Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

”Och när gråten steg i hennes hals dränkte hon den med ännu en klunk vatten.
Så. Nu fanns den inte mer.”

Titel: Jag heter inte Miriam
Författare: Majgull Axelsson
Serie: –
Genre: Roman, Historisk roman
Antal sidor: 451
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-7337-698-3
Utgivningsår: 2015 (2014)
Format: Pocket

Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen.

Handling: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människorna i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
   Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrük till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta yta gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
   Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Mitt omdöme: Det mesta av min kännedom om andra världskriget med förintelsen och koncentrationslägren har jag fått genom skolböckerna. Kanske också ett och annat i flödet av all annan information. Det är fakta, vilket gör det är svårt att föreställa sig. Tack och lov för en romans möjlighet!

Att läsa om och följa en stackars människas liv under den här hänsynslösa tiden gör det mer personligt. Det blir lättare att faktiskt förstå vad det gör med en människa. Det är så fruktansvärt. Än mer när jag vet att det har hänt, så nära både geografiskt och tidsmässigt. Och än idag sker vidriga och orättvisa saker världen över. Det har nämnts många gånger men det är så viktigt att fortsätta berätta den här historien.

Jag tycker att boken är skickligt skriven och det blir dynamiskt och intressant när scener växlas mellan den 85 åriga Miriam, hennes tid i lägren och i efterkrigstidens Nässjö. Axelsson beskriver också situationerna väl och realistiskt. Hela boken tycker jag är fint uppbyggd och det finns ett jämt flöde från början till slut. I det stora hela är det här en förträffligt bra bok, men om jag saknar något så skulle det vara en gnutta hopp eller ett fint, bakomliggande syfte som jag kunde känna av under läsningen. För mig blev det nästan lite för tungt.

Jag får sådana tacksamma impulser att jag föddes i den skonsamma tid och miljö som jag gjorde. Men det hade likväl kunna varit jag som drabbades. Precis som det hade kunnat vara jag som var på flykt undan krig och förödelser. Tänkvärt.

Miriam, arma själ. Vad du kämpade och bröts ner och framförallt, hur klarade du av att hålla allt inom dig? Människa, tala! Men samtidigt, jag förstår hennes reaktioner och metod för att överleva, men det känns så grymt mot sig själv. Det är sorgligt. Tragiskt. Hela hennes liv fick ett djupt, infekterat sår.

Sammanfattningsvis är det här en smärtsam och viktig bok att läsa.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Tyskland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

I det sista regnet av Janesh Vaidya

”Vi ägnar dagen åt att tänka på morgondagen och morgondagen åt att våndas över att vi förspillt gårdagen”

Titel: I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 305 (exl. sidor med ordförklaringar)
Språk: Svenska
Originalspråk: saknas
Originaltitel: saknas
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012483-0
Utgivningsår: 2011 (2010)
Format: Inbunden

Första meningen: En liten by i södra Indien, vid Arabiska sjöns kust, smyckad av bakvatten och kokospalmer.

Handling: ”Vad är det sista regnet, farmor?”
   ”Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtrar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt.”
   Efter en liten tystnad återtog den gamla: ”Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn, och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.”
   ”Kan alla se de döda?”
   ”Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vas hjärtat är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.”
   ”Som du och jag, farmor?”
   Den gamla tog och kysste pojken i pannan.
   Janesh Vaidya manar fram magiska händelser och berättar om oemotståndliga människor i en liten vacker by i Kerala vid södra Indiens kust.
   Det här är inte bara en färgstark barndomsskildring utan också en roman om livsvisdom och om kärleken till livet.

Mitt omdöme: När jag läste den här boken förflyttades jag verkligen till Indien. Jag var med när en liten pojke kom i kontakt med det som händer i hans by, hur det ser ut där, vad de ägnar sig åt och vad de tycker är viktigt. Hans farmor är den som ofta vägleder honom.

Det som jag tycker är viktigast att poängtera, är att den här boken är ganska ”faktabaserad” om den indiska tron. Men för många kan det vara lättsammare att läsa om sådant i romanform, inte minst för att det kanske är behagligare, men också för att det brukar bli mer känslomässigt vilket hjälper till att beröra mer och ser till att läsaren bär med sig mer om innehållet.

Att boken berättades utifrån ett barns perspektiv tyckte jag var bra, eftersom jag också är ett barn i den bemärkelsen att jag inte är så kunnig om ayuerveda och Indiens filosofi. Samtidigt som det är saker som vi ofta kommer i kontakt med och själva eftersträvar, t.ex ett öppet sinne, följa sitt hjärta, leva i nuet och äta mycket grönt. I boken kommer läsaren i kontakt med traditioner, berättelser och sagor, kärlek, respekt och tillit liksom kost, hälsa och livsstil. Osv.

Jag gillar sånt här med livsvisdom och tycker att Asien har mycket att lära västvärlden om livet och balans. Så för mig var boken en pärla. Om än inte perfekt slipad, men fin att titta på och beundras över.

För mig hade det kunnat tagits bort helt det här med att författaren ska komma tillbaka till sin by, åtminstone i början. Det blev mest ett konstigt inslag emellanåt. Och det blir förvirrande när det inte har tydliggjorts vad boken egentligen är för något. Det är det största skavsåret som jag känner. Är det en biografi, roman, hälso- eller livsstilsbok? Eller en bok om Indiens tro? Jag uppfattar det som en faktabok men i en någorlunda romanform. På framsidan står det roman, men det är jag inte enig om… Det är en jättefin bok, men konstellationen var lite otydlig och sänkte boken ganska mycket, tyvärr.

Sammanfattningsvis är det här en bok om livsvisdom och passar dig som är nyfiken på Indiens läkekonst ayurveda, och vill ha det i ett mer lättillgängligt format. Jag tror det också är viktigt att precis som boken syftar på sitta i lugn och ro och läsa den, för bästa stämning 🙂

Mitt betyg
: 3 av 5

HÄR finns en smakbit från boken.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Indien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

”Jag såg mig själv stå här om kvällarna medan gatorna viskade sina historier och hemligheter till mig för att jag skulle fånga dem på papper och föra dem vidare till alla som ville lyssna.”

Titel: Ängelns lek
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #2
Genre: Spänning
Antal sidor: 589
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: El juego del ángel
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-099-8
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

Handling: Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen Raval. Han skriver gotiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig: hans liv förmörkas av olycklig kärlek och det avtal han tecknat med förläggaren Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.
   En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar – och kanske något annat. Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Snart finner han sig fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ut vilken det inte tycks finnas någon utväg.

Mitt omdöme: Jag älskar verkligen Zafóns sätt att skriva. Jag bara sjunker in i berättelsen och får en känsla av att jag ska få ta del av något alldeles speciellt, så jag måste lyssna noga och inte lämna den värld som han gestaltar. Han böcker känns väldigt välskrivna. Språket är enastående och jag finner det så inspirerande.

Böckerna har många likheter med varandra, även om det skildras i olika nyanser. Det gör det hela intressant och viktigt på något sätt när han poängterar böckernas syfte. Jag kan bli lite mörkrädd när jag tänker på vilken betydelse böcker har. Vad människor är beredd att göra för att skriva dem, skydda och förstöra dem. Det finns en del grymma och läskiga bitar i boken, men det blir inte för farligt ens för mig som inte precis brukar läsa hemskheter.

Men jag tycker inte att slutklämmen, eller hur den här boken knöts ihop, riktigt föll mig i smaken. Kanske jag inte förstår. Många delar älskade jag, det allra mest faktiskt. Men om jag ska jämföra med Zafóns förra bok Vindens skugga, når den här inte riktigt upp till samma magiska känsla. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, mer än att den inte når hela vägen fram. Även om Ängelns lek är otroligt bra! Det är den.

Det är intressant och fängslande och mystiskt hela tiden. Det som höjer Zafóns böcker är hans vackra språk och hur han framställer böcker, med en själ.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Spanien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Det skyddande regnet av Jojo Moyes

Titel: Det skyddande regnet
Författare: Jojo Moyes
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 330
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sheltering Rain
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-12034-4
Utgivningsår: 2003 (2002)
Format: Inbunden

Första meningen: Sedan kysser ärkebiskopen drottningens högra hand.

Handling: Hongkong 1953. Det är drottning Elizabeth II:s kröningsdag och i kronkolonin firas händelsen med ett stort party. Alla är där, även unga Joy Leonard – trots att hon inte alls är road av umgänget på britternas ständiga fester. Men just den här kvällen blir annorlunda. I festernas yra blir Joy plötsligt blixtförälskad och inom ett dygn är hon förlovad, med en man hon egentligen inte alls känner…
   Fyrtio år senare är Joy bosatt på en stor lantegendom i södra Irland. En dag hör hennes dotter Kate av sig från London och ber att få skicka sin egen bångstyriga tonårsdotter till Irland. Med viss tvekan säger Joy ja.
   Besöket får oanad betydelse för alla inblandade. Medan storstadsflickan Sabine lär känna livet på gården får Joy anledning att tänka tillbaka på sitt liv, på det förflutna, på sitt äktenskap och på Kate som en gång lämnade hemmet så brådstörtat. Då Kate besöker dem är tiden mogen för uppgörelse, avslöjanden och möjligen för försoning.

Mitt omdöme: Det här är den första boken som jag läser av Jojo Moyes. En författare som jag har hört mycket av på senaste tiden, men inte just den här boken av henne. Just därför hade jag inga större förväntningar inför läsningen av den. Boken är också hennes debut, så jag tog det med en nypa salt.

Det gjorde jag också rätt i. För jag tycker inte att boken var någon höjdare. Handlingen känns splittrad och jag kommer inte nära karaktärerna. När de har utvecklats från den ena dagen till den andra så hänger jag inte med, jag skulle gärna velat vara där med dem när de steg in i sitt nya jag. Det känns som om Moyes velat ta med mycket men inte riktigt fått till det. Det är tre generationer kvinnor och tre länder, på 300 sidor. Det blev hackigt och det hanns inte med att komma inpå djupet. Jag tycker dessutom att språket var väldigt tråkigt.

Nu låter jag väldigt skeptisk men jag får hoppas att hennes mer uppmärksammaste böcker på senare år är något bättre. Det var egentligen ingen konstig läsning mer än att jag tyckte det gestaltades ganska platt.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Irland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.