Bokrecensioner, Författare, Kristian Gidlund

I kroppen min av Kristian Gidlund

Titel: I kroppen min
Författare: Kristian Gidlund
Serie: I kroppen min #1
Genre: Självbiografi
Antal sidor: 330
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-7503-245-0
Utgivningsår: 2013
Format: Pocket

Första meningen: Det finns något som jag måste berätta.

Handling: Kristian Gidlund, journalist och trummis i gruppen Sugarplum Fairy, avled den 17:e september 2013, 29 år gammal.
   Drygt två år tidigare hade han fått sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta cancern. Han började skriva en blogg, ”I kroppen min”. Bloggen fick en enorm genomslagskraft – miljontals människor upptäckte Kristians starka, nakna, vackra texter.
   Texter som träffar rakt i hjärtat.

Min kommentar: När jag första gången hörde om Kristians situation blev jag oerhört rörd, både för att det kändes så himla tragiskt men också hur han hanterade situationen. Att han var så klok och så öppen med allt. Och när jag under en sommarkväll för några år sedan var ute och gick och lyssnade på hans sommarprat hade jag gåshud om kroppen och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Det var någonting som gick rakt in. Jag tror jag lyssnade och grät till det flera gånger. Minnet finns så starkt i mig att det var Kristians röst som jag hörde när jag nu läste hans bok. Det kändes så innerligt på det sättet, och smått häftigt, samtidigt som det också är lite märkligt.

Precis som jag trodde är hans texter så fint skrivna. Genomtänkta, intressanta och givande att läsa. Ibland dyker det upp en bild och genast blir det mer påtagligt. Men jag tycker också det är svårt att förstå, om än imponerande, att han kunnat skriva om sina dagar och det som dyker upp inom honom såsom han gör. Som han också nämner i boken blir boken ett fint minne till hans familj. De gånger han nämner dem känns det som mest i mig.

Men när jag tänker på alla bitar av den här boken tycker jag inte att den var fullt så fantastisk som jag tänkte mig att den skulle vara, om jag djupanalyserar den (vilket känns lite fel ändå!) men den är ändå så pass fantastiskt att jag känner att den förtjänar det högsta betyget. För att det är så vackert, äkta, personligt och viktigt.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Michael Newton

Själarnas resa av Michael Newton

Titel: Själarnas resa
Författare: Michael Newton
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 322
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Journey of souls
Översättare: Kerstin Kennedy
Förlag: Ponto Pocket
ISBN: 978-91-7475-076-8
Utgivningsår: 2010 (1994)
Format: Pocket

Första meningen: Är du rädd för döden?

Handling: Varför befinner vi oss här på jorden? Var beger vi oss efter döden? Vad händer när vi kommer dit? Det har skrivits många böcker om tidigare liv, men inte mycket om själens tillvaro under mellanperioderna då den väntar på att återfödas – inte förrän nu i denna fantastiska och provokativa bok.
   När Michael Newton med hjälp av regressionsterapi försatte sina klienter i kontakt med deras tidigare liv gjorde han en häpnadsväckande upptäckt: när hypnossubjektets övermedvetna sinne aktiverades kunde han ”se” in i andevärlden genom klientens inre öga, och inte bara det – klienten kunde dessutom berätta för honom vad själen ägnar sig åt under tiden mellan inkarnationerna.
   Det du får ta del av i Själarnas resa kommer att vända upp och ner på alla dina föreställningar om döden. Under årens lopp har författaren tagit med sig hundratals människor på resan in i andevärlden. De tjugonio fallstudier som presenteras i boken omfattar både djupt religiösa människor och personer med en reserverad hållning till andliga frågor, samt hela skalan dem emellan – men samtliga visade en anmärkningsvärd enighet när de besvarade frågor om andevärlden.
   Själarnas resa bygger på tio års forskning och förmedlar insikter som hjälper dig förstå syftet bakom dina livsval, samt hur och varför din själ – och dina närståendes själar – lever för evigt.

Min kommentar: Jag minns vad jag tänkte när jag läste Newtons inledande ord i den här boken. Han sa att det du nu kommer att läsa kan komma att vända upp och ner på dina föreställningar och innehållet är minst sagt kontroversiellt. Jaja, tänkte jag, jag vet. För ämnet och tankarna i sig är inte främmande för mig. Men det som den här boken avslöjar är så mycket mer än jag kunnat föreställa mig!

Hela grunden och det som är så fascinerande är att boken tar upp vad som händer med våra själar mellan liven, efter döden och inför nästa liv. Det är väldigt unik information. Och ibland blev det faktiskt en smula överväldigande. Men den mesta tiden var det bara så intressant och roligt faktiskt. Det finns humor någonstans i de här stora frågorna också. Kanske när vi kan få lite distans till oss själva och tillvaron.

Bokens kapitel är uppdelade efter de olika stegen som våra själar tar mellan liven. Självaste dödsögonblicken har vi säkert hört historier om, om det är ljuset i tunneln. Men sedan? Vad händer och hur känns det? Det handlar om våra nära och kära, själsfränder, våra guider, vad allting handlar om och hur vi väljer vårt liv, för att nämna några. Det här upplägget passade bra för att det inte minst i samma takt går igenom stegen som själen vandrar men också för att jag som läsare sakta men säkert hinner smälta alla intrycken.

Jag både vill och inte vill berätta en massa makalöst fantastiska saker, men jag håller mig just för att jag vill att det ska upplevas helt och fullt under läsningen.

Texten varvas med författarens intryck och reflektioner mellan hypnoserna och manuskript från dessa stunder. Just att läsa dessa bandinspelningar kändes förvånansvärt levande. Om patienten var rädd och orolig, så kände jag det, om de blev förvånad, ledsen eller hysteriskt glad så blev jag också det. Det kom verkligen fram den där gränslösa ärligheten och kärleken som finns inom oss. Dom bara berättade och beskrev och reagerade. Och ibland skämtade och ibland höll mun, väl medveten om vart det var på väg. Newton verkade förövrigt skicklig i detta, herregud hur kan man ens ägna sig åt hypnos?

Jag tänker inte ta en diskussion om trovärdigheten eller något sådan om det här ämnet. För mig har det alltid känts självklart och för andra kan det vara både främmande, läskigt och nonsens. Men boken kräver inget mer än nyfikenhet och så får man själv välja vart man står. Personerna i boken representerar i varje fall många utgångspunkter i detta även om inte det är fokuset, utan vad det berättar om i deras möten där borta, oavsett deras mänskliga uppfattningar. Boken består ju av fallstudier och ett resultat av många års arbete.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag älskar innehållet i den här boken och den övergripande känslan som jag tar med mig är en väldig respekt och kärlek till livet. Och det kan låta klyschigt men jag har aldrig förut känt det på den här nivån. Tänk så mycket det finns.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Jandy Nelson

Himlen börjar här av Jandy Nelson

En gång för länge sen när jag låg på gräsmattan i trädgården frågade Big vad jag höll på med. Jag sa att jag låg och tittade upp i himlen. Han sa: ”Det där har du fått om bakfoten, Lennie, himlen finns överallt, den börjar vid dina fötter.”

Titel: Himlen börjar här
Författare: Jandy Nelson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 265
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Sky is Everywhere
Översättare: Ulla M Danielsson
Förlag: Gilla Böcker
ISBN: 978-91-86634-02-5
Utgivningsår: 2010
Format: Danskt band

Första meningen: Mormor är orolig för mig.

Handling: Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.

Min kommentar: Efter den himlastormande läsupplevelsen med Jag ger dig solen av samma författare tog jag med gott mod upp även denna bok.

Till en början rynkade jag lite på näsan åt att det flikar in små likheter med den andra boken av henne som jag läste. Men det var mest små detaljer.

Det som jag främst känner med Himlen börjar här är att den är jämnare i sin hänförelse. Det är inte riktigt lika knasigt, om jag får säga det så, samtidigt som det inte heller når upp i samma höjder. Det kan ha att göra med att jag inte klickar med dessa tonårsförälskelser och fasoner. Nej det var inte vad jag mest önskade, men jag kunde ändå njuta av läsningen. Det var trots allt härligt att följa Lennie, trots detta, och trots att jag ändå är lite emot henne. Eller det är ju Toby som jag inte förstår mig på. Kanske var de flesta karaktärerna på min motsatta sida, förutom mormorn då.

Men vad var det som höll gnistan uppe? Det är följsamt och härligt annorlunda, men ändå igenkännbara komponenter, enkelt med små inslag som stärker. Det är framförallt språket som jag uppskattar. Och syskonens relation.

Så jag gillar ändå den här boken av Jandy Nelson, det gör jag. Men den är tydligt distanserad mot den tidigare jag läste, både upplevelsemässigt och ämnesmässigt. Helt enkelt en bok som kan ge någon annan mer glädje.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Jonas Moström

Dödens pendel av Jonas Moström

Titel: Dödens pendel
Författare: Jonas Moström
Serie: Axberg och Jensen #1
Genre: Deckare
Antal sidor: 333
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 978-91-85625-61-1
Utgivningsår: 2009 (2004)
Format: Pocket

Första meningen: De sista tio andetagen i Gerd Ekstedts liv var rofyllda.

Handling: När Gerd Ekstedt avlider i sömnen av hjärtstillestånd är hennes son den ende som anar oråd. En försvunnen klocka gör honom övertygad om att någon varit inne i hennes sovrum på natten. Kommissarie Johan Axberg, som har fullt upp med semesterplaneringen och en narkotikahärva, avvisar dock misstankarna som ett förvirrat uttryck för sorg.
   Samtidigt får Erik Jensen, läkare på Sundsvalls sjukhus, in en ung kvinna med hjärtstillestånd på akutmottagningen. Att en ung frisk människa plötsligt drabbas av hjärtstillestånd verkar märkligt och han får inte händelsen ur tankarna. När sedan en nittonårig flicka hittas död i sin säng kort därefter, inser även Johan Axberg att något är allvarligt fel. En märklig detalj fångar hans uppmärksamhet: flickans klocka är försvunnen.
   Går en seriemördare lös i staden?

Min kommentar: Som den Sundsvallstjej jag är har det hos mig vuxit fram en nyfikenhet kring den här serien om Axberg och Jensen. Det tillför en hel del när miljöerna är bekanta och nära. Samtidigt är det inte min allra närmsta genre, men ibland är det uppfriskande med något nytt. Eller snarare tvärtom…

Men det är inte så mycket hemskt i den här boken så det passar mig bra (kanske blir det värre framöver, men lite tål jag allt). Det är lite detektivarbete och så huvudpersonerna Johan Axberg och Erik Jensen. Och dom kom jag att tycka om.

Jag kom väldigt fort in i handlingen och kände snabbt spänning. Språket är varierande och koncist. Jag gillar det och tycker att det känns utvecklande, just för att Moström skriver smart och använder då och då ord som jag inte är bekant med. Men kanske har det att göra med att jag sällan befinner mig bland dessa meningar. Måste också tillägga att det också kändes väldigt naturligt.

Kanske fann jag att det mot slutet avtog en aning, min entusiasm, men det kan såklart ha många anledningar.

Men kort och gott är jag glad att jag äntligen läst den här boken och jag är nöjd! Det var alldeles lagomt spännande och bra skrivet. Nu ser fram emot att fortsätta följa Axberg och Jensen när de löser mordgåtor bland mina kvarter…

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Helena von Zweigbergk

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.
Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Barbara & Stephanie Keating, Bokrecensioner, Författare

Till min dotter i Frankrike… av Barbara & Stephanie Keating

Titel: Till min dotter i Frankrike…
Författare: Barbara & Stephanie Keating
Serie: –
Genre: Roman, historisk roman
Antal sidor: 408
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To My Daughter in France
Översättare: Erik Janson
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-20146-7
Utgivningsår: 2003 (2002)
Format: Inbundet

Första meningen: Kära Solange de Valnay
Vi har aldrig träffats och jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig dig, men jag känner att jag bör kontakta dig personligen.

Handling: ”Till min dotter i Frankrike, Solange de Valnay, testamenterar jag återstoden av min egendom…”

Raderna  den irländske professorn Richard Kirwans testamente kommer som en total överraskning för hans sörjande fru och barn och den smärtsamma hemligheten hotar snart att splittra familjen för alltid.
   På vingården i Provence känner även Solange det som om hennes tillvaro rasar samman. Hon älskar den man hon i hela sitt liv betraktat som sin far och som nu, när han nyligen blivit änkeman, är så beroende av henne.

Bit för bit tvingas Richard Kirwans efterlevande nysta upp sin gemensamma historia som tar sin början i Paris under nazisternas ockupation. En historia om hjältemod och uppoffringar för kärleken och för motståndskampen mot den tyska ockupationsmakten, en historia vars konsekvenser ekar i nutiden.

Mina tankar: I somras läste jag boken ”Igår, idag, imorgon” av samma författarpar och den gillade jag väldigt mycket. Jag var imponerad över hur mitt intresse kunde bibehållas så jämt genom hela tegelstenen till bok på över sexhundra sidor. Vid den här andra boken är jag inte fullt lika imponerad, det blev ett ganska så stort magplask faktiskt.

Det började intressant med den franska landsbygden med de vackra vingårdarna som beskrevs så romantiskt och så den mörka familjehemligheten som knackar på. Men sedan kom små upprepningar som jag blev allt mer irriterad på, nämligen att allt tycktes passa alltför väl ihop. Som ett felfritt pussel. Jag kunde blunda och ändå placerades bitarna på rätt plats. Det blev så väntat och tråkigt att jag tappade lusten.

Men jag kämpade vidare och det blev lite mer spännande när jag väl kom till den intressanta historiska tillbakablicken. Det har blivit rätt många böcker om andra världskriget och så blev det även här, tur att de alla har fångat upp det hemska på olika sätt. Jag kan inte säga att jag blev jätteberörd, kanske mest för att jag tappade intresset innan. Jag tycker inte heller att språket lyfte det hela, det var också tråkigt. Men den historiska handlingen på 40-talet var helt klart det bästa från boken och visade mycket på hur osäkert det kan vara under krig.

Mitt betyg:

 
Alice Sebold, Bokrecensioner, Författare

Flickan från ovan av Alice Sebold

”Enkelt uttryckt måste du släppa taget om jorden.
Det föreföll mig omöjligt.”

Titel: Flickan från ovan
Författare: Alice Sebold
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 306
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Lovely Bones
Översättare: Lisbet Holst
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7001-149-4
Utgivningsår: 2004 (2002)
Format: Pocket

Första meningen: Jag heter Salmon.

Handling: Susie Salmon är fjorton år gammal då hon blir våldtagen och mördad på väg hem från skolan. Hennes granne lurar henne till sitt gömställe under marken, ett dödens rum. Hon är hans senaste offer.
   Från sin utsiktsplats i himlen följer hon med medkänsla och växande insikt livet på jorden. Hon kämpar med att acceptera sin död, samtidigt som hon fortfarande klänger sig fast vid de levandes värld. Under många år följer hon mördarens förehavanden och polisens arbete, liksom sin familjs sorgearbete och vindlande öde. Tills den dag hennes önskningar ser ut att gå i uppfyllelse. Alice Sebold genomför en häpnadsväckande förvandlingsnummer när hon av mörka beståndsdelar bygger denna hoppfulla berättelse.

Mitt omdöme: Den här boken har ett ämne som gör en upprörd, det är obehagligt, otänkbart och så oönskat. Jag mådde lite illa i början. Men trots att det är ett fruktansvärt ämne, att en flicka våldtas och mördas, är det hoppet och försoningens känsla som jag känner när jag läser boken. Annars hade jag nog inte klarat det.

Den speciella vinklingen är utan tvekan det som gör boken intressant och läsvärd. För det är något vi aldrig kan veta, vad som händer efter döden, och när Alice Sebold ger en fingervisning om hur det skulle kunna se ut är det lockande att ta del av. Den versionen var både fin och tragisk. Och så gott det går realistiskt.

Det är också en bok som jag sträckläste, jag ville bara följa med och se vad som skulle hända och hur alla skulle må. Jag kan väl tycka att det inte var jättespännande ingredienser, eller vinkling på jordelivet, utan det är Susies tankevärld som är det som jag dras till. Det fanns även en spänning med som jag uppskattade, kanske inte saken i sig, utan känslan.

Flickan från ovan är en intressant och vacker berättelse om sådant som är svårt och tungt.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Ulrika Jonsson

Bara vara Martha av Ulrika Jonsson

Titel: Bara vara Martha
Författare: Ulrika Jonsson
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 323
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Importance of Being Myrtle
Översättare: Lisbet Holst
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13738-4
Utgivningsår: 2012 (2011)
Format: Inbunden

Första meningen: Det var den efterhängsna fukten i kylan och dess sätt att envisas med att tränga ända in i märgen så många månader om året som han egentligen hade svårt för, och den här torsdagen utgjorde inget undantag.

Handling: När Marthas make Austin plötsligt dör en morgon på en buss är det som om hennes eget liv också stannar upp. Men egentligen har hon stått stilla i fyrtio år, instängd i ett känslokallt äktenskap. Det konstiga är att fastän hindret är borta känner sig Martha fortfarande fångad.
   Hennes döttrar är en gåta och vännerna har Austin skrämt bort. Nu famlar sig Martha fram, ensam och osäker, när Gianni dyker upp, den vänlie mannen som råkade sitta bredvid Austin på bussen när han dog. Och den nyfikna grannen Dorothy vägrar lämna henne ifred. Dessa två hjälpe Martha att hitta sin plats i tillvaron och att börja njuta av livet.
   Men för att gå vidare måste hon göra upp med sitt förflutna. Sanningen ska fram, även om den får förödande konsekvenser för Martha och hennes döttrar.
   En livsbejakande och känsloladdad roman om familjerelationer, försoning och att få en andra chans i livet.

Mitt omdöme: Det är så himla synd men den här boken gick inte hem hos mig. Omslaget är bland det finaste jag har sett så jag var såklart nyfiken. Det är klart att vid några tillfällen var den väldigt bra, men oftast och som helhet tyckte jag att den var ganska tunn och tråkig.

Det är ändå inget större fel om jag säger så men jag tyckte den var för rak och förutsägbar och lite orealistiskt ibland i dialogerna. Jag kom inte heller så nära karaktärerna, inte så som jag vill.

Jag tror att jag kom in ganska fel från början. Först tänkte jag inte att hon skulle vara så gammal, men jag vet inte hur jag tänkte här när det faktiskt står i handlingen att de varit gifta i fyrtio år, haha… Sedan var det svårt att komma in i boken när det skildrades utifrån så många perspektiv i början. Boken fick en ny handling. Jag tyckte inte ens om Martha, jättekonstigt blev det.

Mitt betyg
:

HÄR finns en smakbit.

Bokrecensioner, Författare, Kajsa Ingemarsson

Någonstans inom oss – Kajsa Ingemarsson

Titel: Någonstans inom oss
Författare: Kajsa Ingemarsson
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 374
Första meningen: Det var ont om parkeringsplatser så här sent på kvällen.

Handling: ”En sen höstkväll står en kvinna ensam på en klippa i Stockholm. Bakom sig har hon äktenskap, framgång och pengar, framför sig ett stup högt nog att krossa den som faller. Rebecka har bestämt sig, och i samma stund som hon släpper taget skulle historien kunna vara slut. Istället är det först då den börjar, och någonstans mellan himmel och jord tvingas hon möta det hon gjort allt för att undvika.” 

Mitt omdömeDet här är en bok som väcker tankar och funderingar på döden och livet. Om att möta rädslan i vitögat, men också att släppa taget om det dyrbara. Den är sorglig och djup, hoppfull och vacker. Jag både grät och skrattade när jag läste den.

Handlingen är speciell, jag har aldrig läst något tidigare utifrån det här perspektivet, och det gör det väldigt intressant. Det är spännande att följa Rebecka. Att se henne handskas med situationen. Ibland blir jag arg på henne när hon inte förstår. Men samtidigt tänker jag mig in i hur jag själv skulle reagera i en sådan situation. Om det ens är möjligt? Det är skrämmande. Å andra sidan, hur långt är vi beredd att gå när hela vårt väsen är bergssäker på sin sak? Det krävs mod för att rubba det.

Samtidigt som boken behandlar lite djupa frågor, så är den också lättillgänglig och underhållande. Tänkvärd. Läsvärd.

Mitt betyg: