Kafka på stranden av Haruki Murakami

Titel: Kafka på stranden
Författare: Haruki Murakami
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 518
Språk: Svenska
Originalspråk: Japanska
Originaltitel: Umibe no Kafuka
Översättare: Eiko och Yukiko Duke
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-7263-849-5
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: ”Så du lyckades skaffa fram pengar?” frågar pojken som kallas Kråkan lite släpigt.

Handling: Kafka på stranden är en roman som inte liknar någon annan. Haruki Murakami tar avstamp i myten om Oidipus när han skickar ut sin unge huvudperson Kafka Tamura på en resa, på flykt undan sin fat och på jakt efter sin mor och syster. Vi får lära känna den åldrade Nakata, som kan tala med katter. Det regnar makrill och iglar från himlen. Ur dolda hörn i berättelsen dyker de mest oväntade personerna upp. Romanens onda genius, en sadistisk kattfångare, är kusligt bekant från en helt annan tillvaro. Han är klädd i rött och har hög hatt och svarta stövlar. Hans namn är Johnnie Walker.

Min kommentar: Vilken otroligt annorlunda och knasig men samtidigt oemotståndlig bok det här är. Först och främst tycker jag att Murakamis språk är lättsamt att läsa samtidigt som jag får en uppfattning om att något stort väntar, så jag vill gärna följa med på Kafkas resa. Det kanske är tur att boken i sig är lättillgänglig, för innehållet står för det tunga. Men samtidigt är det inte heller jobbigt, eller kanske, men mest är det surrealistiskt och bjuder ständigt på något oväntat.

Det som byggdes upp i början och långt in i boken tyckte jag var extremt spännande. Jag kunde inte se någon förklaring eller något slut så jag var bara tvungen att läsa vidare. Alla karaktärer är också en gåta i sig. Scenerna där Nakata talar med katterna tyckte jag var roliga. Hela tiden händer det något spännande. Det är så knäppt och oförklarligt. Hemskt också, och läskigt. Ibland blev det mer obehagligt än vad jag egentligen klarar av…

Det kanske är en poäng att boken ska väcka tusen frågor och sätta igång tankar. För det gör det under läsningen. Men jag blev inte helt tillfredsställd med slutet, kanske var jag bara oförstående och missade något. Jag tyckte att det tappade lite mot sluttampen, jag upplevde det en aning mer utdraget. Vilket egentligen inte var så konstigt eftersom det var så himla bra innan. Men jag känner att avslutet skulle ha gett mer svar, kanske tydligare, för min smak. För i efterhand står jag fortfarande och undrar vad som egentligen hände, har det hänt, vad var meningen… men i det stora hela gillar jag den här boken för den var så otroligt fascinerande och fängslande.

Mitt betyg:

Den sista konkubinen av Lesley Downer

”Lär dig att vara stark och tålig som bambu, som böjs men aldrig knäcks,
hur ursinnigt vinden än blåser.”

Titel: Den sista konkubinen
Författare: Lesley Downer
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Last Concubine
Översättare: Kjell Waltman
Förlag: Ponto Pocket, Damm Förlag
ISBN: 978-91-86587-93-2
Utgivningsår: 2010 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: ”Shita ni iyo! Shita ni iyo! Shita ni … Shita ni … På knä! På knä! Ned … Ned …”

Handling: Japan, 1861. Sachi är 11 år och en dag reser en prinsessa genom hennes by och tar henne med sig till kvinnornas palats i Edo. Sachi är ensam, långt från sina föräldrar och sin hemby och tvingas anpassa sig till ett helt nytt liv som konkubin. Palatset är fyllt av intriger och maktspel – 3 000 kvinnor och bara en man: shogun.
   Men tiderna förändras, skepp från Europa anländer till Japan och ett inbördeskrig bryter ut. Sachi tvingas fly och får hjälp av en samuraj, en ung man som väcker känslor till liv, trots att Sachi vet att hon lovat bort sig till en annan.
   Den sista konkubinen är en gripande och engagerande roman som baseras på historiska händelser.

Min kommentar: Vilken liten pärla den här boken var! Jag har verkligen förflyttat mig till det gamla japan och blev så inne i det hela att jag nästan blev lite ledsen att den epoken är förbi.

Downer har lyckats med konststycket att väva inte historisk fakta i berättelsen på ett sätt som är följsamt och naturligt. Jag var nog fascinerad rakt igenom, det kändes som om varenda mening var en resa i japans historia, med ord och uttryck, sagor och sociala regler, utstyrsel och maktspel.

Så småningom växer det också fram en spännande berättelse om flickan Sachi. För den största känslan genom boken var ändå tjusningen över japan och dess historia, men detta blev en positiv bonus. Annars är boken ganska långsam i sitt tempo, men det gjorde mig ingenting. Det är så tydligt att det är inlevelsen som går före, och den var underbar.

Den sista konkubinen är en intressant och fascinerande bok om det gamla japan, luta dig tillbaka och res i tid och rum!

Mitt betyg: