Ödets dotter av Isabel Allende

Titel: Ödets dotter
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 394
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Hija de la fortuna
Översättare: Lena Anér Melin
Förlag: Pan förlag
Utgivningsår: 2001 (1998)
ISBN: 91-7263-155-4
Format: Häftad

Första meningen: Alla människor föds med en eller en annan speciell begåvning, och Eliza Sommers upptäckte tidigt att hon hade två: gott luktsinne och gott minne. 
Handling: Hittebarnet Eliza växer upp i en välbärgad engelsk familj i Chile vid 1800-talets mitt. Som 16-åring förälskar hon sig i den fattiga Joaquin. Kärleken är en galenskap och när Joaquin, lockad av rykten om ofattbara guldfyndigheter, ger sig av till Kalifornien, reser Eliza efter. Båtresan blir en mardröm och väl framme i San Francisco tvingas hon att leva förklädd till pojke. I det nya landet finner hon såväl grymhet som godhet, men framför allt en överväldigande frihet och hon utvecklas från en naiv ung flicka till en mycket ovanlig kvinna.

Min kommentar: I höstas kom jag snabbt över min första bok av Isabel Allende – Andarnas hus. Den tyckte jag var helt fantastisk! Det var framförallt för Allendes berättarröst som jag nu har samlat på mig ett antal fler böcker av henne. Nästa bok som blev läst var den här, Ödets dotter.

Jag kände såklart igen hennes stil och jag njöt av att läsa den. Det är fascinerade på sätt och vis hur texten och upplägget kan tyckas så ”grötigt”, som jag tidigare uttryckte det, men ändå inte ställa till med några problem i läsupplevelsen. Jag hänger lätt med i Allendes färgrika språk.

Den person som jag finner mest intressant att läsa om är den kinesiska naturläkaren Tao Chi´en. Hur Elizas liv sedan flätas samman med honom var väldigt fint att läsa om.

Allt som allt är den här boken snarlik och bra i sitt sätt precis som Andarnas hus. Men det är något i handlingen som gjorde att den kändes mer diffus. Början var alltför utdragen och det tog ett tag innan det tog fart för mig. Sedan blev jag inte lika dragen och förtrollad som förra gången. Kanske sattes ribban för högt i och med den strålande första boken jag läste av henne. Ödets dotter är helt okej och i grunden fantastiskt berättad, om man ser till de små återkommande delarna. Men som helhet, efter att ha läst ut den, upplevde jag den något svalare.

Mitt betyg:

Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund

”Men sedan hände något dramatiskt. Drygt ett årtusende efter de första böndernas ankomst anlände
några andra män. De kom däremot att bli anfäder till de flesta nu levande svenskar.”

Titel: Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren
Författare: Karin Bojs och Peter Sjölund
Serie: Kan ses som en fortsättning från respektive författares tidigare bok i ämnet
Antal sidor: 233 sidor
Genre: Facklitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-016754-7
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: Vi som har skrivit denna bok, Karin Bojs och Peter Sjölund, har tidigare skrivit varsin bok om DNA, historia och släktforskning.

Handling: Pappa är lik sin pappa.
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna. Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern. När vi lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Svenskarna och deras fäder – de senaste 10 000 åren borrar vidare efter Karin Bojs Augustprisbelönade Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren och Peter Sjölunds populära Släktforska med DNA.

Min kommentar: För snart ett år sedan läste jag Min europeiska familj av Karin Bojs och tyckte otroligt mycket om den. Alltså väldigt, väldigt mycket! Såklart ville jag läsa den här så kallade fortsättningen.

Tyvärr har jag en del kritik till den här boken. Allra främst var jag skeptisk till att den kom ut så snabbt. Det kändes så förhastat och med det mindre omsorg i skapandet av den. Jag tycker mig också känna av det under läsningen och det tycker jag är onödigt. Det måste väl ändra vara bättre att leverera en bra bok (såsom Min europeiska familj) än att få ut en bok på marknaden snabbt.

Det andra är något som inkluderar flera aspekter men som grundar sig i att jag också är kritisk till vad boken syftar till. På baksidan står det att ”varje enskild svensk ska kunna hitta sin egen position och sina egna rötter”. Det är inget jag kunde glädjas av när jag läste den. Det är nog tänkt att jag först ska DNA testa mig för att sedan vara uppmärksam bland sidorna där jag härstammar från. På slutet uppmanar de till detta, men jag kommer aldrig känna mig trygg med att göra sånt, oavsett om de menar att det är det. Vem vet vad som händer i framtiden. Jag får rysningar av alla obehagliga saker som kan dölja sig.

Sedan att boken baseras på nästan tretusen DNA-testade män – det tycker jag är mindre trovärdigt. Visst, det kanske kan räcka för att måla upp en bild. Men för att visa på alla Sveriges fäder tycker jag ändå att det är för lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska samla ihop mitt grubblande över boken. Men när det står om kungar och härskare undrar jag vem som kan vara släkt med dem. Såklart finns det mer material om dessa män, liksom anledningen till att de kunnat skriva om männens släktled. Det finns helt enkelt mer om det och det är något som de också förklarar bra så jag har egentligen inga problem med det. Jag blir såklart nyfiken på om det kan tänkas komma en bok som baseras på kvinnor snart.

Annars kändes det för mycket upprabblade av årtal, någon mutation här och där, namn och en vandringsled. Samma sak om och om igen. Med andra ord inte lika roligt att läsa som den tidigare. Men kanske har det att göra med att jag som jag minns det tycket att den förra blev ”mindre intressant” ju närmare nutiden det kom, och i den här boken är det mesta i nutid – det kanske är det som spökar.

Så för guds skull, jag hoppas inte att min kritik får dig att tro att jag inte uppskattade boken. För det gjorde jag! Det finns så mycket intressant i den, informationen är väldigt omfattande och jag gillar verkligen att läsa om ämnet. Det är otroligt fascinerade hur vi har rört oss genom historien. Få veta mer om vart alla kommer ifrån, vilka färdigheter vi tagit med oss och hur vi har influerat varandra och påverkats av yttre omständigheter. Såklart är den läsvärd för den som är nyfiken.

Mitt betyg: