Vi av David Nicholls

”Jag såg fram emot att vi skulle bli gamla tillsammans. Du och jag,
att vi skulle åldras och sedan dö tillsammans.”
”Men Douglas, vilken normal människa skulle se fram emot det?”

Titel: Vi
Författare: David Nicholls
Serie: –
Genre: Komedi, Contemporary
Antal sidor:
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Us
Översättare: Åsa Brolin
Förlag: Printz Publishing
ISBN: 978-91-87343-582
Utgivningsår:
Format: Pocket

Första meningen: Förra sommaren, strax innan min son skulle flytta hemifrån för att börja på collage, väckte min fru mig mitt i natten.

Handling: Douglas Petersen förstår sin hustrus behov av att återupptäcka sig själv nu när deras son flyttar hemifrån.
Han trodde bara att återupptäckandet var något de skulle göra tillsammans.
   Så när Connie tillkännager att hon också tänker flytta ut, beslutar han sig för att göra deras sista familjesemester till århundradets resa; en resa som kommer att föra dem alla närmare varandra, och vinna hans sons respekt. En resa som kommer att få Connie att bli förälskad i honom på nytt.
   Hotellen är bokade, biljetterna köpta, resplanen utlagd med militär precision.
   Vad skulle kunna gå snett?

Min kommentar: Jag var egentligen inte så sugen på att läsa den här boken, just för att jag (även om jag gillade En dag) inte riktigt föll för På vinst och förlust. Men så valde jag den i hylltömningsutmaningen och så det blev läst. Den vägde upp lite mer än den tidigare jag läste, men jag tycker ändå inte att den var någon höjdare. Jag tror det är något i språket som gör att jag inte fängslas.

Det går utan problem att läsa den snabbt och ta till sig innehållet. Det är inget komplicerat, det är lite småroligt ibland och det händer inte så värst mycket spännande. Ja, allt som allt lite platt för min smak.

Men så vid mitten någonstans känner jag att något händer. Det växer fram ett djup och trots att huvudpersonen Douglas är lite knasig när kan driver sin vilja så långt, så börjar jag känna lite mer för honom. Boken tar upp mycket om livet med vår partner och dess med- och motgångar på ett sätt som både är förväntat och igenkännande men snuddar även vid överraskningar.

Mitt betyg:

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

”Vi läste böcker, pratade om böcker, grälade om böcker, och blev allt bättre vänner.”

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Författare: Mary Ann Shaffer
Serie: –
Genre: Feelgood
Antal sidor: 307
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-203-9
Utgivningsår: 2010 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Kära Sidney!

Handling: Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.
   Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.

Mina tankar: Var lugn, den långa och till synes besvärliga titeln, som får en att undvika att uttala den högt, kommer under tiden som du läser den här boken att kännas allt mer självklar. För nu kan jag utan problem uttala den, och tycker att den är underbar. Det är också det enda besvärliga med den här boken, för annars är det väldigt lättläst och följsamt.

Att boken är uppbyggd i brevform gjorde mig först lite tveksam, men jag tycker det fungerar bra. När personerna med egna ord berättar om sina upplevelser blir det personligt och direkt. Det blir deras humor och relationerna emellan blir tydlig. Det är heller inget problem att dras med i det som händer. Jag tänkte också först att hur intressant kan det bli med brev? Men jodå, det bjöds på väldigt härlig läsning.

Men efter ett tag blev jag lite otålig och tyckte minsann att nu fick det vara slut med den här leken, jag vill träffa dem och följda dem på riktigt! Det var lite ovant att läsa i den formen och kanske var det det som gjorde att jag inte drogs med så starkt som jag hade velat.

Jag blev lite förvånad över hur mycket av kriget som upptog innehållet, och kanske är det det som gjorde mig lite besviken för jag tyckte nog att den där härliga bokcirkel-känslan försvann efter ett tag. Det hemska gör dock att berättelsen får lite djup och jag gillar det, det blir intressant och gör deras bokträffar till något väldigt fint.

Den här är en väldigt fin liten bok om kärleken till böcker, om svåra tider och om gemenskapen.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För att man inte vet hur man låter bli.”


Titel: Britt-Marie var här

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 359
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Partners in stories
ISBN: 978-91-981820-0-2
Utgivningsår: 2014
Format: Inbunden

Första meningen: Gafflar.

Handling: En roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar.
   Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafri, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg är allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.
   Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig in om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

Kommentar: Jag läste nyligen En man som heter Ove av Backman och jag känner igen mig i hans sätt att skriva och bygga upp historien i den här boken. Det är en otrolig berättarstämning, och fascinerande hur han kan skriva det både roligt och sorgligt på samma gång. Man skrattar samtidigt som det värker i hjärtat…

Britt-Marie är en stark karaktär, som ger uttryck för sig att vara väldigt knepig och besvärlig. Men efterhand faller man för henne också, precis som jag gjorde för Ove. Det är mycket som känns väldigt överdrivet, men det är då det blir starkt! Och ibland överdriver man ju själv också, i sitt liv. Så jag kan förstå Britt-Marie.

För Britt-Marie ska det vara ordning och reda, hon vet exakt vart allting ligger, hon kan sitta uppe hela nätterna för att vänta på sin man, hon anser att man talar om hur maten hon lagar smakar och för allt i världen – se till att sköta dig, för vad ska grannarna annars tro? Det är mycket i henne som jag kan känna igen mig i, inte allt och inte fullt, men tillräckligt för att det känns att läsa om henne vill jag lova.

Backman skriver så fint, det är enkelt och vardagligt men samtidigt poetiskt och med ett fint budskap och han knyter an historien så väl och vackert. Det är väldigt välskrivet. Jag ler stort och länge när de sista raderna är passerade. Och det är ju en så otroligt fin betydelsen för titeln! Men det måste man förstås läsa boken för att förstå 🙂

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 348
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13811-4
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: ”Ove är 59 år gammal.”
Handling: En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.
Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som ”stadskuppen”) är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset lyckas både skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ 
Kommentar: Jag var väldigt rädd när jag började läsa den här boken som så många hyllat. Men efter ett tag släpptes det och jag kunde verkligen njuta av att läsa om Ove. Han är otroligt sympatisk. Trots att han är så arg, fåordig och principfast. Gubben i kvarteret. Men måste säga att i början är han som vilken sur gubbe som helst (ursäkta), men i efterhand går han rakt in i hjärtat.
Det finns så många gulliga formuleringar och kommentarer och sammankopplingar att jag gång på gång tjöt till ett åhhhh. Och jag skrattade, och var så nära tårarna att jag fick hejda mig och sluta läsa ett tag där jag satt på tåget. Backman skriver otroligt fint. Jag som inte ens bryr mig om bilar, kan nu förstå Oves mani när det för honom betyder allt. Och så Oves relation till sin fru, det är så vackert och sorgligt att det inte finns. Liksom hur det går för honom med de andra grannarna. Och katten.
Det är ett jämt flöde i boken och trots att det inte är något jättestarkt som griper tag så kan jag inte sluta läsa, det är lätt att fasta för den. Jag gillar hur varje kapitel börjar med ”En man som heter Ove och …”, vad kapitlet nu handlar om. Backman är duktig på att knyta samman allting. Det är enkelt och tydligt men samtidigt starkt och stort. Och hur han berättar om vår tillvaro var otroligt charmigt.
Tänk att det tillsynes enkla med en sur gubbe i kvarteret kan skildras så här vackert och känslosamt. En väldigt fin bok. Men mest skulle jag nog säga att den var gullig. Tänk att en gubbe kan få bli det.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit från boken.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Författare: Jonas Jonasson
Serie: –
Genre: Komedi
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0296-3
Utgivningsår: 2009
Format: Inbunden

Första meningen: Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut.

Handling: ”Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver t genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.”

Mitt omdöme: Den här boken var lika rolig som den utger sig för att vara. Hela tiden tänkte jag på hur Jonasson lyckats skriva den, hur kom han på alla dessa lustiga skämt? Var och varannan sida bjöd på skrattattacker. Det ska bli intressant att se filmen nu.
Men det var svårt att läsa både snabbt, och mycket åt gången, tyckte jag. Jag tror boken ska läsas som en rolig serie, med ett gäng sidor åt gången. För det vore ju dumt att tycka mindre om den för att den bör läsas annorlunda, även om det var en annorlunda bok… (jag känner att jag börjar tänka som Allan, han är fortfarande med mig…)
Egentligen var det som togs upp i boken, det om Allans resa genom 1900-talet, inte något som jag direkt hurrar över att få läsa. Det var lite transportsträcka för mig. Men med Allan och hans lustiga sätt att se på världen så blev det oemotståndligt.

Till sist tyckte jag om det stycke som Jonassons hade i början, där han har tillägnat boken till en viss person. Det tycker jag ramar in hela berättelsen alldeles ypperligt! Och det får också avsluta denna recension.
”Ingen kunde trollbinda sin publik bättre än morfar där han satt på ljugarbänken, lätt framåtlutad över sin käpp och med munnen full av snus.
– Nej men… är det sant, morfar? sa vi häpna barnbarn.
– Di söm bara säjer dä söm ä sanning, ä inte vär´å höra på, svarade morfar.
Den här boken är till honom.” sidan 5

Hundraåringen har även varit med i ”En smakbit på söndag”.

Mitt betyg: 4 av 5