Bokrecension – Eden

Författare: Monica Sabolo
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 277

Handling
I ett reservat för ursprungsbefolkningen, inklämt mellan en motorväg och uråldriga skogar, bor femtonåriga Nita. Motorvägen kantas av plakat som efterlyser försvunna flickor och skogen skövlas av skogsbolag. Nita drömmer om att ta sig därifrån, ända tills jämnåriga Lucy flyttar in i grannhuset. 

Några månader senare försvinner Lucy. Det dröjer två dagar innan hon hittas vid foten av ett träd, naken och täckt av sår. Ingen vet vad som har hänt, och Lucy har slutat prata. Snart upptäcks spår efter mystiska ritualer i skogen och när fler attacker sker börjar det viskas om hämndlystna skogsandar med rakbladsvassa näbbar och klor. I sina försök att ta reda på vem som gett sig på Lucy hamnar Nita själv mitt i händelsernas centrum. 

Eden är en spänningsmättad roman om tonårstidens gränsland, systerskap och hämnd.

Kommentar
En bok med ett sådant skogstema var svår att motstå för mig. Däremot var jag lite tveksam till de allra sista benämningarna, som inte är teman jag direkt söker för läsning. Men jag kunde inte låta bli förstås.

Jag tyckte den här var bra och stämningsfull. Lite konstig ibland men absolut på att sätt som gjorde mig nyfiken och lockad. Att jag inte visste vad allt handlade om typ, och att vad som helst kunde hända. Det kändes spännande. Och för det mesta tyckte jag att det höll sig så genom hela boken. Men lite mot slutet falnade det för mig och jag kände inte riktigt att den gick hem hos mig. Kanske där fanns en liten besvikelse. Svårt att säga på vilket sätt. Men jag är ändå glad att jag läste den för den var lite speciell, på ett bra sätt. All den här mystiken och det oväntade. Som en saga, nästan.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Dagen du förstörde allt

Författare: Linnea Dahlgren
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 245

Handling
Melanie och Kassandra har varit bästisar sen de var små. De behöver inga andra, de har ju varandra: Mellan och Kass. Något av det bästa de vet är att besöka Tidssmygen, en glänta i skogen där det känns som man kan resa i tiden. De reser till gemensamma minnen och till allt roligt de ska göra i framtiden. Så en tidig morgon vaknar Melanie av telefonen. Kassandra är död. Hon har tagit livet av sig. Nyheten drabbar Melanie som ett slag. Det kan inte vara sant, det måste vara ett misstag. Hur ska hon fortsätta leva? Mellan kan ju inte finnas utan Kass. Men så kommer hon på: Tidssmygen. Tänk om hon kan resa i tiden och få Kassandra att ändra sitt beslut.

En finstämd och gripande berättelse om sorg, vänskap och kampen för att leva vidare.

Kommentar
Det här var en otroligt positiv överraskning. För att gå rak på sak var det fullständigt fullpott. Dessvärre tyckte jag en stor del mot slutet var onödig utfyllnad. Jag tyckte inte att det behövdes, eller tillförde något till det som var innan. Det var som en lång epilog. Jag var färdig. Innan dess var det som sagt otroligt.

Men annars, gick den här historien rakt in i hjärtat. Det var så starkt. Så himla träffsäkert, berörande och omtumlande.

Betyg: 4+ av 5

Bokrecension – Som stjärnor faller

Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017

Handling
Tess och Tom. Tom och Tess. Och lite Liv. I Som stjärnor faller skildrar Lin Hallberg hur kärlek och lojalitet till en häst kan ge så mycket kraft att man kan göra det till synes omöjliga för att rädda den.

Det gamla huset vid Bäckafallet står öde, men Tess föräldrar tänker följa hennes mormors sista vilja. En kall januaridag lämnar de stan ovetande om att sorgen har öppnat dörrar inom Tess som får henne att uppleva saker som inte går att förklara. Tess känner sig halv utan vännen Liv vid sin sida och söker tröst i de stora skogarna där hon möter Tom och hans häst Stjärna. Tom vill lära Tess att rida, han säger att han behöver hennes hjälp. ”Varför just jag?” frågar Tess.”Du var den enda som såg mig”, svarar Tom.

Som stjärnor faller – en berättelse om den första kärleken – omtumlande och sann i gränslandet mellan nu och då. En roman där magisk realism letar sig in i den klassiska hästboken och blir till en läsupplevelse utöver den vanliga.

