Bokrecensioner, Författare, Maja Lunde, Naturlig läsning

Bokrecension – Blå

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Serie: Klimatkvartetten del 2
Antal sidor: 368

Handling
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar
Precis som i Binas historia skildrar Maja Lunde nutidens kamp med ett naturproblem och växlar med samma problem i en annan tid. Här är det vårt behov av vatten det handlar om och riskerna för både brist på det samt brist på hälsosamt vatten. I hennes böcker finns även en koppling till generationer och föräldrars roller till sina barn. Det är också det som fångade mig mest i tiden som berättar om framtida generationer, det kommande 40-talet.

Överlag var även det här en engagerande historia, främst för kopplingen mellan åren och det den naturkatastrof som hotar. Även vatten är vi beroende av. Men annars greps jag inte alls med på samma sätt som den förra boken av Lunde.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Yann Martel

Berättelsen om Pi av Yann Martel

”Havet var stilla, badade i ett skyggt ljus som på lätta fötter gav en gränslös dansföreställning i svart och silver runt omkring mig. Allting var så stort att jag baxnade – himlen ovanför mig, vattnet runt omkring mig och under mig.”

Titel: Berättelsen om Pi
Författare: Yann Martel
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 351
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Life of Pi
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-85251-00-1
Utgivningsår: 2013 (2001)
Format: Pocket

Första meningen: Den här boken kom till mig när jag var hungrig.

Handling: Efter ett tragiskt skeppsbrott guppar en ensam livbåt mitt ute på Stilla havet. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang, en två hundra kilo tung bengalisk tiger och så Pi – en sextonårig indisk pojke. Det här är Pis berättelse om de dagar och nätter han tillbringar på havet, så småningom ensam med tigern Richard Parker.
   Trots att kampen för överlevnad är hård har Pi tid att fundera över livet och Gud, människorna och djuren. Han får uppleva ensamhet i ordets mest grymma betydelse, men lär sig också att uppskatta det sällskap som erbjuds. Genom sin enkla och okomplicerade syn på tillvaron klarar han sig igenom det ena äventyret mer fantastiskt än det andra.

Min kommentar: Den här historien om den unga pojken som överlever hundratals dagar ute till havs, tillsammans med ett gäng andra mer eller mindre farliga djur, är minst sagt originell. Och, jag har varit nyfiken på den väldigt länge.

I det stora hela tycker jag väldigt bra om boken. Men det var för mig extremt stora konstraster mellan de där stora fantastiska vågorna och de som knappt märktes.

Jag kan börjar med det som jag inte gillade. Inte ens prologen lockade mig. Visst gjorde den det först, men redan där blev jag uttråkad. Sedan kommer det en lång transportsträcka som jag tyckte var på tok för utdragen innan själva historien tog fart. Där fanns ett par, tre scener som jag såg som nödvändiga, men allt annat onödigt. Rensa, rensa. Enligt min mening då. Till sist tyckte jag inte heller att den sista delen var så fantastisk. Den var lite roligare än i början, men också här svalnade mitt intresse.

Men så till det bra! Det som jag fullkomligt älskade. Väldigt märkligt att det gick sådana vågor för mig. Men själva historien, det som utgör det allra mesta av boken, där vad jag helt fängslad. Det var så otroligt intressant och fint, men också skrämmande och lite läskigt ibland. Det var också trovärdigt (tänka sig…). och bara så himla bra läsning! Den här biten gillade jag väldigt, väldigt mycket.

Sammanfattningsvis upplevde jag att Berättelsen om Pi hade väldigt höga toppar med också dessvärre djupa dalar. Men det är en absolut unik och läsvärd bok!

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Martin Almqvist

Simma med valar av Martin Almqvist

”Det är de rytmiska klickljud, vilka ljuder genom vattnet. Jag vet vilken märklig livsform som åstadkommer dem, och jag börjar åter hoppas att våra vägar snart skall korsas.”

Titel: Simma med valar
Författare: Martin Almqvist
Serie: –
Genre: Reportagebok
Antal sidor: 256
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Axplock
ISBN: 978-91-87119-74-3
Utgivningsår: 2015 (enligt författaren försenat till 2016)
Format: Kartonnage
Rec.ex.: Ja, från författaren, tusen tack!

Första meningen: Vissa gränser lockar något alldeles förfärligt.

Handling: Simma med valar är en inspirationsbok, sprungen ur författarens obotliga passion för havet och sitt yrke som fotograf. Naturligtvis vänder sig boken också till fotografer och fotointresserade, men egentligen har den något att säga en långt vidare läsekrets, kreativt verksam eller inte. Stundtals tas handgripliga grepp på fotografisysslan, men oftare belyses denna utifrån personliga upplevelser, tankar, resor och möten.

Min kommentar: Havet känns både som en skrämmande och fascinerande plats. Jag är egentligen ingen person som vill ”bo vid havet” som många kan önska, utan jag är mer av en skogsmänniska. Däremot har jag en stor kärlek till djur och natur och genom min far som är dykinstruktör har jag blivit en fena på att snorkla. Oftast har jag spanat efter bläckfiskar i Medelhavet, underbart det också, men det häftigaste jag varit med om är ändå att få snorkla med delfiner i Röda havet. Det var som i en dröm, helt, helt, helt fantastiskt!

Valar däremot känns långt ifrån det jag skulle spana efter i det blå, men inte utan att det ändå känns lockande. I den boken jag just läst, Simma med valar, får jag som läsare följa med på Martin Almqvists äventyr. Som undervattensfotograf har yrket länge varit författarens passion och gett utlopp för flera böcker och framförallt foton, för att inte tala om imponerande upplevelser.

Till en början tyckte jag språket kändes en aning ansträngt, visserligen fint och målande men jag tyckte det flöt på bättre när det sedan ändrade lite form. Faktum är att jag blev glatt överraskad över författarens förmåga att gestalta sina upplevelser i skrift, just för att foto annars är hans esse. På tal om det hade jag hellre önskat en bild i färg än några svartvita bilder som nu förekommer, men bättre än inga alls.

Det märks tydligt att Almqvist är kunnig och medveten och han förmedlar en stor känsla. Det blir väldigt personligt vilket jag uppskattar. Storslagna möten varvas med fotografyrket, miljöbeskrivningar och egna reflektioner. Jag gillar sådana här reportageböcker där ett äventyr blandas med stor inlevelse och med små inslag av fakta, jag finner det väldigt fängslande. Å andra sidan kände jag av en del detaljer som jag gärna sett ordnades till, vilket känns synd, för potentialen uppfattar jag som stor – läsupplevelsen var ändå precis som det utlovades inspirerande.

Simma med valar är en inspirationsbok som jag framförallt rekommenderar till dig som gillar foto, lockas av havet, vill ta del av livet som frilansare eller vill följa med på en resa få förunnad. Med andra ord, till alla er som finner intresse.

Mitt betyg: