Bokrecensioner, Författare, Matt Haig

Bokrecension – Midnattsbiblioteket

Författare: Matt Haig
Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 350

Handling
Någonstans mellan liv och död finns ett bibliotek     

När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det.   Böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora att leva om sitt liv. Med lite hjälp från en gammal vän kan hon ta bort alla händelser hon ångrat i jakten på sitt perfekta liv. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara.

Innan tiden rinner ut för Nora måste hon hitta svaret på frågan: Vilket är det bästa sättet att få ett lyckligt liv?  

Kommentar
Jag har verkligen gillat alla de böcker jag läst av den här författaren. Tycker han skriver så väldigt personligt och intressant. Verkligen på känsla och givande utifrån vår samtid. Jag undrade dock lite inledningsvis hur det egentligen skulle bli med vad den här boken verkade handla om, hur han skulle få ihop det, men det gick strålande. Midnattsbiblioteket var superbra och den berörde och var så väldigt fin.

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Carsten Jensen, Författare

Bokrecension – Vi, de drunknade

Författare: Carsten Jensen
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: strax över 700

Handling
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Kommentar
Den här boken har jag läst i ett readalong tillsammans med Littermentärt. En mycket uppskattad bokaktivitet för att ta sig igenom en tegelsten som denna. Veckouppdateringarna går att läsa här, del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5. Det här är något jag gärna gör om, om än med en något kortare bok kanske, eller mer ”modern”. Mycket om vad jag tyckte om boken går att läsa om mina små tankar där, för det mesta skulle jag säga att de är ganska spoilerfria, även om jag berättar hur jag upplever läsningen och därmed ”avslöjar” förlopp.

För det första är den här en maffig bok, med så mycket text, som jag ibland förlorar mig i då jag inte fick grepp om alltsammans. Det är så mycket, och storslaget på sina håll och det har jag tänkt att det kanske blir till priset av att jag inte dras till karaktärerna så som jag önskar. Som ska spänna sig över en längre tid med havet som ständig följeslagare. Både som grym medpartner men också oemotståndligt fascinerande och tilldragande i sin skönhet och kraft och med aldrig sinande äventyr.

Däremot har språket varit med från början till slut som något väldigt givande och intressant. Som varit vackert och poetiskt, inkluderat många parametrar med referenser till deras situation, havet och livet i stort. Och mellan varven har det varit spännande att följa personerna, vad de råkar ut för och ger sig an. Så på ett sätt tycker jag boken är läsvärd, även om jag har svårt för böcker som ska vara så långa om de inte lyckas behålla mitt intresse som jag då tycker att det krävs.

Betyg: 3 av 5

Alice Hoffman, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Kärlekens magiska regler

Författare: Alice Hoffman
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 364

Handling
För familjen Owens är kärlek en förbannelse så har det varit ända sedan 1620 då Maria Owens anklagades för häxeri efter att ha blivit kär i fel man. Flera hundra år senare, i 1960-talets New York, kan Susanna Owens se att det är något speciellt med hennes tre barn Franny, Jet och Vincent och hon sätter upp stränga regler som de måste följa. Inga nattliga promenader, inga svarta kläder, inga katter eller kråkor, inga böcker om magi. Och viktigast av allt: de får aldrig bli förälskade.

Men när barnen besöker sin moster Isabelle börjar familjens mörka hemligheter bubbla upp till ytan och för första gången snuddar de vid sanningen om vilka de egentligen är. Nu gäller det bara att undvika att drabbas av förbannelsen.

Kommentar
Jag har läst några av Hoffmans tidigare böcker och jag gillar hennes sagolika och vackra språk, alltid med magiska inslag. Språket kan vara ljuvligt. Den här dök dessutom upp lite överallt i flödet ett tag, till skillnad från de jag läste, så jag blev nyfiken på den här ”moderna” historien. Förväntningarna var ganska hoppfulla.

Den här tycker jag skiljer sig lite i hur den är berättat, och lite i språket, plus att det är allmänt mer text. Men för den sakens skull var det bra, här var den å andra sidan fullproppat med magi vilket var så härligt. Det byggs upp ett sug för vad som ska hända med alla dessa intentioner och föraningar och någonstans där, när alltsammans spinner på i samma röriga härlighet om dessa tre ungdomar och deras outforskade öde, så tappar den mig. Mot hälften, jag tycker inte att det som sker är något som motsvarar allt som byggdes upp och jag tröttnar lite. Det var kul så länge det varade, typ. Hoffman har ändå en fantastisk förmåga att berätta dessa magiska historier och jag gillar hennes stil.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Matt Haig

Lucka 16 – Historieläraren

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Whenever I see someone reading a book, especially if it is someone I don’t expect, I feel civilisation has become a little safer.”

Handling: Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter. Det är en bitterljuv roman, om att förlora och samtidigt finna sig själv. Om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det ibland kan ta minst en livstid att lära sig att leva.

Det här blir min tredje roman av Matt Haig, jag gillar temat i hans böcker, frågorna och hans personliga, direkta och filosoferande språk. Jag gillar också den här boken, såsom det andra, kanske kunde jag tycka att det blev lite utdraget och på något vis hade jag förväntat mig något annat, mer utifrån hans yrke (med tanke på boktiteln!). Det är ändå en historia som fängslar och som vid sina stunder är vacker och berörande.

Bokförlaget Polaris – 2018 – 379 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan

Bokrecensioner, Författare, Neil Gaiman

Lucka 6 – Oceanen vid vägens slut

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag har blivit nyfiken på Gaimans böcker då jag fått nys om att de är av genren magisk realism, så min andra bok av honom blev den här. Det jag framförallt gillar med Oceanen vid vägens slut är hur den fängslar mig i sitt berättande. Alltsammans är ganska knasigt, men jag kan inte sluta läsa. Den förmågan skulle jag vilja lära mig, att suga in läsaren i sitt grepp.

Det är bara det att jag inte alls gillar när det blir äckligt, när otäcka saker beskrivs så detaljerat, då ryggar jag undan. Så det var ett minus för mig, samtidigt som jag förstår att det är en del av historien och kan liksom inte göras något åt. Jag är kluven, även om det mer lutar åt att jag gillar det.

Bonnier Carlsen – 2014 – 218 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor

Bokrecensioner, Författare, Sara Bergmark Elfgren

Bokrecension – Norra Latin

Författare: Sara Bergmark Elfgren

Handling: Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.

Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?

Vad jag tyckte:

+ Spännande, kuslig, nostalgisk och vacker
– Aningen för mycket återkoppling till annan litteratur för mig

Betyg: 4 av 5

Rabén & Sjögren – 496 sidor – 2017
Bokrecensioner, David Levithan, Författare

Bokrecension – En annan

Författare: David Levithan

Handling: Rhiannon vet vem hon är, och vem hon vill vara med. Hur dryg Justin än kan vara, är det ändå de två. Men en morgon är Justin inte som vanligt. Rhiannon känner att han för första gången verkligen ser henne, och de tillbringar en fantastisk, romantisk dag tillsammans.

Dagen därpå är Justin sitt vanliga svårtillgängliga jag, och Rhiannon förstår ingenting. Hon börjar ifrågasätta deras relation, och hela sitt liv. På en fest träffar hon Nathan, och något med honom känns bekant. De börjar mejla med varandra, men när de ska ses möts Rhiannon istället av en tjej som heter Megan. Och hon berättar det mest osannolika Rhiannon någonsin har hört …

David Leviathan är känd för sina nyskapande sätt att ifrågasätta normer och fördomar, i såväl sina samarbeten med Rachel Cohn och John Green som i sina egna böcker. En annan är den fristående uppföljaren till Levithans uppmärksammade Jag, En. Nu får vi följa Rhiannon, och läsa om mötena med ”En” från hennes perspektiv.Precis som i föregångaren ifrågasätter Levithan föreställningar om kön, genus och sexualitet, och tänjer gränserna för hur det kan skildras i ungdomslitteraturen.

Vad jag tyckte
+ Att får återuppleva historien kring En igen, spännande att ta del av samma historia från ett annat perspektiv
Definitivt lite uttjatat och inte lika intressant för mig när det mesta nu kretsade kring Rhiannons dåliga relation med Justin

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, David Levithan, Författare

Jag, En av David Levithan

Förlag: X Publishing
Utgivningsår: 2013 (2012)
Antal sidor: 336

Baksidetext: Jag vaknar.
Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är. Det handlar inte bara om kroppen – om att slå upp ögonen och se efter om hunden på mina armar är ljus eller mörk, om mitt hår är långt eller kort, om jag är tjock eller smal, kille eller tjej, ärrig eller slät.
Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är vad vid att vakna i en ny kropp varje morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.

Varje dag är jag någon annan.
Jag är mig själv –
jag vet att jag är mig själv –
men jag är också någon annan.

Det har alltid varit så här.

Mina kommentarer:
Jag tror jag minns det som att jag såg den här boken och i början reagerade jag inte så mycket på den. Men lite senare gick det upp för mig vad den handlade om och då blev jag oerhört nyfiken och visste att det var en sån där bok som jag bara måste läsa någon gång. Det blev ganska så hastigt just nu, och det kunde inte komma lägligare.

Det var länge sen som jag blev så uppslukad och njöt av att läsa en bok på ett sådant sätt som jag gjorde med den här. Just när jag började läsa så fångade den mig, men sedan blev jag lite fundersam och undrade lite hur det skulle kunna hålla hela vägen, med den här halvknasiga men intressanta idéen. Ingen fara, ganska snart vad jag så inblandad i historien att jag kunde knappt slita mig. Jag bara läste och läste, den var så bra!

Jag gillar i stort sett allt med den här boken. Om det var något jag funderade över så kanske det var det här med att alla de liv som förekommer, att de alla var för perfekta i den meningen att så många olika personer kom fram, utifrån tonåringar då. Samtidigt, så saknas det såklart också några och hur roligt hade det varit om det dykt upp likartade liv.

Annars tycker jag inte det blev rörigt, tråkigt eller distanserad med att det här upplägget. Jag tyckte snarare att det var mycket givande, för det blev som att jag ändå lärde känna En, när, jag vill säga han, men strunt samma, när En kommer i kontakt med de andra. Det ger mig en bättre bild för varje liv och för att också ta upp det här med kön, så var det inget jag tänkte särskilt mycket på. Jag kan säga att jag inte säger hen till vardags men jag kan förstå om det är en av poängerna i den här boken, men för mig var det bara som en fin sak som följde med och inte det främsta jag tänkte på, just på det sättet. Även om utgångspunkterna är lite olika kan de samlas i någon gemensam kärna som är så fin – det här med att lära känna och bli kär i en person och dess själ snarare än den fysiska kroppen. Och hur allt speglas utifrån våra och samhällets föreställningar.

Det finns ju en del att diskutera utifrån boken. Jag gillade den väldigt mycket, för den fina berättelsens skull. Jag ville bara ta reda på hur det skulle gå för En och Rhiannon. Och det är deras relation som var spännande att läsa och alla stora frågor som följde med längs vägen. Helt fantastisk tycker jag att den var. Annorlunda och så fängslande att läsa, jättefint skriven.

Bokrecensioner, Dina Nayeri, Författare, Gabriel Garcia Marquez, Janet Frame, Joanne Harris, Per Anders Fogelström

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig 🙂

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.


Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3×3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:

Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med…

Bokrecensioner, Carole Martinez, Författare

Det broderade hjärtat av Carole Martinez

Titel: Det broderade hjärtat
Författare: Carole Martinez
Serie: –
Antal sidor: 396 sidor
Genre: Utländs skönlitteratur, Magisk realism
Språk: Svenska
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le coeur cousu
Översättare: Karin Sjöstrand
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302171-3
Utgivningsår: 2010 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt namn är Soledad.

Handling: ”Mitt namn är Frasquita Carasco. Min själ är en nål. De sidor du kastade ut i öknen finns här samlade på nytt, bundna i en bok som du kan slå igen för all evighet om min historia. Soledad, min flicka, känn denna vind mot ditt ansikte. Det är min kyss. Den jag aldrig gav dig..”
   Soledad föds missbildad, bakom en mur i sanden, på en plats i öknen intill Medelhavet. Hennes mor är Frasquita Carasco, sömmerskan med de magiska krafterna som förmår åstadkomma vad som helst med sin synål: en solfjäder blir en fjäril som fladdrar iväg, madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår, ett söndertrasat ansikte lappas ihop igen och blir än vackrare.
   När Frasquita spelats bort av sin make lastar hon sina barn på en dragkärra och ger sig ut på en odyssé genom ett Andalusien präglat av fattigdom och uppror.

Min kommentar: Jag gillar sådana här böcker som berättas med en känsla av att det är en saga. De är lite mystiskt, magiskt och romantiskt även om det också ofta är lite grymt det som det också berättas om. Det är nog dessa spansktalande länder som kan berätta på det här sättet, det är så vackert tycker jag. Annorlunda och spännande.

Just den här boken är dock lite märklig på sina håll. Ibland händer jag inte riktigt med, men oftast så gör jag det och då är jag fångad. Det är så synd för jag hann faktiskt inte läsa klart den innan jag åkte iväg nu innan jul. Det var så fullt i min packning och jag iddes inte heller ta med den. Jag tänker ändå att jag kan säga att jag gillar den, trots att slutet står oklart för mig, haha. Det var inte så många sidor kvar, men ändå. Det jag kan säga är att jag tyckte om boken, om inte annat får jag väl uppdatera om den slutade på ett sätt som inte föll mig i smaken.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Algeriet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.