Kommentar
Den här historien var kanske lite för ungdomlig för mig. Sådär för tonåringar. Ändå fanns det något väldigt fint och tilldragande. Kan inte påstå att jag kände med karaktärerna sådär supermycket då det som sagt kändes smått töntigt, samtidigt är det högst trovärdigt för hur det skulle kunna vara. Och ajg tyckte det var spännande med hästen som fick vara med. Jag tyckte dock att det tyvärr inte blev lika bra för mig mot slutet såsom det var innan. Det var möjligen en lite knasig sak som hände. Men annars var det här en läsvärd historia för ungdomarna. Om kärlek, saknad, skuld och alla dessa förvirrade tankar som sprudlar. Vacker var den också, på något vis.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Brun flicka drömmer

Författare: Jacqueline Woodson
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 333

Handling
Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.

Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och är flerfaldigt prisbelönt. Hon tilldelades ALMA-priset 2018, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas ”O” Book Club.

Kommentar
Jag hade hört så gott om den här boken och utan att veta så mycket om den kändes det som ett hett boktips att följa, som att jag skulle bli glad av att upptäcka. Men jag blev så sjukt besviken. Kanske var det för att jag tyckte uppläsningen var hemskt, det kändes så drygt. Det gick inte alls för mig. Men jag gillade inte upplägget, mitt intresse fastnade aldrig. Visst var det starkt, innehållsrikt och givande men det blev ändå så fel för mig. Jättekonstigt tycker jag också, att det blev ett sådant magplask.

Betyg: 2 av 5

Bokrecension – Inuti huvudet är jag kul

Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 269

Handling
Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.

Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.

Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.

Historien om den blyga Liv och hennes översociala pappa lämnar ingen oberörd

Kommentar
Det här är min första bok av Bjärbo, som dessutom är med på min boktolva – så jag är glad att jag lyckades bocka av den. Inte för att det var en pina, jag blev positivt överraskad.

Det är underbart när det egentligen inte händer mer än det vardagliga livet, och ändå är jag smått fastlåst och både känner medlidande men också fnittrar åt det som händer. Fantastisk personlighet som gestaltas på ett fantastiskt träffsäkert sätt. Underbar läsning!

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Scarlet

Författare: Marissa Meyer
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 374
Serie: #2

Handling
Andra boken i The Lunar Chronicles!I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.

På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom och han till henne.

Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Kommentar
Jag var pyttelite nervös för att fortsätta den här serien. Men det var ju ingen fara, den här andra boken var lika makalöst fantastisk! Så underbar att läsa. En slags nostalgi med modernitet kryddat med lite rymdatmosfär.

Det var ju ett tag sedan jag läste den här, men jag tänker att jag inte behöver säga så mycket mer än att den inte alls gjorde mig besviken, ser verkligen fram emot ännu en del när det nu blir.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – De dödas skuggor

Författare: Frances Hardinge
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 526

Handling
Vissa människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig i. Makepeace är en av de människorna, och hon har kämpat hela sitt liv för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något så fasansfullt att hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark men Makepeace inser snart att den kan fungera som ett skydd.

För när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar samtidigt som ett inbördeskrig närmar sig förstår hon att hon bara är en bricka i ett spel. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

Kommentar
Lögnernas träd av den här författaren seglade upp som en av mina favoriter när jag läste den. Tyckte den var helt fantastisk, och det var ganska oväntat, så jag ville självfallet läsa mer.

Också den här boken av Hardinge är fantastisk, men jag blev ändå lite besviken. Dels för att det förekom så mycket mer text, det kändes utdraget, och dels för att jag inte engagerade mig lika mycket i historien i längden. Visst var det många gånger sådär bra som bara Hardinge kan göra det, men sammantaget blev detta inte lika uppslukande för mig.

Det var ändå fantastiskt att få hänga i hennes värld. Tycker hon tillför något unikt och man vet aldrig vad som väntar, det är otroligt spännande och intressant. Och det finns alltid en större klokskap i de resonemang hon vill föra in emellanåt. Gillar verkligen hennes berättelser, även om de också är lite knasiga. Men alltid givande.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Kretsen

Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 395
Serie: #1

Handling
Fyra pojkar på en internatskola bildar ett hemligt sällskap i syfte att finna en mytomspunnen kungagrav.
En flicka har sedan hon var liten fått höra att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han eller hon att dö.

Deras öden kommer att beseglas på en övergiven kyrkogård en kylig vårnatt.

Kommentar
Det var några månader sedan jag läste den här boken, så jag får säga att minnet bleknat en aning. Men upplevelsen finns kvar. Jag minns att jag tokgillade den mystik som historien kretsade (hehe) kring. Det mytomspunna och hur det genomsyrades i språket för jag tyckte den var underbar att läsa. Svårt att inte dras med.

Fick en liten känsla av att boken påminde om Kärlekens magiska regler, där magin fullkomligen överöses, men här blev alltsammans mer konkret, den andra blev så luddigt att jag tappade gnistan.

Däremot hade jag lite svårt att få grepp om allt, men sådant kan brista hos fler böcker för mig nuförtiden. Jag kommer i vilket fall läsa vidare, för på många sätt är det här berättelser jag fascineras över, alltså på vilket sätt de berättas. Bara beskrivningen av handlingen blev jag lyrisk av, för visst känns det spännande?

Betyg: 4 av 5

Tre böcker jag inte slutförde

Jag är inte alls längre lika benhård på att läsa ut de böcker jag börjar på. Oavsett om jag läst 20, 50 eller 250 sidor. Ger den mig inget och jag känner att jag inte bryr mig om vad som händer i historien, då skjuter jag den ifrån mig. Här är tre böcker jag började läsa men som inte behöll mig hela vägen.

Ryttarna läste jag ca 90 sidor på. Den kändes förstås spännande och ganska länge fanns det ett sug att reda ut vad det var för värld och situation. Gillade ju att det fanns hästar. Och det här dystopiska. Men efter en ganska bra bit in hade jag fortfarande inte fått kläm på något som verkligen högg tag i mig. Medveten om detta försökte jag hitta något intressant, men nej, historien fallerade för mig.

Sovande jättar är en bok jag spanat in länge och verkligen ville läsa nu när jag lånat den också innan jag började nästa skrivomgång. Den verkade ohyggligt spännande. Och prologen var bra nog tyckte jag, detta blir bra. Men sedan förstod jag att sättet den var berättad på var i en annan form, som intervjuer. Intressant, kan tyckas, och vid ett annat tillfälle skulle jag säkert finna det givande hela vägen men den här gången gick det inte. Läste sådär 50 sidor och det var verkligen helt okej, men ifrågasatte berättarsättet och tänkte att om inget häpnadsväckande avslöjades snart, då slutar jag. Och ingenting hände. Inte intressant nog för mig, så då tackade jag för inkänningen.

Här ligger jag och blöder var en bok jag hade med på min boktolva. Jag har blivit väldigt nyfiken på ungdomsböcker, tycker många kan vara otroligt bra just för att jag gillar närvaron och drivet i dem. Allt kan kännas så mycket starkare. Den här läste jag över 200 sidor i, men avslutade där vid halva boken. Lite märkligt kan tyckas men alltsammans blev lite för ungdomligt för mig. Den var härlig, personlig och skojig i början och intressant nog en bit in men sedan räckte det för mig.

Bokrecension – Sju minuter över midnatt

Författare: Patrick Ness
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2012

Handling
Strax efter midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför fönstret och ropar hans namn. Men det är inte monstret från de mardrömmar Conor haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Det här monstret har tre berättelser att berätta för Conor. I utbyte vill det ha sanningen.

Kommentar
Den här boken var verkligen speciell. Redan innan den började blev jag smått förälskad. Då när författaren i sitt förord berättade att detta var en idé en annan författare hade men aldrig hann slutföra, då han gjorde det – med det han kallade för att idéer och skapande är, att göra något med dem, ställa till med något. Och sedan när historien finns på pränt, är det läsarens tur att ta stafettpinnen, uppleva och göra något med det, ställa till med något.

Jag vill inte säga för mycket för att avslöja upplevelsen, men det handlar om monster, mardrömmar, sorg och berättelser och att våga möta sitt inre. Det var en resa att läsa, med känslor som grep tag och det här var en bok jag kunde ligga vaken för att läsa sent, men jag sov ändå, däremot vaknade jag väldigt tidigt och var tvungen att läsa ut den. Mot slutet och efteråt växer den, det kändes verkligen som att den grep tag i en. Väldigt berörande och så fin och levande historia.

Betyg: 5 av 5