Bokrecensioner, Författare, Lin Hallberg

Bokrecension – Som stjärnor faller

Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017

Handling
Tess och Tom. Tom och Tess. Och lite Liv. I Som stjärnor faller skildrar Lin Hallberg hur kärlek och lojalitet till en häst kan ge så mycket kraft att man kan göra det till synes omöjliga för att rädda den.

Det gamla huset vid Bäckafallet står öde, men Tess föräldrar tänker följa hennes mormors sista vilja. En kall januaridag lämnar de stan ovetande om att sorgen har öppnat dörrar inom Tess som får henne att uppleva saker som inte går att förklara. Tess känner sig halv utan vännen Liv vid sin sida och söker tröst i de stora skogarna där hon möter Tom och hans häst Stjärna. Tom vill lära Tess att rida, han säger att han behöver hennes hjälp. ”Varför just jag?” frågar Tess.”Du var den enda som såg mig”, svarar Tom.

Som stjärnor faller – en berättelse om den första kärleken – omtumlande och sann i gränslandet mellan nu och då. En roman där magisk realism letar sig in i den klassiska hästboken och blir till en läsupplevelse utöver den vanliga.

Kommentar
Den här historien var kanske lite för ungdomlig för mig. Sådär för tonåringar. Ändå fanns det något väldigt fint och tilldragande. Kan inte påstå att jag kände med karaktärerna sådär supermycket då det som sagt kändes smått töntigt, samtidigt är det högst trovärdigt för hur det skulle kunna vara. Och ajg tyckte det var spännande med hästen som fick vara med. Jag tyckte dock att det tyvärr inte blev lika bra för mig mot slutet såsom det var innan. Det var möjligen en lite knasig sak som hände. Men annars var det här en läsvärd historia för ungdomarna. Om kärlek, saknad, skuld och alla dessa förvirrade tankar som sprudlar. Vacker var den också, på något vis.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecensioner, Författare, Walter Farley

Bokrecension – Den svarta hingsten

Författare: Walter Farley

Handling: Alec räddas från att drunkna av en svart hingst. Alecs farfar, en förre detta hästuppfödare, låter hästen stanna på gården. Snart upptäcker de hur snabb den svarta hingsten är och anmäler honom till ett lopp med världseliten.

Vad jag tyckte:

+ Nostalgin och den totala drömläsningen för hästälskaren, snabbläst
– Inte precis toppklass rent litterärt, enkelt och smått förutsägbart/tråkigt (var dock inget jag upplevde när jag läste den i tonåren!)

Betyg: 2 av 5

The black stallion – 1952
Bokrecensioner, Eva Ludvigsen, Författare

Här och nu av Eva Ludvigsen

Titel: Här och nu
Författare: Eva Ludvigsen
Serie: –
Genre: Roman, Feelgood
Antal sidor: 424
Språk: svenska
Originalspråk: svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Idus förlag
ISBN: 978-91-7577-044-4
Utgivningsår: 2014
Format: Danskt band

Första meningen: ”Hörde jag rätt? Vill du åka ut i världen och leta efter din blivande man?”

Handling: ”Var det här du var hela tiden? Som tur var uttalade Ingrid inte orden högt när hon krockade med cowboyen Nate på en hästgård i Montana så att vedträn ven genom luften. Som svar fick hon: ”Vad tar du dig till, människa?”
   På granngården bor Nate vars inre frusit till is sedan hans ungdomskärlek tackat nej till hans frieri. Även om den karga ytan ryter vid närkontakt är han attraherad av den sprudlande svenskan med det porlande skrattet. Han har bara glömt hur man söker kontakt.
   Det gemensamma intresset för fotbollen för ut paret i gnistrande närkamper men det är först när ett barn anländer till världen som deras vänskap förvandlas till en virvlande kärlekssaga. Tills det förflutna kommer ifatt, missförstånden läggs på hög och planet till Sverige lyfter och tystnaden lägger sig.
   Först när livet ställs på sin spets strider de för sin kärlek – mot alla odds.

Min kommentar: Den här boken var verkligen en positiv överraskning för mig. Det är så kul att hitta en bok vars författare man vill läsa mer av.

Jag kom snabbt in i handlingen och tänkte att det inte behöver skrivas så komplicerat för att man ska fastna. Men jag märkte också att det inte bara var lätt och glättig, utan det fanns något under ytan som jag ville veta mer om. Det var lättsamt skrivet samtidigt som det var varierande. Däremot reagerade jag lite över alla små klyschor i ordvalen lite då och då, samtidigt som det lästes utan problem och det i sig var roande. Jag fick ju en klar bild av det hela och jag gillade verkligen språket.

En annan sak som jag tänkte på var att Ingrid verkade vara alltför perfekt, även om det också fanns tydliga svagheter hos henne som jag som läsare kunde relatera till. Men det kanske är för att hon är mer av en duktig flicka, och det kan man ju relatera till. Jag kunde heller aldrig riktigt veta vad jag kunde vänta mig av henne och det gjorde det intressant.

Förutom dessa små petitesser var det rakt igenom väldigt mysig och fängslande läsning. Det kändes så varmt och innerligt. Här och nu bjuder också på oväntade skeden som sätter det i ett större djup. En väldigt fin berättelse!

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Jean M. Auel

Hästarnas dal av Jean M. Auel

Titel: Hästarnas dal
Författare: Jean M. Auel
Serie: Jordens barn #2
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 566
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The valley of the horses
Översättare: Mikael Mörling
Förlag: Bra Böcker
ISBN: 91-7133-944-2
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Kartonnage

Första meningen: Hon var död.

Handling: Crogmagnonflickan Ayla har vuxit upp till en vacker och modig kvinna när hon drivs bort från den neanderthalklan som en gång adopterade henne. Utstött och följd av neanderthalarnas förbannelse ger hon sig ut på en ödslig vandring som tar henne till en dal där stäpphästar betar. Med en stäpphäst och ett grottlejon som anförvanter stannar hon i Hästarnas dal. Hon lär sig eldens hemligheter och naturens nyckfullhet och blir en skicklig jägare och medicinkvinna. Men ensamheten förmörkar hennes liv. Som genom en ödets nyck träffar hon den starke, vackre Jondalar som blir den förste man som väcker hennes vänskap – och hennes kärlek. 

Mitt omdöme: Jag tycker om att läsa om det primitiva livet som gestaltas i boken. Det är underhållande och intressant att följa Ayla i den gångna tid hon lever i, i naturen och på väg att upptäcka den utveckling som människan senare kommer att driva henne till den punkt hon är vid idag. Det är också befriande att slippa våra nutida och moderna miljöer och problem och i stället ta del av något helt annat. Sedan är det mycket som kan sticka under huden på en i dessa böcker, t.ex kvinnosynen (främst i första boken). Men jag tycker ändå det är intressant att ta del av något fel, som man säger så, för det var ju extremt länge sedan (35.000 år) och därmed borde man ha lite förståelse för att det ändå ser ut som det gör (plus att boken gavs ut för snart 30 år sedan). En väldigt annorlunda kultur helt enkelt. Det är som med all historia, och även idag på andra håll, viktigt att ta del av olika levnadssätt. Och det är klart jag tar hänsyn till att ingen kan veta exakt hur det var, men bättre med en någorlunda gissning än inget alls.
Annars då, tyckte jag att den här boken var lite bättre än den första. Kanske för att jag visste vad jag skulle förvänta mig? Det är lite enklare att sympatisera för denna, just för att grottmänniskorna i den förra var lite speciell. Men jag tycker ändå om båda, på sitt sätt. Jag tycker om att läsa om Aylas självständighet när hon överlever ensam i vildmarken, och hennes mod och talang när hon tämjer de maffiga djuren. Jag tyckte den här var väldigt mysig att läsa och hade ganska jämt flöde. Även om jag kanske missuppfattade när tusan deras vägar skulle korsas. Jag ”gick och väntade” på det… jag ville vara med när Ayla äntligen skulle få se en av de sina, en av de Andra. Tillslut fick hon också det, och till på köpet en knivig anpassning för dem båda, med allt vad kärlek innebär… allting är klyschigt men vad gör det när det ändå är charmigt! Det är svårt att inte tycka om dem båda.
Mitt betyg:

Serien:
1. Grottbjörnens folk
2. Hästarnas dal
3. Mammutjägarna
4. Stäppvandringen
5. Nionde grottan
6. De målade grottornas land

Bokrecensioner, Författare, Nicholas Evans

Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans

Titel: Mannen som kunde tala med hästar
Författare: Nicholas Evans
Serie: 
Genre: Roman
Antal sidor: 370
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The horse whisperer
Översättare: Gunilla Holm

Förlag: Forum
ISBN: 91-37-10981-2
Utgivningsår: 1995
Format: Kartonnage

Första meningen: Döden var närvarande vid dagens början liksom det skulle vara det igen vid dagens slut.


Handling: ”Den ende som kan rädda Pilgrim efter ridolyckan är Tom Booker, mannen som kan tala med hästar. På vinst och förlust beger sig Annie till bergen i Montana med sin dotter Grace och hennes älskade – men svårt skadade – häst. Det blir en resa som öppnar en helt ny värld för Annie och Grace och på ett dramatiskt sätt förändrar deras liv…

En underbar roman om kärlek, förtroende och tillit – om att finna det sanna och äkta i livet.”
KommentarDet hann byggas upp ganska höga förväntningar på den här boken innan jag läste den. Framsidan och titeln är otroligt vacker, baksidestexten utlovar stordåd och det faktum att boken har filmatiserats kryddade bara på det ännu mer. Därför måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Av någon konstig anledning hade jag fått för mig att den handlade om något helt annat. Typ om hästmannen ute i vildmarken som ska hela hästen. Men boken bestod mer av Annie som person, hennes relation till dottern Grace och så hästmannen – Tom Booker. Och parallellt med detta uppgiften att rädda hästen Pilgrim efter olyckan. Jag hade tänkt att det skulle mynna ut i en magisk reflektion om livet.
Men missförstå mig inte. Det var trots allt en fin historia. Men slutet förstod jag mig inte på. Början var också seg och utdragen, jag hade gärna kastats in i problemet på en gång. Å andra sidan, vartefter som sidorna passerar blir jag bara mer och mer fäst vid personerna, det gäller att ha tålamod.

Boken är uppdelad i 4 delar utefter de olika faser som karaktärerna går igenom. I dessa varvas perspektiven mellan Annie, Grace och Tom. Vi får veta hur de hanterar situationerna som uppstår, hur deras förflutna ser ut och hur se ser framåt. Det är sorgligt och vackert.

Språket är väldigt lättläst och rättfram – Evans beskriver flera gånger karaktärernas känslor med exakt det de menar. Detta kan jag tycka gör boken lite platt – jag hade önskad mer nyanserade skildringar. Men det ryms också väldigt vackra formuleringar som jag gillar skarpt. Evans ger plats för några ibland lysande insikter om livet som träffar mig rakt i hjärtat.

Om du gillar hästar och fascineras av ranchlivet, men framförallt vill läsa om en mor och dotterrelation, så är detta en bok för dig.

Mitt betyg: 2 av 5