Lustfylld och läsvänlig kunskap

Jag trillade över en tjänst på mitt biblioteks hemsida, bokakuten, och kunde inte låta bli att testa. Inte för att det råder akut brist på boktips för min del, det som lockade var att jag via formuläret kunde fylla i favoritböcker liksom genre, och på så sätt få väldigt specifika boktips för just mig. Tänk så spännande. Inga höga krav på de böckerna..? Dessa böcker fick jag tips om att läsa, och såklart lånade jag allihopa:

Nu till min poäng med det här inlägget. Jag nämnde kort att jag främst ville ha tips på moderna fack och populärvetenskapliga böcker. Men det är en svår balansgång i dessa genrer – hur innehållet kan framställas till läsarens fördel. Här är det svåra vem läsaren är, förstås. Jag är en kräsen sådan. För när jag läser på fritiden vill jag läsa lustfyllt och berättarförmågan måste vara god. Å ena sidan förstår jag de rent fackmässiga böckerna, där det bara rabblas upp. Hyfsat tråkigt, men som exempelvis kurslitteratur är det bara att tugga och svälja. Intresset för ämnet får väga upp. Men för mig nu då, som läser för underhållning och för att det är roligt att lära mig något. Jag vill att det ska vara lättillgängligt på det sätt att det nästintill är roligt. Att jag kan relatera, vill läsa vidare, blir förvånad osv. Exempel på bra böcker tycker jag är Min europeiska familj, Born to run, Ester Blenda Nordström.

Pojke slukar universum och Anteckningar från en orolig planet är främst romaner, eller åtminstone den förstnämnda, den andra är mer en personlig reflektion i ett brett ämne. Det är de andra böckerna som jag har en tanke om – Det kulturella djuret och Sånt vi bara gör.

Vilken tror ni jag fastnade för och läste vidare i. och vem jag gav upp om efter ett tag?

Den bok som jag fick störst behållning av och som jag gav en chans var det som var skriven på ett sätt som fick mig på sin sida, engagerad – Sånt vi bara gör. Nu förstår jag också att bara titeln låter så mycket trevligare, eller vad säger ni? Hur böckerna inleds säger allt om hur charmerande de är att ägna sin uppmärksamhet åt.

Det kulturella djuret – vi är alla rasister
Sånt vi bara gör – vi människor är fantastiska

Det är så uppenbart att jag undrar hur mycket man vägt in att faktiskt göra det lustfyllt för läsaren. Den förstnämnda gav jag som sagt upp, den andra ägnar jag gärna mer tid åt…

Vidare recension om dessa böcker kommer naturligtvis framöver.

Trettio dagar

Det har varit en explosion av recensioner på bloggen den senaste tiden, och det har sin förklaring i att jag tog en prova-på-period med Bookbeat. Hela 30 dagar. När sådant sker kan jag inte göra annat än att maxa, så jag tror att jag tog del av omkring 40 olika historier. Jag är väldigt nöjd. Både över den mängden, men också med tjänsten – är väldigt sugen på att göra om det, får se vad som händer framöver. Men just nu är en paus behövligt.

Det som är så bra med en intensiv period av berättelser är att det kickar igång lusten till fler. Så nu läser jag så smått igen, i fysiska böcker. Plus att skrivlusten har kommit. Jag har dock haft problemet tidigare att jag har tappat den här fallenheten för att drömma mig bort, kickas igång och fånga in i bra historier, men nu har något väckts i mig. Något som jag faktiskt blir pirrig över, så den ska jag pröva mig fram med.

Läget just nu

Hej! Jag vill bara kika in och säga att jag inte har glömt bort bloggandet, nejdå, och jag vill som vanligt inte heller komma med ursäkter, men en liten uppdatering om vad som händer just nu kan nog vara till sin rätt.

Läsningen står helt stilla. Ett tag kunde jag läsa massor under alla timmar som jag ammade, men det går inte längre. Och då finns det helt enkelt ingen annan tid till det. Men snart kommer det nog en lösning till det ”problemet”, nämligen nya glasögon till mig. Det ska nog underlätta. De som jag nu dras med är så gamla och repiga, det är sjukt jobbigt att knappt veta vad som är bäst – med eller utan. Ett gott tecken på att det sannerligen är dags för nya.

Jag är också fortfarande bortrest. Det blev en lång vistelse den här gången ”hemma”, norröver. Jag åkte upp vid jul och blir kvar till helgen då vi ska ha dop för mitt lilla hjärtegryn. Det kommer bli fantastiskt att få möjlighet att ha det här uppe, på min hemmaplan. Då blir hon fyra månader, stortjejen.

Så om någon vecka är jag tillbaka hemma igen, och då lär jag komma in i ordinarie rutiner och kunna rå om mig själv mer, ägna mig en smula mer åt mina sysslor och projekt. Även om det inte hinns med så mycket nu med bebis, men ändå. Om det är något man lär sig med livsförändringen så är det att vara effektiv. Angående skrivandet är jag i startfasen av ett projekt som jag har skrivit lite på, sammanfattat en del men just nu ska jag utveckla det med synopsis/snöflingemetoden, jag behöver få in mer material. Den läsning som nu blir av är i och för sig testläsning av manus, jag blir så imponerad och inspirerad av att ta del av andras arbeten och visioner på det sättet.

Så det var väl det, på återseende 🙂 Annars är det väl fantastiskt att ljuset är tillbaka! Och all snö!

Bokåret 2018

År tvåtusen arton var ganska speciell, främst för att jag bakade en bebis precis hela året och de sista par månaderna befann jag mig i en liten bebisbubbla. Men läsningen har förstås hängt med, om än gick det i perioder hur mycket det blev läst. I slutet på vintern och vid vårkanten läste jag knappt någonting alls. Jag minns att jag började smått med ljudböcker sedan och mot sommaren och framförallt slutet så fick läsningen fart igen. Då tror jag att jag läste i vanlig takt. En hel del alltså. Ändå tror jag att jag är så med läsningen, periodvis, ibland är det det enda som gäller och ibland vilar jag från det. Men jag gillar det. När det är en intensiv läsperiod är jag så inspirerad från det men förstås kräver toppar lite dalar och återhämtning sedan. Men nog om det.

Jag har tagit en titt på min lista över alla böcker som jag läste under 2018 och tänkte minnas tillbaka.

Eftersom jag också under det här året verkligen anammade att jag minsann inte ska traggla med böcker som jag känner att jag inte får ut något av, så har det under året också blivit så att jag avbrutit en hel del böcker. Ändå blev det också många som jag trots min nya löfte läste klart men som blev en besvikelse. Jag vill fortsätta med det här, att lägga ifrån mig böcker som jag inte klickar med, oavsett hur långt jag läst i dem. Exempel på böcker som inte gick hem hos mig när jag läste dem är Som stjärnor i natten av Jennifer Niven, En fransk curry av Richard C. Morais, Mayas dagbok av Isabel Allende, Skönhet ur askan av Cecilia Samartin och Hon, han och hjärnan av Markus Heilig. Och vad hände med Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafón? Serien är superbra men den här boken blev för trasslig för mig så den är på pausa just nu.

Men nu ska vi inte vara sådana. Jag ramlade även över några överraskningar som jag är glad att jag läste och fick uppleva: Teodlarens hustru av Dinah Jefferies, På andra sidan glädjen av Seré Rpince Halverson och Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman.

Några böcker som jag är glad att jag provade (men som kanske inte var något för mig) var Häxan av Camilla Läckberg, Artemis av Andy Weir och Mitt hjärta går på av Christoffer Holst.

Det var också kul att avsluta Vargbröder-serien med Vålnadernas berg av Michelle Paver. Även serien om Rosengädda avslutade jag, den är så bra (!), plus serien om Maj av Kristina Sandberg, gillar dem också. Det var också ”kul” att jag provade Främlingen av Diana Gabaldon – väldigt bra, om än lång, ändå finns nu hela serien hemma i hyllan och väntar…

Tillsist har vi favoriterna. De här 10 böckerna tyckte jag mest om att läsa från året, och de förtjänar att märkas ut lite extra i en lista 🙂

  • Jag, En av David Levithan
  • Stora små lögner av Liane Moriarty
  • De sju systrarna av Lucinda Riley (plus de andra)
  • Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
  • Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert
  • En väktares bekännelser av Elin Säfström
  • Binas historia av Maja Lunde
  • Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
  • En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
  • Skuggan av ett år av Hannah Richell

Nu ser jag fram emot vad 2019 års läsning har att erbjuda!

Att avsluta påbörjade böcker

Bildkälla

Jag har blivit bättre på att lägga ifrån mig böcker som jag inte klickar med. Jag säger bättre, för jag tycker det är något eftersträvansvärt. Och det anser jag verkligen nu när jag har en bebis. Min tid och ork är begränsad så jag vill prioritera det som verkligen ger mig något. Jag läser fortfarande en hel del. Men nu vill jag också att skrivandet ska få mer plats. Och jag kan inte ge en bok utrymme om den ändå inte ger mig något.

Det kan vara svårt förstås, ibland. Men nu har jag kommit en bit tror jag. Nyligen la jag ifrån mig en bok som jag hade läst över hundra sidor på, för att jag inte kände någon spänning, något som grep tag i mig. Det var bra läsning, för jag har också gillat författarens tidigare böcker, väldigt mycket till och med. Och sagt att jag ”ska” läsa den. Plus att jag hade köpt hem och ägde boken – visserligen från second hand. Men ändå. Det var många faktorer som skulle ha fått mig att bestämt vilja läsa ut boken. Men jag har ändrat mig där. Är det fel tillfälle så är det, eller så var just den boken inget för mig, och det är inte hela världen precis.

Det här skulle underlätta lite om man i stället lånar böcker. Är boken köpt så blir motståndet lite svårare förstås eftersom det lagts ner lite kraft och en liten slant på den (jag köper bara begagnat). Men då är det bra att jag också har blivit bättre på att inte skaffa hem så mycket böcker längre. Det sker fortfarande, men betydligt mer sällan och mer kontrollerat. Men visst faller jag för frestelsen ibland.

Är ni sådär beslutsam med att avsluta böcker som ni har börjat läsa? Har det förändrats?

Ett nytt kapitel

Hej!

Hoppas ni har det bra i värmen 🙂 Det var inte särskilt långt mellan den sibiriska iskylan och den här afrikanska hettan, märkligt ju, men det är fantastiskt skönt!

Jag har varit himla dålig på att blogga den här terminen, eller under hela året skulle jag säga. Det grundar sig säkert i flera saker, jag har försökt ibland men vet inte vad det är, det är som att jag har glömt bort hur man gör när man tänker typ 😉 sådär bokmässigt när jag skriver recensioner, det står still, men herregud, det måste jag återta! Vilket jag tror att jag kommer göra eftersom.

Så kanske blir det bättre när saker och ting börjar klarna. Ovisshet och oro gör det svårt att fokusera på annat, men nu är det till och med jag själv som får berätta för sambon att det faktiskt är en bebis i magen 🙂 Det är ju typ det största beviset när det sparkas för fullt, högst levande. Jag har varit så nojig stundtals och inte förstått varför man ska behöva vänta på RUL för att få svart på vitt att det är på riktigt. Men det var sant och i oktober blir vi en person rikare, det är nog fortfarande svårt att ta in! Men helt fantastiskt! Är så tacksam!

Känner mig redo att försöka komma ikapp med mina recensioner och ska göra mitt bästa för att de var och en ska innehålla åtminstone en värdefull poäng från mitt håll. Annars är det mest åt bra och mindre bra hållet. Men det ordnar sig. För jag har märkt att jag inte ens längre har någon aning alls om vad jag själv vill skriva, med mina författardrömmar, och då blir jag rädd, så vill jag inte ha det. Så nu får jag anstränga mig för att ta mig tillbaka in i böckernas värld, har saknat det.

Tankar inför bokåret 2018

Jag är lite blank inför att skriva om det här, hur jag tänker att bokåret kommer att bli det här året eller förväntningarna på det. För jag har inte så många. Det blir inga utmaningar. Jag förbjuder mig själv att spika in något vad gäller böcker och läsning.

Kanske är det en liten första förälskelse som har lagt sig. Jag tror som sagt också att det blev lite annat när situationen runtomkring mig förändrades en del. Men det gör inget. Det har också sin gång. Nu känner jag i varje fall att det är helt okej för mig om jag inte skriver på låt säga en vecka, om böcker, innan var det otänkbart och nu låter det ju till och med knepigt att jag inte bara kunde släppa det lite. Men åh, samtidigt blir jag också, att det är ju inte hela världen. Klart att jag vill läsa och så men nu har jag börjat göra plats för annat.

Det var superkul att kickstarta kan man säga med bokbloggandet. Jag är ju så, i lejonets tecken där elden lätt flammar upp och entusiasten är enorm, men så slocknar det. Det låter ju lite som ett avsked det här men så är det inte.

För jag ”vet” till exempel att jag under 2018 kommer att vara ett år för kreativitet och skapande. Och då kan jag ju inte slå mig ner med en bok… nejdå, inte så. Samtidigt vet jag också att läsningen är lite av ett flyktbeteende för det andra som jag drömmer om. Till exempel är det så mycket enklare att läsa en färdig bok än att slita med sina begränsningar men ändå oemotståndliga längtan efter att själv få skapa en berättelse. Känns som att jag babblat om sånt här några gånger den senaste tiden och jag blir trött på mig själv. Jag har ju som mål det här året att skriva av mig tankar för hand varenda dag. Det kan behövas. Splittrad är vad jag är. Vet knappt ut eller in och behöver hitta, inte tillbaka, men något.

Så, åter till min kärlek till böcker. Det finns ju så mycket spännande som jag vill läsa och prova, ska se till att bara fokusera på att attrahera fina läsupplevelser nu, de tillfällen då jag läser.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är så tacksam över de böcker som jag fått läsa, inte bara det här året, och både för mitt eget nöje men också utifrån recensionsexemplar, det känns märkligt förunnat att få de möjligheterna tycker jag. Tusen tack för det. Och för så mycket annat. För den fina stämningen och kamratskapen som böcker bringar mellan andra bloggare, och nu när jag även hänger en del på instagram. Så fint att finna likasinnade.

2018 blir ett bokbloggsår då jag… hm, tar sidorna som det kommer kanske. Det blir ett bra bokår, det 🙂

10 bästa böckerna 2017

Gott nytt bokår bokvänner! 🙂 Åh jag känner mig så hemsk när jag blivit sämre på att kika in oftare på era bloggar och kommentera den senaste tiden, det måste, vill, jag verkligen bättra mig på!

Visst känns det alltid så ovant så här på årets första dag? Innan jag blickar framåt mot det här året i bokväg vill jag bara se över vilka tio böcker som jag tyckte mest om att läsa under 2017.

Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg
I det förflutna av Kate Morton
Mitt liv och jag av Cecelia Ahern
Världen utan dig av Jill Santopolo
Det växte ett träd i Brooklyn av Bett Smith

 

För att kunna leva av Yeonmi Park
Lugn av naturen av Mats & Åsa Ottosson
Självhushållning på Djupadal av Marie & Gustav Mandelmann
Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten
Naturkraft av Miranda Kvist

Det finns så klart fler böcker som jag tyckte om att läsa det här året men som inte kom med.

Hälften av dessa är faktiskt mer åt fackbokshållet, det blev något med romanerna det här året, många besvikelser och jag vet inte om det var det som gjort att jag kommit av mig lite med det här sedan jag flyttade i början på sommaren. Men jag ska inte fundera över det så mycket, i morgon kommer ett inlägg upp om mina tankar inför bokåret 2018 precis så som jag gjorde inför det här året.

De här böckerna var i varje fall riktiga pärlor för min del 🙂 Vilka böcker tyckte du var bäst från 2017?

Bloggen fyller 2 år!

Woho, grattis bloggen! Tänk att ännu ett år har gått och det känns än mer knasigt när jag nu kan säga att jag är inne på mitt 3:e år som bokbloggare. Det är fantastiskt och jag tycker nog att det är först nu som det börjar bli kul på riktigt, nu när ett litet uns av självförtroende och erfarenhet har växt fram.

Så jag vill tacka att den här bloggen aldrig tycks lämna mig. Tack till er som läser vad jag har att skriva och kommenterar, tack till förlag och författare som skickat rec.ex till mig och hela den här fantastiska bokbloggsvärlden som ger mig inspiration och glädje och en aldrig sinande läshög 🙂 Det är underbart roligt att få ägna sig åt det här och samtidigt möta likasinnade.

Är det någon där… Bokbloggare? Läsare?

Jag var några dagar sen med att upptäcka den debatt som pågår om bokbloggandets eventuella död. Det var på Barnboksbloggen som jag fick nys om detta, men Sincerely Johanna är det som drog igång det hela. Kika gärna in där, det var väldigt intressant att läsa alla tankar och erfarenheter!

Det jag vill säga med det här inlägget, framförallt att bara göra något litet aktivt i den här frågan, är att föra fram en liten tanke (av alla bra som ni andra redan gjort).

Jag tänker på det här med kommenterandet på bokbloggar. Jag vill att det ska bli fler igen.

Å andra sidan känner jag inte ett superstort behov av att få en massa kommentarer, eller se dem bland andra. Men indirekt talar antalet kommentarer om att inlägget blivit läst. Jag tror det blir en omedveten liten ond spiral, så nu när det är tyst bland bokbloggarna så tror folk att de är på nedgång vilket i sin tur gör att de minskar ännu mer… Samtidigt går jag tillbaka till att det inte ska behövas synas kommentarer för att det ska leva. Jag kan avsky uttrycket ”syns man inte så finns man inte”, men så fungerar världen.

Många kan ibland känna att det inte hinns med att kommentera. Och att göra det ”vettigt”… så då blir det inget alls. Fast man ändå läser. Så jag undrar om vi inte bara kan släppa det och lite kort bara visa att vi finns här. Det behöver inte ta så mycket tid eller energi och så ger det väldigt mycket. Med en förståelse och tacksamhet för att den korta, hastiga kommentaren ändå kom fram. Alltså inte mer än ”bra”, ”intressant”, ”håller med”, ”nyfiken” osv. Jag kan lova att det duger väldans gott och gläder bloggaren och sådär indirekt visar inför andra att bloggen och alla andra bokbloggar är högst levande. Och så kanske vi kan vända upp den där spiralen.

Förtydligande: Jag menar förstås så gott man kan. Annat i livet kommer ju emellan och man kan omöjligt göra avtryck överallt alltid. Jag menar också att en utebliven kommentar från någon inte är lika med att den inte läst/uppskattat inlägget (som vi har det nuförtiden) eller att andra kommentarer är mer/mindre värd än vissa.
(Och att jag sedan läser hos Enligt O att det är på Facebook samtalen förs och Johannas Deckarhörna som säger att Instagram är så smidigt… jag är för omodern, men inte ska bloggarna drabbas för det!)