Bokrecensioner, Författare, Yann Martel

Berättelsen om Pi av Yann Martel

”Havet var stilla, badade i ett skyggt ljus som på lätta fötter gav en gränslös dansföreställning i svart och silver runt omkring mig. Allting var så stort att jag baxnade – himlen ovanför mig, vattnet runt omkring mig och under mig.”

Titel: Berättelsen om Pi
Författare: Yann Martel
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 351
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Life of Pi
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-85251-00-1
Utgivningsår: 2013 (2001)
Format: Pocket

Första meningen: Den här boken kom till mig när jag var hungrig.

Handling: Efter ett tragiskt skeppsbrott guppar en ensam livbåt mitt ute på Stilla havet. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang, en två hundra kilo tung bengalisk tiger och så Pi – en sextonårig indisk pojke. Det här är Pis berättelse om de dagar och nätter han tillbringar på havet, så småningom ensam med tigern Richard Parker.
   Trots att kampen för överlevnad är hård har Pi tid att fundera över livet och Gud, människorna och djuren. Han får uppleva ensamhet i ordets mest grymma betydelse, men lär sig också att uppskatta det sällskap som erbjuds. Genom sin enkla och okomplicerade syn på tillvaron klarar han sig igenom det ena äventyret mer fantastiskt än det andra.

Min kommentar: Den här historien om den unga pojken som överlever hundratals dagar ute till havs, tillsammans med ett gäng andra mer eller mindre farliga djur, är minst sagt originell. Och, jag har varit nyfiken på den väldigt länge.

I det stora hela tycker jag väldigt bra om boken. Men det var för mig extremt stora konstraster mellan de där stora fantastiska vågorna och de som knappt märktes.

Jag kan börjar med det som jag inte gillade. Inte ens prologen lockade mig. Visst gjorde den det först, men redan där blev jag uttråkad. Sedan kommer det en lång transportsträcka som jag tyckte var på tok för utdragen innan själva historien tog fart. Där fanns ett par, tre scener som jag såg som nödvändiga, men allt annat onödigt. Rensa, rensa. Enligt min mening då. Till sist tyckte jag inte heller att den sista delen var så fantastisk. Den var lite roligare än i början, men också här svalnade mitt intresse.

Men så till det bra! Det som jag fullkomligt älskade. Väldigt märkligt att det gick sådana vågor för mig. Men själva historien, det som utgör det allra mesta av boken, där vad jag helt fängslad. Det var så otroligt intressant och fint, men också skrämmande och lite läskigt ibland. Det var också trovärdigt (tänka sig…). och bara så himla bra läsning! Den här biten gillade jag väldigt, väldigt mycket.

Sammanfattningsvis upplevde jag att Berättelsen om Pi hade väldigt höga toppar med också dessvärre djupa dalar. Men det är en absolut unik och läsvärd bok!

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Majgull Axelsson

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

”Och när gråten steg i hennes hals dränkte hon den med ännu en klunk vatten.
Så. Nu fanns den inte mer.”

Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Serie: –
Genre: Roman, Historisk roman
Antal sidor: 451
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-698-3
Utgivningsår: 2015 (2014)
Format: Pocket

Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen.

Handling: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människorna i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
   Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrük till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta yta gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
   Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Mitt omdöme: Det mesta av min kännedom om andra världskriget med förintelsen och koncentrationslägren har jag fått genom skolböckerna. Kanske också ett och annat i flödet av all annan information. Det är fakta, vilket gör det är svårt att föreställa sig. Tack och lov för en romans möjlighet!

Att läsa om och följa en stackars människas liv under den här hänsynslösa tiden gör det mer personligt. Det blir lättare att faktiskt förstå vad det gör med en människa. Det är så fruktansvärt. Än mer när jag vet att det har hänt, så nära både geografiskt och tidsmässigt. Och än idag sker vidriga och orättvisa saker världen över. Det har nämnts många gånger men det är så viktigt att fortsätta berätta den här historien.

Jag tycker att boken är skickligt skriven och det blir dynamiskt och intressant när scener växlas mellan den 85 åriga Miriam, hennes tid i lägren och i efterkrigstidens Nässjö. Axelsson beskriver också situationerna väl och realistiskt. Hela boken tycker jag är fint uppbyggd och det finns ett jämt flöde från början till slut. I det stora hela är det här en förträffligt bra bok, men om jag saknar något så skulle det vara en gnutta hopp eller ett fint, bakomliggande syfte som jag kunde känna av under läsningen. För mig blev det nästan lite för tungt.

Jag får sådana tacksamma impulser att jag föddes i den skonsamma tid och miljö som jag gjorde. Men det hade likväl kunna varit jag som drabbades. Precis som det hade kunnat vara jag som var på flykt undan krig och förödelser. Tänkvärt.

Miriam, arma själ. Vad du kämpade och bröts ner och framförallt, hur klarade du av att hålla allt inom dig? Människa, tala! Men samtidigt, jag förstår hennes reaktioner och metod för att överleva, men det känns så grymt mot sig själv. Det är sorgligt. Tragiskt. Hela hennes liv fick ett djupt, infekterat sår.

Sammanfattningsvis är det här en smärtsam och viktig bok att läsa.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Tyskland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Bokrecensioner, Författare, Jean Hegland

In i skogen av Jean Hegland

”Vi kan få en enda tepåse att räcka i en vecka på det sättet och kanske är det räknadet av tepåsar och inte almanackan som får oss att inse hur tiden går.”

Titel: In i skogen
Författare: Jean Hegland
Serie: –
Genre: Dystopi
Antal sidor: 269
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Into the forest
Översättare: Karina Berg Johansson
Förlag: Magic Wonders
ISBN: 978-91-86763-08-4
Utgivningsår: 2015 (1996)
Format: Kartonnage

Första meningen: Det känns konstigt att skriva de här första orden.

Handling: Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
   Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvad University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitligt, matleveranserna avstannar och skolorna stänger ner.
   I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Mitt omdöme: I november förra året satt jag och skrev på en liten berättelse. Det var nanowrimo och 50.000 ord skulle skrivas på 30 dagar. Jag hade en väldigt kort förberedelsetid så jag valde något som jag brann för. Jag skrev ett framtidsscenario om två systrar som blev kvar i en övergiven stad. Vad som händer med dem när allt tas ifrån dem och hur de skapar ett nytt liv (plus en hel del annat som jag inte vill spoila). Och mitt i allt fick jag nys om den här boken och satte nästan andan i halsen. Det här är ju min bok! Så att få läsa den här boken var helt underbart. Helt i min smak och så fantastiskt skriven. Ingen är gladare än jag!

In i skogen var lika bra som jag trodde att den skulle vara, och trots mina höga förväntningar och redan insatta sinne kunde jag förvånas och hänföras.

Hegland är otroligt kunnig i det hon beskriver. Det är trovärdigt och realistiskt. Men jag får inte heller glömma att säga hur bra skrivet det är, som berättelse. Det är vackert, poetiskt och tänkvärt. Och personligt eftersom det är genom Nells egna ord som vi följer dem. Jag älskar verkligen bokens syfte och dess kärna.

Jag tycker så mycket om systrarna, Nell och Eva. De känns som riktiga systrar med sina ups and downs och jag vill bara vara med dem. Sedan är de drivna och vill inte släppa sitt gamla liv. Men hur länge orkar de kämpa? Och vad gör det med dem? Vad händer med människan när hon blir ensam, utsatt, rädd? När ens överlevnad bara hänger på en själv? När det bara finns en människa att ventilera sig med? När allt tas ifrån oss?

Visst förekommer det en del saker som kan få en att rynka på näsan. Men ärligt talat så förstår jag vad Hegland vill ha ut av det. Jag är inte helt skeptisk, just för att situationen är så långt i från vår egen att vi inte kan veta hur vi själv skulle reagera. Ta ifrån oss allt som vi behöver och tycker är viktigt, utsätt oss för det som vi inte kan föreställa oss, och vi ska se att vi också förändras.

Kort och gott en makalöst intressant, skrämmande och vacker bok.

Mitt betyg
: