Bokrecension – Sista riket

Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Serie: Mistborn del 1
Antal sidor: 742

Handling
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor – magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

Kommentar
Jag kan vara kräsen på framförallt långa böcker nuförtiden, eller kanske korta också för den delen, om de inte ger mig något eller att jag inte bryr mig om vad som händer. Den här ganska omtalade, episka fantasyboken slash serien höll mig dock kvar, genom alla sjuhundra plus sidorna. Mycket tack vare det ”enklare” språket. Det var okonstlat, direkt, tillgängligt och ändå fylld av spänning och intressanta inslag. Det var alltså inte jobbigt att läsa, utan väldigt följsamt och jag drogs med.

Det gjorde jag även med huvudpersonen Vin, som var intressant och som växte hela tiden. Hennes bakgrund, öde och vad hon tycks ha inom sig var svår att motstå.

Och världen, den var verkligen tilldragande. Fascinerande och egen och så väldigt spännande. När man väl kom in i det var det som att försvinna in i den där andra världen… På ett sätt kändes allt så levande. Fast samtidigt hade jag en liten missunnsamhet om att det kändes för oflexibelt med miljön på något vis, det kändes som att de alltid befann sig i gränden typ eller på balen, lite grovt sådär. Det andra klagomålet jag har är kanske inte förvånande nog att jag tycker det är mycket text 😉 men det gick hyfsat bra.

En läsvärd, fascinerande och episk berättelse som växer med sidorna.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Tidens hjul (book 1)

Titel: Farornas väg / Tidens hjul
Författare: Robert Jordan
Serie: Sagan om drakens återkomst / the wheel of times
Förlag: Storyside
Utgivningsår: 2016 (1990)
Antal timmar: 18 h / 22,5 h

Handling (Farornas väg)
Farornas väg inleder ett fantasy-epos fyllt av berättarglädje och hisnande äventyr i en värld som trots magi och skrämmande varelser känns lika levande som vår egen. Fem ungdomar, en marknadsgycklare och två medlemmar ur Aes Sedais gåtfulla orden flyr från en liten by i civilisationens utkant för att söka nå Tar Valon, ordens legendariska huvudsäte. Ondskans hantlangare har dykt upp i det fredliga landet och vill ha ungdomarna i sitt våld. Endast i Tar Valon kan de känna sig säkra. Väl där hoppas Moiraine kunna ta reda på varför de fem är så värdefulla för Skuggornas Herre. Men tecken i tiden varslar om märkliga händelser. I denna värld är godheten komplicerad, liksom ondskan. De goda kan i en given situation vara lika farliga som de onda. Men ondskan vill total förstörelse, total makt och den märks inte alltid på ytan.

Handling (Tidens hjul)
Tidens hjul tar vid där Farornas väg slutar. En grupp människor som är på flykt undan sina fiender har splittrats. På olika vägar försöker de nu ta sig fram till Tar Valon, aes sedaiernas sägenomspunna stad, där de hoppas på skydd och på att finna svaret på frågan varför ondskans herre Ba alzamon jagar just dem.

Kommentar
Vad jag förstod det är dessa två böcker densamma som den första engelska boken, The eye of the world, så jag ville lyssna på båda när jag väl började. Men mer kommer det att bli, dessvärre verkar inte de sista delarna komma att översättas (men det är ett tag dit).

Då jag kommit mer in i fantasyvärlden igen och fick en nyfikenhet för att skapa min egna värld utifrån en idé jag fått, så har jag läst runt en hel del och då lade jag märke till att den här serien verkade vara en självklar klassiker. Den lät episk och fascinerande, och jag drogs till vad konceptet verkade vara.

Nu till vad jag tyckte. Det var väldigt mycket som hände, hela tiden kändes det som viktiga och betydelsefulla saker som undveks, lärde kännas eller ett uns om vad som komma skall – och allt kändes som blodigt allvar och det var så spännande. Fast samtidigt hade jag en smula svårt att få grepp, för det var så fasligt mycket, men samtidigt sådär fasligt tilldragande och intressant med hur alltsammans är uppbyggt och själva storyn.

Jag kommer återkomma till dessa, då när jag vill försvinna till ett storslaget äventyr.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Livstjuvarna

Författare: Linda Andersson
Förlag: Visto Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 368

Handling
Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall. När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen förrän det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Kommentar
Den här boken läste jag nästan under Fantastikathon. Författaren hade en livestream men jag var nyfiken på boken ändå men då blev det att jag lånade hem den och läste.

Jag tycker handlingen kändes väldigt spännande och utifrån vad jag hört författaren berätta om sitt skrivande kändes det som att jag kunde vänta nästan vad som helst.

Till en början tyckte jag det verkade fantastiskt, just det direkt ungdomliga språket kopplat till situationen och hur väl texten flöt på, följsam och givande läsning minst sagt. Det här höll i sig ett tag men sedan tyckte jag att det försvann. Möjligen för att händelseutvecklingen blev lite för flamsig på något sätt i min smak. Just ett ordval backade jag för. Men över det fanns ändå det där lustfyllda kvar att ta reda på hur allt låg till. Ändå, drog allt ihop sig till något som inte riktigt föll mig i smaken, även om det var ett spännande äventyr att hänga med på.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Middagsmörker

Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 298

Handling
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

En välskriven debut av Charlotte Cederlund som bygger enspännande historia som grundar sig i samisk mytologi med inspiration av contemporary fantasy.

Kommentar
En bok jag läste under fantastikaton. En av de bättre. En som jag direkt sveptes med i och som var otroligt följsam och manade mig till att hålla mig kvar bland sidorna. Uppskattat.

Jag fick bra kontakt med huvudpersonen Áili genom hennes sårbara situation, men också det som präglade mycket utav historien – kontrasterna utifrån den samiska kulturen. Huruvida hon är en same fast hon inte växt upp med dem. Men det finns mer krafter än så att räkna med. Just det tyckte jag var spännande och följde med alldeles naturligt.

Däremot blev det blev och mer våldsamt för vad jag tycker är bekvämt att läsa om. Visst kan jag höra om ett slagsmål, om ett slagsmål som sker men sedan får det mer och mer utrymme och blir grövre då tycker jag inte det är roligt längre. För mig tog det för mycket plast och var inte riktigt den historien jag ville höra, med det proportionen. (Även om det öppnade för mig hur laddat kulturerna kan vara.) Lite mer av det andra, i så fall, som jag tyckte var dynamiskt, fint och med djup och som jag ser fram emot att ta del av mer.

Betyg: 4 av 5

Fantastikathon – TBR

Om ett par dagar drar Fantastikathon igång, ett läsmaraton där böcker med svensk fantastik lyfts fram. Eftersom snön faller idag passade jag på att ta en vintrig bild på de böcker som jag planerar att läsa. Alla är lånade från bibblan, som ni kan se, sedan tog jag med ett par ljudböcker också. Jag lär inte hinna med alla, men vem vet… jag är i varje fall väldigt nyfiken på dem! 🙂

Blynätter av Anna Jakobsson Lund
Middagsmörker av Charlotte Cederlund
Häxorna av Elisabeth Östnäs
Skuggan över stenbänken av Maria Gripe
Hallahem Staden under berget av Susanne Trydal & Daniel Åhlin
Vattnet drar av Madeleine Bäck

Lucka 17 – Fågeln

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag ska inte delta i det här kriget. Fågeln ska göra mig stark så att jag kan fly.

Handling: I landet Shabala har kriget rasat så länge någon kan minnas. Trots att Svala lever långt ifrån kriget och dess fasor präglas hela hennes tillvaro av det. Det finns bara två syften med hennes liv: hon ska föda barn och sedan ta värvning i armén.
Klasskamraterna kallar Svala för demon eftersom hon är vild och bråkar med alla. Varje dag efter skolan tar Svala med sig en bok ut i skogen – en bok som bara hon kan läsa skriften i. En dag möter hon ett underligt, fågelliknande väsen i skogen.
Fågeln berättar historier om en förlorad värld och hjälper Svala att utveckla mystiska krafter med hjälp av boken. Det dröjer inte länge förrän Svala blir indragen i en maktkamp som ligger utom hennes kontroll. Kan hennes nya krafter hjälpa henne att undfly sitt öde och kanske till och med sätta stopp för kriget?

Författaren till den här boken skrev och sammanförde ett otroligt intressant stycke som gjorde det oemotståndligt för mig (och så det snygga omslaget!), dessutom är jag på något sätt alltid på jakt efter att hitta något inom fantasy-genren som jag skulle gilla. Dessvärre slutade också den här historien så som det brukar göra för mig i detta sökande. Det blir inget för mig, trots allt. I den här så handlade det främst om att jag upplevde det som att texten skulle ha en fördel av att byta berättarperspektiv, från tredje till förstaperson, såsom många ungdomsböcker ändå är. Då skulle jag säkert komma närmare Svala, och möjligen skulle de ibland enformiga meningsuppbyggnaderna få mer variation, upplevde det lite styltigt ibland. Men trots de här störningsmomenten för mig så försökte jag fokusera på historien och det berättas ändå bra (Svala är en intressant karaktär att följa), med drag och det finns något som lockar till vidare läsning. Men nästa del i serien kommer jag dock inte läsa.

Hoi Förlag – 2019 – 438 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren

Lucka 1 – Stjärnstoft

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

You have to believe. Otherwise, it will never happen.

En stjärna faller och Thristran Thorn lovar att hämta den åt den flicka som han har förlorat sitt hjärta till – Victoria Forester. Det är på det äventyret som vi får följa med honom, när han beger sig från byn Wall som ligger på den engelska landsbygden.

Jag har inte läst något av Neil Gaiman förut, och tänkte att den här boken var bra att börja med. Boken har även filmatiserats och kanske kan jag nu se den framöver, och när jag läste såg jag lite scenerna framför mig på det sättet eftersom jag visste detta.

Jag gillar sagoberättandet, alla möjligheter som finns och man får drömma sig iväg med. Det är lite magi, romantik och äventyr. Smått osannolikt ibland men jag hänförs av historien, det är lite småroligt ibland också. Överlag gillade jag den, så mer av Gaiman blir det framöver.

Stardust – 2000 – 224 sidor

3 DNF-böcker

Här kommer tre böcker som jag började läsa, men aldrig läste klart. Jag läste drygt hälften av samtliga, men sen kände jag inte längre att det gav mig något att fortsätta nöta mig igenom.

Ödesgudinnans val av Caroline Hurtig

+ Älskade prologen – så sagolik, mysig, vacker, gillar verkligen temat, sen spännande och intressant
– Tappade intresset, blev platt, tråkigt

Ingenting mindre än ett mirakel av Markus Zusak

+ Vacker och smart, fascinerande
– Konstig, babblande – kom till saken!

Pojke slukar universum av Trent Darton

+ Stundtals fantastiskt vacker, annorlunda, blev så nyfiken
– Stundtals så ointressant/transportsträcka, gillar inte alls drog-temat

Bokrecension – När gudar dör

Författare:  Marcus Olausson

Handling: Du är inte ond, Elderim. Glöm aldrig det. Vad de än påstår.

Elderim sägs vara utvald att kämpa mot den grymme guden Naemin, men varför är det då så svårt att lära sig magierna? Profetiorna är tvetydiga och Elderim fylls av tvivel. Vem är det egentligen som har valt ut honom? Och till vad?

Följ Elderim på en storslagen resa genom en skoningslös värld där gudarna dragit sig undan. En värld där onda människor kan bära spår av godhet och hjältar begå avskyvärda brott. Vistas bland svärande tjuvar, galna magiker och skrävlande svärdsmästare. Möt villrådiga gudar, motsträvig magi och fasansfulla vidunder.

Välkommen till Serahema.

Vad jag tyckte:

+ Medryckande, fascinerande och vacker
– Lång, krångliga namn

Betyg: 4 av 5

Catoblepas Förlag – 2018 – 639 sidor

Bokrecension – Riddaren av de sju konungarikena

Författare: George R.R Martin

Handling: Tiden är 90 år före ”Kampen om järntronen”, första boken i Sagan om is och eld, och än sitter huset Targaryen på järntronen, Aerys I Targaryen är kung och lord Brynden Flod, som är oäkta son till Aegon IV, är hans hand. Ett visst lugn råder i de sju konungarikena efter striden vid Rödgräsfältet och Daemon Svartfyrs misslyckade uppror. Men kampen har bara börjat mellan oäkta och äkta söner inom drakens dynasti. Den sjuttonårige Dunk är ser Arlans väpnare. Dunk är över två meter lång, bredaxlad och stark, men inte så begåvad å huvudets vägnar. Han härstammar från Loppsänkan och kan inte läsa och skriva. Dock har ser Arlan lärt honom vapenkonst och höviskt uppträdande samt dubbat honom till riddare. När ser Arlan dör får Dunk ta över hans hästar, ringbrynja, långsvärd, dolk och sköld samt lite silverpengar. Dunk kallar sig ser Duncan den store och bege sig till Askvadet för att delta i en tornering. På ett värdshus stöter Dunk på en pojke med rakat huvud och violblå ögon, åtta nio år gammal, som absolut vill bli hans väpnare. Till en början är Dunk ointresserad men pojken gör sig nyttig och till slut faller Dunk till föga. Pojken som kallar sig Egg är inte den simpla värdshuspojke som Dunk först trodde utan han är klipsk, har bildning och en ingående kännedom om de olika adelshusen. När Dunk av en slump hamnar i konflikt med prinsarna av huset Targaryen, visar sig Egg vara en oumbärlig vapendragare. I tre kortromaner får vi följa Dunks och Eggs äventyr i de sju konungarikena.


Vad jag tyckte:

+ Spännande, underhållande
– Tydligare ”helhetsstory”

Betyg: 4 av 5

Forum – 2014