Arundhati Roy, Bokrecensioner, Författare

De små tingens gud av Arundhati Roy

Förlag: Bromberg
Utgivningsår: 2007 (1997)
Antal sidor: 332

Baksidestext: Genom de sjuåriga tvillingarna Rahel och Estha skildras den indiska delstaten Keralas historia där släktbråk, kastsystem och politik har byggt murar kring kärleken. Det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket.
   Men i bakgrunden, alltid närvarande, finns De Små Tingens Gud som skänker stunder av gränslös njutning och närhet.
   Mot en fond av ljuvliga dofter, mustiga färger och förbjudna känslor tecknar Arundhati Roy med säker hand denna levande och gripande släktkrönika.
   De Små Tingens Gud är Arundhati Roys debutroman som 1997 belönades med det prestigefyllda Booker-priset. Den har blivit en modern klassiker.

Mina kommentarer: Det var ganska länge sedan som jag plockade hem den här boken från en liten loppisbutik, men i och med min stora utrensning av böcker förra året så var det här en bok som jag tänkte att jag nog ”aldrig” kommer att läsa. Den verkade oerhört svår och skulle förmodligen skjutas fram om och om igen, så jag släppte den. Men nu så dök den upp som ljudbok framför mig på biblioteket så då passade jag på att låna den, det verkade som en bra lösning för visst fanns en nyfikenhet om vad det här är för bok egentligen.

Jag grämer mig fortfarande efter att ha lyssnat på den nu att den verkade så kort, jag förstår det inte. Som jag minns det var den som en vanlig roman med text och sidantalet. Nu var den bara 3 och en halv timme. Kan det stämma? Det borde ju göra det… det här spelar in lite eftersom jag hade svårt att få ett grepp om en sammanhängande historia. Kanske hade jag behövt se texten framför mig ändå. Men jag saknade ett tydligare ”det var en gång”, en tydlig resa och mål och sådär. Nu är det förstås den här berättelsens egna stil och uttryck men för mig var det lite för diffust att försöka hänga med på. Lite som att det bara hände saker, förvirrande.

Jag kunde dock se, eller höra, att här fanns det otroligt vackra beskrivningar som jag verkligen försökte njuta av, och gjorde många gånger. Jag tror verkligen det hade varit bättre att se texten, som sagt. Det var fint många gånger.

Men det dök också upp vidriga sexuella anspelningar eller uttalanden, för mig var det här oväntat och inte alls i mitt tycke trevligt. Lite plötsligt och knepigt upplevde jag det som. Ja de skulle väl finnas där av sin anledning men oj vad jag rynkade på näsan åt det.

Det känns verkligen som jag är ofärdig med den här historien. Kanske bäst att läsa den i textform. Kanske växer den med tiden. Kanske behövdes en annan tid. Den här boken var antagligen för svår. Men jag är ändå lite nyfiken på att försöka mig på att läsa författarens ganska så färska bok Den yttersta lyckans mysterium. Kanske går det bättre.

Bokrecensioner, Författare, Yann Martel

Berättelsen om Pi av Yann Martel

”Havet var stilla, badade i ett skyggt ljus som på lätta fötter gav en gränslös dansföreställning i svart och silver runt omkring mig. Allting var så stort att jag baxnade – himlen ovanför mig, vattnet runt omkring mig och under mig.”

Titel: Berättelsen om Pi
Författare: Yann Martel
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 351
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Life of Pi
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-85251-00-1
Utgivningsår: 2013 (2001)
Format: Pocket

Första meningen: Den här boken kom till mig när jag var hungrig.

Handling: Efter ett tragiskt skeppsbrott guppar en ensam livbåt mitt ute på Stilla havet. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang, en två hundra kilo tung bengalisk tiger och så Pi – en sextonårig indisk pojke. Det här är Pis berättelse om de dagar och nätter han tillbringar på havet, så småningom ensam med tigern Richard Parker.
   Trots att kampen för överlevnad är hård har Pi tid att fundera över livet och Gud, människorna och djuren. Han får uppleva ensamhet i ordets mest grymma betydelse, men lär sig också att uppskatta det sällskap som erbjuds. Genom sin enkla och okomplicerade syn på tillvaron klarar han sig igenom det ena äventyret mer fantastiskt än det andra.

Min kommentar: Den här historien om den unga pojken som överlever hundratals dagar ute till havs, tillsammans med ett gäng andra mer eller mindre farliga djur, är minst sagt originell. Och, jag har varit nyfiken på den väldigt länge.

I det stora hela tycker jag väldigt bra om boken. Men det var för mig extremt stora konstraster mellan de där stora fantastiska vågorna och de som knappt märktes.

