Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

”Vi läste böcker, pratade om böcker, grälade om böcker, och blev allt bättre vänner.”

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Författare: Mary Ann Shaffer
Serie: –
Genre: Feelgood
Antal sidor: 307
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-203-9
Utgivningsår: 2010 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Kära Sidney!

Handling: Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.
   Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.

Mina tankar: Var lugn, den långa och till synes besvärliga titeln, som får en att undvika att uttala den högt, kommer under tiden som du läser den här boken att kännas allt mer självklar. För nu kan jag utan problem uttala den, och tycker att den är underbar. Det är också det enda besvärliga med den här boken, för annars är det väldigt lättläst och följsamt.

Att boken är uppbyggd i brevform gjorde mig först lite tveksam, men jag tycker det fungerar bra. När personerna med egna ord berättar om sina upplevelser blir det personligt och direkt. Det blir deras humor och relationerna emellan blir tydlig. Det är heller inget problem att dras med i det som händer. Jag tänkte också först att hur intressant kan det bli med brev? Men jodå, det bjöds på väldigt härlig läsning.

Men efter ett tag blev jag lite otålig och tyckte minsann att nu fick det vara slut med den här leken, jag vill träffa dem och följda dem på riktigt! Det var lite ovant att läsa i den formen och kanske var det det som gjorde att jag inte drogs med så starkt som jag hade velat.

Jag blev lite förvånad över hur mycket av kriget som upptog innehållet, och kanske är det det som gjorde mig lite besviken för jag tyckte nog att den där härliga bokcirkel-känslan försvann efter ett tag. Det hemska gör dock att berättelsen får lite djup och jag gillar det, det blir intressant och gör deras bokträffar till något väldigt fint.

Den här är en väldigt fin liten bok om kärleken till böcker, om svåra tider och om gemenskapen.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

”Och när gråten steg i hennes hals dränkte hon den med ännu en klunk vatten.
Så. Nu fanns den inte mer.”

Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Serie: –
Genre: Roman, Historisk roman
Antal sidor: 451
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-698-3
Utgivningsår: 2015 (2014)
Format: Pocket

Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen.

Handling: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människorna i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
   Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrük till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta yta gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
   Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Mitt omdöme: Det mesta av min kännedom om andra världskriget med förintelsen och koncentrationslägren har jag fått genom skolböckerna. Kanske också ett och annat i flödet av all annan information. Det är fakta, vilket gör det är svårt att föreställa sig. Tack och lov för en romans möjlighet!

Att läsa om och följa en stackars människas liv under den här hänsynslösa tiden gör det mer personligt. Det blir lättare att faktiskt förstå vad det gör med en människa. Det är så fruktansvärt. Än mer när jag vet att det har hänt, så nära både geografiskt och tidsmässigt. Och än idag sker vidriga och orättvisa saker världen över. Det har nämnts många gånger men det är så viktigt att fortsätta berätta den här historien.

Jag tycker att boken är skickligt skriven och det blir dynamiskt och intressant när scener växlas mellan den 85 åriga Miriam, hennes tid i lägren och i efterkrigstidens Nässjö. Axelsson beskriver också situationerna väl och realistiskt. Hela boken tycker jag är fint uppbyggd och det finns ett jämt flöde från början till slut. I det stora hela är det här en förträffligt bra bok, men om jag saknar något så skulle det vara en gnutta hopp eller ett fint, bakomliggande syfte som jag kunde känna av under läsningen. För mig blev det nästan lite för tungt.

Jag får sådana tacksamma impulser att jag föddes i den skonsamma tid och miljö som jag gjorde. Men det hade likväl kunna varit jag som drabbades. Precis som det hade kunnat vara jag som var på flykt undan krig och förödelser. Tänkvärt.

Miriam, arma själ. Vad du kämpade och bröts ner och framförallt, hur klarade du av att hålla allt inom dig? Människa, tala! Men samtidigt, jag förstår hennes reaktioner och metod för att överleva, men det känns så grymt mot sig själv. Det är sorgligt. Tragiskt. Hela hennes liv fick ett djupt, infekterat sår.

Sammanfattningsvis är det här en smärtsam och viktig bok att läsa.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Tyskland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.