Bokrecension – En sång för alla dom

Författare: Mike Gayle
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 414

Handling
Varje vecka pratar änkemannen Hubert Bird med sin dotter som är bosatt i Australien. Han berättar detaljerat om sin händelserika pension, med dagarna fyllda av goda vänner och upplyftande aktiviteter.

Men Hubert Bird ljuger.

Sanningen är att dagarna går utan att han träffar en enda själ. Det är enklare så. Men när dottern oväntat bestämmer sig för att komma hem till London på besök ställs hans tillvaro på ända. Nu står Hubert inför en till synes omöjlig uppgift: att få sitt verkliga liv att likna sitt uppdiktade liv innan sanningen kommer fram.

Längs vägen snubblar Hubert över en andra chans till kärlek, återupptar en sedan länge förlorad vänskap och anmäler sig till ett hektiskt aktivitetschema i PRO-föreningen, något som borde sätta en punkt för ensamheten en gång för alla.

En sång för alla dom är en stundtals rolig, ibland allvarlig men alltid varm och rörande skildring av kärlek, utanförskap, ålderdom och vänskap som inte bara kommer att charma dig, utan också påminna dig om att en vänlig handling från en främling kan förändra liv.

Kommentar
Jag minns så väl när jag läste En halv värld bort av författaren, det var en otroligt positiv överraskning. Jag tror jag minns det som att jag fick tårar av läsningen, i vilket fall var den otroligt berörande. Så gissa om jag blev förväntansfull inför den här.

På ett sätt påminner boken om En man som heter Ove, men egentligen bara på det planet att det handlar om en smått vresig och ensam gubbe. På sitt egna sätt var också den här boken av Gayle helt otroligt givande och färgsprakande. Allt beskrivs så väl och inlevelsefullt. Karaktärerna får verkligen liv och jag känner så otroligt väl med Hubert. Jag får ett på ett sätt sött intryck av honom, trots hans situation, samtidigt som det någonstans där bak också tränger sig på en pytteliten sorglighet. Något som jag ser fram emot att följa längs med historien.

Det är sällan jag har så roligt åt att följa karaktärer på det här sättet. Jag tyckte verkligen att boken var helt underbar. Författaren lyckas också mitt bland allt belysa ett samhällsproblem, den om ensamhet. Alltsammans blir lite mer mänskligt efter att ha tagit del av den här historien.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Nordiska myter

Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 251

Handling
”De nordiska myterna har varit min följeslagare genom nästan allting jag har skrivit. De flöt som en ven av silver genom Sandman och de var vaggan till Amerikanska gudar.” Neil Gaiman

Nordiska myter– från Yggdrasil till Ragnarök; gamla berättelser för nya läsare! När Neil Gaiman återvänder till de nordiska asasagorna axlar han de forntida bardernas mästerliga berättarkonst. Med utgång från gamla tiders skrifter som Snorrre Sturlassons Eddan återberättar han de mäktiga myterna och poemen; alla dessas äventyr, kärleksförbindelser, intriger och ond bråd död. Gaiman spänner en båge som börjar med Yggdrasil och födelsen av de nio världarna och slutar med Ragnarök – gudarnas skymning och födelse av en ny tid och nya människor.

I Nordiska myter– från Yggdrasil till Ragnarök möter vi Oden – den mäktigaste av de mäktige, vis, modig och beräknande; Tor – Odens son, otroligt stark, men inte den smartaste; och Loke – son till en jätte, blodsbroder till Oden och en trickster och manipulatör. Vi får veta hur Lokes tre barn; Midgårdsormen, Fenrisulven och Hel stals från jättarnas rike, hur Oden offrade sitt öga i Mimers brunn, hur Iduns äpplen återfördes till Asgård och fler sagor från vikingatidens trossystem. De uråldriga nordiska myterna ligger som grund i vår väv till nya berättelser – från Tolkien till Game of Thrones och Marvels serieuniversum.

Kommentar
Det här var en intressant ingång i ett spännande ämne. På ett sätt förstod jag ingenting, på ett annat var det givande att få lära känna dessa karaktärer och historier i den här tappningen. Det kändes som att det blev mer tillgängligt med den personliga präglen som Gaiman gör. Kanske har jag fått med mig något, om inte annat var det en stämningsfull stund att ta del av dessa mytomspunna karaktärer.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Sommaren hon återvände

Författare: Kristin Hannah
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 316

Handling
För flera år sedan övergav Nora Bridge sin man och sina båda tonårsdöttrar. Numera är hon en känd radioröst med ett uppskattat rådgivningsprogram, där hon framhåller vikten av familjesammanhållning. Men hennes egen dotter Ruby har vägrat tala med henne de senaste tio åren. Ruby försöker slå sig fram som ståuppkomiker, men har ingen framgång. Hennes äldre syster Caroline har man och barn, och bara en sporadisk kontakt med modern. Systrarna har svårt att överse med moderns svek. När en skandaltidning en dag avslöjar en hemlighet i Noras förflutna och hotar publicera komprometterande nakenbilder rasar hennes värld. Men Ruby ser sin chans till hämnd och dessutom några kliv uppåt i karriären, då hon blir erbjuden en förmögenhet för att skriva en avslöjande artikelserie om ikonen Nora Bridge. Först måste hon dock lära känna sin mor på nytt, och tillsammans återvänder mor och dotter till barndomens sommarhus. Men Nora är inte den kvinna Ruby föreställt sig under alla dessa år, utan en klok, humoristisk och sårbar människa, som inom sig burit hemligheter som för alltid kommer att förändra Rubys syn på sig själv och sin familj. Nu möter Ruby också den man som en gång krossade hennes hjärta och som hon aldrig förlåtit…

Med stor inlevelse utforskar Kristin Hannah i sin nya roman de komplicerade banden mellan mor och dotter. Hennes egen mor dog vid 45 års ålder i bröstcancer, men det var först när Kristin Hannah själv blev mor som hon på allvar började sörja allt det som förblev osagt mellan dem och sakna den mor som också skulle varit en vän. Detta var utgångspunkten för romanen.

Kommentar
Jag minns så väl min upplevelse av Himmel över Alaska. Framförallt de vackra och dramatiska miljöbeskrivningarna, och annat som rörde livet på den säregna platsen. I den här boken förekommer inte alls något sådant, utan här är fokus på relationen mellan mor och dotter och även om det är rätt annorlunda hänförs jag på samma vis av Hannahs starka gestaltningsförmåga.

Det var väldigt inlevelsefullt, känslosamt och trovärdigt från de båda hållen som historien kretsar kring. Jag tyckte det kändes som en konst i sig att jag höll mig så fast och ville verkligen följa deras utveckling, fast det ”bara” handlade om dem. Vad som hänt dem, hur de tänker och känner och hur de hanterar situationen utifrån vad de önskar uppnå. Alltså inte alls mycket utöver det. Ändå var det en fantastisk läsupplevelse. Jag måste helt klart fortsätta upptäcka författarens böcker.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Berättelsen om Alice Hart

Författare: Holly Ringland
Förlag: Etta
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 439

Handling
Familjehemligheter och vildblommor bland Australiens storslagna landskap

Alice Hart är nio år gammal när hon blir föräldralös och måste flytta till sin farmor som hon aldrig har träffat. Hennes farmor June driver en blomsterodling och lär henne allt om Australiens inhemska vildblommor och varje blommas betydelse. Blomsterspråket blir ett sätt för Alice att uttrycka det hon inte klarar av att säga med ord.

Hon finner sig tillrätta hos June och de andra kvinnorna på blomsterodlingen, men blir under uppväxten allt mer frustrerad över hur lite hon vet om sin familjs förflutna. När Alice är i tjugoårsåldern får ett oväntat svek hennes tillvaro att rasa samman än en gång. Då ger hon sig av till centrala Australiens storslagna öken för att börja om på nytt och hitta sina egna vägar i livet. Hon tror att hon har funnit vad hon sökte efter när hon träffar en man och förälskar sig. Men vem är han egentligen?

Kommentar
Den här boken har jag kikat på flera gånger just för det underbara omslaget, man kan ju inte annat än att vilja umgås med den.

Den här berättelsen tyckte jag var spretig. I början var jag som fast. Mystiken och just berättandet om den här flickan var tilldragande och kändes speciell. Men sedan kom handlingen in i ett annat skede och det fastnade jag aldrig för. Först mot slutet när det återigen mötte det som första delen var så fascinerande, då uppskattade jag alltsammans igen. Väldigt upp och ner med andra ord. Stundom väldigt medryckande att läsa och stundom platt för mig, helt enkelt.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Morgondagens post till Vidhäll

Författare: Solja Krapu-Kallio
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 295

Handling
Trettioettåriga Iris jobbar på postsorteringskontoret i norrländska Vännäs. I tio år har hon som lantbrevbärare lärt känna alla längs sin rutt. Här finns bland andra trevliga markägarna Margit och Bertil Hägglund, den excentriska och utsvävande nagelskulptrisen Desiré, och den gamle mannen Egon Rask, som punktligt står vid sin brevlåda varje dag och väntar in Iris. Han får sällan någon post, men passar alltid på att växla några ord om väder och vind. Men Iris är inte bara lantbrevbärare. Hon är också medium. Medan hon åker runt och levererar sin post extraknäcker hon som Tamara på telefontjänsten Tamaras framtidslinje . En mycket hemlig sidoverksamhet som bara hon och nagelskulptrisen Desiré känner till. Så en dag visar det sig att en av dem som ringer till Tamara också är en av hennes postkunder. Snart har Iris blandat ihop sina roller och styr medvetet händelserna genom sina spådomar. Allt slutar givetvis i dramatik och kaos, men får Iris att inse vad som är rätt och viktigt för henne i livet. Morgondagens post till Vidhäll är en varm och underfundig berättelse om livet, ödet och människorna längs en brevbärarrutt på den norrländska landsbygden. Det är också en berättelse om att det bara är du själv som kan välja och påverka din väg i livet.

Kommentar
Det här var en positiv överraskning. Jag tyckte den här boken var supermysig och härlig. Jag gillade temat och det lättsamma. Att det fanns lite humor såsom den feelgood jag tänker mig att det är. Samtidigt som det är hederlig roman skulle jag nog säga. Den var klockren för mig för det känns inte som så ofta egentligen som jag blir totalt indragen. Jag ville verkligen alltid lyssna vidare, samtidigt som jag inte ville att den skulle ta slut. Det var underbart att följa Iris snåriga väg. Hon var så härlig och det hon hade för sig var så underhållande att ta del av. Träffsäkert och bekant i det som togs upp, samtidigt i de ämnen som jag dras till. Fast det här berättades med en glimt i ögat. Även om det förstås var seriöst för dem alla, såsom det är, men det var som sagt skojigt att hänga med på. En helt klart lättsam läsning som gick hem varenda minut som jag lyssnade på den.

Betyg: 4+ av 5

Bokrecension – Biodlaren från Aleppo

Författare: Christy Lefteri
Förlag: NoNa
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 349

Handling
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter… Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död.

När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där.

Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.

Kommentar
Med den här boken fanns två parametrar som var lite motpoler för mig. Å ena sidan lockades jag av temat kring bin för den här boken, å andra sidan dras jag också ifrån temat kring flyktingsituationer.

Men jag tyckte att den här historien var ”mysig”. Jag fick en fin känsla för karaktärerna och tyckte det fanns en fin gestaltning i deras drivkrafter liksom återkommande kopplingar och referenser till deras bisyssla. Det blev en fin prägel som jag uppskattade, också med det här utifrån berättartraditionerna som förekom i boken. Generellt fanns en fin atmosfär, trots de som förekommer. Och med tanke på den andra pelaren så blev det helt okej, men inte så mycket mer där för mig.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Jag for ner till bror

Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 318
Serie: Del 1

Handling
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte Johnhar ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Kommentar
Det här är ju minst sagt en bok som synts överallt i flödet och en sådan bok som jag tänker att man måste testa, åtminstone. Jag tror jag började lyssna på den en gång, men fortsatte inte. Nu satte jag den på min boktolva för tänkte att jag just ville prova den. Och nu har jag gjort det, check på det…

Det här var inte riktigt en bok för mig. Men vem vet, kanske hade det gått bättre om jag inte lyssnade.

Jag tyckte inte om råheten och det möjliga sarkasmen. Nja, tonen och känslan och det som fanns mellan raderna på något sätt tilltalade inte mig. Jag försökte ändå de till det säregna med berättandet och den egna stilen som jag visserligen kunde känna en snudd på inspiration från. Jag kan väl förstå att serien är omtyckt för de som gillar stilen, men detta var inte min smak.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 496

Handling
Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.

Przewalskis häst är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?

Kommentar
Som jag sett fram emot den här boken. Lundes senaste bok Blå blev jag dock inte lika såld på, men det hindrade inte mina förväntningar på denna eftersom Binas historia var så bra. Vad författaren vill berätta om är sådant jag själv funderar mycket på och skulle vilja gestalta. Hennes historier är så mångfacetterade i all fakta hon har med, både kring bokens huvudtema men också de som sträcker sig ut mot miljöfrågorna om hållbarhet. Sedan gillar jag också hennes viktiga ingrediens av föräldrar och barn vilket passar ypperligt i denna generationsfråga.

Det här med de sista vildhästarna är oerhört fascinerande. Dessvärre hade jag för stor nyfikenhet för att inte googla och läste då att denna Przewalskis häst inte alls är någon vildhäst vilket förstås sänkte entusiasmen en aning. Även om det förstås inte hindrar en god historia, för det var det. Przewalskis häst läste jag förresten härstammar från tamhästar som kom fri för femtusen år sedan.

Jag gillade mest att läsa om framtidens Eva och livet på den gård de ännu stannar vid tillsammans med sin dotter. Där tyckte jag det fanns mycket att känna igen sig i och även farhågas över. Det är intressanta bilder Lunde målar upp om världen detta årtal.

Men med de andra tidsepokrarna, som också var givande, skapade det något väldigt starkt. Även fast boken tagit väldigt lång tid att lästa, främst på yttre omständigheter som kommit i vägen, ville jag läsa långsamt för att känna in varje mening och det har gett mig många underbara lässtunder. Det här var en väldigt tankeväckande, innehållsrik och inlevelsefull historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Lisa och Lilly

Författare: Mian Lodalen
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 351

Handling
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Kommentar
Den här boken var en liten chansning men jag skymtade den en hel del i flödet, hörde gott om den och kände en liten lockelse – tänkte att det kunde vara intressant. Och det var det.

Det är både en tragisk och viktig historia, just för att den är någorlunda sann. Jag tyckte den berättades både enkelt och sakligt men också mitt i prick, vardagligt men också otroligt starkt många gånger. Kärleken och motstridigheterna kändes, men också självsäkerheten och den obönhörliga personliga friheten som unga kvinnor bestämt tänker besitta, oavsett.

Vacker, gripande och viktig.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Den sista migrationen

Författare: Charlotte McConaghy
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Den hyllade australiska bästsäljaren! Franny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Den sista migrationen är en hjärtskärande vacker kärleksförklaring till djuren och naturen. Men det är också en spännande och tidlös historia om vad vi är beredda att göra för de vi älskar. En bok för alla som gillade Där kräftorna sjunger, Binas historia och Blå.  

Kommentar
Jag fastnade väldigt fort för den här boken, först och främst för huvudkaraktären som jag tyckte verkade så fascinerande, liksom hennes drivkraft och hur världen var sammanlänkad. Men sedan var alltsammans väldigt lockande på så många plan, och genom historiens gång höll den mig fast och jag ville spänt veta hur allt skulle sammanföras. Men också bara att få ta del av den. För den var så himla fint skriven, med reflektioner och tolkningar, uppmålande och med allt som sker. Jag grämer mig faktiskt lite att jag inte läste boken i stället, så eftersom den var så pass intressant och tankeväckande, för att inte tala om otroligt vacker, överväger jag starkt att läsa den fysiskt framöver, för att kunna se orden. En väldigt givande, intressant och tankeväckande historia minst sagt.

Betyg: 4+ av 5