Bokrecension – Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Författare: Elizabeth Gilbert
Handling: Den unga Alma växer upp under 1800-talet och är nyfiken och lättlärd. Som vuxen blir hon botanisk vetenskapsman, likt Charles Darwin. Hon söker i naturen efter alltings ursprung och gör fantastiska upptäckter som får hela vår världsföreställning satt i gungning.

Kommentar: Jag har läst Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (2015) av Elizabeth Gilbert och även om de tog ganska lång tid (med sina 601 sidor) så var det så himla värt det. Jag ville inte stressa mig igenom den utan tillåta att det tog tid, så att jag kunde njuta av läsningen. För boken är fantastiskt skriven.
Det märktes att Gilbert för det mesta var inne i ett så kallat flow när hon skrev, eller åtminstone stundtals hade turen att få besök av den genius som hon till vardags kallar vårt inre geni. När vi efter hårt arbete plötsligt svävar fram med det vi gör. Hennes skrivglädje lyste igenom och när jag läste kändes det som en dans. Faktiskt. Rytmen och meningarna och alla svängom mellan sarkasm och högre makter såsom själar och universum var en fröjd att läsa. Både fint och vackert i sina framställning men inte utan att det också var med mycket glimt i ögat, vilket fick det att kännas spännande. Det fanns en stor medvetenhet och närvaro för texten och berättandet av den här historien som gjorde att mitt intresse hölls ständigt uppe och det är imponerande, med tanke på bokens storlek. Egentligen tycker jag att böcker inte behöver vara så långa, men på något vis gick det bra ändå. Det är lite av en poäng för just Almas äventyr och hennes upptäckter.

Eftersom boken också sträcker sig genom vår historiska tid och kommer i kontakt med många vetenskaper är researchen imponerande. På ett sätt var det lärorikt att ta del av, det fanns så mycket och jag undrar liksom, hur håller författare koll på allt? Så att det flyter så väl med sanning, kunskap och underhållning.

Alma sedan, hon är speciell. Men det i sin tur var nog det som bidrog till hennes resa. Det gjorde också att läsningen stack ifrån något mer traditionellt. För Alma är ingen kvinnlig kvinna och hon har en speciell uppväxt och tillvaro och hon fungerar på ett lite speciellt sätt. Hon är väldigt egensinnig. Jag undrar, av ren nyfikenhet, om Gilbert har haft inspiration för någon specifik person vad gäller Alma? Finns hon på riktigt? Hur som. Det är både lite motvilligt att jag på något sätt fastnar för och vill följa med henne trots att hon, och genom framställningen, agerar och stöter på situationer på ett, återigen, lite speciellt sätt. Ja det är väl det som har med att fånga intresset att göra.

Alma är väldigt olik sin adoptivsyster, Prudence, och det är något som följs med genom boken.

Det är också genom relationerna till de andra i boken (fadern och modern, systern och väninnan, barnflickan och sin man och de andra) som jag lär känna Alma. Det blir faktiskt ganska berörande stundtals. Just för att Alma ofta inte förstår sig på andra människor, gärna är för sig själv och sitt arbete, men ändå hamnar hon i situationer där hon måste möta det och då händer det saker. Många gånger fångar Gilbert de här stora frågorna för livet som på ett sätt också är den stora poängen.

Den här boken var precis så äventyrlig som den ger sken av i sin titel. Tyckte väldigt mycket om att läsa den och om du kan sänka ner tempot, eller åtminstone behovet av att ”snabbt” vilja avsluta böcker (såsom jag kan känna ibland) så rekommenderar jag den verkligen. Två av dess guldpelare var språket och resan.

Betyg: 5 av 5

Lignumkorset av Viktor Nilorak

Titel: Lignumkorset
Författare: Viktor Nilorak
Serie: #1
Genre: Roman
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Type & Tell
ISBN: 978-91-7683-946-1
Utgivningsår: 2016
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack så mycket!

Första meningen: Arlanda klockan 05.32 den 6 juni 2014.

Handling: Lignumkorset är en äventyrsroman med kulturromantiska inslag. Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva en bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling. Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige, är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg. Gränsen mellan verklighet och fantasi blir ibland vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind.
Min kommentar: Jag gillar att författaren, som är ett pseudonym, har fått möjlighet till egenutgivning med den här boken för att, som han beskrev det, uttrycka sig mer fritt jämfört med vad akademikervärlden ger möjligheter till. Jag tycker också att det många gånger fungerar fint när han berättar om fakta i romanform. Det är lite feelgood över det hela och många gånger infann sig en härlig känsla.
Däremot kändes det lite för enkelt för min smak. Många komponenter i boken når inte upp till den nivå för att jag ska gripas tag, svårt att förklara men någonting i att jag kände att kvalitén inte är så stark. För seg start, lite enformigt och ointressant för mig. Det var en hel del som jag störde mig på. Bland annat många missade indrag, hur en förälder ens ringer sitt vuxna barns universitetslärare, sedan den så kallade Skeoningen och att faktainslagen ibland hade lite tråkig form. Rent generellt tror jag att det blev svalt för mig för att hela historien, den spännande biten, inte var spännande för mig, och då blir det ju svårt. Så överlag var det bara inte tillräckligt medryckande för mig.
Annars tycker jag som sagt att Lignumkorset ändå bjuder på härlig läsning, katterna är ju också ett roligt inslag. Det var ofta som jag fick en känsla av att befinna mig på platsen och det är bra, med generösa beskrivningar av det som huvudpersonerna kommer i kontakt med.
Mitt betyg

Vargbröder av Michelle Paver

”Kom ihåg. När du jagar, vänd dig om och titta bakom ryggen. Jag – brukar alltid säga till dig det.” Han pressade fram ett leende. ”Du glömmer det – alltid. Titta bakom ryggen. Lova!”

Titel: Vargbröder
Författare: Michelle Paver
Serie: Han som föddes att möta mörkret #1
Genre: Ungdom 9-12 år
Antal sidor: 311
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wolf Brother – Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-5557-2
Utgivningsår: 2010 (2004)
Format: Kartonnage

Första meningen: Torak vaknade med ett ryck.

Handling: Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn – en demon med kraft att förgöra världen…
   Torak har gett sin döende far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom Storskogen.
   När det röda ögat står som högst på himlen måste Torak möta sin fiende…

Min kommentar: Jag fullkomligt älskar den här boken! Jag vet inte hur många gånger jag har läst historien, jag kan så många meningar och ibland vartenda ord. Och eftersom jag mest har lyssnat på den hör jag också tonfallet i orden när jag läser dem. Det blir sån inlevelse.
Den klart lysande stjärnan i boken är för många vargen Ulv. Styckena där han berättar är helt fantastiska, det går inte annat än att le stort. Så sött och så härligt beskrivande utifrån honom. Vattnet – det snabba våta, elden – den blänkande besten som biter varmt och kniven – den långa klon som flyger.
Men nu när jag läste berättelsen försökte jag se bortom min kärlek och analysera den lite. Det mest markanta som jag la märke till var att den var så spännande. Och tänk att jag kan känna så trots att jag vet i princip allt. Det är ofta korta kapitel som också nästan alltid slutar med cliffhanger. Sidorna bara flyger förbi.

Jag har dock lite svårt att sätta mig in i om de markeringar som förekommer för att signalera olika tonfall och sånt också uppfattas på det sätt som jag gör, som ju har lyssnat på boken. Men det tror jag nog. Det är i varje fall kul och gör det mer målande.

De ämnen som också gömmer sig bakom allt det spännande blev lite tydligare nu. Vargbröder handlar också om ensamhet, mycket om vänskap liksom att kämpa för det man tror på. Och, en hel del kulturella inslag med förutfattade meningar och vidskeplighet. Jag tänker här på alla klaner och maktkamper.

Men det som jag gillar allra mest med den här boken, och förmodligen vidare med serien, är att den utspelar sig för 6.000 år sedan. Då när allt var så primitivt. Jag älskar Toraks kunskap och kärlek för vad han kallar Storskogen. Det framgår också tydligt alla ritualer som de gör och tänker, som är fascinerande att läsa om.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag fortfarande älskar den här boken, men nu har jag fått ännu fler anledningar till det. Jag önskar att jag hade upptäckt den här boken i lite yngre år.

Mitt betyg:

Serien:
1. Vargbröder 
2. Vargbröder Havets fångar
3. Vargbröder Demonernas port
4. Vargbröder Jagad av klanerna
5. Vargbröder Ondskans schaman
6. Vargbröder Vålnadernas berg

Den sista konkubinen av Lesley Downer

”Lär dig att vara stark och tålig som bambu, som böjs men aldrig knäcks,
hur ursinnigt vinden än blåser.”

Titel: Den sista konkubinen
Författare: Lesley Downer
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Last Concubine
Översättare: Kjell Waltman
Förlag: Ponto Pocket, Damm Förlag
ISBN: 978-91-86587-93-2
Utgivningsår: 2010 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: ”Shita ni iyo! Shita ni iyo! Shita ni … Shita ni … På knä! På knä! Ned … Ned …”

Handling: Japan, 1861. Sachi är 11 år och en dag reser en prinsessa genom hennes by och tar henne med sig till kvinnornas palats i Edo. Sachi är ensam, långt från sina föräldrar och sin hemby och tvingas anpassa sig till ett helt nytt liv som konkubin. Palatset är fyllt av intriger och maktspel – 3 000 kvinnor och bara en man: shogun.
   Men tiderna förändras, skepp från Europa anländer till Japan och ett inbördeskrig bryter ut. Sachi tvingas fly och får hjälp av en samuraj, en ung man som väcker känslor till liv, trots att Sachi vet att hon lovat bort sig till en annan.
   Den sista konkubinen är en gripande och engagerande roman som baseras på historiska händelser.

Min kommentar: Vilken liten pärla den här boken var! Jag har verkligen förflyttat mig till det gamla japan och blev så inne i det hela att jag nästan blev lite ledsen att den epoken är förbi.

Downer har lyckats med konststycket att väva inte historisk fakta i berättelsen på ett sätt som är följsamt och naturligt. Jag var nog fascinerad rakt igenom, det kändes som om varenda mening var en resa i japans historia, med ord och uttryck, sagor och sociala regler, utstyrsel och maktspel.

Så småningom växer det också fram en spännande berättelse om flickan Sachi. För den största känslan genom boken var ändå tjusningen över japan och dess historia, men detta blev en positiv bonus. Annars är boken ganska långsam i sitt tempo, men det gjorde mig ingenting. Det är så tydligt att det är inlevelsen som går före, och den var underbar.

Den sista konkubinen är en intressant och fascinerande bok om det gamla japan, luta dig tillbaka och res i tid och rum!

Mitt betyg:

Min europeiska familj av Karin Bojs

Titel: Min europeiska familj de senaste 54 000 åren
Författare: Karin Bojs
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 486 (inkl. 48 sidor referenser)
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonniers
ISBN: 978-91-0-013911-7
Utgivningsår: 2015
Format: Inbunden

Första meningen: När jag höll på att arbeta med den här boken dog min mor, Anita Bojs.

Handling: Många svenska släktforskare lyckas kartlägga sina förfäder nio, tio generationer bakåt i tiden.
   Den nya DNA-tekniken öppnar ännu större möjligheter. Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och genom DNA-analyser få veta mer om sina band till forntidens människor. Hon läste hundratals vetenskapliga studier, intervjuade världsledande forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
   Resultatet är en bok om Europas historia, från den första invandringsvågen till i dag – om vikingar, tidiga jordbrukare i Mellanöstern och flöjtspelande grottmänniskor i Tyskland och Frankrike.
   Den historia hon skildrar är också vår egen. Vi är alla släkt med varandra. Någonstans, någongång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfäder.
   DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

Mitt omdöme: Först och främst måste jag bara säga att jag blev helt begeistrad över den här boken. Men låt mig ta det från början.

Jag är ju ganska så inne på sånt här nuförtiden (väldigt mycket om ni frågar min sambo, hehe). För så här är det, i slutet av sommaren såg jag en intervju med Bojs och blev helt fascinerad men också ganska kluven till hur det ens vad möjligt att släktforska tiotusentals år tillbaka i tiden. Sedan fördes en del diskussioner i hemmet om vår egen släkts historia – ”man kanske skulle ta och göra en sån där släktforskning?”. Och av en händelse träffade jag min sambos moster för första gången, och hon råkar vara just… släktforskare. Sedan läser jag Jean M Auel böcker om stenåldersflickan Ayla. Och jag ser på dokumentärer i ämnet, om de första människorna i Nordamerika, Asien och Australien. Lagom lyrisk på detta? Kan ni då tänka er vilken otrolig entusiasm jag kände när jag läste den här boken? Galet.

Men det är inte bara för mitt intresse i ämnet som gör boken så himla bra. För Bojs är otroligt skicklig. Boken är så välskriven, pedagogisk och fascinerande. Lika intressant att följa som en spännande roman.

Vi får följa med Karin Bojs när hon upptäcker sin och Europas historia. Vilka steg vi tagit, hur våra liv såg ut och vi får en glimt av olika människoöden. Hur hon har lyckats balansera allting är för mig helt otroligt. Hur kan det, samtidigt som det är tung och svindlande fakta, också vara personligt intressant och också lärorikt? Skrivet på ett lättillgängligt och fängslande språk. Jag kan inte ens tänka mig vilket arbete som krävts för att skriva boken. Som om det inte vore nog, har hon även humor i sitt berättande. Och när jag läste kapitlet om hundens historia kom det en tår i ögat. Det är en resa att läsa den här boken, utan dess like…

Men personligen uppskattade jag mer utav det i början. För ju närmare nutiden det blev, desto mer ”ointressant” tyckte jag att det var. Fast inte direkt ointressant, inte alls, om ni förstår… men när tiden närmade sig idag blev det alltmer Karin Bojs historia (visserligen utgör boktiteln det!), liksom mer dilemman kring politik och sånt utifrån vår nutida moderna värld. Ändå var det bra tycker jag att hon tog upp frågor kring vad DNA-tekniken kan behöva fundera kring, absolut (i slutet av boken finns frågor och svar). Men för mig, om jag ska vara hård, skilde det sig en del från början av boken. Då kändes det som en saga, för vuxna, om hela människans vandringsväg. Början och slutet har lite olika färger. Och det med förståelse, eftersom det ändå har hänt en del på 54 000 år… men nog om detta! (det finns ju ofantligt mycket att diskutera ur boken)

För det är ändå just det som gör boken speciell. Att växelvis följa Bojs resa gör det personligt och greppbart. Återigen otroligt hur hon har lyckats hålla ihop och balansera boken med fakta och berättande (hon är ändå journalist, och inte forskare).

Jag har verkligen sprungit igenom boken, 54 000 år på 3 dagar. Inte undra på att jag är lite utmattad… Men nu i mål ser jag tillbaka på min resa, på Karin Bojs och Europas resa, och förundras över vad vi människor ända har genomgått. Jag rekommenderar verkligen boken (funkar fint också för gångare!), till alla som är intresserad av historia av detta slag. Eller bara vill hänföras.

Mitt betyg: