Bokrecension – Svälten

Hungeråren som formade Sverige

Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 440

Handling
Vinnare av det Facklitterära Augustpriset 2018

Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd.

Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.

Kommentar
Jag ska säga att jag inte hann lyssna klart på hela den här boken, kom till strax efter hälften. Å andra sidan prioriterades inte den här, för jag tyckte att det efter ett tag blev mindre intressant och lite utav upprepning.

Det började bra och hela ämnet är väldigt intressant. Jag tycker också författaren har fångat in det bra och får med det gastkramande den här situationen var, liksom får med det på individnivå när han beskriver olika personers tillvaro när de inte bara dag ut och dag in, utan säsong på säsong får det allt knaprare och vad det gör med dem och samhället i stort. Han menar också, i det som titeln avslöjar, att dessa år satte sina spår till än idag. Det kunde jag känna av det han berättade. Klart att vi vill göra allt för att det inte ska drabba oss igen och att krisen nu har, visserligen på ett för mig omedvetet sätt, men ändå, påverkat hur vi byggt samhället. Det kan jag förstås hoppas. Och att det satt spår i vår mentalitet, vad familjer och barn gör, vilka vi anklagar, vad vi är beredda att göra osv.

Det var intressant det här, men ändå kände jag mig nöjd med det jag hann med.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Ödesmark

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Finna sig

Hon undrar om hon offrar tillräckligt, när hon ger hela sig.

Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 199

Handling
Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Agnes Lidbecks debut är en resonerande undersökning av ständigt omdebatterade kvinnoroller.

Kommentar
Ibland är det upplyftande att läsa en bok med ett alldeles eget speciella språk, det här var en sådan bok. Det är märkligt överskådligt och objektivt, berättas i tredje person och som en slags journalföring över ett liv. I början tyckte jag det var fantastiskt, men en bit in lev det lite tröttsamt. Även om jag fortfarande tyckte det var givande. Många gånger extremt träffsäkert och rakt på hur det är och känns att var kvinna och mor idag.

Betyg: 3 av 5

Lucka 24 – Jag vill sätta världen i rörelse

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Igår skrev jag flera timmar i sträck. Och så skall jag säga dig, om du inte vet det förut, att det är något förtrollande, fängslande, nästan bedövande att skriva. Inte för att jag ännu har åstadkommit något fullt bra, men det är i alla fall roligare än allt annat i världen.

– Selma Lagerlöfs brev till Ida Bäckmann, 22 januari 1939

Vem passar inte bättre att representera den sista luckan än Sveriges och litteraturens Selma Lagerlöf?

Anna-Karin Palm har skrivit en biografin över henne och den är med rätta en tegelsten, men så värd att läsa för i slutet blev jag nästan tårögd efter att ha lärt känna den här legendaren. Jag visste inte mycket om Lagerlöf, men nu är jag så fascinerad över henne och vad hon gjorde i sitt liv.

Jag får väl erkänna att jag inte läste varje ord eller ens varje stycke i den här boken, men det allra mesta, för det har ändå berikat mig otroligt. Nu är Lagerlöf en stor inspiration för mig, jag bara måste läsa böcker av henne, och någon gång vill jag besöka hennes Mårbacka.

Albert Bonnier Förlag – 2019 – 682 sidor

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner. Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen. Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder
23. Den odödliga sagan

Lucka 13 – Osebol

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Vinnaren av årets skönlitterära bok i Augustpriset heter Osebol och är skriven av Marit Kapla. Jag var snabb med att reservera den efter att jag fick vetskapen om att den vann, annars hade jag nog inte läst den. Såhär löd juryns motivering:

Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

Även om den är otroligt omfattande volymmässigt är det inget som märks av när man läser eftersom varje sida bara har några rader och bjuder på ett tema kring ett samtal. Det gick snabbt att läsa och jag kom på mig själv med att vilja läsa, för det var lättillgängligt och gav mig en känsla av att jag faktiskt var med och fikade med dem, Oseolsborna. Många texter är fantastiska och skapar verkligen en känsla i hur Kapla har byggt upp orden. Det är så direkt och blir så levande.

Jag var förvånad över att mamma
ville köpa det här huset.

Det såg i stort sett för jävligt ut.

Det var svamp och ruttna baljor överallt.

Jag var väldigt besviken
första gången jag var här.

Jag tyckte det var vackert
med älven och bron
men huset
var ett rent helvete.

Det var fåglar inne.

Det var nån ruta som var sönder
så de flög in.

Hon sa
vänta lite får du se.

Det ska bli drömhuset.

Det är väldigt fint. Men jag vet dock inte om det var den jag själv hade röstat på, även om jag tycker att den är värd vinsten och jag förstår varför då boken är sin egen och berättar om mycket vi känner igen och ställs inför med landsbygden. Jag hade stor behållning av att läsa den.

Teg Publishing – 2019 – 811 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl

Lucka 11 – Att vinna över ensamheten

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Att prata om ensamhet är svårt, och vad ska du göra om du lider av ensamhet? Du kan ju inte gå till vårdcentralen och säga att du är ensam. Jag vill ge ensamheten ett språk.

Ibland brukar jag se på klippen från Nyhetsmorgon där psykologen Anna Bennich medverkar, jag tycker hon pratar konkret och har samtidigt en mjuk förståelse för de frågor och problem som hon svarar på. Därför var jag också nyfiken på hennes bok om ensamhet, som jag liksom många andra mer eller mindre upplever.

Det finns förstås olika spektrum på det men poängen är ändå att genom den här boken få ett stöd och lite vägledning. Jag hade kanske lite för höga förhoppningar, men tyckte att de mesta tipsen, trots att det var väldigt många, var grundläggande. Å andra sidan slarvar jag med dem också. Men jag önskade ändå fler exempel på åtgärder.

Det är ett viktigt ämne och väldigt sorgligt när hon beskriver hur det ser ut i landet och när man får höra med andras egna ord hur de upplever deras situation.

Boken var lättillgängligt med all information och alla exempel och förslag liksom gav en stöd.

Norstedts – 2019 – 234 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna

Lucka 8 – Testamente

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

En Augustprisnominerad bok som beskrivits som en hel symfoni av röster när den stora syskonskaran berättar och skapar en bild av en finsk, fattig familj och försöker bena ut vem som bär ansvar och om det går att skriva om ens historia.

Jag blev fullständigt absorberad redan efter ett par sidor. Redan där kände jag skrivglädjen och hur väl allting berättas med karaktärskännedom, återknytningar och den egna rösten. Ändå blev det en smula för mycket sammanlagt, men för det allra mesta tycker jag att det här är en historia som berättas på ett alldeles fantastiskt sätt. Språket är det jag kommer minnas.

Norstedts – 2019 – 437 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny

Lucka 4 – Bokcirkeln vid världens ände

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag kan vara lite för snabb att läsa vidare i nästa bok ibland att jag glömmer att publicera en recension… så var det med den här boken av Frida Skybäck. Titeln är är som gjord för att riktiga bokslukare ska sätta tänderna i den, eller hur?

Patricia får en dag ett halsband på posten som en gång tillhörde hennes syster Madeleine, som har varit försvunnen i många år. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Ljusskär i Skåne för ett sista försök att ta reda på vad som hände. Hon tar in på Monas Bed, Breakfast & Books och därifrån tar allt vid, när hon lär känna människorna och benar ut historien.

Jag hade kanske velat befinna mig mer där hos Mona än vad som fick plats, men det var trevligt så länge det varade. Alltsammans var välskrivet och bjöd på härlig läsning, det var underbart att få lära känna alla de karaktärer som figurerar där. Skönt att varva med lättsmält.

Louise Bäckelin Förlag – 2019 – 350 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort

Bokrecension – Kyla

Författare: Therese Henriksson

Handling: Tänk dig att strömmen slås ut och kontakten med omvärlden bryts. Tänk dig att det är minus trettio grader ute och det blir bara kallare. Vad händer med ett samhälle när det visar sig vara som skörast? Vad gör du för att klara dig undan kylan?  

För Sofia blir situationen verklighet när hon och hennes syskon tvingas lämna Aleå på grund av ett strömavbrott som lamslår samhället. Värst av allt är kylan, som för varje minut som går blir mer och mer påtaglig. I deras morfars stuga i Innaniträsk kan de elda, men utan fungerande mobiler isoleras de från allt som händer utanför.

Vad jag tyckte:

+ Följsam och fint skrivet, gripande och viktig
– Inte riktigt min vanliga läsning (för så unga år)

Betyg: 3+/5

Opal förlag – 2019 – 251 sidor – 12-15 år