Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.
Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

”När man står varandra så nära som Leo och jag gör, är det vad man kan förvänta sig. Det är de man älskar allra mest som kan lyfta en på en sekund och krossa en utan att ens försöka.”


Titel: Godnatt, finaste
Författare: Dorothy Koomson
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 423
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Goodnight, beautiful
Översättare: Jessicaa Hallén
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303293-1
Utgivningsår: 2011 (2008)
Format: Inbundet

Första meningen: “Du, morsan.”

Handling: ”Nova Kumalisi hade gått med på att föda ett barn åt Mal och Stephanie Wacken, men halvvägs genom graviditeten ändrade sig paret och lämnade Nova i sticket, gravid, rädd och ensam.
   Stephanie var överlycklig vid tanken på att bli mamma – ända tills hon hittade ett sms från Mal till Nova med texten: ”Godnatt, finaste”. Livrädd att förlora sin man till hans närmaste vän bad Stephanie honom att kapa alla band till Nova och hennes ofödda barn.
   När Novas son Leo åtta år senare hamnar i koma efter en olycka möts de alla igen och gamla hemligheter kommer upp till ytan.”

Kommentar: Det slog mig så starkt. Jag var inte beredd på det, på den smärta som boken genomsyras av. Jag trodde den skulle vara lite lättsammare. Men det värkte i hjärtat på mig. Och ännu värre blev det eftersom det var mitt i min kvinno-vecka. Hehe… Den går in på skinnet, är så personlig. Godnatt, finaste är rak och ärlig. Den handlar om förlust. Om svek. Det är så mycket sorg! Om att undanhålla saker och ting, bära på dem, upprätthålla en fasad, och att sedan släppa taget och börja om.

Men, det är också en otroligt mysig bok. Charmig, romantisk och drömmande. Om kärlek och vänskap.

Perspektiven växlar mellan karaktärerna (Nova och Steph) och tillbakablickar, med jag-perspektiv. Ibland kan det vara lite förvirrande vem det handlar om och det störde jag mig lite på. Jag hade önskat någon rubrik med namn. Tillbakablickarna om Leos uppväxt är dock tydliga.

Jag led med de två kvinnorna, Nova och Stephanie. Nova som blev mamma fast hon inte tänkt det. Och att hon dessutom överhuvudtaget gick med på att bära och föda ett barn åt paret Wacken. Sedan Stephanie som inte kan få barn, som får möjlighet att bli mamma och ändå bryter allting. Hur kunde allt det här ske? Och så blir jag arg på mannen, så typiskt att det är en kille som ska ha två kvinnor omkring sig… han känns dessutom naiv och som om han spelar på situationen. Men i efterhand får även han sin förklaring. Vi är alla människor. Det blev ännu jobbigare när jag förstår varje karaktär i boken och deras val. Det här kan man verkligen kalla triangeldrama.

Pust, jag drar en lättnadens suck efter att ha läste ut den, vilken pärs det var…

Mitt betyg: 4 av 5

Godnatt, finaste har också varit med i ”Smakbit på söndag”.

Flyga drake av Khaled Hosseini

”För dig ska jag göra det tusen gånger om”


Titel: Flyga drake
Författare: Khaled Hosseini
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 352
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kite runner
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7001-703-2
Utgivningsår: 2003
Format: Pocket

Första meningen: Jag blev den jag är idag en kall, solig dag vintern 1975, när jag var tolv år gammal.
Handling: ”De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i ett fredligt Afghanistan. De uppfostras sida vid sida men lever i helt skilda världar – Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amir och hans far till USA.
   I Kalifornien skapar de sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser Amir att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
   Flyga drake är en skakande berättelse om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia. Det är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet som nu också har filmatiserats.”

Mitt omdöme: Jag var tveksam inför den här boken. Visst hade jag hört gott om den, och att den till och hade filmatiserats. Det är egentligen själva miljön som boken utspelar sig i som inte tilltalar mig. Och att jag påbörjade en liknande bok förut, som jag tvärt avslutade i mitten. Dumt nog.
Men jag blev överraskad. Så pass mycket att jag vill läsa fler böcker av Hosseini. Författaren griper tag om en med sin storslagna berättelse. Fokuset är på karaktärernas resor. Jag känner med dem. Amirs självförakt och distansering. Hassans vänskapliga ihärdighet och pappan med sina plågor han skaffat sig i livet. Hur fel det kan bli om vi inte står upp för oss själva. När vi sluter oss. När vi undanhåller. Att ha en anti-hjälte var för mig väldigt befriande, att veta att hur fel vi än gjort kan vi alltid gottgöra saken. Åtminstone återfå sin heder.

Några som själva växt upp i landet hade beklagat sig över i en recension att boken inte motsvarar verkligheten, att författaren bara vill bli berömt och populär. Som sagt, så var miljön det som gjorde mig tveksam till att överhuvudtaget läsa boken. För mig var en god historia det som betydde något. 

Boken är snyggt uppbyggd. Det tog inte lång tid att fastna i handlingen. Vartefter sidorna passerar avslöjas allt mer och det gör storyn än mer intressant. Det finns ingen tråkig stund, hela tiden händer det något. Den är lättläst, sidorna svischar förbi. Och när det sista bladet är passerat har jag ett stort leende på läpparna.

Jag är glad att mina förväntningar överträffades med sådan bravur, nu måste jag se storyn på film!

Mitt betyg: