Bokrecensioner, Författare, Jandy Nelson

Himlen börjar här av Jandy Nelson

En gång för länge sen när jag låg på gräsmattan i trädgården frågade Big vad jag höll på med. Jag sa att jag låg och tittade upp i himlen. Han sa: ”Det där har du fått om bakfoten, Lennie, himlen finns överallt, den börjar vid dina fötter.”

Titel: Himlen börjar här
Författare: Jandy Nelson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 265
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Sky is Everywhere
Översättare: Ulla M Danielsson
Förlag: Gilla Böcker
ISBN: 978-91-86634-02-5
Utgivningsår: 2010
Format: Danskt band

Första meningen: Mormor är orolig för mig.

Handling: Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.

Min kommentar: Efter den himlastormande läsupplevelsen med Jag ger dig solen av samma författare tog jag med gott mod upp även denna bok.

Till en början rynkade jag lite på näsan åt att det flikar in små likheter med den andra boken av henne som jag läste. Men det var mest små detaljer.

Det som jag främst känner med Himlen börjar här är att den är jämnare i sin hänförelse. Det är inte riktigt lika knasigt, om jag får säga det så, samtidigt som det inte heller når upp i samma höjder. Det kan ha att göra med att jag inte klickar med dessa tonårsförälskelser och fasoner. Nej det var inte vad jag mest önskade, men jag kunde ändå njuta av läsningen. Det var trots allt härligt att följa Lennie, trots detta, och trots att jag ändå är lite emot henne. Eller det är ju Toby som jag inte förstår mig på. Kanske var de flesta karaktärerna på min motsatta sida, förutom mormorn då.

Men vad var det som höll gnistan uppe? Det är följsamt och härligt annorlunda, men ändå igenkännbara komponenter, enkelt med små inslag som stärker. Det är framförallt språket som jag uppskattar. Och syskonens relation.

Så jag gillar ändå den här boken av Jandy Nelson, det gör jag. Men den är tydligt distanserad mot den tidigare jag läste, både upplevelsemässigt och ämnesmässigt. Helt enkelt en bok som kan ge någon annan mer glädje.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Markus Zusak

Boktjuven av Markus Zusak

”Men tro mig, orden var på väg, och när de kom skulle Liesel hålla dem i sina händer som moln och hon skulle vrida ur dem, som regn.”

Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 582
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel:The Book Thief
Översättare: Anna Strandberg
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 978-91-32-15779-0
Utgivningsår: 2010 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: Först färgerna.

Handling: Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.
   Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid son lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.

Min kommentar: När jag läst runt lite på boken gav det mig ganska höga förväntningar – ”Köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt: Läs den!”. Men jag höll mig ändå lågt, just för att ämnet i sig inte är något som intresserar mig.

Och det kanske låter lite märkligt och omoraliskt. Men det finns så många skildringar från den här tiden och de händelserna och just för att allt är så hänsynslöst så är det av naturen inget som jag dras till. Inte för att jag bara vill läsa fint och tillrättalagt, inte alls. Det är nog svårt att förklara, men jag tror att det är denna distans till ämnet som påbörjade känslan av att jag inte riktigt fastnade för det här boken. Vilket är otroligt synd. Men jag är ändå glad att jag läste den.

Eftersom boken hyllats så mycket känns det lite svårt att ha hamnat på ”fel sida”. Sättet som den är skriven på är onekligen intressant och originellt. Det var också rätt så snabbläst. Men det gick lite i vågor för mig, ibland älskade jag det och kunde tycka det var lite roligt (och vackert och hemskt) men kanske lika många gånger förstod jag ingenting och tyckte det var konstigt. Bara de fetmarkerade styckena tyckte jag var underliga. Kanske upplevde jag det som lite frånvarande, rörigt stundtals.

Det jag saknar är helt enkelt att dras med i en större utsträckning, bli berörd. För jag kan bli det trots att jag är tveksam till ämnet, det har hänt förut. Tyvärr blev det inte så Boktjuven. Den passade bara inte mig. Men jag tycker ändå det är en fantastisk berättelse (och flickan Liesel är enastående) och jag förstår varför den blivit så omtalad.

Mitt betyg: