Bokrecension – Godnattsagor för rebelltjejer

Författare: Elena Favilli & Francesca Cavallo
Förlag: Max Ström
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 212

Handling
Tänk om prinsessan inte gifte sig med prinsen, utan istället valde att bli astronaut? Godnattsagor för rebelltjejer är en bok fylld av kvinnliga förebilder – hundra fantastiska kvinnor som åstadkommit något speciellt eller stått upp för sina ideal. Författare, astronauter, konstnärer, dansare, kockar, rappare, boxare, forskare och politiska ledare från hela världen. Stärkande, rörande, inspirerande och absolut sanna sagor för tjejer i alla åldrar.

Denna bok har blivit en av världens mest uppmärksammade barn- och ungdomsböcker. Den finansierades ursprungligen genom Kickstarter och den engelska originalutgåvan slog snabbt rekord som den mest förbeställda boken genom tiderna.

Boken har illustrerats av sextio kvinnliga konstnärer från jordens alla hörn, och presenterar hundra fantastiska kvinnor, bland andra Ada Lovelace, Malala, Elizabeth 1, Serena Willams, Amelia Earhart, Michelle Obama och Astrid Lindgren. Kvinnor från förr och nu som – mot alla odds – har uppnått otroliga resultat och ändrat historiens lopp.

Elena Favilli är en prisbelönt journalist och medieentreprenör. Francesca Cavallo är en prisbelönt regissör och författare – detta är hennes sjunde barnbok.

Kommentar
En väldigt kort men upplyftande bok. Jag gillade upplägget med hur de olika små sagorna berättades. Jag hänförs åt allt som dessa kvinnor åstadkommit, deras mod och starka drivkraft att följa sin passion, deras listighet och tålmodighet. En helt klart inspirerande bok.

Betyg: 5 av 5

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder

Lucka 22 – Cinder

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

”Det var prins Kai!” sa Iko och rullade fram brevid Cinder. ”Jag tror jag blir överhettad”. Cinder skrattade till. Detta måste hon berätta för sina styvsystrar. Självaste prinsen! Och han behövde just hennes hjälp. Det var fantastiskt. Det var roligt. Det var… Så suckade hon djupt. Hade prinsen förstått att hon inte var någon riktig människa?

Askungen. Inte sagan som du minns den, men en saga du aldrig glömmer. Jag tror den här boken och de andra i serien dök upp överallt för några år sedan och visst blev jag nyfiken, men jag tyckte nog att de såg ut att vara en bit från min smak. Så fel jag kunde ha. (Sedan dess har jag också lärt mig att science fiction kan vara helt min smak) Under den här julkalendern har jag läst och skrivit om många ungdomsböcker efter att jag lockats av dem, och en av de topplistade böckerna som jag googlade fram var Cinder som då äntligen blev läst av mig – det var då på tiden!

Jag blev nog lite förälskad. Jag älskar att det grundar sig på en saga och att det berättas som en sådan, men på ett helt nytt sätt. Jag kunde inte veta vad som skulle hända, och jag blev förvånad ända in i det sista – sådär att jag storler. Språket var enkelt och otroligt följsamt, jag fick en bra känsla för karaktärerna och jag fängslades av stämningen och handlingen. Cinder var så härlig och spännande att följa.

En alldeles, alldeles… underbar läsupplevelse, jag kunde knappt slita mig. I nästa del är det rödluvan, och jag är så förväntansfull!

Modernista – 2015 – 326 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten

Lucka 7 – Lanny

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Which do you think is more patient, an idea or a hope?”

Handling: Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor här, och de som bott här under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och sådana som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Det handlar om gamla sagor, om naturen och väsen och alltsammans är så väldigt annorlunda mot andra böcker… klart jag blev nyfiken. Och när jag nu läst den kan också jag konstatera att det är den, annorlunda. Att man ens kan berätta en historia på det här sättet, det var väldigt inspirerande. En speciell känsla skapades, som om hela marken mullrade.

Jag älskar verkligen vissa delar av den här boken. Men sedan dök det också upp en liten dos av avskräck för mig, och en annan del av mig förstod knappt efteråt vad allt bestod av. Det är som om man bara dök in i en situation och sedan tar det plötsligt slut. Märklig. Men visst fick den grepp om mig.

En alldeles egensinnig historia.

[etta] Sekwa Förlag – 2019 – 229 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut

En möjlig framtid av Alice Hoffman

”Det var som han bara hade sett stenen men inte floden som fortsatte runt den.”

Titel: En möjlig framtid
Författare: Alice Hoffman
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 302
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Probable Future
Översättare: Karin Andrae
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-33-121-5
Utgivningsår: 2005 (2003)
Format: Inbundet

Första meningen: Var och en som föds och växer upp i Massachusetts lär sig tidigt att känna igen tecknen som visar att slutet på vintern närmar sig.

Handling: Kvinnorna i familjen Sparrow har alla mycket speciella förmågor. Jenny kan se in i människors drömmar och hennes mor Elinor genomskådar obarmhärtigt alla som ljuger.Och när Jennys dotter Stella fyller tretton år, en dag i den nyckfulla månaden mars, får också hon gåvan. Men Stella ser det mer som en förbannelse när hon upptäcker att hon kan förutse människors död.
   Hennes första förutsägelse leder till att Will, hennes charmfulle men ansvarslöse pappa, blir felaktigt misstänkt för mordet på en ung kvinna i Boston. Stella blir förkrossad och skrämd och en uppblossande konflikt mellan henne och hennes mamma gör inte livet lättare. För att byta miljö en tid skickas Stella till sin mormor Elinor i den lilla staden i Massachusetts.
   Där, i det gamla släkthuset som bågnar av minnen från tidigare generationer, tvingas den tonårsrevolterande Stella, den nyskilda Jenny och den döende Elinor att konfrontera varandra och de händelser som binder dem samman i nuet och i det förflutna.

Min kommentar: Efter att ha läst Alice Hoffmans bok Här på jorden är jag ständigt på jakt efter nya böcker av henne. För jag gillar verkligen hennes språk, tycker det är väldigt inspirerande.

Språket är vackert och svepande längst miljön, människorna i omgivningen och genom historien. Jag märkte att det kunde vara ganska långdraget men för det mesta är det stämningsfullt.

Jag uppskattar den lågmälda spänning i den mystik som Hoffman bygger upp i berättelsen. Jag vill bara veta mer om den gåtfulla släkten Sparrows förflutna och uppleva mer av deras förmågor. Det är inte så att det känns övernaturligt, utan det vävs in utan konstigheter.

Tyvärr kommer jag inte överens med Hoffmans slut, varken i denna eller i den förra jag läste. Jag vet inte vad det är. De kommer ganska plötsligt, men framförallt är det hur slutet formuleras som jag inte jublar över. Det är inget som består, å andra sidan är jag inte jätteberörd av resten heller (även om det bra mysig läsning!), men jag hade ändå förväntat mig lite mer. Det är ändå en ganska stor del av upplevelsen, att veta hur författaren vill avsluta sin berättelse. Jag menar här bara de få sista sidorna, eller meningarna. Själva inramningen av slutet är okej.

Men sammanfattningsvis tycker jag En möjlig framtid bjuder på mysigt läsning med en väl beskrivande omgivning och härlig mystik.

Mitt betyg:

Den glömda trädgården av Kate Morton

Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 416
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The forgotten Garden
Översättare: Louise Thulin
Förlag: Forum
Utgivningsår: (2009) 2008
ISBN: 978-91-37-13348-5
Format: Inbunden

Första meningen: Det var mörkt där den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.

Handling:  1913 – En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men är nu spårlöst försvunnen.

1975 – Som gammal återvänder Nell O’Connor till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor med en gåtfull historia.

2005 – Bland Nells kvarlåtenskap finner barnbarnet Cassandra en sagobok, skriven av en författarinna som oförklarligt försvann i början av 1900-talet. Dessutom bjuder Nells testamente på en överraskning: ett litet hus beläget på en stor lantegendom i Cornvall. I detta hus och dess trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

Min kommentar: Jag var nyfiken på den här boken. Dels för att jag länge betraktat den i min mammas bokhylla, dels för att jag hade hört gott om den, men också för att trädgårdar och hemligheter verkade vara något som jag skulle uppskatta att läsa om. Och nog fanns det hemligheter allt…

Det jag mest är fascinerad över är hur otroligt skickligt uppbyggd boken är. Det är inga problem att hänga med i de tre tidsperioderna, jag tyckte de tillförde en större bild av situationen. Allt eftersom får jag veta mer och mer samtidigt som fler frågor dyker upp, det är väldigt jämt och ständigt finns den där påtagliga känslan om hemligheten. Men tillslut blir jag ändå lite avtrubbad – vad är den där hemligheten då? Det är något i den riktningen som gjorde att jag inte blev fullt så engagerad som jag önskat. Det var bra, väldigt bra, men jag fann det inte tillräckligt fängslande. Kanske hade jag för höga förväntningar.

Den glömda trädgården är en spännande, vacker och samtidigt hjärtskärande berättelse som jag tror kommer växa efterhand, kanske valde jag fel tid att läsa den för att uppslukas så som jag hade hoppats.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.