Bokrecension – Lyssna på ditt hjärtas röst

Författare: Susanna Tamaro

Handling: Med den klockrena titeln Gå dit hjärtat leder dig blev Susanna Tamaros debutroman om tre generationer kvinnor en av de mest lästa och omtalade italienska böckerna under 90-talet. Boken såldes i stora upplagor världen över – i Sverige närmare 200 000 exemplar. Vi drabbades av Tamarofeber. Boken blev en riktig ”snackis” – i både massmedia och bokcirklar. Under åren som har gått har Susanna Tamaro fått mängder av brev från läsare som undrar: Hur gick det sen?Marta har växt upp hos sin mormor Olga. Hennes mamma Ilaria omkom i en bilolycka när Marta var en liten flicka. Ilaria avslöjade aldrig vem som var Martas pappa. Efter en mycket stormig tonårstid bryter Marta med sin mormor och ger sig iväg till Amerika.

Lyssna på ditt hjärtas röst inleds med att Marta återkommer till sin mormors stora gamla villa utanför Trieste. De får endast några inte särskilt harmoniska månader tillsammans. Marta har inte kommit över sin kris och lider fortfarande av sin problematiska barndom. Mormodern visar tecken på senilitet och det går ganska snabbt utför. En dag omkommer hon i en olycka i hemmet. Det som under åren plågat Marta mest är tanken på den mor hon aldrig haft och hon som hon vet så lite om. I ren desperation börjar hon söka igenom husets alla vrår efter något slags spår av sitt förflutna och i en gammal resväska på vinden hittar hon en dagbok och brev som tillhört modern.

Genom breven lär hon känna den unga och rebelliska Ilaria under ungdomsrevoltens hetaste år i ett kvinnokollektiv. Hon får också veta att Ilaria förälskar sig i en av sina universitetslärare och blir gravid, gör abort och blir gravid på nytt. Och breven avslöjar också namnet på hennes far.Marta söker senare upp sin far och hittar på så sätt pusselbit efter pusselbit till både sitt liv och sin bakgrund.

Med känsligt tecknade romanfigurer och med en egen lakonisk berättarröst – Susanna Tamaro återkommer med en ny varm och inkännande roman om kärlek och sorg, om svårigheten att skapa sitt eget liv oberoende av alla konventioner.

Vad jag tyckte:

+ Väldigt vacker och filosofisk meningsuppbyggnad emellanåt, mysig läsning
– Diffus handling och emellanåt känns det inte alls relevant (för mig)

Betyg: 3 av 5

Forum – 2006 – 217 sidor

Bokrecension – Min fantastiska väninna

Författare: Elena Ferrante

Handling: I ett myllrande vimmel kantat av bittra familjefejder, kittlande kärlek och framtidsängslan växer Lila och Elena upp sida vid sida i 50-talets Neapel. De är bästa vänner och konkurrenter i allt, men snart sätter livet deras vänskap på prov.I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Kommentar: Jag har känt att jag velat prova att se vad jag tycker om den, dessvärre har jag inte känt att jag velat dra på mig ännu fler böcker att läsa utifrån serier. Men i slutändan kan jag ändå inte låta bli. Så det var i samband med min prövotid hos storytel som jag tog tillfället i akt och lyssnade på ett gäng eftertraktade böcker, därav den här. Jag har dock lite svårt att avgöra om det skulle vara en annorlunda upplevelse i och med bedömningen av en bok om man har lyssnat på den jämfört med om man har sett texten framför sig. För jag kommer ofta på mig själv med att, när jag hör bra meningar och upplägg, försöka se hur jag skulle ha läst det på papper framför mig, för det är så jag tänker mig att grundberättelserna är.

I vilket fall så fångar den här boken mig med det sätt som den börjar på. Det ger nämligen en föraning om någon slags mystik och sådant gillar jag. Början blir helt enkelt i framtiden när vännen Lila har försvunnit och Elena bestämmer sig för att skriva ner sina minnen om henne, och på så sätt förflyttas läsaren sedan tillbaka till deras barndom där boken därefter följs åt. Där är det mycket ungdomsdramatik sådär som det är med kompisgnabb och allt tycks hänga på de minsta gester och ordval. Deras relation tycks vara ganska speciell. Jag tänkte mig innan att de skulle vara best-friends-forever, men så enkelt är det inte. Det finns både en slags avgudande känsla men också avund. Samtidigt som de inte kan motstå varandra. Och ändå tyckte jag att de också verkade vara ganska taskiga och hänsynslösa ibland. Upp och ner verkligen.

