Bokrecensioner, Författare, Maja Lunde

Bokrecension – Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 496

Handling
Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.

Przewalskis häst är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?

Kommentar
Som jag sett fram emot den här boken. Lundes senaste bok Blå blev jag dock inte lika såld på, men det hindrade inte mina förväntningar på denna eftersom Binas historia var så bra. Vad författaren vill berätta om är sådant jag själv funderar mycket på och skulle vilja gestalta. Hennes historier är så mångfacetterade i all fakta hon har med, både kring bokens huvudtema men också de som sträcker sig ut mot miljöfrågorna om hållbarhet. Sedan gillar jag också hennes viktiga ingrediens av föräldrar och barn vilket passar ypperligt i denna generationsfråga.

Det här med de sista vildhästarna är oerhört fascinerande. Dessvärre hade jag för stor nyfikenhet för att inte googla och läste då att denna Przewalskis häst inte alls är någon vildhäst vilket förstås sänkte entusiasmen en aning. Även om det förstås inte hindrar en god historia, för det var det. Przewalskis häst läste jag förresten härstammar från tamhästar som kom fri för femtusen år sedan.

Jag gillade mest att läsa om framtidens Eva och livet på den gård de ännu stannar vid tillsammans med sin dotter. Där tyckte jag det fanns mycket att känna igen sig i och även farhågas över. Det är intressanta bilder Lunde målar upp om världen detta årtal.

Men med de andra tidsepokrarna, som också var givande, skapade det något väldigt starkt. Även fast boken tagit väldigt lång tid att lästa, främst på yttre omständigheter som kommit i vägen, ville jag läsa långsamt för att känna in varje mening och det har gett mig många underbara lässtunder. Det här var en väldigt tankeväckande, innehållsrik och inlevelsefull historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Mian Lodalen

Bokrecension – Lisa och Lilly

Författare: Mian Lodalen
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 351

Handling
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Kommentar
Den här boken var en liten chansning men jag skymtade den en hel del i flödet, hörde gott om den och kände en liten lockelse – tänkte att det kunde vara intressant. Och det var det.

Det är både en tragisk och viktig historia, just för att den är någorlunda sann. Jag tyckte den berättades både enkelt och sakligt men också mitt i prick, vardagligt men också otroligt starkt många gånger. Kärleken och motstridigheterna kändes, men också självsäkerheten och den obönhörliga personliga friheten som unga kvinnor bestämt tänker besitta, oavsett.

Vacker, gripande och viktig.

Betyg: 4- av 5

Bokrecensioner, Charlotte McConaghy, Författare

Bokrecension – Den sista migrationen

Författare: Charlotte McConaghy
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Den hyllade australiska bästsäljaren! Franny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Den sista migrationen är en hjärtskärande vacker kärleksförklaring till djuren och naturen. Men det är också en spännande och tidlös historia om vad vi är beredda att göra för de vi älskar. En bok för alla som gillade Där kräftorna sjunger, Binas historia och Blå.  

Kommentar
Jag fastnade väldigt fort för den här boken, först och främst för huvudkaraktären som jag tyckte verkade så fascinerande, liksom hennes drivkraft och hur världen var sammanlänkad. Men sedan var alltsammans väldigt lockande på så många plan, och genom historiens gång höll den mig fast och jag ville spänt veta hur allt skulle sammanföras. Men också bara att få ta del av den. För den var så himla fint skriven, med reflektioner och tolkningar, uppmålande och med allt som sker. Jag grämer mig faktiskt lite att jag inte läste boken i stället, så eftersom den var så pass intressant och tankeväckande, för att inte tala om otroligt vacker, överväger jag starkt att läsa den fysiskt framöver, för att kunna se orden. En väldigt givande, intressant och tankeväckande historia minst sagt.

Betyg: 4+ av 5

Ann-Helén Laestadius, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Stöld

Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 440

Handling
Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.

”Stöld” är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.

Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.

Augustprisbelönade Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna bygger på verkliga händelser. ”Stöld” är en varm men samtidigt svidande skildring av en bortglömd del av Sverige där människor ställs mot varandra.

Kommentar
Det fanns främst två saker som jag uppskattade med den här historien. Det ena var den ökade insikten och kännedomen om samerna och renskötarnas tillvaro, och den andra om att de också är högst medvetna om klimatförändringarna som sker. Då de i sitt yrke drabbas hårt av detta (även fast detta påverkar oss överallt). Sedan de andra fördomarna och starka krafter som finns människor emellan om renskötarlivet. Alltsammans är väldigt obekant för mig, så därför var det väldigt intressant att få kliva in i den här världen med ”sådana” människor.

