Att respektera tiden (Skrivsöndag 9)

Sedan sist jag skrev en sådan här uppdatering har lillebror anslutit till oss. Om ett par dagar blir han tre veckor till och med, tänk vad tiden går… just tid är något jag tänkte fundera över den här gången.

För det är väl under småbarnsåren som den många gånger är som mest knaper. Tänk då att det är just nu som jag fått fart på skrivdrömmen.

Jag ska bara nå den. Även fast jag till viss del, bara genom att skriva, fundera och satsa, redan har fångat den. För själva resan är som bekant också målet. Det är det här som jag vill göra så det är skönt att något aktivt äntligen görs. Samtidigt vill jag förstås att mödan ska resultera i något konkret också, den där boken.

Jag är kanske sist på bollen med att upptäcka podden Debutera eller dö. Den är fantastisk! Jag ansluter mig förstås i samma anda, det finns inget annat. Nu lyssnar jag både från början och slutet, på dygnets alla timmar, små snuttar eller hela avsnitt och inspireras.

I ett avsnitt hörde jag Helena Dahlgren reflektera över tiden. Att det inte är någon slump att alla hennes böcker producerats efter att hon fått barn. För vad gjorde vi innan? Då när respekten mot tiden var noll, eftersom den var oändlig.

Det kan jag känna igen mig i. Jag tog tag i skrivdrömmen när min dotter blev 1 år. Jag hade lite fullt upp med henne tills dess, men när saker och ting gick mer ”på räls”, då var det dags. Jag behövde också göra något för mig själv, som en motvikt mot att alltid vara till för någon annan. Då gick det också upp för mig hur tiden rinner iväg och att det var just hög tid att faktiskt göra något. Sedan dess har jag flugit både högt och lågt men tankarna och drivet har alltid sett till att arbetet funnits med i åtanke.

Så den som mest respekterar tiden kanske också kan skriva en bok på endast trettio minuter om dagen – eller vad tror du? Fast bok och bok är ju relativt, hur bra en önskar att den blir. Men hör och häpna – better done than perfect. Precis som det inte spelar någon roll hur du har det, bara hur du tar det. Allt handlar om vad du gör av den tid du får. Självklart är det här extremt provocerande många gånger. Jag själv springer runt och fixar med hus och hem och barnen dagarna i ända och har huvudansvaret i allt och ser till att allt blir gjort, är den som gör i stort sett allt i dessa så kallade kvinnosysslor. Det är egentligen tufft nu, när jag ammar om nätterna så huvudet blir mos och på dagarna har en ganska skrikig och trotsig två plus åring (såsom barn är, förstå mig rätt). Jag gör så gott jag kan och det går för det mesta fint. Men det blir också frustrerande när jag också ska jaga skrivtid. Och det gör jag som sagt för att inte förlora mig själv.

Men så är det för precis alla, självklart. Det är inga konstigheter. Jag är då glad att jag däremot har fullt av vilja. Min enorma vilja som driver mig till smått besatthet – jag bara måste få till en bok. Då tar jag den tiden jag får. Det här får också ta den tid det tar, men förr eller senare så finns de i min hand. Böckerna.

Nu har med andra ord min tillvaro hoppat upp ännu ett snäpp i kategorin fånga skrivtid och förmå sig att följa sina drömmar. Än mer utmanande. Samtidigt har en annan del av mig fått snäppet mer fart – hungern att fånga skrivdrömmen. Som då ger en den verkligaste effektiviteten – konkreta steg åt rätt håll.

Annars, kan det utifrån detta förstås att jag i veckan åter tog tag i skrivandet. (Som sakta börjar gå allt ”enklare” på ett sätt nu när jag inte längre är gravid och det dessutom går mot ljusare och varmare tider.) Jag fortsätter att utveckla en slags synopsis av den senaste formen som jag bestämt mig för. Jag tror starkt på den, eftersom så många komponenter sammanfaller så väl och att berättarformen är komplext och intressant. Jag ska fylla i planeringen ett tag till, men sedan har jag bestämt mig för att jag snart ska börja skriva. Testa och ta mig framåt.

Jag ska helt enkelt bli galet skicklig på att fånga skrivtiden.

Bokrecension – Tidens hjul (book 1)

Titel: Farornas väg / Tidens hjul
Författare: Robert Jordan
Serie: Sagan om drakens återkomst / the wheel of times
Förlag: Storyside
Utgivningsår: 2016 (1990)
Antal timmar: 18 h / 22,5 h

Handling (Farornas väg)
Farornas väg inleder ett fantasy-epos fyllt av berättarglädje och hisnande äventyr i en värld som trots magi och skrämmande varelser känns lika levande som vår egen. Fem ungdomar, en marknadsgycklare och två medlemmar ur Aes Sedais gåtfulla orden flyr från en liten by i civilisationens utkant för att söka nå Tar Valon, ordens legendariska huvudsäte. Ondskans hantlangare har dykt upp i det fredliga landet och vill ha ungdomarna i sitt våld. Endast i Tar Valon kan de känna sig säkra. Väl där hoppas Moiraine kunna ta reda på varför de fem är så värdefulla för Skuggornas Herre. Men tecken i tiden varslar om märkliga händelser. I denna värld är godheten komplicerad, liksom ondskan. De goda kan i en given situation vara lika farliga som de onda. Men ondskan vill total förstörelse, total makt och den märks inte alltid på ytan.

Handling (Tidens hjul)
Tidens hjul tar vid där Farornas väg slutar. En grupp människor som är på flykt undan sina fiender har splittrats. På olika vägar försöker de nu ta sig fram till Tar Valon, aes sedaiernas sägenomspunna stad, där de hoppas på skydd och på att finna svaret på frågan varför ondskans herre Ba alzamon jagar just dem.

Kommentar
Vad jag förstod det är dessa två böcker densamma som den första engelska boken, The eye of the world, så jag ville lyssna på båda när jag väl började. Men mer kommer det att bli, dessvärre verkar inte de sista delarna komma att översättas (men det är ett tag dit).

Då jag kommit mer in i fantasyvärlden igen och fick en nyfikenhet för att skapa min egna värld utifrån en idé jag fått, så har jag läst runt en hel del och då lade jag märke till att den här serien verkade vara en självklar klassiker. Den lät episk och fascinerande, och jag drogs till vad konceptet verkade vara.

Nu till vad jag tyckte. Det var väldigt mycket som hände, hela tiden kändes det som viktiga och betydelsefulla saker som undveks, lärde kännas eller ett uns om vad som komma skall – och allt kändes som blodigt allvar och det var så spännande. Fast samtidigt hade jag en smula svårt att få grepp, för det var så fasligt mycket, men samtidigt sådär fasligt tilldragande och intressant med hur alltsammans är uppbyggt och själva storyn.

Jag kommer återkomma till dessa, då när jag vill försvinna till ett storslaget äventyr.

Betyg: 4 av 5