Bokrecensioner, Författare, Hanne-Vibeke Holst

Bokrecension – Som pesten

Författare: Hanne-Vibeke Holst
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 846

Handling
Läkaren Karoline Branner flyttar med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. Men på kontoret möter hon oväntat motstånd i den politiska organisationen, och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Och så kommer signaler om en ny influensapandemi.

”Som pesten” är en bladvändare med både emotionellt djup och politisk udd. Det är Hanne-Vibeke Holst när hon är som allra bäst.

Kommentar
Här har vi en tegelsten. Men också en tegelsten som förvånande nog håller en kvar från början till slut. Otroligt. Det var väldigt starkt, välskrivet och otroligt intressant. Jag hade kanske inte kunnat inleda den nuvarande pandemin med att också läsa en bok om just sådant, men efter några månader, så tyckte jag att det var givande. Något som jag också kan instämma med från det jag hört om den här boken är att den är otroligt innehållsrik med all sin research. Och att det träffar så väl, trovärdigt om inte annat trots att sådant sker just nu. Så den var väldigt spännande trots allt!

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Lars Wilderäng

Bokrecension – Stjärnklart

Författare: Lars Wilderäng
Förlag: Massolit
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 403
Serie: #1

Handling
Elektronik har inget immunförsvar.

Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda. Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra. Ett fabrikationsfel i bilarnas mikrochips förvandlar snabbt vägarna till bilkyrkogårdar. Tågen drabbas av elfel, hyllorna i affärerna gapar tomma, sommarförkylningarna blir allt segare och strömavbrotten blir en del av den nya vardagen.På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när något går fruktansvärt snett och ett eldsken fyller himlen. Survivalisten Filip Stenvik får se sin tidigare hånade hobby förvandlas till blodigt allvar. I den tilltagande ovissheten driver polisen Peter Ragnhell sina redan okonventionella metoder för brottsbekämpning till sin spets. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent? Efter ännu ett strömavbrott förändras allt. Den mörka hösten går in i en stjärnklar vinter där kaos råder och få överlever.

Kommentar
I dessa tider kanske det inte är så upplyftande med ännu ett, och ännu värre, samhällsnederlag. Men jag har tyckt det varit givande, när jag fått lite distans, att höra en sådana här påhittade historier. Visserligen välskrivna och ganska trovärdiga, men ändå bara ett tänk-om.

Den här boken fångade mig direkt. Den första delen var så ohyggligt spännande att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Jag gillade att följa olika delar av samhället. Till och med nyhetsflödet på nätet, som efter ett tag förstås bleknade, det var ”underbart”. Sakta nalkades katastrofen. Först som oförstående, sedan tvivel och så småningom insikt men ändå så fanns det alltid folk som förnekade. Det var trovärdigt, medryckande och skrämmande. Väldigt intressant och inkännande.

Mot slutet tyckte jag dock att det gick lite för fort. Dessutom dök lite mer utav sådant som jag inte uppskattar på samma sätt upp, så då blev jag lite missnöjd.

Men överlag var det här en otroligt fascinerande historia. Och ändå var det bara startskottet, det ska bli spännande att se vad som händer i den andra delen i serien.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Stina Nilsson

Bokrecension – Det svarta regnet

Författare: Stina Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 190
Ålder: 9-12

Handling
Vinnare av Bonnier Carlsens stora manustävling 2020!

Innan 12-åriga Liv föddes så förstördes världen av de onda trollkarlarna. Allt som finns kvar är förgiftade landskap, ruiner och demonerna som gör människorna sjuka och galna. När en demon tar över deras pappas kropp måste Liv hjälpa sin mamma att ta hand om huset och sin lillasyster. Hon måste jaga för att få hem mat och se till att aldrig få in något giftigt i huset eller gå ut i det svarta regnet. Men, det Liv drömmer allra mest om, är att de snart ska ge sig av därifrån, för att hitta en plats som sägs vara fri från allt ont.

Ur juryns motivering: ”En gripande, stark och helt och hållet briljant berättelse om en framtid i svart regn. Andlöst spännande från första till sista sidan.”

Kommentar
Jag tyckte det var ohyggligt spännande med den här manustävlingen och även när vinnaren utsågs, snacka om förväntningar på boken! Men på ett bra sätt såklart.

Det är verkligen med små medel, överallt, som Nilsson berättar en fascinerande historia. Otroligt välskrivet och direkt in på skinnet. Som läsare bär man ständigt med sig en spänd nyfikenhet om hur den här världen fungerar och vad som egentligen ska hända med familjen. Gillade framförallt syskonrelationen.

Jag är dessutom ett stort fan av att hålla det koncist, boken är ju inte speciellt lång, men innehåller allt den behöver. Å andra sidan vill jag inte riktigt ge den fullpott. Även om det också är bra att göra detta så väl – att låta läsaren smått få kika in i en historia och sedan lämna – så hade jag önskar än mer ”meningsfullhet”. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men kände inte att jag fick med mig något superstort wow, lite mer budskap för min smak.

Men nog levde den upp till sina gigantiska förväntningar allt.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Jenny Jägerfeld, Mats Wahl, Sylvain Neuvel

Tre böcker jag inte slutförde

Jag är inte alls längre lika benhård på att läsa ut de böcker jag börjar på. Oavsett om jag läst 20, 50 eller 250 sidor. Ger den mig inget och jag känner att jag inte bryr mig om vad som händer i historien, då skjuter jag den ifrån mig. Här är tre böcker jag började läsa men som inte behöll mig hela vägen.

Ryttarna läste jag ca 90 sidor på. Den kändes förstås spännande och ganska länge fanns det ett sug att reda ut vad det var för värld och situation. Gillade ju att det fanns hästar. Och det här dystopiska. Men efter en ganska bra bit in hade jag fortfarande inte fått kläm på något som verkligen högg tag i mig. Medveten om detta försökte jag hitta något intressant, men nej, historien fallerade för mig.

Sovande jättar är en bok jag spanat in länge och verkligen ville läsa nu när jag lånat den också innan jag började nästa skrivomgång. Den verkade ohyggligt spännande. Och prologen var bra nog tyckte jag, detta blir bra. Men sedan förstod jag att sättet den var berättad på var i en annan form, som intervjuer. Intressant, kan tyckas, och vid ett annat tillfälle skulle jag säkert finna det givande hela vägen men den här gången gick det inte. Läste sådär 50 sidor och det var verkligen helt okej, men ifrågasatte berättarsättet och tänkte att om inget häpnadsväckande avslöjades snart, då slutar jag. Och ingenting hände. Inte intressant nog för mig, så då tackade jag för inkänningen.

Här ligger jag och blöder var en bok jag hade med på min boktolva. Jag har blivit väldigt nyfiken på ungdomsböcker, tycker många kan vara otroligt bra just för att jag gillar närvaron och drivet i dem. Allt kan kännas så mycket starkare. Den här läste jag över 200 sidor i, men avslutade där vid halva boken. Lite märkligt kan tyckas men alltsammans blev lite för ungdomligt för mig. Den var härlig, personlig och skojig i början och intressant nog en bit in men sedan räckte det för mig.

Bokrecensioner, Författare, Ray Bradbury

Bokrecension – Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1953
Antal sidor: 157

Handling
Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar i stället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur« och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem – ibland även människorna i husen, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som tillbringar dagarna framför TV:n.
Men så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka och han inser vilken kraft som finns i egna, självständiga tankar och vilken hjälp han får från den av alla så hatade litteraturen. Omgivningen registrerar hur Guy går från att vara en statens trogne tjänare till att bli statens fiende.
Ray Bradburys Fahrenheit 451, betitlad efter den temperatur vid vilken papper självantänder, är en av världslitteraturens största klassiker i den dystopiska genren, en roman vars budskap i dag känns mer levande och relevant än någonsin.

Kommentar
Det här var ett litet boktips som jag fick under läsningen av Biblioteket (Susan Orlean). Jag tyckte den var rätt bra. Ibland är formuleringarna och det hemska/fantastiska sagolikt, om det här med att bränna böcker/historier och samtidigt en förklaring till varför de är så värdefulla. Fast ibland är det tråkigt och långrandigt, förmodligen för att den har några år på nacken och jag inte riktigt dras med i de gamla tiders textprat. Men annars, helt klart intressant, och visst – skrämmande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Cormac McCarthy

Bokrecension – Vägen

Författare: Cormac McCarthy
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 239

Handling
En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus. Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat — och varandra. Vägen är en djupt gripande berättelse om en resa. På ett hypnotiskt kraftfullt sätt ställs kärleken mellan en far och hans son mot en hopplöst skrämmande framtid. Det värsta och det bästa som människan kan åstadkomma genomströmmar detta mörka, intagande mästerverk.

Kommentar
Den här boken hittade jag lite av en slump men eftersom den lät intressant och det verkade som om mycket kunde lura under ytan var jag manad att testa.

Det är en dystopisk historia om en far och son som vandrar längs en väg, väldigt enkelt men desto med skrämmande. Åtminstone ska det upplevas så, och visst gör det de när samhällen verkar ha fallerat och övergivits sedan många år. Hela tiden försöker jag få klart för mig hur det kan komma sig, men oftast är det bara det som sker just nu i historien som det talas om. Att ta sig fram, längs vägen, för att hitta en bättre tillvaro vid dess slut.

Jag är smått förvånad över hur något så händelselöst och ensidigt kan hålla mig fast hela vägen (hehe). Det är mycket dialoger, enkla sådana och de upprepar ofta vad de säger.

Mot slutet dras allt sig samman och jag blev en smula berörd. Ändå känner jag inte något wow, även om det var en intressant berättelse som väckte lite tankar i mig.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Maja Lunde, Naturlig läsning

Bokrecension – Blå

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Serie: Klimatkvartetten del 2
Antal sidor: 368

Handling
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar
Precis som i Binas historia skildrar Maja Lunde nutidens kamp med ett naturproblem och växlar med samma problem i en annan tid. Här är det vårt behov av vatten det handlar om och riskerna för både brist på det samt brist på hälsosamt vatten. I hennes böcker finns även en koppling till generationer och föräldrars roller till sina barn. Det är också det som fångade mig mest i tiden som berättar om framtida generationer, det kommande 40-talet.

Överlag var även det här en engagerande historia, främst för kopplingen mellan åren och det den naturkatastrof som hotar. Även vatten är vi beroende av. Men annars greps jag inte alls med på samma sätt som den förra boken av Lunde.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Emmi Itäranta, Författare

Lucka 21 – Minnet av vatten

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Handling: Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Jag har sett den här boken många gånger på second hand och varit så nära att ta med den hem, handlingen med naturresursen i framtiden lockade mig så mycket. Det som fått mig att tveka var dels att jag ska vara otroligt restriktiv nu med att ta hem böcker, men också för att det var ett ansikte på omslaget – jag gillar inte det.

Men så fel man får ha, och så synd att sådant ska stoppa en från sådana fantastiska historier. Väldigt snabbt när jag började läsa njöt jag av hur den berättades. Det var så vackert skrivet, och hur författaren bygger upp meningarna, var så fint. Stora frågor och dilemman, hemligheter och familjeband. En ”fantastisk” värld att följa – när vattnet är en otrolig bristvara och människor och familjer lärt sig leva i den här nya tillvaron sedan länge och det bara finns gamla historier om hur vi från vår tid hade det. Jag tyckte det framställdes trovärdigt, jag levde mig också väl in i det här nya. Gillade också att följa Nora från hennes perspektiv med hennes vän Sanja.

Minnet av vatten är en fantastisk fin berättelse som jag är glad att jag tillslut läste.

Modernista – 2017 – 288 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var

Bokrecensioner, Författare, Karen Thompson Walker

Bokrecension – En tid för mirakel

Författare: Karen Thompson Walker

Handling: Jordens rotation har plötsligt blivit långsammare och ingen vet varför. Varje dygn blir längre och längre – dagarna och nätterna får fler minuter och timmar. Är världen på väg mot en katastrof? I detta tumult lever tolvåriga Julia tillsammans med sina föräldrar och två katter. Som alla andra i hennes ålder känner hon en viss osäkerhet när det gäller vänner, inte minst killar. Det är inte heller alltid så lätt att bli förstådd av sin familj. Och hur ska man kunna se framåt när livet på jorden blir allt mer overkligt? Snart visar naturen tydliga tecken på att något är allvarligt fel. Gravitationen avtar, fåglarna dör – går det att rädda livet på jorden?

Den 23 mars 2010 inträffade ett stort skalv i Chile. Kort därefter kunde Nasa fastslå att jordbävningen som uppmätte 8,8 på Richterskalan påverkade jordens rotation och läge. Därmed förkortades dagarna med 1,26 miljondels sekund. I En tid för mirakel drabbas jorden mycket hårdare än så och det är oklart vad som är upphovet till katastrofen. Karen Walker Thompson har skrivit en spännande, vemodig och storslagen roman om människor som lever i undergångens skugga. Ett nagelbitande drama och en varm skildring om att växa upp i en värld som blir allt svårare att förstå.

Vad jag tyckte:

+ Intressant och någorlunda trovärdigt, fina scener
– Saknade något tillräckligt spännande att följa

Betyg: 3 av 5

 Norstedts – 2019 – 282 sidor
Bokrecensioner, Författare, Mats Strandberg

Bokrecension – Slutet

Författare: Mats Strandberg

Handling: Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

Vad jag tyckte:

+ Ruskigt spännande bladvändare och många tänkvärda ord
– Uppbyggandet gjorde mig lite besviken på slutet, tappade intresset något för karaktärerna en bit in

Betyg: 3 av 5

Rabén & Sjögren – 2018 – 511 sidor