Bokrecension – Allt jag fått lära mig

Författare: Tara Westover

Handling: Allt jag fått lära mig har rosats av kritiker över hela världen, låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och översatts till 26 språk. Den är en gripande skildring av en ung människas strävan efter kunskap, om att formas som människa, om familj, lojalitet och självförverkligande.

Boken är den amerikanska författaren Tara Westovers internationella bästsäljare om en uppväxt där hon lär sig att förbereda sig för domedagen istället för att plugga matte och historia och umgås med andra barn. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården en värld som kan ge henne ett helt annat liv.

På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.

Vad jag tyckte:

+ Intressant, otrolig, personlig och viktig
– Nära att strunta i inledningsvis (tur jag höll kvar!)

Betyg: 4 av 5

Natur & Kultur – 395 sidor – 2019

Bokrecension – Skönhet ur askan

Författare: Cecilia Samartin

Handling: Moldaviens landsbygd. Inesa förbereder sig för sin bröllopsdag och hennes nittonåriga hjärta har aldrig varit lyckligare. Mitt i förberedelserna kidnappas hon och blir brutalt bortrövad från sin älskade familj.

En liten by i Mexiko. Karla, 15 år, tvingas ta hand om sin lillasyster när modern försvinner. Hon förälskar sig i en charmerande man som uppvaktar henne ihärdigt – men hans kärlek har dolda motiv.

Ohio, USA. Lilla Sammy önskar sig rosa tygskor och mat till sin katt. När styvpappan förgriper sig på henne försvarar hon sig – och barndomen får ett abrupt slut.

Tre ensamma och rädda flickor vars liv strålar samman i Las Vegas, staden som aldrig sover, där de kastats in i en mörk och ohygglig värld. Nära den absoluta botten finner de varandra och stärkta av varandra och sin vänskap bestämmer de sig för att fly. Tillsammans påbörjar de resan mot friheten.

Cecilia Samartin är tillbaka med med en stark och viktig skildring av hur mänskligheten mot alla odds förmår att läka även de djupaste sår.

Kommentar: Samartin är en av mina favoritförfattare. Jag har läst hennes fantastiska serie om Señor Peregrino liksom Drömhjärta och Salvadoreña. Jag gillar hennes språk och hennes sätt att berätta en historia på skarpt. Det är så vackert. Så jag var väldigt nyfiken på en ny bok av henne.

Dessvärre blev jag besviken, och det var verkligen synd. Men jag känner inte riktigt igen henne. Hon säger i efterorden att hon ville prova något nytt och utmana sig och det kan ju vara nyttigt, men för mig gick det åt fel håll. Först tog det lite tid innan jag kom in i boken, det klickade inte sådär magiskt som det gjort med det andra jag läst. Sedan gillade jag faktiskt inte ens handlingen, och då blir det svårt. I början var det okej men sedan blev det de där hemska och grymma som författaren vill belysa men som jag känner lite obehag av att läsa så pass mycket utav. Framförallt när jag inte fick hålla fast vid något ljust och hoppfullt. Det upptog för mycket plats för mig och mot slutet kände jag inte heller någon tillfredsställelse efter att ha läst den. Så tyvärr. Det här med att läsa om slaveriets fasor kräver nog sitt för att fånga mig.

Betyg: 2 av 5

Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, tusen tack för det!

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig 🙂

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.


Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3×3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:

Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med…

Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 396
Förlag: Forum

Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé…

Mina kommentarer
Den här boken fick vänta på mig väldigt länge, inte riktigt rättvist egentligen när den allra helst tycks handla om just böcker. Men när den blev rekommenderad som svensk feelgood bland många i veckans topplista (även fast jag inte först kände till att Bivald var svensk) så såg jag till att plocka upp mig den ganska snart.

Det första som jag kommer att tänka på är att den var rolig på ett sådan sätt som Jonas Jonassons bok om Hundraåringen. Jag har kanske inte så mycket att jämföra med men glimtarna och sättet som de små skämten berättades på tyckte jag var lite likt till en början, men sen fick det sitt eget uttryck. Jag tyckte i varje fall var härligt att läsa en sådan skojjig bok.

Sedan att det handlar om böcker gör det givetvis lite extra tilldragande. Det initiativ som Sara drar igång var så himla härligt att följa, speciellt när kontrasterna ställdes mot varandra – Saras oerhörda intresse för böckerna och deras världar mot invånarna (läsarna) i staden Broken Wheel som ja… inte riktigt är den vana läsaren som Sara. Åh vad jag hoppades på att böckerna skulle rädda dem alla!

Så den här boken var lite annorlunda än vad jag tänkte, men den var ändå väldigt mysig att läsa och absolut läsvärd för bokälskare!

Världen utan dig av Jill Santopolo

Handling
Lucy och Gabe blir hejdlöst förälskade när de möts för första gången, den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig båda för att inte kasta bort sina liv. Det som följer är en resa som för dem samman och sliter dem isär om och om igen under åren. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärlek och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar.

Bakgrund
Vid första ögonkastet och framförallt när jag läste handlingen så visste jag att jag måste läsa den.

Recension
Den här boken är helt fantastisk. Helt, helt fantastisk.

Jag vet knappt hur jag ska beskriva det men mitt hjärta har slitits itu, verkligen. Det gjorde så ont att läsa den här boken. Jag förstår inte hur det kunde göra det, men det gjorde det. Och det var inte så att det var en upptrappning som ledde till det, för det var från allra första stund och det är jag så imponerad över. Hur Santopolo kastade mig rakt in i de starka känslorna, drömmarna och de svåra valen som sedan höll mig klistrad vid sidorna fram till slutet. Det fanns inte ett uppslag utan fascination. Samtidigt undrar jag varför man vill läsa en sådan här bok som känns så mycket… Men det är klart att man vill, den var ju fantastisk.

När jag började läsa kunde jag inte sluta, så för att få behålla den lite längre fick jag tvinga mig till att lägga undan den lite emellanåt. Och jag minns att jag reagerade lite skeptiskt över att boken jämfördes med En dag, vilket jag tycker ”alla” böcker verkar göra (och som jag inte riktigt håller med om), men såhär i efterhand är jag beredd att hålla med. Nu var det rätt. Men, jag minns inte att den var lika berörande och känslomässig som Världen utan dig. Inte på långa vägar. Inte heller på andra plan, den här boken är så mycket bättre.

Jag har inget att klaga på, allt fanns med. Jag gillar språket när Lucy berättar lite som i efterhand och inkluderar Gabe lite då och då, men alltid i ett du. Det kändes så tragiskt, vemodigt men det passaade alldeles lysande. Det var så fint, smärtsamt som livet självt, men lika fint.

Världen utan dig är en bok man inte får missa.

The Light We Lost Albert Bonnier 2017 978-91-0-017155-1 | 314 sidor

Det växte ett träd i Brooklyn (del 2) av Betty Smith

Handling
Andra delen om Francies liv börjar när hon fyller tretton. Samma år dör hennes pappa, och mamman är havande med ett nytt syskon. Trots att skolan betyder allt för Francie har hon inget annat val än att börja arbeta.

Ändå vägrar Francie att släppa drömmen om att bli författare. Med okuvlig nyfikenhet och mod arbetar hon sig från det smutsiga fabriksgolvet till en tidningsredaktion på Manhattan. 
Sedan drabbas hon av kärleken det största hindret av alla för fortsatta studier…

Bakgrund
Recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

Recension
Det var så härligt att kunna fortsätta ganska så snart att hänga med Francie och hennes familj. Jag måste säga att mamman verkligen är en karaktärsstark person. Det är nästan så att det hade varit intressant att läsa om hur hon kom att bli som hon blev, varför hon har sina starka övertygelse och kan besitta en sådan orubblig övertygelse i vissa avseenden. Men nu är det framförallt Francie som jag har fått följa.