Jag kan börjar med det som jag inte gillade. Inte ens prologen lockade mig. Visst gjorde den det först, men redan där blev jag uttråkad. Sedan kommer det en lång transportsträcka som jag tyckte var på tok för utdragen innan själva historien tog fart. Där fanns ett par, tre scener som jag såg som nödvändiga, men allt annat onödigt. Rensa, rensa. Enligt min mening då. Till sist tyckte jag inte heller att den sista delen var så fantastisk. Den var lite roligare än i början, men också här svalnade mitt intresse.

Men så till det bra! Det som jag fullkomligt älskade. Väldigt märkligt att det gick sådana vågor för mig. Men själva historien, det som utgör det allra mesta av boken, där vad jag helt fängslad. Det var så otroligt intressant och fint, men också skrämmande och lite läskigt ibland. Det var också trovärdigt (tänka sig…). och bara så himla bra läsning! Den här biten gillade jag väldigt, väldigt mycket.

Sammanfattningsvis upplevde jag att Berättelsen om Pi hade väldigt höga toppar med också dessvärre djupa dalar. Men det är en absolut unik och läsvärd bok!

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Janesh Vaidya

I det sista regnet av Janesh Vaidya

”Vi ägnar dagen åt att tänka på morgondagen och morgondagen åt att våndas över att vi förspillt gårdagen”

Titel: I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 305 (exl. sidor med ordförklaringar)
Språk: Svenska
Originalspråk: saknas
Originaltitel: saknas
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012483-0
Utgivningsår: 2011 (2010)
Format: Inbunden

Första meningen: En liten by i södra Indien, vid Arabiska sjöns kust, smyckad av bakvatten och kokospalmer.

Handling: ”Vad är det sista regnet, farmor?”
   ”Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtrar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt.”
   Efter en liten tystnad återtog den gamla: ”Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn, och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.”
   ”Kan alla se de döda?”
   ”Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vas hjärtat är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.”
   ”Som du och jag, farmor?”
   Den gamla tog och kysste pojken i pannan.
   Janesh Vaidya manar fram magiska händelser och berättar om oemotståndliga människor i en liten vacker by i Kerala vid södra Indiens kust.
   Det här är inte bara en färgstark barndomsskildring utan också en roman om livsvisdom och om kärleken till livet.

Mitt omdöme: När jag läste den här boken förflyttades jag verkligen till Indien. Jag var med när en liten pojke kom i kontakt med det som händer i hans by, hur det ser ut där, vad de ägnar sig åt och vad de tycker är viktigt. Hans farmor är den som ofta vägleder honom.

Det som jag tycker är viktigast att poängtera, är att den här boken är ganska ”faktabaserad” om den indiska tron. Men för många kan det vara lättsammare att läsa om sådant i romanform, inte minst för att det kanske är behagligare, men också för att det brukar bli mer känslomässigt vilket hjälper till att beröra mer och ser till att läsaren bär med sig mer om innehållet.

Att boken berättades utifrån ett barns perspektiv tyckte jag var bra, eftersom jag också är ett barn i den bemärkelsen att jag inte är så kunnig om ayuerveda och Indiens filosofi. Samtidigt som det är saker som vi ofta kommer i kontakt med och själva eftersträvar, t.ex ett öppet sinne, följa sitt hjärta, leva i nuet och äta mycket grönt. I boken kommer läsaren i kontakt med traditioner, berättelser och sagor, kärlek, respekt och tillit liksom kost, hälsa och livsstil. Osv.

Jag gillar sånt här med livsvisdom och tycker att Asien har mycket att lära västvärlden om livet och balans. Så för mig var boken en pärla. Om än inte perfekt slipad, men fin att titta på och beundras över.

För mig hade det kunnat tagits bort helt det här med att författaren ska komma tillbaka till sin by, åtminstone i början. Det blev mest ett konstigt inslag emellanåt. Och det blir förvirrande när det inte har tydliggjorts vad boken egentligen är för något. Det är det största skavsåret som jag känner. Är det en biografi, roman, hälso- eller livsstilsbok? Eller en bok om Indiens tro? Jag uppfattar det som en faktabok men i en någorlunda romanform. På framsidan står det roman, men det är jag inte enig om… Det är en jättefin bok, men konstellationen var lite otydlig och sänkte boken ganska mycket, tyvärr.

Sammanfattningsvis är det här en bok om livsvisdom och passar dig som är nyfiken på Indiens läkekonst ayurveda, och vill ha det i ett mer lättillgängligt format. Jag tror det också är viktigt att precis som boken syftar på sitta i lugn och ro och läsa den, för bästa stämning 🙂

Mitt betyg
: 3 av 5

HÄR finns en smakbit från boken.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Indien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Anuradha Roy, Bokrecensioner, Författare

En karta över omöjlig längtan – Anuradha Roy

”´En vertikal världskarta´, sa han medan hans fingertoppar följde de längsta linjerna i min handflata. ´Med breda floder av längtan, höga berg av ambition!´”


Titel: En karta över omöjlig längtan
Författare: Anuradha Roy
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 366
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: An atlas of impossible longing
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-43-01320-7
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Det varma eldskenet lyste upp den öppna platsen i centrum av hyddor med halmtak, och palmbladsbägare med toddy gick från hand till hand.

Handling: De växer upp tillsammans, två barn som finner varandra när andra övergivit dem. Hon är en djärv och påhittig liten flicka. Han är en föräldralös pojke, intelligent, vetgirig och obrottsligt lojal mot henne. De är bästa vänner – fabrikörens sondotter Bakul och den föräldralöse pojken Mukunda. Men med tiden djupnar känslorna, och då förändringen upptäcks blir konsekvenserna smärtsamma. Hastigt fattas beslutet att skilja dem åt.

Kommentar: I En karta över omöjlig längtan får vi följa en indisk familj i tre generationer. Boken är även uppdelad efter dessa tidsperioder, där varje del har en egen handling. Först kunde jag tycka att det gjorde berättelsen alltför spridd och ogreppbar. Men samtidigt ger det ett djup och fångar ett annat perspektiv.

Men det är så synd, för berättelsen når inte fram till mig. Den känns alldeles för sporadisk och opersonlig. Jag frågade mig hela tiden när jag läste, varför ska jag bry mig? Jag saknar en form av spänning och förväntan. Att som läsare bli lite mer involverad. Det som gjorde att jag ändå läste ut den, även om det var ett kämpigt tragglande mot slutet, var för att 1. omslaget är så fint, 2. jag gillar språket samt 3. det kan vara en fin historia. Men nej, boken berör mig inte, jag förstod mig inte på den, men kanske finns det andra som skulle göra det.

Boken är en lågmäld, svävande och rundad berättelse om just längtan – om du förstår vad jag menar. Jag tycker ändå att den var vacker, men hade önskat mer glöd.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Elizabeth Gilbert, Författare

Lyckan, kärleken och meningen med livet – Elizabeth Gilbert

”Tala sanning, tala sanning, tala sanning.”


Titel: Elisabeth Gilbert
Författare:
Serie: –
Genre: Biografi
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eat, pray, love
Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Albert Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-0-011954-6
Utgivningsår: 2008 (2006)
Format: Pocket

Första meningen: När man reser i Indien – speciellt till någon helig plats eller ett ashram – får man se att många människor bär bönehalsband.

Handling: ”Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn – men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och personligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Mitt omdöme: Det här är en feelgood-roman helt i min smak. Om lycka, äventyr och att finna sig själv. Det blir lite extra spännande i vetskapen om att det har hänt på riktigt. Även om jag misstänker att en del fått lite extra kryddning. Berättelsen känns varm och som den kommer från hjärtat. Det känns kärleksfullt, personligt. Jag gillar hennes etapper med de tre olika platserna med varsina uppdrag.
Det finns också humor i det här boken. Jag minns speciellt berättelsen om hönsen. Jag må ha knäpp humor, men detta tyckte jag var bland det roligaste jag hört! Än idag skrattar jag åt det. Såhär stod det på sidan 129:
”… Men man måste vara mycket försiktig när man introducerar en ny höna i den befintliga flocken. Man kan inte bara slänga in den till de andra, för då betraktar de den som en inkräktare. Vad man måste göra är att smyga in den nya pullan i hönshuset mitt i natten, medan de andra sover. Man sätter henne på en pinne bredvid de andra och tassar tyst därifrån. När hönsen vaknar på morgonen lägger de inte märke till nykomlingen. ”Hon måste ha varit här hela tiden”, tror de, ”för jag har ju inte sett henne komma hit”. Det märkligaste är att när nykomlingen vaknar i flocken så minns hon inte själv att hon är ny utan tror: ”Jag måste ha varit här hela tiden…”…”
Haha, tänk att vara så närvarande i nuet.
Men. Det byggs upp höga förväntningar som skapar en sådan förhoppningen att jag håller andan och väntar, och väntar, men det händer aldrig något. Det är slutet som blir för utdraget och platt i jämförelse med resten av boken. Även om slutet var betydelsefullt, så hade jag gärna sett något lite mer händelserikt eller storslaget, speciellt med denna historia och boktitel i bagaget.
De allra flesta raderna var fyllda med varma meningar och bjöd på vackra insikter. Jag glädjer mig med Elizabeth när hon gör den ena vinsten efter den andra i välmående och finner sig själv igen. Jag rekommenderar den här boken, till den som finner intresset.

Mitt betyg: 4 av 5