I det stora hela verkar det inte heller hända så värst mycket och det kunde jag sakna, någon övergripande dragningskraft eller lovord om något som jag kunde bära med mig. Nu blev det på ett sätt bara det ena grälet eller det andra och handlade om deras uppväxt med kompisar, killar, familjen, jobb och pengar och skola och en hel del spänningar dem emellan. Det var ändå helt okej att hänga med på i och med att det också kändes lite spännande med miljön och familjerna som inte helt är den ordinära för mig. Framställningen och berättarperspektivet gjorde också att det kändes personligt och direkt. Men någonstans fanns det en liten besvikelse. Jag hoppas och tror dock att det kan växa till sig i och med böckernas gång, för jag känner ändå att jag vill prova att läsa nästa bok (den här gången).

Betyg: 3 av 5

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Titel: Ur vulkanens mun
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: Anna och Mats #1
Genre: Roman
Antal sidor: 364
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301754-9
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Vi reser till Sicilien en vecka.

Handling: En semestervecka på Sicilien. Mamma, pappa och två barn. Nu ska de starta om på nytt.
   Anna och Mats lever i ett äktenskap som är på väg att brista. Våren har varit tung och resan till Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.
   Men semesterveckan blir till en mardröm och de håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt?
   Resan skulle bli en början till förändring.
   Men kan de mötas igen? Och vill de det?
Min kommentar: I våras läste jag min första bok av von Zweigbergk och blev helt tagen, jag tyckte den var riktigt bra! Det var väldigt annorlunda, rakt på sak om det som skaver och jag tyckte det var så befriande.
Men nu måste något ha hänt, eller så var bara tillfället fel eller hela ämnet, men den här boken gick inte hem hos mig. Jag kan känna igen språket och syftet men jag tyckte aldrig om Anna, som är den som berättar i boken, det kändes bara patetiskt. Jag tyckte inte heller att det var något spännande som hände. Å andra sidan, författaren vill skildra den där vardagskampen, som jag kände mellan relationerna i den förra boken som jag läste av henne, men jag tyckte inte att det blev inte lika intressant i den här boken.
Jag kan också känna att den förra boken var bättre skriven, kanske är de olika och har sin egen form, men det var inte lika sprakande i denna. Men jag kanske inte ska jämföra alltför mycket, fast det är ju intressant att jag gav den förra boken fullpott och sen så föll det pladask vid nästa, så jag kan inte låta bli.
Den här boken är bra om man vill känna igen sig i att våra partnerrelationer kanske inte alltid behåller sin glans genom åren och tillslut blir det kanske för mycket som tränger på. Jag tror också den skulle passa lite äldre personer bättre än mig eftersom just Anna och Mats är äldre och har barn.

Mitt betyg:

Romarblod av Steven Saylor

”Rom vaknar, sträcker vällustigt på sig och drar ett djupt andetag
som stimulerar lungorna och höjer pulsen. Rom vaknar med ett leende
ur ljuva drömmar, för varje natt drömmer Rom om herravälde.”

Titel: Romarblod
Författare: Steven Saylor
Serie: Gordianus #1
Genre: Historisk deckare
Antal sidor: 413
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Roman Blood
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag: Wahlström & Widstrad
ISBN: 978-91-46-21682-7
Utgivningsår: 2007 (1991)
Format: Pocket

Första meningen: Slaven som kom för att hämta mig den där ovanligt varma vårmorgonen var en ung man, knappast mer än tjugo år.

Handling: Skådeplatsen är Rom, tiden 80 f.Kr. och privatdetektiven Gordianus vaknar med en bedrövande baksmälla. Innan solen hunnit över takåsarna har han dock fått ett nytt uppdrag: den unge Cicero anlitar honom för att gräva fram fakta i hans första stora mål, försvaret av en jordägare som anklagas för fadersmord. Sökandet för honom genom Roms stekheta, stinkande ränder till horhus och palats. Ju fler trådar han drar i, desto större blir härvan av lögner, svek och förvridna passioner. När dagen för rättegången är inne står det klart för Gordianus att den sanning han uppdagat hotar de innersta kretsen av Roms ledarskap – och honom själv.

Min kommentar: Det som lockade mig med den här boken var helt den historiska touchen i en deckarhistoria. Just vanliga deckare är inget jag kastar mig över men att få läsa om Romartiden gjorde mig väldigt nyfiken. Men jag hade inga förväntningar när jag började läsa, tänkte att det kunde gå hursomhelst.

Men jag blev positivt överraskad. Den första halvan av boken är otroligt bra. Saylor är kunnig i tiden och miljön och blandar lite lätt fakta med intrig, humor och listighet. Jag drogs omedelbart in i världen och följde med spänning vad som ska ske.

Jag tycker dock inte att sluttampen levde upp till mina förväntningar. Även om jag nu inte hade så höga så steg de ändå i takt med att jag inledningsvis uppskattade boken så mycket. På något sätt tappade den mitt fäste och det kunde inte svara för vad som hade byggt upp. Jag kanske är för kräsen när jag har som bild storslagna gladiatorfilmer och att det skulle vara lika häftigt även i just denna bok.

Romarblod är ändå en spännande bok om en spännande tid. Jag har bok nummer två hemma och jag ska helt klart läsa den framöver.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Eld, jord och vind av Susanna Tamaro

”Från den ena dagen till den andra ville jag sudda ut mitt förflutna”

Titel: Eld, jord och vind
Författare: Susanna Tamaro
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 284
Språk: Svenska
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Anima Mundi
Översättare: Helena Monti
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11046-2
Utgivningsår: 2000 (1997)
Format: Inbundet

Första meningen: I begynnelsen var tomheten.

Handling: Walter drivs av en stark inre oro. Efter en svår uppväxt lämnar han hemstaden Trieste. vännen och läromästaren Andrea har förutspått att ett storslaget öde väntar honom, och han beger sig till Rom för att ska lyckan som författare och arbete inom filmen.
   Men Walters storstilade förhoppningar infrias bara till hälften, och efter en lysande start får han snart nog börja kämpa bara för att hålla sig flytande. När han har tröttnat på alla förödmjukelser beger han sig av för att söka upp ungdomsvännen Andrea på nytt. Och visst kommer Andrea än en gång att fungera som hans andlige vägvisare – men på ett helt annat sätt n Walter har väntat.
   Eld, jord och vind är berättelsen om en ung människas sökande efter livets mening. Det är en ny stor roman om livets svåra och viktiga frågor av Italiens mest lästa författare under senare år.

Mitt omdöme: När jag började läsa den här boken fattade jag genast tycke för den. Jag blev så glad över hur denna författare bara hade ramlade in i mitt liv. Ett spontant och kanske lite vågat loppisköp av hennes förra bok som jag läste, Gå dit hjärtat leder dig, och tyckte så mycket om att den fick mig att hugga ännu en bok av henne. Den här boken är lite annorlunda, men jag tycker mycket om Tamaros sätt att skildra berättelsen.

Hon har stor människokännedom. Det är fint skrivet och poetiskt, tänkvärt och mycket intressant. Jag gillar hennes liknelser. För att se till historien som helhet är det början jag gillar mest, väldigt mycket, sedan tog den en annan form vilken fortfarande var rolig att läsa men där var jag inte lika hänförd.

Jag kan känna igen mig i Walter och de tankar som han stöter på. Visst kan han vid första anblicken verka pessimistisk, men jag tycker han verkar mänsklig. Livet är inte alltid enkelt när man försöker traggla sig fram. Han grubblar och försöker reda ut livets stora frågor och han känner en stor längtan och entusiasm att vilja kliva ut i stora världen och påbörja sitt egna liv. Men stöter på bakslag, tvivlet och hjälplöshet.

Eld, jord och vind är en intressant bok om livet och den lilla människan. Om vad som är viktigt.

Mitt betyg:

Ett ljus i mörkret av Agneta Sjödin

” I evigheter kommer mitt namn att leva vidare. Jag kommer alltid att vara ljuset som skingrar mörkret.”

Titel: Ett ljus i mörkret

Författare: Agneta Sjödin
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 283
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13502-1
Utgivningsår: 2009
Format: Inbunden

Första meningen: ”Jag ska vara den bästa av mödrar för dig, mitt älskade lilla barn.”

Handling: ”Ett ljus i mörkret handlar om de val vi gör, om godhet och ondska och om kärlek och hat. Det är kärleken som leder oss genom livet: det är kärleken som är värd att kämpa och dö för. Utan kärlek är vi ingenting.” – Agneta Sjödin.
   I sin nya roman berättar Agneta Sjödin om Lucia, flickan vi firar som Sankta Lucia. Lucia föddes på Sicilien 286 e.Kr, och hennes dramatiska liv är en hyllning till ljusets och kärlekens kraft.

Kommentar: Idag är det Lucia och jag hoppas att ni får en riktigt fin dag! Det är även tredje advent, tänk sådan julstämning det blir. För att komma i ytterligare stämning har jag läst den här boken som handlar om Lucia. Om det är någon gång den här boken ska läsas, så är det nu.

I det stora hela är boken som en längre saga. Det är mysigt, men jag blev lite besviken på den enkelhet som den är skriven på. Det är inte mycket spänning, inte heller något underhållande språk. Så det gjorde läsningen lite tråkig, även om jag såg till berättelsen som något intressant och viktigt att ta del av. Jag störde mig lite på hur alla personer vi alla tillfällen förklarade sig, och tycktes alltid veta vad den andra tänkte på och önskade sig. Det blev för enkelt och därmed ointressant. Det var synd, eftersom idén i sig med boken är fin.

Mycket i boken ifrågasätter och vrider på hur det är att vara människa, varför gör vi som vi gör. Varför finns det rika och fattiga? Onda och goda? Jag ser framförallt till bokens budskap, att sprida ljus och kärlek. Hur viktigt det är att göra sitt bästa för att skapa en bättre tillvaro och värld, på det sätt som varje människa kan. Och att vi alltid har ett val att handla efter omtanke.
Mitt betyg:

Lyckan, kärleken och meningen med livet – Elizabeth Gilbert

”Tala sanning, tala sanning, tala sanning.”


Titel: Elisabeth Gilbert
Författare:
Serie: –
Genre: Biografi
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eat, pray, love
Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Albert Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-0-011954-6
Utgivningsår: 2008 (2006)
Format: Pocket

Första meningen: När man reser i Indien – speciellt till någon helig plats eller ett ashram – får man se att många människor bär bönehalsband.

Handling: ”Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn – men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och personligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Mitt omdöme: Det här är en feelgood-roman helt i min smak. Om lycka, äventyr och att finna sig själv. Det blir lite extra spännande i vetskapen om att det har hänt på riktigt. Även om jag misstänker att en del fått lite extra kryddning. Berättelsen känns varm och som den kommer från hjärtat. Det känns kärleksfullt, personligt. Jag gillar hennes etapper med de tre olika platserna med varsina uppdrag.
Det finns också humor i det här boken. Jag minns speciellt berättelsen om hönsen. Jag må ha knäpp humor, men detta tyckte jag var bland det roligaste jag hört! Än idag skrattar jag åt det. Såhär stod det på sidan 129:
”… Men man måste vara mycket försiktig när man introducerar en ny höna i den befintliga flocken. Man kan inte bara slänga in den till de andra, för då betraktar de den som en inkräktare. Vad man måste göra är att smyga in den nya pullan i hönshuset mitt i natten, medan de andra sover. Man sätter henne på en pinne bredvid de andra och tassar tyst därifrån. När hönsen vaknar på morgonen lägger de inte märke till nykomlingen. ”Hon måste ha varit här hela tiden”, tror de, ”för jag har ju inte sett henne komma hit”. Det märkligaste är att när nykomlingen vaknar i flocken så minns hon inte själv att hon är ny utan tror: ”Jag måste ha varit här hela tiden…”…”
Haha, tänk att vara så närvarande i nuet.
Men. Det byggs upp höga förväntningar som skapar en sådan förhoppningen att jag håller andan och väntar, och väntar, men det händer aldrig något. Det är slutet som blir för utdraget och platt i jämförelse med resten av boken. Även om slutet var betydelsefullt, så hade jag gärna sett något lite mer händelserikt eller storslaget, speciellt med denna historia och boktitel i bagaget.
De allra flesta raderna var fyllda med varma meningar och bjöd på vackra insikter. Jag glädjer mig med Elizabeth när hon gör den ena vinsten efter den andra i välmående och finner sig själv igen. Jag rekommenderar den här boken, till den som finner intresset.

Mitt betyg: 4 av 5