Bokrecensioner, Författare, Linnea Dahlgren

Bokrecension – Dagen du förstörde allt

Författare: Linnea Dahlgren
Förlag: Vox by Opal
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 245

Handling
Melanie och Kassandra har varit bästisar sen de var små. De behöver inga andra, de har ju varandra: Mellan och Kass. Något av det bästa de vet är att besöka Tidssmygen, en glänta i skogen där det känns som man kan resa i tiden. De reser till gemensamma minnen och till allt roligt de ska göra i framtiden. Så en tidig morgon vaknar Melanie av telefonen. Kassandra är död. Hon har tagit livet av sig. Nyheten drabbar Melanie som ett slag. Det kan inte vara sant, det måste vara ett misstag. Hur ska hon fortsätta leva? Mellan kan ju inte finnas utan Kass. Men så kommer hon på: Tidssmygen. Tänk om hon kan resa i tiden och få Kassandra att ändra sitt beslut.

En finstämd och gripande berättelse om sorg, vänskap och kampen för att leva vidare.

Kommentar
Det här var en otroligt positiv överraskning. För att gå rak på sak var det fullständigt fullpott. Dessvärre tyckte jag en stor del mot slutet var onödig utfyllnad. Jag tyckte inte att det behövdes, eller tillförde något till det som var innan. Det var som en lång epilog. Jag var färdig. Innan dess var det som sagt otroligt.

Men annars, gick den här historien rakt in i hjärtat. Det var så starkt. Så himla träffsäkert, berörande och omtumlande.

Betyg: 4+ av 5

Bokrecensioner, Författare, Kristian Gidlund

I kroppen min av Kristian Gidlund

Titel: I kroppen min
Författare: Kristian Gidlund
Serie: I kroppen min #1
Genre: Självbiografi
Antal sidor: 330
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-7503-245-0
Utgivningsår: 2013
Format: Pocket

Första meningen: Det finns något som jag måste berätta.

Handling: Kristian Gidlund, journalist och trummis i gruppen Sugarplum Fairy, avled den 17:e september 2013, 29 år gammal.
   Drygt två år tidigare hade han fått sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta cancern. Han började skriva en blogg, ”I kroppen min”. Bloggen fick en enorm genomslagskraft – miljontals människor upptäckte Kristians starka, nakna, vackra texter.
   Texter som träffar rakt i hjärtat.

Min kommentar: När jag första gången hörde om Kristians situation blev jag oerhört rörd, både för att det kändes så himla tragiskt men också hur han hanterade situationen. Att han var så klok och så öppen med allt. Och när jag under en sommarkväll för några år sedan var ute och gick och lyssnade på hans sommarprat hade jag gåshud om kroppen och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Det var någonting som gick rakt in. Jag tror jag lyssnade och grät till det flera gånger. Minnet finns så starkt i mig att det var Kristians röst som jag hörde när jag nu läste hans bok. Det kändes så innerligt på det sättet, och smått häftigt, samtidigt som det också är lite märkligt.

Precis som jag trodde är hans texter så fint skrivna. Genomtänkta, intressanta och givande att läsa. Ibland dyker det upp en bild och genast blir det mer påtagligt. Men jag tycker också det är svårt att förstå, om än imponerande, att han kunnat skriva om sina dagar och det som dyker upp inom honom såsom han gör. Som han också nämner i boken blir boken ett fint minne till hans familj. De gånger han nämner dem känns det som mest i mig.

Men när jag tänker på alla bitar av den här boken tycker jag inte att den var fullt så fantastisk som jag tänkte mig att den skulle vara, om jag djupanalyserar den (vilket känns lite fel ändå!) men den är ändå så pass fantastiskt att jag känner att den förtjänar det högsta betyget. För att det är så vackert, äkta, personligt och viktigt.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Helena von Zweigbergk

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.
Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Bokrecensioner, Författare, Jandy Nelson

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

”I den här världen gäller det att simma, Noah, annars sjunker man.”

Titel: Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 380
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I´ll give you the sun
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Gilla böcker
ISBN: 978-91-86634-57-5
Utgivningsår: 2014
Format: Danskt band

Första meningen: Det är så här allt börjar.

Handling: Noah och Jude är tvillingar, bästa vänner, och olika som natt och dag. Noah vill hellre måla av världen i sitt skissblock än leva i den, medan Jude kastar sig ut i de högsta vågorna tillsammans med surfkillarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men då inträffar det otänkbara – en tragedi som slår tvillingarnas liv i spillror. Och allt förändras.
   Tre år senare pratar tvillingarna inte längre med varandra. Noah har slutat måla och Jude har blivit en ensamvarg. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta, vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en kille med världens krokigaste leende. Ett möte som kommer vända tvillingarnas liv upp och ner, igen.

Mitt omdöme: Okej, gör er beredd… först förstod jag ingenting. Det kändes som om jag hade kastats in i en galen familj och jag ville bara därifrån. Jag visste varken ut eller in. Men så började jag få lite mer grepp om situationen, och sen, på bara en sekund sköts en kanonkula ut och PANG! Jag var fast!

Det var verkligen så, jag gick från noll till hundra och sedan kunde jag inte slita mig. Jag ger dig solen är underhållande hela vägen till slutet. Jag kände alla känslor, det gick upp och ner kan jag säga. Jag skrattar, tjuter, fäller en tår och håller andan. Och jag var väldigt fascinerad, det är så smart allting.

Hur kan det vara så splittrat och oväsentligt, knäppt rent ut sagt, men samtidigt så intimt nära och träffsäkert? Exakt på känslan. Jag älskar de små citaten eller vad jag ska kalla dem som kommer om vartannat, de är dem som gör det så intressant. Jag gillar sånt, små kloka ord som ger lite perspektiv. Det känns väldigt originellt allting. Och på allt det här är det också roligt.

Jag förstår inte varför jag inte skulle ge den här boken fullpott, för faktiskt, jag var kritisk. Men Jag ger dig solen har så många delar som lyser så starkt tillsammans så jag inte kan annat än att älska den här boken. En väldigt härlig och fin läsupplevelse.

Mitt betyg:

Alice Sebold, Bokrecensioner, Författare

Flickan från ovan av Alice Sebold

”Enkelt uttryckt måste du släppa taget om jorden.
Det föreföll mig omöjligt.”

Titel: Flickan från ovan
Författare: Alice Sebold
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 306
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Lovely Bones
Översättare: Lisbet Holst
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7001-149-4
Utgivningsår: 2004 (2002)
Format: Pocket

Första meningen: Jag heter Salmon.

Handling: Susie Salmon är fjorton år gammal då hon blir våldtagen och mördad på väg hem från skolan. Hennes granne lurar henne till sitt gömställe under marken, ett dödens rum. Hon är hans senaste offer.
   Från sin utsiktsplats i himlen följer hon med medkänsla och växande insikt livet på jorden. Hon kämpar med att acceptera sin död, samtidigt som hon fortfarande klänger sig fast vid de levandes värld. Under många år följer hon mördarens förehavanden och polisens arbete, liksom sin familjs sorgearbete och vindlande öde. Tills den dag hennes önskningar ser ut att gå i uppfyllelse. Alice Sebold genomför en häpnadsväckande förvandlingsnummer när hon av mörka beståndsdelar bygger denna hoppfulla berättelse.

Mitt omdöme: Den här boken har ett ämne som gör en upprörd, det är obehagligt, otänkbart och så oönskat. Jag mådde lite illa i början. Men trots att det är ett fruktansvärt ämne, att en flicka våldtas och mördas, är det hoppet och försoningens känsla som jag känner när jag läser boken. Annars hade jag nog inte klarat det.

Den speciella vinklingen är utan tvekan det som gör boken intressant och läsvärd. För det är något vi aldrig kan veta, vad som händer efter döden, och när Alice Sebold ger en fingervisning om hur det skulle kunna se ut är det lockande att ta del av. Den versionen var både fin och tragisk. Och så gott det går realistiskt.

Det är också en bok som jag sträckläste, jag ville bara följa med och se vad som skulle hända och hur alla skulle må. Jag kan väl tycka att det inte var jättespännande ingredienser, eller vinkling på jordelivet, utan det är Susies tankevärld som är det som jag dras till. Det fanns även en spänning med som jag uppskattade, kanske inte saken i sig, utan känslan.

Flickan från ovan är en intressant och vacker berättelse om sådant som är svårt och tungt.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Dorothy Koomson, Författare

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

”När man står varandra så nära som Leo och jag gör, är det vad man kan förvänta sig. Det är de man älskar allra mest som kan lyfta en på en sekund och krossa en utan att ens försöka.”


Titel: Godnatt, finaste
Författare: Dorothy Koomson
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 423
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Goodnight, beautiful
Översättare: Jessicaa Hallén
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303293-1
Utgivningsår: 2011 (2008)
Format: Inbundet

Första meningen: “Du, morsan.”

Handling: ”Nova Kumalisi hade gått med på att föda ett barn åt Mal och Stephanie Wacken, men halvvägs genom graviditeten ändrade sig paret och lämnade Nova i sticket, gravid, rädd och ensam.
   Stephanie var överlycklig vid tanken på att bli mamma – ända tills hon hittade ett sms från Mal till Nova med texten: ”Godnatt, finaste”. Livrädd att förlora sin man till hans närmaste vän bad Stephanie honom att kapa alla band till Nova och hennes ofödda barn.
   När Novas son Leo åtta år senare hamnar i koma efter en olycka möts de alla igen och gamla hemligheter kommer upp till ytan.”

Kommentar: Det slog mig så starkt. Jag var inte beredd på det, på den smärta som boken genomsyras av. Jag trodde den skulle vara lite lättsammare. Men det värkte i hjärtat på mig. Och ännu värre blev det eftersom det var mitt i min kvinno-vecka. Hehe… Den går in på skinnet, är så personlig. Godnatt, finaste är rak och ärlig. Den handlar om förlust. Om svek. Det är så mycket sorg! Om att undanhålla saker och ting, bära på dem, upprätthålla en fasad, och att sedan släppa taget och börja om.

Men, det är också en otroligt mysig bok. Charmig, romantisk och drömmande. Om kärlek och vänskap.

Perspektiven växlar mellan karaktärerna (Nova och Steph) och tillbakablickar, med jag-perspektiv. Ibland kan det vara lite förvirrande vem det handlar om och det störde jag mig lite på. Jag hade önskat någon rubrik med namn. Tillbakablickarna om Leos uppväxt är dock tydliga.

Jag led med de två kvinnorna, Nova och Stephanie. Nova som blev mamma fast hon inte tänkt det. Och att hon dessutom överhuvudtaget gick med på att bära och föda ett barn åt paret Wacken. Sedan Stephanie som inte kan få barn, som får möjlighet att bli mamma och ändå bryter allting. Hur kunde allt det här ske? Och så blir jag arg på mannen, så typiskt att det är en kille som ska ha två kvinnor omkring sig… han känns dessutom naiv och som om han spelar på situationen. Men i efterhand får även han sin förklaring. Vi är alla människor. Det blev ännu jobbigare när jag förstår varje karaktär i boken och deras val. Det här kan man verkligen kalla triangeldrama.

Pust, jag drar en lättnadens suck efter att ha läste ut den, vilken pärs det var…

Mitt betyg: 4 av 5

Godnatt, finaste har också varit med i ”Smakbit på söndag”.

Ali Shaw, Bokrecensioner

Flickan med glasfötter – Ali Shaw

Titel: Flickan med glasfötter
Författare: Ali Shaw
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 318
Språk: Svenska
Originalspråk: Englska
Originaltitel: The girl with glassfeet
Översättare: Lisbet Holst
Förlag: Bra Böcker
ISBN: 978-91-7002-800-7
Utgivningsår: 2010 (2009)
Format: Inbundet
Första meningen: Den vintern skrevs det i tidningen om ett galeonliknande isberg som i knakande majestät flöt förbi klippkusten på St. Hauda´s Land, om ett snörvlande svin som förde vilsegångna fotvandrare ned från bergen och ut bland raukarna nedanför Lomdendol Tor, om en förbluffad ornitolog som räknade till fem albiner i en flock på två hundra kråkor.
Handling: Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Hauda´s Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöjda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~
Kommentar: Vilken otroligt vacker bok. Tilltalande omslag, en mystisk värld och en spännande historia – en tjej som håller på att förvandlas till glas. Mina förhoppningar var goda, utan att inta en kritisk hållning.
När sista sidan nu är passerad kan jag säga att jag gillade boken!
Miljön är speciell. Oftast fascinerande och roligt med något nytt. Det gör det också mer acceptabelt att flickan håller på att förvandlas till glas. Jag menar – jag har ingen aning om vad som kan hända i den här världen. Om det hade varit verklighet, hade jag kunnat ana mig till ett svar eftersom hennes sjukdom då skulle kunna förklaras, någorlunda. Det kanske låter knepigt.
Varelserna som förekommer på ön, kan få mig att rynka lite på ögonbrynen ibland, men jag går annars vidare utan att fundera mer på dem. En annan kritik är att det ibland är svårt att förstå, och hänga med i några tillbakablickar – vad tillförde de?
Men åter till det vackra. Språket är stundtals lysande med sina träffsäkra meningar. Och jag ser mest till sagans budskap. Det sorgliga lyfter och tillför ett syfte, det gör boken viktig på ett sätt, utan att säga för mycket. Men på det sätt som karaktärerna utvecklas. Hur de i sin förälskelse och knappa tid ser till det som betyder något. Vad förglasningen gör med dem. En ljuvlig historia.

Mitt betyg: 2 av 5