Det är också fint berättat att få följa de spår som en händelse kring detta sätter i en ung flicka (jag gillade att följa Elsa), för att också visa på hur starkt alltsammans är. Även fast det bara är påhittat, bygger det också på allt som redan förekommer och förekommit, och efter att ha lyssnat till denna så blir jag ganska upprörd över hur situationen ser ut.

Så det här var inte bara en fint berättande och givande historia att ta del av, den berättar också något viktigt om dagens Sverige.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Hanna Landahl

Bokrecension – Deckartanterna springer aldrig i onödan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Lind & CO
Utgivningsår: 2021
Antal timmar: 6 h 39 min
Serie: Del 1

Handling
Trots att våren håller sig på avstånd börjar flyttfåglarna återvända till den skaraborgska slätten. Då försvinner plötsligt fågelforskaren Kent Frölander. Fallet hamnar på Britta Bengtssons skrivbord. I ett av Skaras äldsta trähus driver hon deckarfirman Missing People – och tänker definitivt inte byta namn på den, för hon var faktiskt först! Till sin hjälp har hon modern Anki. Fast kanske är Anki mest ett enerverande bihang? För att inte tala om den lilla mopsen man numera får på köpet när man har med Anki att göra. Britta skulle helst klara sig utan detta radarpar. Men en sak är tyvärr helt säker. Utan Ankis skarpa hjärna skulle Britta inte lyckas lösa ett enda ynka fall.

Kommentar
Jag hoppar gärna på nya böcker av Landahl som jag tycker skriver så träffsäkert, underhållande och aktuellt. Den senaste Ljuskällan om miljöaktivism och så den här som drar åt mer deckarhållet – som inte är något jag dras till men när det blir mysdeckare så kanske det kan vara något. Jag kan också tycka att många böcker som utlovas vara mysdeckare innehåller trots det alltför mycket hemskheter. Men den här med deckartanterna, det är mysdeckare på riktigt.

Jag tyckte mycket om att lyssna på den här. Lagom spännande med framförallt bra uppbyggande och kapitelslut och dylikt. Härliga karaktärer som spinner på temat, framförallt var det som förväntat lite småskojigt. Så det här var helt kart en bok värd att lyssna på för den som söker just en lättsam mysdeckare med en charmig touch.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Elsie Johansson, Författare

Bokrecension – Glasfåglarna

Författare: Elsie Johansson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 1997
Antal sidor: 244

Handling
‘Glasfåglarna’ är, genom sitt levande och djupt personliga språk, en stark och känsloladdad roman. Den berättar om TåPelles familj och i fokus står den trettonåriga Nancy. En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad.
Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning. Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.

‘Glasfåglarna’ blev när den utkom 1996 Elsie Johanssons stora genombrott och älskades både av kritiker och läsare. Den följdes av ‘Mosippan’ 1998, som nomierades till Augustpriset, och nyligen utkom den tredje och avslutande delen om TåPellefamiljen, ‘Nancy’

Kommentar
Jag har verkligen ingenting att säga om den här boken. Typ den enda anledningen till att jag tragglade mig igenom den var för att jag satte den på min boktolva, annars hade det här varit en bok som jag bara la ifrån mig. Fick liksom inget grepp om historien, något att följa. Även om det visst var bra berättat och gestaltat emellanåt så blev helheten nollställd för mig. Kanske är jag tankspridd ibland, men den här gången blev det svårt att få grepp. Men check på den, något motsträvigt.

Betyg: 2 av 5

Bokrecensioner, Författare, Hannah Richell

Bokrecension – Floden hem

Författare: Hannah Richell
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 318

Handling
Ny trollbindande roman av succéförfattaren Hannah Richell, om hemligheter som kommer fram när en stor familj återses för ett bröllop. De tre systrarna hade en sagolik barndom, som slutade i en tragedi. Margot hade lovat sig själv att aldrig återvända till Somerset, aldrig se tillbaka på det som hände. Men när systern Lucy plötsligt ska gifta sig och hennes enda önskan är att återförena sin splittrade familj åker hon dit. Under en vecka ses systrarna i det vackra gamla huset vid floden, som var deras barndomshem. Lucy, Margot och storasyster Eve – alla med hemligheter som nu oundvikligen tvingas upp till ytan. Ingen anar hur veckan kommer att påverka deras liv. Bara en av dem vet att detta är sista chansen att ställa allt tillrätta.

Kommentar
Författarens bok Skuggan av ett år tillhör en av mina favoriter, så när jag slumpmässigt fick syn på den här i ljudboksappen kunde jag inte låta bli.

Den gick lite i vågor för mig. Ibland var det lite platt, men oftast väldigt tilldragande och framförallt kunde jag fortsätta hänföras över hur väl Richell gestaltar sina karaktärer i sina rika beskrivningar. Så stundtals var det också makalöst bra och egentligen är också det här ett tips från henne. Men inte riktigt hela vägen, med mina höga förväntningar. Samtidigt gjordes historien så bra och intensiv som den kunnat. Jag gillade verkligen att lyssna på den. Såklart för sitt plus med ämne om skrivande.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Märta Tikkanen

Bokrecension – Århundradets kärlekssaga

Författare: Märta Tikkanen
Förlag: Schildts & Söderströms
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 185

Handling
Jag märker att jag sitter och darrar när jag läser. Måste göra små pauser. Lägga ner och andas. Det är en storslagen text. Den är fenomenal. Ur det nyskrivna förordet av Liv Strömquist Märta Tikkanen fyller 80 år 2015 och S&S firar det med att ge ut hennes mest lästa bok i exklusivt nytryck med förord av Liv Strömquist. Den har översatts till 20 språk och sålt bl.a. över 140 000 ex. i Sverige, 65 000 ex. i Tyskland, 37 000 ex. på finska och 45 000 ex. i Norge. Århundradets kärlekssaga har också haft en stor framgång som teater, bara i Tyskland har diktromanen dramatiserats på 50 teatrar.

Kommentar
Den här hade jag ”konstigt” nog inte hört talas om men kändes som en bok jag bara måste läsa, eller ha läst 😉 Men den var fantastiskt. Och jag älskade författaruppläsningen. Helt klockrent, intressant, vackert, gripande och underbart i alla sina reflektioner och kontraster.

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Minkriket

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Schildts Söderströms
Utgivningsår: 2016/2017
Antal sidor: 175

Handling
Evert är den första i staden som vågar satsa på minkar.
– Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael.
Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny.
Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till rörelserna i samhällskroppen. De personliga uppoffringarna är betydande, men under de goda åren är också vinsten stor. Minkfarmarna tror inte sina öron när de hör talas om rävflickornas framfart. Rykten börjar spridas, rädslan slår rot.
Tiderna förändras, men det gör inte alltid människorna.

Kommentar
Jag blev väldigt imponerad efter Erlandssons böcker, skrivhandboken Alla orden i mig samt Pärlfiskaren, så när denna var hennes debut och som hon förstås berättade en del om i skrivboken så blev jag såklart väldigt nyfiken. Utan att dra på mig några förväntningar så var jag ändå lite spänd inför den. Tänkte att den skulle vara intressant och givande.

Den blev mest mellanmjölksbra. Helt okej alltså. Kan inte påstå att jag blev berörd. Eller att det kändes extraordinärt spännande. Men ändå bra. En bra debut, antar jag. Jag förstår vad hon ville få fram med den och jag tyckte det framkom. Men jag kände som sagt inte så mycket mer än så. Okej och jag är glad att jag läst och känner till den.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Haruki Murakami

Bokrecension – Sputnikälskling

Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 286

Handling
Berättaren, Läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar affärskvinnan Myu, som hon kallar sin ”sputnikälskling” (hon har en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Kerouac ”sputnik” i stället för ”beatnik”). Men Myu har förlorat förmågan att uppleva någon kärlek överhuvudtaget.

En natt får K ett telefonsamtal från en grekisk ö. Det är Myu som ringer. Sumire har försvunnit spårlöst och utan någon förklaring. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn? Eller befinner hon sig i en annan dimension?

På ett plan är Sputnikälskling ett trassligt triangeldrama av obesvarad kärlek. Men precis som i Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden håller Murakami en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där både som ett hot och en möjlighet.

Kommentar
Jag kände att det var dags för en historia av Murakami, för jag gillar hans språk. Det är så följsamt och enkelt, personligt, filosoferande och ibland dyker något knasigt upp, som magisk realism. Det känns alltid lite annorlunda och spännande, samtidigt som det är bekant på något vis. Sådär rakt upp och ner, universella känslor och sådant – men Murakami kan skriva så att man sugs in i berättelsen och det bara flyter på. Vet inte riktigt vart den här berättelsen tog mig, men den var ändå väldigt givande att lyssna på.

Betyg: 4 av 5