Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Titel: Ljuset vi inte ser
Författare: Anthony Doerr
Serie: –
Genre: Historisk roman, roman
Antal sidor: 596
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the Light We Cannot See
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark
ISBN: 078-91-87441-74-5
Utgivningsår: 2016 (2014)
Format: Inbunden

Första meningen: I skymningen regnar de från himlen.

Handling: Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
   I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
   När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
   Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds, kämpar för att överleva. En fängslande berättelse om den grymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.

Min kommentar: Egentligen är temat andra världskriget rent avvisande för mig. Inte för att jag inte bryr mig eller förstår hur viktigt det är att det berättas om, men jag finner det lite uttjatat och oinspirerande. Krig är inte heller särskilt roligt.

Men så fick den här boken goda omdömen och jag tyckte mig se att den fångade ämnet med en ny vinkel. Jag gillade dessutom titeln. Och så var den med på bokrean så varför inte?

Jag tyckte framförallt att det var skönt att boken inte kändes tung att läsa. Visst är det fruktansvärt, men känslan är lite lätt sorgsen, sökande och vacker på nått vis. Doerr skriver så fascinerande med väldigt intressanta ingredienser, det kändes smart skrivet. Jag skulle gärna vilja skriva att den blinda Marie-Laure fick mig att se, det skulle vara fint, men det kanske jag inte kan påstå. Hon fick mig i varje fall nyfiken och bibehöll mitt intresset eftersom det blev något nytt.

De väldigt korta kapitlen gör också att det går väldigt fort att läsa och det är lättillgängligt när de består av en scen i taget. Det var väldigt lätt att fastna i boken.

Jag älskar den där lilla gåtan som dyker upp i början. Och såklart Marie-Laure tolkning av världen. Jag gillar också Werners talang och drömmar trots förhållandena. Jag gillar ju egentligen allt.

Det som jag däremot blev jag lite besviken på var hur utdraget det kändes. Slutet blev jag inte heller tillfreds med. Jag saknar att gripas med i större utsträckning. Jag tror det berodde på att det kändes så välskrivet och intressant att jag förväntade mig något extraordinärt.

Annars bjöd Ljuset vi inte ser på underbar läsning. Den fick mig att sitta uppe längre än vanligt om kvällarna bara för att läsa ett kapitel till, och ännu ett.

Mitt betyg:

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

En ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade.
En far blir offentligt halshuggen i den pulserande hettan på ett saudiarabiskt torg.
Liket av en expert på bioteknologi hittas utan ögon på en soptipp i Damaskus.
Mänskliga kvarlevor upptäcks i ett avsides bergsområde i Afghanistan.

Titel: Jag är Pilgrimen
Författare: Terry Hayes
Serie: #1
Genre: Spänning
Antal sidor: 791
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I am Pilgrim
Översättare: Örjan Sjögren
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-385-7
Utgivningsår: 2015 (2012)
Format: Inbunden

Första meningen: Vissa platser kommer jag att komma ihåg så länge jag lever – ett rött torg och en het vind som drar över det, min mammas sovrum på fel sida 8 Mile Road, den oändliga trädgården till ett tjusigt fosterhem, en man som väntar på att ta livet av mig bland några ruiner som kallas Dödens teater.

Handling: Pilgrimen har dragit sig tillbaka. Underbarnet på den hemligaste organisationen inom amerikanska underrättelsetjänsten lever numera sitt liv som en vanlig man på Paris gator. Men han är den enda som ser sambanden när en perfekt plan rullas ut för att begå ett fruktansvärt brott mot mänskligheten.
   Vad som börjar som en ovanligt komplicerad brottsundersökning utvecklas till en gastkramande kapplöpning mot tiden. Pilgrimen dras oundvikligt in i en livsfarlig jakt på en man lika anonym som han själv, en man utan ansikte, full av hat, som planerar sin hämnd i Guds namn.

Min kommentar: Jag blev lite nyfiken på den här boken utan att egentligen veta så mycket om den. Det är inte min vanliga genre så det har hållit mig på avstånd. Men så är det de här med att jag såg den överst på second hand hyllan, då norpade jag den. Den ville tydligen bli läst. Och så blev jag väldigt sugen på en tegelsten, och kanske något annorlunda.

Bara jag läser handlingen blir jag lite rädd, hua, inte min genre. Men så står det ”den enda thriller du behöver läsa i år” på framsidan och jag börjar läsa. Tar mig förbi det hemska (och förmodligen härdas utav det) och får koncentrera mig i det allt omfattande som tas upp. Jag tror det var någonstans efter en tredjedel som jag allt tyckte att den var lite väl lång. Så jag tappade lite. Men det var ändå spännande och intressant allt som oftast. Och nej det är inte krångligt, bara mycket och det märks att Hayes är påläst (jag köper allt det tekniska och vetenskapliga som tas upp). Bra skrivet. Det är ju väldigt amerikanskt, men det stör mig inte, det är lite lustigt och roligt.

Jag läste ändå den här tegelstenen utan problem. Det var med fascination. Jag gillar verkligen att det är korta kapitel som får mig att bara vilja läsa ett till… och ett till. Jag blir alldeles kallsvettig över de scenarior som tas upp att jag bara måste ta reda på hur det ska sluta.

Jag är Pilgrimen är en riktig nagelbitare till spiondrama som ger många underhållande timmar i läsfåtöljen.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Turkiet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

”Och när gråten steg i hennes hals dränkte hon den med ännu en klunk vatten.
Så. Nu fanns den inte mer.”

Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Serie: –
Genre: Roman, Historisk roman
Antal sidor: 451
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-698-3
Utgivningsår: 2015 (2014)
Format: Pocket

Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen.

Handling: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människorna i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
   Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrük till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta yta gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
   Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Mitt omdöme: Det mesta av min kännedom om andra världskriget med förintelsen och koncentrationslägren har jag fått genom skolböckerna. Kanske också ett och annat i flödet av all annan information. Det är fakta, vilket gör det är svårt att föreställa sig. Tack och lov för en romans möjlighet!

Att läsa om och följa en stackars människas liv under den här hänsynslösa tiden gör det mer personligt. Det blir lättare att faktiskt förstå vad det gör med en människa. Det är så fruktansvärt. Än mer när jag vet att det har hänt, så nära både geografiskt och tidsmässigt. Och än idag sker vidriga och orättvisa saker världen över. Det har nämnts många gånger men det är så viktigt att fortsätta berätta den här historien.

Jag tycker att boken är skickligt skriven och det blir dynamiskt och intressant när scener växlas mellan den 85 åriga Miriam, hennes tid i lägren och i efterkrigstidens Nässjö. Axelsson beskriver också situationerna väl och realistiskt. Hela boken tycker jag är fint uppbyggd och det finns ett jämt flöde från början till slut. I det stora hela är det här en förträffligt bra bok, men om jag saknar något så skulle det vara en gnutta hopp eller ett fint, bakomliggande syfte som jag kunde känna av under läsningen. För mig blev det nästan lite för tungt.

Jag får sådana tacksamma impulser att jag föddes i den skonsamma tid och miljö som jag gjorde. Men det hade likväl kunna varit jag som drabbades. Precis som det hade kunnat vara jag som var på flykt undan krig och förödelser. Tänkvärt.

Miriam, arma själ. Vad du kämpade och bröts ner och framförallt, hur klarade du av att hålla allt inom dig? Människa, tala! Men samtidigt, jag förstår hennes reaktioner och metod för att överleva, men det känns så grymt mot sig själv. Det är sorgligt. Tragiskt. Hela hennes liv fick ett djupt, infekterat sår.

Sammanfattningsvis är det här en smärtsam och viktig bok att läsa.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Tyskland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.