Även i den här delen är det samma myskänsla av att läsa och jag vill bara fortsätta. Det blev ännu mer påtagligt om hur fattigdomen formar dem och jag måste säga att jag gillar författarens sätt att skriva om det. Det slitsamma livet är ständigt närvarande, men det läggs inte någon värdering i det. Fullt allvar som jag tidigare sagt, men med lättsamhet. För det är inte precis så att jag går oberörd, tvärtom, både i den första och den andra delen så har jag kastats in i deras liv och fallit för dem, samtidigt som jag fått en inblick i hur situationen såg ut i de tidiga 1900-talets Brooklyn, allt inpackat i en underbar läsupplevelse.

Men jag läste lite i förhoppning om att det skulle finnas fler delar, men förstod ändå någonstans att det bara var två stycken. Det ändrade mitt tycke lite grann, eftersom jag inte blev tillfreds med ett slut. För det kändes inte riktigt som ett slut. Inte fullt ut och därför får mitt betyg sjunka ett snäpp. Och det är inte riktigt av besvikelse för att jag vill ha mer, även om jag inte tackar nej till det, men som en berättelses helhet hade jag önskat en bättre avrundning. Samtidigt kan jag förstå eftersom det här är en uppväxtskildring att det någonstans måste dras en gräns och att den blev där den blev. Det går inte att undgå att fundera över hur Francies fortsatte liv urartar sig. Det var fantastiskt att följa och lära känna henne.

Bookmark 2017 (1943) 978-91-88345-87-5 350 sidor

Det växte ett träd i Brooklyn (del 1) av Betty Smith

Handling
Brooklyn 1912: Den unga Francie klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.

Livet är inte alltid lätt för Francie, men hon älskar sin familj och den stökigt livliga stadsdelen som de bor i. Men framförallt bär hon på en stor dröm om att bli författare, och om att få resa över bron till New York och se världen.

Det växte ett träd i Brooklyn är en ärlig och stark uppväxtskildring. Genom en ung kvinnas iakttagelser får vi ta del av en unik tid och plats, på ett sätt som griper tag i våra egna liv. Det är en bok som fortsätter att trollbinda läsare i alla åldrar.

Bakgrund
En bok som fångade min uppmärksamhet lite extra bland andra bokbloggar, så när jag fick en förfrågan blev jag väldigt glad, detta är ett recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!

Recension
Den första känslan som infann sig när jag började läsa den här boken var precis en sådan läsmagi som det pratas om – jag sveptes iväg till en annan värld och jag njöt av att följa en annan person. Det var så mysigt att läsa och jag ville bara fortsätta att göra det. Det var tur att jag visste att det fanns en till bok som väntade!

Språket är enkelt men rakt och det berättas med både lättsamhet och stort allvar. Det fanns en tydlig stil, som jag alltid tycker är roligt att upptäcka. Det var inte svårt att fastna för karaktärerna. Och att författaren sedan är skicklig i sitt upplägg med små detaljer gör att alltsammans blir som att jag funnit en ny skatt. På ett sätt var det lite lugnare tempo såsom med en serie men det gjorde absolut ingenting. Jag ville som sagt inte att det skulle ta slut.

Francie är så söt och även om det såklart är hemskt och tragiskt med deras situation, att de är fattiga, så är det många åtagande som de gör som jag tyckte var så charmiga och egna, som vad Francie gör när de fikar.

Sedan tycker jag att det är extra häftigt att den här boken är så pass gammal, men inte fått så mycket uppmärksamhet vad jag vet, och att den nu får nytt ljus. Att det också sägs vara en klassiker. Men det är också lite synd att det kanske beror på att författaren är en kvinna, i vilket fall är det så fint och bra tycker jag att jag fick chansen att läsa den här boken. Den rekommenderas varmt. Det var otroligt härlig och underbar läsning!

A Tree Grows In Brooklyn | Bookmark | 2017 (1943) 978-91-88-345-73-8 295 sidor

La Peregrina av Cecilia Samartin

”Santiago, Santiago,
be för min själ
när jag går längs el camino
så att allting går väl”

Titel: La Peregrina
Författare: Cecilia Samartin
Serie: Peregrinos #2
Genre: Roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: La Pergrina
Översättare: Mia Ruthman
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-352-9
Utgivningsår: 2013 (2011)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt tidigaste minne är att jag ser upp i ett par mörka, gåtfulla ögon.

Handling: Jamilet trodde fortfarande på att señor Peregrino hade älskat Rosa högre än någonting annat i världen. Men samtidigt var hon förvånad över att han visste så lite om henne.

Den unga mexikanskan Jamilet bor i Los Angeles, där hon genom sitt arbete på ett psykiatriskt sjukhus blir god vän med den excentriske señor Peregrino. Med Jamilets hjälp får señor Peregrino tillbaka sin frihet, och han gör henne officiellt till sin arvinge. Men Jamilet kan inte glömma señor Peregrinos berättelse om hur han som ung vandrade den legendariska pilgrimsvägen till Santiago de Compostela och mötte sitt livs kärlek Rosa bara för att förlora henne igen.
   Jamilet känner ett oförklarligt band till Rosa. När hon får veta att både hon och Rosa föddes med samma slags födelsemärke, satsar hon allt på att ta reda på Rosas historia, även om det innebär att hon måste bryta mot lagen och sätta sitt förhållande till señor Peregrino på spel.
   Hennes sökande för henne till Mexiko och Spanien och hon gör upptäckter som är mer fantastiska än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar: Det var inte så länge sedan som jag läste den första boken i serien, Señor Peregrino, och trots mina stora förväntningar så infriades de verkligen. Nu ville jag verkligen veta hur det skulle gå för Jamilet och Señor Peregrino, och inte minst bara för att få läsa lite mer av Samartin.

Jag blev inte det minsta besviken den här gången heller. Jag fullkomligt njuter av att läsa. Det finns allt jag kan kräva – det är vackert och följsamt, så spännande att jag sträckläser och så förmedlas ett djupare budskap. Plus att det är roligt (framförallt när det handlar om Carmen). Jag ler och småskrattar jämt och ständigt, både för att det är lustigt men också för att jag tycker det är så himla bra.

Det gick som felfritt ändå till slutet där något hände som jag blev lite förvirrad över, men jag håller mig till godo för det finns ju ännu mer att ta reda på i den sista och avslutande delen.

Så kort och gott kan jag säga att den här andra delen i Samartins vackra, spännande och mystiska serie är minst lika häpnadsväckande som den första, om inte mer, för jag faller pladask. Om du ännu inte läst dem och är nyfiken så ber jag dig att på momangen läsa dem!

Mitt betyg:

En möjlig framtid av Alice Hoffman

”Det var som han bara hade sett stenen men inte floden som fortsatte runt den.”

Titel: En möjlig framtid
Författare: Alice Hoffman
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 302
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Probable Future
Översättare: Karin Andrae
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-33-121-5
Utgivningsår: 2005 (2003)
Format: Inbundet

Första meningen: Var och en som föds och växer upp i Massachusetts lär sig tidigt att känna igen tecknen som visar att slutet på vintern närmar sig.

Handling: Kvinnorna i familjen Sparrow har alla mycket speciella förmågor. Jenny kan se in i människors drömmar och hennes mor Elinor genomskådar obarmhärtigt alla som ljuger.Och när Jennys dotter Stella fyller tretton år, en dag i den nyckfulla månaden mars, får också hon gåvan. Men Stella ser det mer som en förbannelse när hon upptäcker att hon kan förutse människors död.
   Hennes första förutsägelse leder till att Will, hennes charmfulle men ansvarslöse pappa, blir felaktigt misstänkt för mordet på en ung kvinna i Boston. Stella blir förkrossad och skrämd och en uppblossande konflikt mellan henne och hennes mamma gör inte livet lättare. För att byta miljö en tid skickas Stella till sin mormor Elinor i den lilla staden i Massachusetts.
   Där, i det gamla släkthuset som bågnar av minnen från tidigare generationer, tvingas den tonårsrevolterande Stella, den nyskilda Jenny och den döende Elinor att konfrontera varandra och de händelser som binder dem samman i nuet och i det förflutna.

Min kommentar: Efter att ha läst Alice Hoffmans bok Här på jorden är jag ständigt på jakt efter nya böcker av henne. För jag gillar verkligen hennes språk, tycker det är väldigt inspirerande.

Språket är vackert och svepande längst miljön, människorna i omgivningen och genom historien. Jag märkte att det kunde vara ganska långdraget men för det mesta är det stämningsfullt.

Jag uppskattar den lågmälda spänning i den mystik som Hoffman bygger upp i berättelsen. Jag vill bara veta mer om den gåtfulla släkten Sparrows förflutna och uppleva mer av deras förmågor. Det är inte så att det känns övernaturligt, utan det vävs in utan konstigheter.

Tyvärr kommer jag inte överens med Hoffmans slut, varken i denna eller i den förra jag läste. Jag vet inte vad det är. De kommer ganska plötsligt, men framförallt är det hur slutet formuleras som jag inte jublar över. Det är inget som består, å andra sidan är jag inte jätteberörd av resten heller (även om det bra mysig läsning!), men jag hade ändå förväntat mig lite mer. Det är ändå en ganska stor del av upplevelsen, att veta hur författaren vill avsluta sin berättelse. Jag menar här bara de få sista sidorna, eller meningarna. Själva inramningen av slutet är okej.

Men sammanfattningsvis tycker jag En möjlig framtid bjuder på mysigt läsning med en väl beskrivande omgivning och härlig mystik.

Mitt betyg:

Pappersstäder av John Green

”Mitt hjärta slår jättehårt”, sa jag.
”Det är så man vet att man har kul”, sa Margo.
Men det kändes inte kul, det kändes som en hjärtattack.

Titel: Pappersstäder
Författare: John Green
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Paper Towns
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7503-360-0
Utgivningsår: 2015 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Den längsta dagen i mitt liv började trögt.

Handling: Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag.
   Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!

Min kommentar: Det här är en fartfylld berättelse där jag från första början kastas in i ett äventyr. Det var nästan så att jag inte hann med, jag fick fråga mig själv för att förstå. Vänta nu, vem är vem och vad händer egentligen? Allting var som en drömvärld. Sånt här händer inte på riktigt, eller? Spännande var det i varje fall.

Det är också väldigt ungdomligt med alla de känslor som man kan tampas med –  göra allt för att passa in och försöka förstå, vilja och hoppas så innerligt. Jag tyckte det var härligt, men på något sätt hade jag ändå förväntat mig mer. För det var inte så att jag blev berörd, det var mest lite underhållande läsning. När det kom till att avslöja vad som menas med pappersstäder, som får lite olika betydelser, blev det intressant. Jag gillar verkligen den tanken, och hade velat fördjupa mig lite mer i det som Margo talar om. Så vem är den här Margo? Hon är så hemlighetsfull och mystisk. Någon som alla vill vara med men knappt känner.

Boken börjar tvärt och spännande men sedan tycker jag det avtar en aning. Sista delen var däremot rolig att läsa, jag satt och kunde knappt hålla tillbaka smilbanden när jag läste på tåget. Eller kanske var jag bara trött. Och slutet bjuder på en intressant tvist.

Sammanfattningsvis är Pappersstäder en ungdomligt äventyrlig bok som framställs som en drömvärld, det är spännande och intressant men jag hade dock hoppats på något mer himlastormande.

Mitt betyg: