´”


Titel: En karta över omöjlig längtan
Författare: Anuradha Roy
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 366
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: An atlas of impossible longing
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-43-01320-7
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Det varma eldskenet lyste upp den öppna platsen i centrum av hyddor med halmtak, och palmbladsbägare med toddy gick från hand till hand.

Handling: De växer upp tillsammans, två barn som finner varandra när andra övergivit dem. Hon är en djärv och påhittig liten flicka. Han är en föräldralös pojke, intelligent, vetgirig och obrottsligt lojal mot henne. De är bästa vänner – fabrikörens sondotter Bakul och den föräldralöse pojken Mukunda. Men med tiden djupnar känslorna, och då förändringen upptäcks blir konsekvenserna smärtsamma. Hastigt fattas beslutet att skilja dem åt.

Kommentar: I En karta över omöjlig längtan får vi följa en indisk familj i tre generationer. Boken är även uppdelad efter dessa tidsperioder, där varje del har en egen handling. Först kunde jag tycka att det gjorde berättelsen alltför spridd och ogreppbar. Men samtidigt ger det ett djup och fångar ett annat perspektiv.

Men det är så synd, för berättelsen når inte fram till mig. Den känns alldeles för sporadisk och opersonlig. Jag frågade mig hela tiden när jag läste, varför ska jag bry mig? Jag saknar en form av spänning och förväntan. Att som läsare bli lite mer involverad. Det som gjorde att jag ändå läste ut den, även om det var ett kämpigt tragglande mot slutet, var för att 1. omslaget är så fint, 2. jag gillar språket samt 3. det kan vara en fin historia. Men nej, boken berör mig inte, jag förstod mig inte på den, men kanske finns det andra som skulle göra det.

Boken är en lågmäld, svävande och rundad berättelse om just längtan – om du förstår vad jag menar. Jag tycker ändå att den var vacker, men hade önskat mer glöd.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Cecilia Samartin, Författare

Drömhjärta av Cecilia Samartin

”Det var känslan av att ha förlorat våra själar som vi måste hålla tyst om, smärtan hos varje omplanterade rötter som längtade efter fosterjorden”


Titel: Drömhjärta
Författare: Cecilia Samartin
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 422
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Broken paradise / Ghost heart
Översättare: Torun Lidfeldt Bager

Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-195-2
Utgivningsår: 2012 (2004)
Format: Pocket

Första meningen: Värmen är det jag älskar mest, hur den tränger sig in och sprider sig ut i fingertopparna och tårna tills det känns som om jag är en del av solen, som om den växer inuti mig.
Handling: Kusinerna Nora och Alicia växer upp på 1950-talets Kuba, en paradisö för två små flickor från välbeställda familjer. De är bästa vänner som delar lekar och drömmar, men när Fidel Castro griper makten förändras allting hastigt och de tvingas skiljas åt. Nora flyr med sin familj till USA, medan Alicia under Castros regim får uppleva hur det en gång så lyckliga livet i Havanna nu gränsar till fattigdom och nöd. Efter många år mäktar Nora inte längre med att nöja sig med att läsa Alicias brev. För att hjälpa sin sjuka väninna måste hon återvända till ett ofattbart fattigt Kuba, där varje dag är en kamp och där hungern driver människor till desperata handlingar.

Mitt omdöme: Jag var väldigt hoppfull inför den här boken. Den verkade otroligt vacker.
Med facit i hand är jag jättenöjd. Det var en fantastisk historia. Det är ett jämt flöde hela tiden som får mig att vilja fortsätta läsa tills jag nått sista sidan. Jag sträckläste. Språket är vackert och sagolikt, fyllt med visdom.
På slutspurten när jag verkligen etsats mig fast blev jag så berörd att tårar fyllde mina ögon vid flera tillfällen, och det är nog inte så vanligt. Det är det jag menar med att det är en vacker historia, det fanns så många betydelsefulla insikter om livet.
Egentligen vet jag inte varför den inte får toppbetyg av mig. Det är nog bara en personlig preferens. Kanske saknas lite, bara lite, mer från karaktärerna. Jag hade velat fastna mer för Nora, eftersom boken är mer centrerad kring henne, komma närmare hennes tankar och känslor. Men förutom det, tycker jag verkligen att den ska läsas! Drömhjärta finns med på min favorithylla.

Mitt betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Khaled Hosseini

Flyga drake av Khaled Hosseini

”För dig ska jag göra det tusen gånger om”


Titel: Flyga drake
Författare: Khaled Hosseini
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 352
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kite runner
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7001-703-2
Utgivningsår: 2003
Format: Pocket

Första meningen: Jag blev den jag är idag en kall, solig dag vintern 1975, när jag var tolv år gammal.
Handling: ”De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i ett fredligt Afghanistan. De uppfostras sida vid sida men lever i helt skilda världar – Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amir och hans far till USA.
   I Kalifornien skapar de sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser Amir att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
   Flyga drake är en skakande berättelse om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia. Det är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet som nu också har filmatiserats.”

Mitt omdöme: Jag var tveksam inför den här boken. Visst hade jag hört gott om den, och att den till och hade filmatiserats. Det är egentligen själva miljön som boken utspelar sig i som inte tilltalar mig. Och att jag påbörjade en liknande bok förut, som jag tvärt avslutade i mitten. Dumt nog.
Men jag blev överraskad. Så pass mycket att jag vill läsa fler böcker av Hosseini. Författaren griper tag om en med sin storslagna berättelse. Fokuset är på karaktärernas resor. Jag känner med dem. Amirs självförakt och distansering. Hassans vänskapliga ihärdighet och pappan med sina plågor han skaffat sig i livet. Hur fel det kan bli om vi inte står upp för oss själva. När vi sluter oss. När vi undanhåller. Att ha en anti-hjälte var för mig väldigt befriande, att veta att hur fel vi än gjort kan vi alltid gottgöra saken. Åtminstone återfå sin heder.

Några som själva växt upp i landet hade beklagat sig över i en recension att boken inte motsvarar verkligheten, att författaren bara vill bli berömt och populär. Som sagt, så var miljön det som gjorde mig tveksam till att överhuvudtaget läsa boken. För mig var en god historia det som betydde något. 

Boken är snyggt uppbyggd. Det tog inte lång tid att fastna i handlingen. Vartefter sidorna passerar avslöjas allt mer och det gör storyn än mer intressant. Det finns ingen tråkig stund, hela tiden händer det något. Den är lättläst, sidorna svischar förbi. Och när det sista bladet är passerat har jag ett stort leende på läpparna.

Jag är glad att mina förväntningar överträffades med sådan bravur, nu måste jag se storyn på film!

Mitt betyg: