Andarnas hus av Isabel Allende

”Du har mycket att uträtta, så sluta upp att tycka synd om sig själv, drick vatten och börja skriva.

Titel: Andarnas hus
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 384
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La casa de los espiritus
Översättare: Lena Anér-Melin
Förlag: Pan
ISBN: 91-7263-209-7
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Häftad

Första meningen: Barrabás kom till familjen sjövägen, antecknade flickan Clara med sin sirliga handstil.

Handling: Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och mäktig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Min kommentar: Åh vad har håller den här boken varmt om hjärtat! Inte minst för att den kom till mig som genom ett under, jag tyckte dessutom väldigt bra om den.

Jag visste egentligen inte så mycket vad jag hade att vänta mig när jag började läsa men när jag kikade runt lite blev jag otroligt imponerad att boken är författarens debut och att hon började skriva den när hon levde i exil under militärkuppen i hemlandet Chile. Allende hade vid den här tiden inte heller några kvinnliga förebilder alls om författarskap, men från läsningen kände jag hennes skrivglädje. Boken speglar den här historia händelsen, men också så mycket mer.

Precis som baksidestexten beskriver är den bred, men när den lilla texten inte väckte mig något intresse satt jag i stället som förundrad genom alla boken sidor. För när det handlar om en hel familj sträcker den sig också över en lång tid och har då möjlighet att visa hur människor hänger ihop och påverkar varandra, liksom boken också hör ihop med hela landet och tidens anda. Förändringens vindar blåser och nya ambitioner tar plats. Jag hade inte väntat mig att få en sådan inblick i kulturen, om platsen och från perioden på ett sätt som känns intressant, fräscht och lärorikt. Boken grundar sig mycket i Allendes egna uppväxt, det känns att det är på riktigt. Hit hör inslagen av magi och myt, som jag tyckte var underbara. Det är färgrikt målande både i den stora bilden men även i den lilla, där varje enskild människas stormiga upplevelser porträtteras både med allvar och lättsammare ton.

Ovanpå allt det här, eller det som utgör den stora grunden, är att jag verkligen gillar Allendes språk. Det är otroligt beskrivande och helt underbart att läsa. Inte minst för att det känns så levande. Efteråt har jag gått och tänkt på personerna. Och så gillar jag verkligen hennes berättarteknik när hon blandar nuet med både det från förr och det som komma skall, och när det händer är det fortfarande fascinerande. För de mesta gillar jag de långa meningarna, men jag hade önskat några fler styckeindelningar på vissa platser för att göra det mer luftigt och hanterbart. Det gick bra, men kändes något kompakt ibland.

För att summera säger jag bara att jag älskar den här boken. Allt med den, hur historien berättas, språket, innehållet, karaktärerna, budskapet, bakgrunden. Och det genomsyras av så mycket kärlek. En pärla!

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Chile, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Ingen skada skedd av Alistair Macleod

”Han sjöng för henne på gaeliska, kanske så som han hade gjort under den stora
stormen då vi hade behövt hennes styrka och hon hade behövt han förtröstan
och lugnande tillit för att orka vidare”

Titel: Ingen skada skedd
Författare: Alistair Macleod
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 270
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No Great Mischief
Översättare: Leif Janzon
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11960-5
Utgivningsår: 2001 (1999)
Format: Inbunden

Första meningen: När jag började denna berättelse befinner vi oss i den gyllene månaden september i sydvästra Ontario.

Handling: Alexander MacDonald besöker sin äldre bror i Toronto. Brodern lever på sprit och minnen, och Alexander – som numera är en väletablerad medelålders tandläkare – ser tillbaka på sitt eget liv och på släktens historia.
   I slutet av 1700-talet utvandrade Calum MacDonald från Skottland och slog sig ner på ön Cape Breton vid Nova Scotia. När han lämnade hemlandet var han äkta man och far, när han kom fram var han änkling och morfar. Med sina tolv barn blev han anfadern i den stora klanen MacDonald.
   Alexander och hans tvillingsyster blev tidigt föräldralösa och växte upp hos farmor och farfar. När Alexander blickar bakåt på sitt växlingsrika liv ser han ett mönster – i klanen MacDonald är sammanhållningen absolut och historien levande.

Min kommentar: Jag hade lite sådär lagom förhoppningar innan jag läste den här. Det är ingen bok jag hört om men lovorden var stora – ”en av vår tids stora oupptäckta författare” och just den här boken fick världens största litterära pris för ett enskilt verk. Nu är det i och för sig några år sedan, men ändå.

Det är fint skrivit, lågmält och reflekterande. Mycket av det som präglar boken är hur det blev som det blev i deras släkt. Just släktskap och blodsband diskuteras genomgående. Det är charmig när han kallas för den rödhåriga lilla pojken på det skotska språk gaeliska som de bär med sig. Det är ofta som de återkommer till det, med gamla sånger och interna uttryck.

Så emellanåt är det fascinerande läsning men jag får aldrig grepp om det, som om jag hela tiden väntar på att något ska hända. Just för att den lovordats så så tänker jag att jag nog kommer att flyga av stolen snart, eller något liknande. Jag läser hoppfullt och troget men ändå är det för splittrat för mig.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Kanada, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Här finns en smakbit.