Bokrecensioner, Dina Nayeri, Författare, Gabriel Garcia Marquez, Janet Frame, Joanne Harris, Per Anders Fogelström

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig 🙂

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.


Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3×3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:

Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med…

Anita Amirrezvani, Bokrecensioner, Författare

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

”Först fanns ingenting, sedan fanns någonting. Före Gud fanns ingen.”

Titel: Flickan som vävde sidenmattor
Författare: Anita Amirrezvani
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 341
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Blood of Flowers
Översättare: Hans Nordmark
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13006-4
Utgivningsår: 2008 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: På våren det år då det var meningen att jag skulle gifta mig passerade en komet högt uppe på himlen över min by,


Handling: Inom ett år skulle hon vara gift. Mattan var ett konstverk, turkos som en sommarhimmel och gjord med utsökt hantverksskicklighet. Den var nyckeln till hennes framtid, den kunde ändra allt. Om inte ödet ville annorlunda..

Det är 1620-talets Persien. I en avsides belägen by bor en fjortonårig flicka med en ovanlig gåva: de mattor hon väver har en närmast magisk skönhet.
   När flickans far dör får flickan och hennes mor flytta till släktingar i den myllrande och vackra huvudstaden Esfahan.
   Farbrodern, en välbeställd mönsterritare hos shah Abbas, hjälper flickan att förfina sin hantverksskicklighet. Det är helt uppenbart för honom att hon har enastående talang, en talang som kunde ha skänkt dem alla rikedom och högt anseende – om hon bara hade varit pojke.
   Men alla i den nya familjen är inte lika beundrande. När flickan erbjuds ett tidsbegränsat, hemligt äktenskap med en förmögen man ställs hon inför ett svårt val: att förlora sin heder eller riskera allt hon har och försöka skapa sig ett eget liv…

Min kommentar: Det här är en väldigt stämningsfull bok. Jag kan tydligt känna av omgivningen, hur det ser ut, luktar och känns. Hur det är att leva i Persien (dagens Iran) och vilka sagor som berättas och vad de tror på. På det planet är boken väldigt välskriven, för det flyter på bra och det är vackert. Det är också intressant och trovärdigt. Men samtidigt är jag inte helt hänförd, för det som drar ner helhetskänslan är att det går långsamt och inte är så jättedramatiskt. Även om det ibland också är skönt med lite mysig läsning. För det var det.

Men det är heller inte rättvist sagt. För boken ger också en klar bild över hur situationen är för människor som har det sämre ställt. Om man skulle ha oturen att födas in i en fattig familj. Det kändes så tragiskt och orättvist. Än värre blir det när flickan och hennes mamma måste överleva när deras pappa/man gått bort. Och det är inte lätt i den värld de lever i. Flickan hanterar inte alltid det här på bästa sätt, för hon kan vara lite otålig och handla lite för snabbt… vilket försätter dem i än knepigare lägen. Det handlar mycket om att de måste anpassa sig och härda ut. Men jag tycker att hon känns listig, hon har en drivkraft och vilja att ta sig ur situationen, men för det krävs ibland uppoffringar… Sedan finns också den här drömmen om att få väva mattor, och det är ingen liten dröm för en fattig flicka. Det var väldigt fint att läsa om hennes passion och entusiasm för hantverket.

Flickan som vävde sidenmattor är en välskriven och inlevelsefull bok som ger en klar bild över den värld de lever i. En bok att luta sig tillbaka och leva sig in i.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Persien/Iran, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.