Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Fågeltämjaren

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 309
Serie: #2

Handling
Jakten på ögonstenen går vidare!

Miranda och Syrsa befinner sig i Lydias hus i den norra hamnstaden som förbereder sig för vintern.

Med samma skicklighet som Miranda dök efter pärlor, klättrar hon nu högt uppe i smaragdkronorna där hon träffsäkert svingar sin yxa.

Men vintern kommer tidigt och med vintern onda krafter, som snart har staden i sitt grepp. Dagskatornas beteende tycks förändrat och snart attackerar de i flock. När Iberis dyker upp har den annars så vänliga staden förändrats till oigenkännlighet.

Kommentar
Helt enkelt en underbar fortsättning i den här magiska berättelsen och äventyret med den känsla och tilldragning den ger.

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Pärlfiskaren

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 247
Serie: #1

Handling
Det enda beviset för att ögonstenen finns är förbannelsen som vilar över den.

Miranda saknar en arm. En roshaj tog den en dag när hon var nere i djupet och dök. Trots det är hon den bästa dykaren och den bästa pärlfiskaren. Hon vet att ögonstenen, den mytomspunna och mest värdefulla pärlan, kan bli hennes.

Mot sin önskan har hon Syrsa med sig på äventyret, en flicka som pladdrar oavbrutet och inte ens simmar särskilt bra. Men Syrsa har också en sällsynt förmåga, något som kan ge Miranda ett rejält övertag på alla andra i sökandet efter ögonstenen …

Faror lurar dock överallt: roshajarna som kretsar kring dem när de dyker, förbannelsen som vilar över ögonstenen, och vad vill egentligen den gåtfulla Iberis som följer varje steg de tar?

Med ”Pärlfiskaren” vann Karin Erlandsson Schildts & Söderströms skrivtävling – Berättelsen är bäst – där man efterlyste läsromaner för barn. ”Pärlfiskaren” är den första delen av fyra i serien ”Legenden om ögonstenen”. ”Pärlfiskaren” vann Runeberg Junior-priset och Arvid Lydecken-priset 2018 och nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris samma år. Karin Erlandsson (f. 1978) bor i Mariehamn med man och barn. Hennes debutroman Minkriket (2014) nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Kommentar
Det här, alltså, var en fantastisk läsupplevelse. Nog hade jag skymtat den här innan och varit lite nyfiken, men inte dragits sådär nämnvärt men det bådar också gott för att bli positivt överraskad.

Jag tyckte att den här berättelsen var helt fantastisk. Gillar framförallt kompisrelationerna, deras olikheter som måste samsas. Om det här med ögonstenen och den otroliga dragningskraften den besitter. Hur Erlandsson bygger upp känslan kring berättelsen och karaktärerna och hela äventyret och världen. Magiskt.

Då jag lyssnade på boken måste jag säga att uppläsningen som passande nog är på finlandssvenska tillförde än mer lovord för läsupplevelsen. Underbart.

Sedan läste jag även författarens skrivhandbok och blev så imponerad och inspirerad.

Kan väl säga att den ligger bra till för årets bästa böcker som snart ska koras 😉

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Frida Nilsson

Bokrecension – Ishavspirater

Författare: Frida Nilsson
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 393

Handling
”Vithuvud har tagit min syster! Vi måste fara efter och ta tillbaka henne!”

Men ingen rörde sig. De såg bort, tittade ner i sina glas, började mumla saker till varandra, och snart var det någon som sa: ”Siri, din syster är borta. Så är det med dem som Vithuvud tar. De finns inte mer.”

Den fruktade piraten Vithuvud rövar bort barn och tvingar dem att hacka fram diamanter i en mörk och farlig gruva. Så fruktad är Vithuvud att ingen vågar söka efter barnen och alla vet att ingen överlever länge i hans gruva. Men den dag han tar Siris lillasyster, Miki, får han en motståndare han aldrig räknat med. Siri gör det som ingen annan vågar – ger sig ut på jakt efter Vithuvuds ö, trots att hon själv är livrädd. För hon vet hur rädd lillasyster Miki måste vara i piratens våld. Ensam i gruvans mörka gångar.

En fantastisk äventyrshistoria om systerskap, vänskap, rädsla och mod, rikt illustrerad i svartvitt av Alexander Jansson.

Kommentar
Förutom att jag var lite förvånad att den här boken på ett sätt kändes lite lång, så var den också sagolik att lyssna på. Fantastisk. Ett äventyr med så väldigt fina beskrivningar och händelser som det kändes som något extra att hänga med på. Som en helt egen värld att trollbindas av. Så med tanke på det fantastiskt vackra språket så måste jag läsa mer av den här författaren framöver.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Daniel Åhlin, Författare, Susanne Trydal

Bokrecension – Sveket vid sjön (Hallahem)

Författare: Susanne Trydal & Daniel Åhlin
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 255
Serie: #2

Handling
Bortbytingarna Tilda och Torun lyckades tillsammans med sina vänner rädda vittrornas stad Hallahem undan människornas förstörelse. Men nu har ett betydligt farligare hot vaknat. Ett uråldrigt sällskap som i hundratals år jagat skogarnas väsen är vitterfolket på spåren. Sällskapets anhängare finns närmare än flickorna någonsin kunnat ana. Vem kan de egentligen lita på?

Dessutom ställs de inför ännu fler nya utmaningar och frågor som kräver svar. Hallahem skakas av interna strider med osäker utgång. Vart tog deras vän Grim vägen efter skalvet i berget? Hur ska både vittror och människor handskas med skogsrån och sjörån som blivit allt aggressivare? 

Sveket vid sjön är den andra delen i trilogin om Hallahem. Läs också den första delen Staden under berget.

Kommentar
Lika härligt att hänga med i äventyret i den här andra boken i serien. Alltså, kort och gott älskar jag allt med dessa ungdomsböcker.

Betyg: 5 av 5

Bokprat, Listor

Ständigt på min tbr…

Idag är det egentligen Tisdagstrion men eftersom det är jultema och jag ännu inte förstått grejen med julböcker, så kör jag en egen trio – med tre böcker som har funnits på min TBR (to-be-read) ”forever”.

Det känns verkligen som om dessa är starka kandidater till nästa års boktolva, där utmaningen är att läsa tolv nya författare. Med sådana utmaningar känns det som att böckerna får en bättre chans att bli valda. Och dessa har jag som sagt länge suktat efter…

Det sjunger i isen av Linnea Dunér
Tårpilens år av Lupina Ojala
Jag ropade av Frida Hallberg

Bokrecensioner, Camilla Sten, Författare, Viveca Sten

Bokrecension – Djupgraven

Författare: Camilla & Viveca Sten
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016
Ålder: 9-12
Serie: Havsfolket #1
Antal sidor: 334

Handling
Djupgraven är första delen i Camilla och Viveca Stens rysarserie för slukaråldern. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter sjömansskrock och bäddar för sträckläsning. I huvudpersonen Tuva får vi också en träffande skildring av hur det är att växa upp och känna sig annorlunda i ett litet samhälle.

Även om tolvåriga Tuva inte har mycket gemensamt med sina klasskompisar och mest håller sig för sig själv har hon alltid känt sig hemma i skärgården och på Harö, där hon bor. Hon kan alla kobbar, skär och grund utan och innantill. Men den här hösten har något förändrats. Människor försvinner spårlöst i havet, mörka skuggor böljar under vattenytan och övernaturliga väsen visar sig bland träden …

Tillsammans har mor och dotter Sten skapat en olidligt spännande första del i en rysartrilogi. Viveca Sten är en av våra största deckarförfattare, dottern Camilla har nyligen släppt sin hyllade debutroman för vuxna.

Kommentar
Den här har jag velat läsa ganska länge. Åtminstone Camilla Sten är en författare jag läst ett par böcker av tidigare och gillat. Denna och den här serien verkade dessutom vara något av det jag letar efter.

Jag tyckte att den var bra! Ungefär så bra som jag förväntade mig. Däremot tyckte jag att det tog lite för lång tid innan dramatiken drog igång, jag hade bl.a önska höra om mer magi tidigare. Men när allt väl hade etablerats fick det sig en väldig fart och det blev oerhört spännande.

Jag gillade hur väl de implementerat det magiska som något någorlunda naturligt i historien. Hur klasskamraterna pratar om det, både de som är ovetande och står emot men också med de som redan är med i spelet och de som hoppar på. Jag ville veta vem Tuva var och vad som dolde sig bland dem och att följa deras sökande. Det var spännande, med hur allt byggdes upp.

Så jag kommer säkert läsa, eller lyssna, vidare på den här serien.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Frances Hardinge

Bokrecension – De dödas skuggor

Författare: Frances Hardinge
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 526

Handling
Vissa människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig i. Makepeace är en av de människorna, och hon har kämpat hela sitt liv för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något så fasansfullt att hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark men Makepeace inser snart att den kan fungera som ett skydd.

För när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar samtidigt som ett inbördeskrig närmar sig förstår hon att hon bara är en bricka i ett spel. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

Kommentar
Lögnernas träd av den här författaren seglade upp som en av mina favoriter när jag läste den. Tyckte den var helt fantastisk, och det var ganska oväntat, så jag ville självfallet läsa mer.

Också den här boken av Hardinge är fantastisk, men jag blev ändå lite besviken. Dels för att det förekom så mycket mer text, det kändes utdraget, och dels för att jag inte engagerade mig lika mycket i historien i längden. Visst var det många gånger sådär bra som bara Hardinge kan göra det, men sammantaget blev detta inte lika uppslukande för mig.

Det var ändå fantastiskt att få hänga i hennes värld. Tycker hon tillför något unikt och man vet aldrig vad som väntar, det är otroligt spännande och intressant. Och det finns alltid en större klokskap i de resonemang hon vill föra in emellanåt. Gillar verkligen hennes berättelser, även om de också är lite knasiga. Men alltid givande.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecensioner, Författare, Maggie Stiefvater

Bokrecension – Kretsen

Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 395
Serie: #1

Handling
Fyra pojkar på en internatskola bildar ett hemligt sällskap i syfte att finna en mytomspunnen kungagrav.
En flicka har sedan hon var liten fått höra att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han eller hon att dö.

Deras öden kommer att beseglas på en övergiven kyrkogård en kylig vårnatt.

Kommentar
Det var några månader sedan jag läste den här boken, så jag får säga att minnet bleknat en aning. Men upplevelsen finns kvar. Jag minns att jag tokgillade den mystik som historien kretsade (hehe) kring. Det mytomspunna och hur det genomsyrades i språket för jag tyckte den var underbar att läsa. Svårt att inte dras med.

Fick en liten känsla av att boken påminde om Kärlekens magiska regler, där magin fullkomligen överöses, men här blev alltsammans mer konkret, den andra blev så luddigt att jag tappade gnistan.

Däremot hade jag lite svårt att få grepp om allt, men sådant kan brista hos fler böcker för mig nuförtiden. Jag kommer i vilket fall läsa vidare, för på många sätt är det här berättelser jag fascineras över, alltså på vilket sätt de berättas. Bara beskrivningen av handlingen blev jag lyrisk av, för visst känns det spännande?

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Brandon Sanderson, Författare

Bokrecension – Sista riket

Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Serie: Mistborn del 1
Antal sidor: 742

Handling
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor – magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

Kommentar
Jag kan vara kräsen på framförallt långa böcker nuförtiden, eller kanske korta också för den delen, om de inte ger mig något eller att jag inte bryr mig om vad som händer. Den här ganska omtalade, episka fantasyboken slash serien höll mig dock kvar, genom alla sjuhundra plus sidorna. Mycket tack vare det ”enklare” språket. Det var okonstlat, direkt, tillgängligt och ändå fylld av spänning och intressanta inslag. Det var alltså inte jobbigt att läsa, utan väldigt följsamt och jag drogs med.

Det gjorde jag även med huvudpersonen Vin, som var intressant och som växte hela tiden. Hennes bakgrund, öde och vad hon tycks ha inom sig var svår att motstå.

Och världen, den var verkligen tilldragande. Fascinerande och egen och så väldigt spännande. När man väl kom in i det var det som att försvinna in i den där andra världen… På ett sätt kändes allt så levande. Fast samtidigt hade jag en liten missunnsamhet om att det kändes för oflexibelt med miljön på något vis, det kändes som att de alltid befann sig i gränden typ eller på balen, lite grovt sådär. Det andra klagomålet jag har är kanske inte förvånande nog att jag tycker det är mycket text 😉 men det gick hyfsat bra.

En läsvärd, fascinerande och episk berättelse som växer med sidorna.

Betyg: 4- av 5

Bokrecensioner, Författare, Michelle Paver

Bokrecension – Själslukarens barn

Författare: Michelle Paver
Förlag: Bokförlaget Semic
Serie: Vargbröder del 7
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 278
Recex: Från förlaget, stort tack!

Handling
Äntligen – del 7 i Vargbröder-serien! Nu kommer fortsättningen som ingen vågade hoppas på.

En pojke. En varg. Legenden fortsätter. Själslukarens barn är den sjunde boken i succéserien som fängslade en hel generation.

Under två somrar har Torak och Renn levt lyckliga i skogen tillsammans med vargflocken. Men deras lycka krossas när Renn inser att Torak är i fara – och att hotet kommer från henne själv.

När Renn mystiskt försvinner måste Torak och Ulv ge sig allra längst norrut för att hitta henne. De möter en karg värld med utsvultna isbjörnar och livsfara bakom varje hörn. Och de måste kämpa mot en fiende som är mer ondskefull än någon de tidigare mött …

Kommentar
Jag blev förvånad när jag såg den här nya boken om Vargbröder, fast jag blev överförtjust. För det här är en av mina favoritserier. Den första boken är magisk tycker jag, jag har läst och lyssnat på den flera gånger. Jag älskar världen, det historiska, det magiska, äventyren och relationerna mellan Torak, Renn och Ulv.

Den här delen kan, som säkert de andra, läsas fristående. De har alla sina egna inramningar med en egen historia att följa. Men jag skulle ändå rekommendera att läsa alla för att få en bättre förståelse, inte minst för att de är så himla bra. Jag älskar att läsa dessa böcker, det är ren njutning att svepas med i världen till en svunnen tid om kampen mot ondskan med dessa karaktärer.

Just den här hade ett intressant inslag med mammutar, och när jag läste författarens efterord förstår jag än mer vilket intresse och research som ligger bakom. Och att få veta mer om Renns bakgrund var givande. Jag tycker det är så intressant att läsa om forntiden och dessa böcker ger mig en inlevelsefull inblick för det. Som tidigare delar står vänskapen dem emellan som en del av historien och det tycker jag gör dem extra fina, när allt det andra som är så välskrivet också finns där.

Serien om Vargbröder är fantastisk, inte en enda bok har gjort mig besviken. Varje gång får jag svepas med i en fantastisk värld som är berättad på ett alldeles förträffligt sätt.

Betyg: 5 av 5