Mr Dixon försvinner av Ian Sansom

Handling
Israel Armstrong, den manchesterklädde, bortkomne, bokälskande bibliotekarien långt ute på den nordirländska landsbygden, är äntligen tillbaka i andra delen i den uppskattade humordeckarserien som inleddes med ”Fallet med de försvunna böckerna”.

   På det stora varuhuset Dixon & Pickering är man mitt uppe i förberedelserna för ett stort jubileumsfirande när det upptäcks att självaste mr Dixon är spårlöst försvunnen – och med honom flera hundra tusen pund i kontanter. Det dröjer inte länge förrän Israel Armstrong, som borde nöja sig med att leverera biblioteksböcker till sina föga litterärt bevandrade läsare, lyckas hamna högst upp på polisens lista över misstänkta kidnappare. Han förlorar både jobbet och anseendet, och i sin strävan att rentvå sig själv upptäcker han att ingenting är vad det synes vara. Kommer Israel att få upprättelse? Lyckas han få tillbaka sin fallfärdiga bokbuss? Kan han få ordning på sitt trassliga kärleksliv? Och är det verkligen ingen som har hört talas om Franz Kafka?

Kommentar
Den här boken ar fått stått och väntat alltför länge i mina hyllor tills den nu äntligen blev läst. Det gick väldigt fort också eftersom den inte består av så många sidor som dessutom är väldigt luftiga med mycket dialoger. Snabbläst och dessutom ganska så lustig och härlig på sitt sätt.
Redan på första sidan brast jag ut i ett skratt och tänkte att det här blir bra. Det kanske inte blev fullt så roligt längre fram, men det var ändå lättsam och härlig läsning rakt igenom.
Jag kan dock inte påstå att den satte några avtryck efteråt, eller var särskilt märkvärdig. Men för att ha noll förväntningar och verkligen dragit ut på att läsa den måste jag ändå säga att den var bättre än vad jag tänkte mig. Huvudpersonen stod inte bara för det härligt charmerande utan jag gillade också att han var en sådan bokälskare. Det är nästan, nästan så att jag kan tänka mig att se efter om jag ska läsa bok nummer 1 (det här verkade vara nummer 2, men påverkade inte läsningen alls).

Slutsats och betyg
Inte så märkvärdig men ändå en rolig och charmig liten berättelse. Betyg 2.


Mr. Dixon Disappears | 2006 | Massolit förlag | 245 sidor | 978-91-86649-40-1

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För att man inte vet hur man låter bli.”


Titel: Britt-Marie var här

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 359
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Partners in stories
ISBN: 978-91-981820-0-2
Utgivningsår: 2014
Format: Inbunden

Första meningen: Gafflar.

Handling: En roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar.
   Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafri, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg är allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.
   Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig in om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

Kommentar: Jag läste nyligen En man som heter Ove av Backman och jag känner igen mig i hans sätt att skriva och bygga upp historien i den här boken. Det är en otrolig berättarstämning, och fascinerande hur han kan skriva det både roligt och sorgligt på samma gång. Man skrattar samtidigt som det värker i hjärtat…

Britt-Marie är en stark karaktär, som ger uttryck för sig att vara väldigt knepig och besvärlig. Men efterhand faller man för henne också, precis som jag gjorde för Ove. Det är mycket som känns väldigt överdrivet, men det är då det blir starkt! Och ibland överdriver man ju själv också, i sitt liv. Så jag kan förstå Britt-Marie.

För Britt-Marie ska det vara ordning och reda, hon vet exakt vart allting ligger, hon kan sitta uppe hela nätterna för att vänta på sin man, hon anser att man talar om hur maten hon lagar smakar och för allt i världen – se till att sköta dig, för vad ska grannarna annars tro? Det är mycket i henne som jag kan känna igen mig i, inte allt och inte fullt, men tillräckligt för att det känns att läsa om henne vill jag lova.

Backman skriver så fint, det är enkelt och vardagligt men samtidigt poetiskt och med ett fint budskap och han knyter an historien så väl och vackert. Det är väldigt välskrivet. Jag ler stort och länge när de sista raderna är passerade. Och det är ju en så otroligt fin betydelsen för titeln! Men det måste man förstås läsa boken för att förstå 🙂

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

På vinst och förlust av David Nicholls

Titel: På vinst och förlust
Författare: David Nicholls
Serie:
Genre: Humor
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Starter for ten
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Månpocket
ISBN:
Utgivningsår: 2011 (2003)
Format: Pocket


Första meningen: Alla unga människor oroar sig, det är naturlig och oundvikligt när man växer upp, och vid sexton års ålder oroade jag mig mest av allt över att jag aldrig mer skulle lyckas åstadkomma något lika fint och rent och ädelt och sant som mitt avgångsbetyg från grundskolan.

Handling: Brian Jackson har ett mål här i livet – att komma med i uttagningen till ett frågesportsprogram som sänds i TV. Då han börjar universitetet lyckas han kvala in i laget och blir på kuppen hals över huvud förälskad i sin medtävlare Alice Harbinson.
   Brian uppvaktar Alice å alla tänkbara sätt, bjuder på romantiska middagar, skriver dikter tillägnade henne och framförallt försöker han imponera på henne med sina enorma kunskaper i värdelöst vetande. Och han lyckas nästan få sin drömtjej på fall. Om han bara in hade varit så otålig.
   På vinst och förlust är en komedi om kärlek, klass och att bli vuxen. Och om skillnaden mellan värdelöst vetande och verklig kunskap.
Kommentar: Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och tur var väl det, för den föll inte mig i smaken. Visst fanns det smått roliga bitar i den, men jag kanske missade en del andra.
I början var boken okej och härlig, men i efterhand tappade den mig och mitt intresse svalnade då det kändes för ofokuserat. Jag klickade helt enkelt inte med den, karaktärerna kände jag inte någonting för. Brian är en knasig kille, originell i sitt sätt men ändå lite frustrerande. Jag hade hoppats på ett slut som knöt ihop allt och kom med ett fint budskap, men jag fattade ingenting. Det var bara som resten av boken. Vardagsskildringar om hur det är att bli vuxen, och om kärlek, kryddat med humor. Nej, det var så synd, men den här boken funkade inte riktigt för mig.
Mitt betyg:

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Författare: Jonas Jonasson
Serie: –
Genre: Komedi
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0296-3
Utgivningsår: 2009
Format: Inbunden

Första meningen: Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut.

Handling: ”Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver t genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.”

Mitt omdöme: Den här boken var lika rolig som den utger sig för att vara. Hela tiden tänkte jag på hur Jonasson lyckats skriva den, hur kom han på alla dessa lustiga skämt? Var och varannan sida bjöd på skrattattacker. Det ska bli intressant att se filmen nu.
Men det var svårt att läsa både snabbt, och mycket åt gången, tyckte jag. Jag tror boken ska läsas som en rolig serie, med ett gäng sidor åt gången. För det vore ju dumt att tycka mindre om den för att den bör läsas annorlunda, även om det var en annorlunda bok… (jag känner att jag börjar tänka som Allan, han är fortfarande med mig…)
Egentligen var det som togs upp i boken, det om Allans resa genom 1900-talet, inte något som jag direkt hurrar över att få läsa. Det var lite transportsträcka för mig. Men med Allan och hans lustiga sätt att se på världen så blev det oemotståndligt.

Till sist tyckte jag om det stycke som Jonassons hade i början, där han har tillägnat boken till en viss person. Det tycker jag ramar in hela berättelsen alldeles ypperligt! Och det får också avsluta denna recension.
”Ingen kunde trollbinda sin publik bättre än morfar där han satt på ljugarbänken, lätt framåtlutad över sin käpp och med munnen full av snus.
– Nej men… är det sant, morfar? sa vi häpna barnbarn.
– Di söm bara säjer dä söm ä sanning, ä inte vär´å höra på, svarade morfar.
Den här boken är till honom.” sidan 5

Hundraåringen har även varit med i ”En smakbit på söndag”.

Mitt betyg: 4 av 5

En smakbit på söndag – Hundraåringen

Varje söndag delar vi med oss av en smakbit från den bok vi håller på att läsa. Detta med initiativ från den norska bokbloggaren Mari på Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
Just nu återupptar jag Jonas Jonassons bok ”Hundraåringen”. Jag hade kommit drygt hundra sidor (hehe…), men tappade intresse av okänd anledning. Jag förstår inte varför, den är så rolig att jag fnissar till på var och varannan sida.
Boken handlar om Allan Karlsson, som på sin hundraårsdag kliver ut genom fönstret och försvinner. Vi får följa honom på hans äventyr, men även på hans resa genom livet på 1900-talet.
Här kommer en smakbit från första skrattattacken efter återerövringen av boken, på sidan 158:

Lyckan, kärleken och meningen med livet – Elizabeth Gilbert

”Tala sanning, tala sanning, tala sanning.”


Titel: Elisabeth Gilbert
Författare:
Serie: –
Genre: Biografi
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eat, pray, love
Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Albert Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-0-011954-6
Utgivningsår: 2008 (2006)
Format: Pocket

Första meningen: När man reser i Indien – speciellt till någon helig plats eller ett ashram – får man se att många människor bär bönehalsband.

Handling: ”Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn – men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och personligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Mitt omdöme: Det här är en feelgood-roman helt i min smak. Om lycka, äventyr och att finna sig själv. Det blir lite extra spännande i vetskapen om att det har hänt på riktigt. Även om jag misstänker att en del fått lite extra kryddning. Berättelsen känns varm och som den kommer från hjärtat. Det känns kärleksfullt, personligt. Jag gillar hennes etapper med de tre olika platserna med varsina uppdrag.
Det finns också humor i det här boken. Jag minns speciellt berättelsen om hönsen. Jag må ha knäpp humor, men detta tyckte jag var bland det roligaste jag hört! Än idag skrattar jag åt det. Såhär stod det på sidan 129:
”… Men man måste vara mycket försiktig när man introducerar en ny höna i den befintliga flocken. Man kan inte bara slänga in den till de andra, för då betraktar de den som en inkräktare. Vad man måste göra är att smyga in den nya pullan i hönshuset mitt i natten, medan de andra sover. Man sätter henne på en pinne bredvid de andra och tassar tyst därifrån. När hönsen vaknar på morgonen lägger de inte märke till nykomlingen. ”Hon måste ha varit här hela tiden”, tror de, ”för jag har ju inte sett henne komma hit”. Det märkligaste är att när nykomlingen vaknar i flocken så minns hon inte själv att hon är ny utan tror: ”Jag måste ha varit här hela tiden…”…”
Haha, tänk att vara så närvarande i nuet.
Men. Det byggs upp höga förväntningar som skapar en sådan förhoppningen att jag håller andan och väntar, och väntar, men det händer aldrig något. Det är slutet som blir för utdraget och platt i jämförelse med resten av boken. Även om slutet var betydelsefullt, så hade jag gärna sett något lite mer händelserikt eller storslaget, speciellt med denna historia och boktitel i bagaget.
De allra flesta raderna var fyllda med varma meningar och bjöd på vackra insikter. Jag glädjer mig med Elizabeth när hon gör den ena vinsten efter den andra i välmående och finner sig själv igen. Jag rekommenderar den här boken, till den som finner intresset.

Mitt betyg: 4 av 5