Bokrecension – Fritt fall

Författare: Anneli Olsson
Förlag: Tawera
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 344
Serie: #1

Handling
Att sätta förståndet och kanske livet på spel? Eller riskera att få leva med stämpeln feg lögnare i pannan?

När resesäljaren Alva Bergman utsätts för en riktigt grisig dumpning av pojkvännen kör hennes vinglande självkänsla rakt ner i diket. För att bevisa att hon inte alls är så feg och tråkig som han påstått, bestämmer hon sig för att följa med sin väninna på en långresa. Detta trots att Alva lider av grav flygrädsla och inte har satt sin fot på ett flygplan sedan hon var barn.

När väninnan får förhinder dras snaran åt än mer om Alvas hals. Ska hon ge sig av själv eller gömma sig hemma och låtsas inför alla att hon har rest? Hon har länge lyckats dölja vilken ovan resenär hon i själva verket är och har ingen lust att avslöjas nu. Alva ser ingen annan utväg än att kasta sig ut i en värld av nya platser och främlingar.

Fritt fall är Anneli Olssons debutroman och första delen i en feelgood-serie om Alva Bergman. Författaren har gjort sin beskärda del av resande och det kan vara så att några upplevelser, liksom ett och annat missöde, har lånats ut till boken …

Kommentar
Som jag har skjutit upp att skriva den här recensionen (jag läste boken i somras). Men det kan kännas motigt när jag på ett sätt har en relation till boken och författaren sedan innan, sådär pyttelite, för jag testläste manuset för ett par år sedan. Givetvis jättekul att det fick bli en riktig bok utav historien, på ett sätt kände jag det på mig. I våras skymtade jag författaren i flödet på sociala medier och förstod ganska snart att det var den där ”sarkastiska resefeelgood:en” det handlade om. Det är för övrigt väldigt givande att följa Anneli Olsson, som delar med sig så mycket av processen.

Men hursomhelst! Mycket hade hänt med texten sedan jag läste den, otroligt genomarbetad och jag uppskattade många nya inslag och finslipningar.

Det jag gillar med boken är det vardagliga och hur bekant Alva kan kännas, hon känns mänsklig och trovärdig. Sedan gillar jag också många finurliga formuleringar och agerande som förekommer, som får mig att le stort. Jag tyckte mig också märka att hon fått ett mer djup vilket alltid uppskattas.

Däremot är jag inte helt såld på den. Dels för att jag undrade lite varför jag skulle bry mig, vad som var poängen med allt. För mig krävdes det lite mer. Det andra är något jag verkligen undrar om jag är ensam om att tycka, men jag tyckte texten och ordvalen blev för snygga för läsbarheten. För mig gick det trögt att läsa många gånger. På ett sätt välarbetat, på ett annat sätt till priset av ett flyt jag själv önskar.

Fritt fall var ändå en härlig feelgood, som tillförde något nytt och upplyftande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Goda grannar

Titel: Goda grannar
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 356

Handling
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

”Goda grannar” är en psykologisk spänningsroman om den hårfina gränsen mellan rätt och fel, och om faran med att komma sina grannar alltför nära.

Kommentar
Edvardsson är en författare som det känns lite som att jag litar på, att en bok av honom bjuder på en välskriven och spännande historia. Jag måste säga att det fanns lite förväntningar på den här, plus att omslaget ger en föraning om dramatik… men visst höll även den här.

Jag gillar hur nära det känns som att jag kommer karaktärerna, jag tycker att alla tre får mig på spänn inför allt som hänt och funderingar kring hur det ska bli med allt. Även om de har sina roller, bakgrunder och visioner om framtiden. Det är tillspetsad dramatik om det som vi känner igen oss i. Men samtidigt som det känns bekant och svenskt, så går det inte en minut utan att jag vill läsa vidare. Formuleringar som att de flyttar in på Bråkmakaregatan 13 – så vad kan egentligen gå fel, är klockrena. Samt att det är så skickligt att jag ända till sista meningen är på tårna.

Goda grannar bjöd på ännu en fantastisk läsupplevelse av Edvardsson.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Svälten

Hungeråren som formade Sverige

Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 440

Handling
Vinnare av det Facklitterära Augustpriset 2018

Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd.

Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.

Kommentar
Jag ska säga att jag inte hann lyssna klart på hela den här boken, kom till strax efter hälften. Å andra sidan prioriterades inte den här, för jag tyckte att det efter ett tag blev mindre intressant och lite utav upprepning.

Det började bra och hela ämnet är väldigt intressant. Jag tycker också författaren har fångat in det bra och får med det gastkramande den här situationen var, liksom får med det på individnivå när han beskriver olika personers tillvaro när de inte bara dag ut och dag in, utan säsong på säsong får det allt knaprare och vad det gör med dem och samhället i stort. Han menar också, i det som titeln avslöjar, att dessa år satte sina spår till än idag. Det kunde jag känna av det han berättade. Klart att vi vill göra allt för att det inte ska drabba oss igen och att krisen nu har, visserligen på ett för mig omedvetet sätt, men ändå, påverkat hur vi byggt samhället. Det kan jag förstås hoppas. Och att det satt spår i vår mentalitet, vad familjer och barn gör, vilka vi anklagar, vad vi är beredda att göra osv.

Det var intressant det här, men ändå kände jag mig nöjd med det jag hann med.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Ödesmark

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Finna sig

Hon undrar om hon offrar tillräckligt, när hon ger hela sig.

Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 199

Handling
Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Agnes Lidbecks debut är en resonerande undersökning av ständigt omdebatterade kvinnoroller.

Kommentar
Ibland är det upplyftande att läsa en bok med ett alldeles eget speciella språk, det här var en sådan bok. Det är märkligt överskådligt och objektivt, berättas i tredje person och som en slags journalföring över ett liv. I början tyckte jag det var fantastiskt, men en bit in lev det lite tröttsamt. Även om jag fortfarande tyckte det var givande. Många gånger extremt träffsäkert och rakt på hur det är och känns att var kvinna och mor idag.

Betyg: 3 av 5

Lucka 24 – Jag vill sätta världen i rörelse

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Igår skrev jag flera timmar i sträck. Och så skall jag säga dig, om du inte vet det förut, att det är något förtrollande, fängslande, nästan bedövande att skriva. Inte för att jag ännu har åstadkommit något fullt bra, men det är i alla fall roligare än allt annat i världen.

– Selma Lagerlöfs brev till Ida Bäckmann, 22 januari 1939

Vem passar inte bättre att representera den sista luckan än Sveriges och litteraturens Selma Lagerlöf?

Anna-Karin Palm har skrivit en biografin över henne och den är med rätta en tegelsten, men så värd att läsa för i slutet blev jag nästan tårögd efter att ha lärt känna den här legendaren. Jag visste inte mycket om Lagerlöf, men nu är jag så fascinerad över henne och vad hon gjorde i sitt liv.

Jag får väl erkänna att jag inte läste varje ord eller ens varje stycke i den här boken, men det allra mesta, för det har ändå berikat mig otroligt. Nu är Lagerlöf en stor inspiration för mig, jag bara måste läsa böcker av henne, och någon gång vill jag besöka hennes Mårbacka.

Albert Bonnier Förlag – 2019 – 682 sidor

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner. Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen. Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder
23. Den odödliga sagan

Lucka 13 – Osebol

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Vinnaren av årets skönlitterära bok i Augustpriset heter Osebol och är skriven av Marit Kapla. Jag var snabb med att reservera den efter att jag fick vetskapen om att den vann, annars hade jag nog inte läst den. Såhär löd juryns motivering:

Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

Även om den är otroligt omfattande volymmässigt är det inget som märks av när man läser eftersom varje sida bara har några rader och bjuder på ett tema kring ett samtal. Det gick snabbt att läsa och jag kom på mig själv med att vilja läsa, för det var lättillgängligt och gav mig en känsla av att jag faktiskt var med och fikade med dem, Oseolsborna. Många texter är fantastiska och skapar verkligen en känsla i hur Kapla har byggt upp orden. Det är så direkt och blir så levande.

Jag var förvånad över att mamma
ville köpa det här huset.

Det såg i stort sett för jävligt ut.

Det var svamp och ruttna baljor överallt.

Jag var väldigt besviken
första gången jag var här.

Jag tyckte det var vackert
med älven och bron
men huset
var ett rent helvete.

Det var fåglar inne.

Det var nån ruta som var sönder
så de flög in.

Hon sa
vänta lite får du se.

Det ska bli drömhuset.

Det är väldigt fint. Men jag vet dock inte om det var den jag själv hade röstat på, även om jag tycker att den är värd vinsten och jag förstår varför då boken är sin egen och berättar om mycket vi känner igen och ställs inför med landsbygden. Jag hade stor behållning av att läsa den.

Teg Publishing – 2019 – 811 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl

Lucka 11 – Att vinna över ensamheten

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Att prata om ensamhet är svårt, och vad ska du göra om du lider av ensamhet? Du kan ju inte gå till vårdcentralen och säga att du är ensam. Jag vill ge ensamheten ett språk.

Ibland brukar jag se på klippen från Nyhetsmorgon där psykologen Anna Bennich medverkar, jag tycker hon pratar konkret och har samtidigt en mjuk förståelse för de frågor och problem som hon svarar på. Därför var jag också nyfiken på hennes bok om ensamhet, som jag liksom många andra mer eller mindre upplever.

Det finns förstås olika spektrum på det men poängen är ändå att genom den här boken få ett stöd och lite vägledning. Jag hade kanske lite för höga förhoppningar, men tyckte att de mesta tipsen, trots att det var väldigt många, var grundläggande. Å andra sidan slarvar jag med dem också. Men jag önskade ändå fler exempel på åtgärder.

Det är ett viktigt ämne och väldigt sorgligt när hon beskriver hur det ser ut i landet och när man får höra med andras egna ord hur de upplever deras situation.

Boken var lättillgängligt med all information och alla exempel och förslag liksom gav en stöd.

Norstedts – 2019 – 234 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna

Lucka 8 – Testamente

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

En Augustprisnominerad bok som beskrivits som en hel symfoni av röster när den stora syskonskaran berättar och skapar en bild av en finsk, fattig familj och försöker bena ut vem som bär ansvar och om det går att skriva om ens historia.

Jag blev fullständigt absorberad redan efter ett par sidor. Redan där kände jag skrivglädjen och hur väl allting berättas med karaktärskännedom, återknytningar och den egna rösten. Ändå blev det en smula för mycket sammanlagt, men för det allra mesta tycker jag att det här är en historia som berättas på ett alldeles fantastiskt sätt. Språket är det jag kommer minnas.

Norstedts – 2019 – 437 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny