Björn Natthiko Lindeblad, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Jag kan ha fel

Författare: Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler, Navid Modiri
Förlag: Bonnier Fakta
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 198

Handling
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om hur han lämnar en löftesrik karriär som ekonom för att bli buddhistisk skogsmunk, och hur han efter sjutton år i klosterlivet återvänder till Sverige. Vilsen, utan jobb eller pengar, kraschar han rakt in i en depression. Men tack vare sina lärdomar och en generös omvärld hittar han vägen framåt och är idag en uppskattad meditationslärare och föreläsare. 2018 diagnosticerades Björn med den obotliga sjukdomen ALS. I Jag kan ha fel berättar han med värme, humor och djup om sina egna tillkortakommanden, vad livet lärt honom och om vad som framstår som allra viktigast när allt går mot sitt slut.

Vad hjälper oss att leva ett friare liv? Hur kan vi skapa tröst och tillit i vår egen tillvaro? Och hur gör vi för att livet skall kännas mer som en öppen hand, och mindre som en knuten näve?

Boken är skriven i nära samarbete med Björns två vänner och kolleger Caroline Bankler och Navid Modiri.

Kommentar
Jag lyssnade på Björn Natthikos sommarprat och blev som många andra otroligt berörd. Så självklart var jag tvungen att läsa, eller lyssna på, hans bok också. Men jag tror jag hade haft större behållning av att läsa den faktiskt.

Lite kritik jag har är att en del var upprepning från sommarpratet och även om det är förstås var bra, så var det just upprepning och jag hade önskat något fräsch. Eller åtminstone skrivit om det som åter togs upp. Något annat var att Björn inte har skrivit den här boken, utan det är till stor del hjälp av de ovan nämnda författaren. Såklart kan det vara så ibland och det är inget fel i sig. Men jag fick bara en olustig känsla när han inledningsvis poängterade det osv.

Men utöver detta, så är det här en klart läsvärd bok, en sådan som man typ måste ha läst. För att landa lite, reflektera och se över sin tillvaro. Ta del av andra tankesätt. Släppa taget. Få inblick i annat, och så vidare. En väldigt kraftfull och intressant bok och historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Frida Nilsson

Bokrecension – Ishavspirater

Författare: Frida Nilsson
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 393

Handling
”Vithuvud har tagit min syster! Vi måste fara efter och ta tillbaka henne!”

Men ingen rörde sig. De såg bort, tittade ner i sina glas, började mumla saker till varandra, och snart var det någon som sa: ”Siri, din syster är borta. Så är det med dem som Vithuvud tar. De finns inte mer.”

Den fruktade piraten Vithuvud rövar bort barn och tvingar dem att hacka fram diamanter i en mörk och farlig gruva. Så fruktad är Vithuvud att ingen vågar söka efter barnen och alla vet att ingen överlever länge i hans gruva. Men den dag han tar Siris lillasyster, Miki, får han en motståndare han aldrig räknat med. Siri gör det som ingen annan vågar – ger sig ut på jakt efter Vithuvuds ö, trots att hon själv är livrädd. För hon vet hur rädd lillasyster Miki måste vara i piratens våld. Ensam i gruvans mörka gångar.

En fantastisk äventyrshistoria om systerskap, vänskap, rädsla och mod, rikt illustrerad i svartvitt av Alexander Jansson.

Kommentar
Förutom att jag var lite förvånad att den här boken på ett sätt kändes lite lång, så var den också sagolik att lyssna på. Fantastisk. Ett äventyr med så väldigt fina beskrivningar och händelser som det kändes som något extra att hänga med på. Som en helt egen värld att trollbindas av. Så med tanke på det fantastiskt vackra språket så måste jag läsa mer av den här författaren framöver.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Haruki Murakami

Bokrecension – Sputnikälskling

Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 286

Handling
Berättaren, Läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar affärskvinnan Myu, som hon kallar sin ”sputnikälskling” (hon har en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Kerouac ”sputnik” i stället för ”beatnik”). Men Myu har förlorat förmågan att uppleva någon kärlek överhuvudtaget.

En natt får K ett telefonsamtal från en grekisk ö. Det är Myu som ringer. Sumire har försvunnit spårlöst och utan någon förklaring. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn? Eller befinner hon sig i en annan dimension?

På ett plan är Sputnikälskling ett trassligt triangeldrama av obesvarad kärlek. Men precis som i Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden håller Murakami en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där både som ett hot och en möjlighet.

Kommentar
Jag kände att det var dags för en historia av Murakami, för jag gillar hans språk. Det är så följsamt och enkelt, personligt, filosoferande och ibland dyker något knasigt upp, som magisk realism. Det känns alltid lite annorlunda och spännande, samtidigt som det är bekant på något vis. Sådär rakt upp och ner, universella känslor och sådant – men Murakami kan skriva så att man sugs in i berättelsen och det bara flyter på. Vet inte riktigt vart den här berättelsen tog mig, men den var ändå väldigt givande att lyssna på.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Phaedra Patrick

Bokrecension – I hjärtats bibliotek

Författare: Phaedra Patrick
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 345

Handling
Om kärleken till böcker, motgångar i livet och om att hitta sig själv. Av författaren till succéromanen ”Arthur Peppers diskreta charm”. Martha Storm ångrar att hon aldrig skaffade familj. Hon är drygt 40 och saknar kraft att ta tag i sitt liv. Hon älskar att läsa och skriva, men vikariatet på biblioteket är osäkert. En dag får hon en mystisk bok med posten. Den innehåller en hälsning från hennes mormor. Men mormor Zelda har varit död sedan länge … Martha bestämmer sig för att ta reda på sanningen, och när hon börjar nysta i det förflutna upptäcker hon familjehemligheter som kommer att förändra hennes liv.

Kommentar
Nu var det väldigt länge sedan jag läste den här, i augusti om jag minns rätt. Kanske. I vilket fall hade boken ett omslag som var svår att motstå. Det här är min första av författaren, men efter denna kan det säkert bli fler, för jag gillade den. Hur väl hon gestaltade karaktärerna. Även fast Martha har en och annan tvetydig egenskap så känner man med henne. Jag blev nyfiken på henne, och ville verkligen, verkligen följa hennes resa. Det kändes lite tragiskt. Sedan imponerades jag över stegen hon tar, trots allt. Och allt som sedan hände, följde jag med spänning med på. Det var en intressant konflikt mellan karaktärerna. Lite skumt på något vis också. I vilket fall behöll den mitt intresse i stort sett hela vägen. En aning utdraget blev det trots allt mot slutet, men överlag och för det mesta var det här är otroligt härlig och personlig historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Marissa Meyer

Bokrecension – Scarlet

Författare: Marissa Meyer
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 374
Serie: #2

Handling
Andra boken i The Lunar Chronicles!I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.

På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom och han till henne.

Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Kommentar
Jag var pyttelite nervös för att fortsätta den här serien. Men det var ju ingen fara, den här andra boken var lika makalöst fantastisk! Så underbar att läsa. En slags nostalgi med modernitet kryddat med lite rymdatmosfär.

Det var ju ett tag sedan jag läste den här, men jag tänker att jag inte behöver säga så mycket mer än att den inte alls gjorde mig besviken, ser verkligen fram emot ännu en del när det nu blir.

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Stina Nilsson

Bokrecension – Det svarta regnet

Författare: Stina Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 190
Ålder: 9-12

Handling
Vinnare av Bonnier Carlsens stora manustävling 2020!

Innan 12-åriga Liv föddes så förstördes världen av de onda trollkarlarna. Allt som finns kvar är förgiftade landskap, ruiner och demonerna som gör människorna sjuka och galna. När en demon tar över deras pappas kropp måste Liv hjälpa sin mamma att ta hand om huset och sin lillasyster. Hon måste jaga för att få hem mat och se till att aldrig få in något giftigt i huset eller gå ut i det svarta regnet. Men, det Liv drömmer allra mest om, är att de snart ska ge sig av därifrån, för att hitta en plats som sägs vara fri från allt ont.

Ur juryns motivering: ”En gripande, stark och helt och hållet briljant berättelse om en framtid i svart regn. Andlöst spännande från första till sista sidan.”

Kommentar
Jag tyckte det var ohyggligt spännande med den här manustävlingen och även när vinnaren utsågs, snacka om förväntningar på boken! Men på ett bra sätt såklart.

Det är verkligen med små medel, överallt, som Nilsson berättar en fascinerande historia. Otroligt välskrivet och direkt in på skinnet. Som läsare bär man ständigt med sig en spänd nyfikenhet om hur den här världen fungerar och vad som egentligen ska hända med familjen. Gillade framförallt syskonrelationen.

Jag är dessutom ett stort fan av att hålla det koncist, boken är ju inte speciellt lång, men innehåller allt den behöver. Å andra sidan vill jag inte riktigt ge den fullpott. Även om det också är bra att göra detta så väl – att låta läsaren smått få kika in i en historia och sedan lämna – så hade jag önskar än mer ”meningsfullhet”. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men kände inte att jag fick med mig något superstort wow, lite mer budskap för min smak.

Men nog levde den upp till sina gigantiska förväntningar allt.

Betyg: 4 av 5

Anneli Olsson, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Fritt fall

Författare: Anneli Olsson
Förlag: Tawera
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 344
Serie: #1

Handling
Att sätta förståndet och kanske livet på spel? Eller riskera att få leva med stämpeln feg lögnare i pannan?

När resesäljaren Alva Bergman utsätts för en riktigt grisig dumpning av pojkvännen kör hennes vinglande självkänsla rakt ner i diket. För att bevisa att hon inte alls är så feg och tråkig som han påstått, bestämmer hon sig för att följa med sin väninna på en långresa. Detta trots att Alva lider av grav flygrädsla och inte har satt sin fot på ett flygplan sedan hon var barn.

När väninnan får förhinder dras snaran åt än mer om Alvas hals. Ska hon ge sig av själv eller gömma sig hemma och låtsas inför alla att hon har rest? Hon har länge lyckats dölja vilken ovan resenär hon i själva verket är och har ingen lust att avslöjas nu. Alva ser ingen annan utväg än att kasta sig ut i en värld av nya platser och främlingar.

Fritt fall är Anneli Olssons debutroman och första delen i en feelgood-serie om Alva Bergman. Författaren har gjort sin beskärda del av resande och det kan vara så att några upplevelser, liksom ett och annat missöde, har lånats ut till boken …

Kommentar
Som jag har skjutit upp att skriva den här recensionen (jag läste boken i somras). Men det kan kännas motigt när jag på ett sätt har en relation till boken och författaren sedan innan, sådär pyttelite, för jag testläste manuset för ett par år sedan. Givetvis jättekul att det fick bli en riktig bok utav historien, på ett sätt kände jag det på mig. I våras skymtade jag författaren i flödet på sociala medier och förstod ganska snart att det var den där ”sarkastiska resefeelgood:en” det handlade om. Det är för övrigt väldigt givande att följa Anneli Olsson, som delar med sig så mycket av processen.

Men hursomhelst! Mycket hade hänt med texten sedan jag läste den, otroligt genomarbetad och jag uppskattade många nya inslag och finslipningar.

Det jag gillar med boken är det vardagliga och hur bekant Alva kan kännas, hon känns mänsklig och trovärdig. Sedan gillar jag också många finurliga formuleringar och agerande som förekommer, som får mig att le stort. Jag tyckte mig också märka att hon fått ett mer djup vilket alltid uppskattas.

Däremot är jag inte helt såld på den. Dels för att jag undrade lite varför jag skulle bry mig, vad som var poängen med allt. För mig krävdes det lite mer. Det andra är något jag verkligen undrar om jag är ensam om att tycka, men jag tyckte texten och ordvalen blev för snygga för läsbarheten. För mig gick det trögt att läsa många gånger. På ett sätt välarbetat, på ett annat sätt till priset av ett flyt jag själv önskar.

Fritt fall var ändå en härlig feelgood, som tillförde något nytt och upplyftande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Sarah Perry

Bokrecension – Ormen i Essex

Författare: Sarah Perry
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 428

Handling
En uppslukande roman som jämförts med Charles Dickens, Bram Stoker och Hilary Mantel och tagit Storbritannien med storm.

London 1893. Cora Seaborne är fortfarande ung men har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka med en knähund i famnen. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.

Hon bestämmer sig för att lämna storstaden för landsbygden i Essex, tillsammans med sin socialistiskt orienterade väninna Martha och sin mycket speciella son Francis. De hamnar i den lilla staden Colchester, där rykten om ett mystiskt odjur har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen.

Coras teori är att det rör sig om en oupptäckt art som hon är fast besluten att hitta och klassificera. Hon finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan, samtidigt som Will och Cora oundvikligen dras till varandra

Kommentar
Omslaget, det fick mig verkligen att dras till boken. Och sedan handling och tillsist att jag hört gott om den. Så den verkade väldigt intressant.

Och det var den också. Framförallt språket var verkligen gnistrande många gånger. Miljöbeskrivningarna och även om karaktärerna, tillsammans med den mytomspunna atmosfären, blev många gånger smått magiska. Då var det fascinerande att läsa, att känna in det speciella som omgav historien. Om hur långt en övertygelse kan ta en. Att tro på mer än det folk verkar vilja se. Att finna något mer kring det. Jag tyckte det var ett superspännande tema.

Ormen i Essex var många gånger var helt fantastisk att läsa. Det som drar ner det är att jag tröttnar på all text, att det då krävs mer för att hålla mig kvar. Det blev lite långrandigt. Sedan tyckte jag den kunde vara slut tidigare. Menmen. Jag är glad att jag läste den, absolut läsvärd, för den speciellt dragningen den bjöd på.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Susan Orlean

Bokrecension – Biblioteket

Titel: Biblioteket – berättelsen om en brand, en stad och kärleken till böcker
Författare: Susan Orlean
Förlag: Atlantis
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 381

Handling
En vårdag 1986 börjar en tunn, genomskinlig rök sprida sig i nordöstra bokmagasinet i Los Angeles centralbibliotek. Branden utvecklar sig snabbt till den största biblioteksbranden i USA:s historia, med en halv miljon förstörda böcker. Trettio år senare försöker journalisten Susan Orlean lösa frågan om vem som startade branden. Hon finner sig snart djupt nedsänkt i bibliotekets historia: från det sena 1800-talets excentriska bibliotekschefer till den misslyckade Hollywoodskådespelaren som häktades som misstänkt för branden. Detta är en kärleksförklaring till boken men också en berättelse om staden Los Angeles, lika soldränkt som hård. Och i dess centrum: Biblioteket.

Kommentar
Inte så konstigt kanske, att jag i samma ögonblick som jag såg den här boken bestämde jag mig för att jag ville läsa den. Vissa böcker kräver ju det. Och jag blev inte besviken på den heller. Många gånger kändes det som det absolut bästa jag läst. Sättet som den är skriven på och framförallt dramatiken, ett bibliotek som brinner (!), men även hur författaren blandar in allt möjligt som har med vår bokkärlek att göra – gjorde läsningen enastående. Jag blev smått lyrisk emellanåt, alltså. Tyckte jättemycket om så många delar i den här boken, och den är ju så välskriven.

Angående själva utredningen känner jag lite sisådär inför. Den var intressant och spännande, men även fast jag förstod att författaren inte direkt skulle komma med något avgörande så blev jag ändå en smula besviken. Det finns där som en givande ingrediens. Det som däremot glänser och som Biblioteket står på är allt det andra som vi förknippar med dem.

Egentligen borde jag ha tyckt att det var så väldigt mycket onödigt och mycket text, för det var verkligen hur mycket som helst som författaren gick igenom och berättade om bibliotek, historien och vårt bokläsande. Men nej. Allt var så givande och underbart att läsa. Intressant.

Biblioteket är för den verkligt boknördiga personen som vill känna in sig i vad tillgången till böcker och bibliotek betyder för oss, nu som i alla andra tider.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Jenny Jägerfeld, Mats Wahl, Sylvain Neuvel

Tre böcker jag inte slutförde

Jag är inte alls längre lika benhård på att läsa ut de böcker jag börjar på. Oavsett om jag läst 20, 50 eller 250 sidor. Ger den mig inget och jag känner att jag inte bryr mig om vad som händer i historien, då skjuter jag den ifrån mig. Här är tre böcker jag började läsa men som inte behöll mig hela vägen.

Ryttarna läste jag ca 90 sidor på. Den kändes förstås spännande och ganska länge fanns det ett sug att reda ut vad det var för värld och situation. Gillade ju att det fanns hästar. Och det här dystopiska. Men efter en ganska bra bit in hade jag fortfarande inte fått kläm på något som verkligen högg tag i mig. Medveten om detta försökte jag hitta något intressant, men nej, historien fallerade för mig.

Sovande jättar är en bok jag spanat in länge och verkligen ville läsa nu när jag lånat den också innan jag började nästa skrivomgång. Den verkade ohyggligt spännande. Och prologen var bra nog tyckte jag, detta blir bra. Men sedan förstod jag att sättet den var berättad på var i en annan form, som intervjuer. Intressant, kan tyckas, och vid ett annat tillfälle skulle jag säkert finna det givande hela vägen men den här gången gick det inte. Läste sådär 50 sidor och det var verkligen helt okej, men ifrågasatte berättarsättet och tänkte att om inget häpnadsväckande avslöjades snart, då slutar jag. Och ingenting hände. Inte intressant nog för mig, så då tackade jag för inkänningen.

Här ligger jag och blöder var en bok jag hade med på min boktolva. Jag har blivit väldigt nyfiken på ungdomsböcker, tycker många kan vara otroligt bra just för att jag gillar närvaron och drivet i dem. Allt kan kännas så mycket starkare. Den här läste jag över 200 sidor i, men avslutade där vid halva boken. Lite märkligt kan tyckas men alltsammans blev lite för ungdomligt för mig. Den var härlig, personlig och skojig i början och intressant nog en bit in men sedan räckte det för mig.