Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 7-10 juli

Frågan som Annika ställer den här gången låter såhär: Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

Jag vet inte om jag kan få fram något ordentligt svar. För att hjälpa mig själv lite tog jag fram synonymer på ordet intressant: fängslande / engagerande / spännande / underhållande / medryckande / märklig / fascinerande / tänkvärd.

Ja det är väl alla böcker som jag gillar mycket. En bra bok helt enkelt. Och det kan variera så himla mycket från gång till gång och bok till bok.

På något sätt måste den tala till mig. Att jag sugs med in berättelsen. Jag har lärt känna mig själv som läsare lite mer med tiden och märkt att jag ofta gillar när språket är ganska lättsamt, att det är flyt, jag gillar små inslag av vardagsmagi eller åtminstone en smula romantik. Det är nog ett fint budskap jag vill åt. Samtidigt kan jag också gilla mer tragiska böcker. Hur ska jag kunna definiera!?

Det finns också vissa intresseämnen som per automatik fortare får mig över på dess sida.

Mycket beror också på hur författaren bygger upp det hela. Jag läste nyligen en bok där huvudpersonen var ganska jobbig, men det berättades så bra och jag fick en känsla av att jag gillade det ändå, det var underhållande, jag var fast, de andra gilla-inslagen fanns osv. Men tvärtom skulle nog inte gå. Nej det gör det inte. Poängen är väl många gånger att personerna genomgår en resa.

Vågar jag mig på att säga att språket är det som krävs för att jag ska tycka det är intressant?
Samt en smula tur.

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka: 2-5 juni

Nu när värmen kommer krypandes undrar Annika hur ser det ut hemma hos er, vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?

Det jag vet är att jag kommer läsa Rätt ur jorden av Bella Linde i sommar, inte bara läsa utan studera mycket noga, så att jag kan odla en massa nästa år vid vårt hus som vi nu flyttar in i 🙂 Men det är inte så värst skojigt bokmässigt.

Jag har haft tankar på att läsa om några favoritböcker i sommar. Ett tag tänkte jag att hela augusti som jag gillar så mycket ska ägnas åt det. Men jag är inte lika säker längre. Jag ska nog bara sprida ut det över hela sommaren och njuta av ”gamla” godingar på det sättet.

Annars har jag inte kommit så mycket längre med mina bokplaner i sommar (förutom att fixa ihop nya hyllor (och lite annat inflyttningspyssel)). Det finns ju en del böcker ändå som väntar och flyttas runt i min tbr-hög, ingen idé att nämna någon specifik känner jag.

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 26-29 maj

Annika vill att vi avslutar följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag…

Jag har funderat men ännu inte kommit på något speciellt svar… Jag kan liksom inte komma på några specifika favoritkaraktärer och än mindre en måltid eller något annat runtomkring just nu (speciellt inte efter att nyligen landat efter allt kör kring min mammas 50 års kalas hehe).

Men de som jag kom att tänka på var Nell och Eva i boken In i skogen av Jean Hegland. En ofta nämnd bok här på bloggen så ni kan nog inte undgå att jag gillar den. Men de om några behöver ett ordentligt mål mat! Så jag skulle i så fall köra ut ett ordentligt lass från det som blev över här till dem, självklart, dom stackarna!

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 19-22 maj

En enkel fråga från Annika den här gången: Vad läser du just nu?

Jag tar mig sakta men säkert igenom Andarnas berg av Gao Xingjian. Någon slags antropologisk/filosofisk upptäcktsresa i Kina. Samtidigt läser jag En egen plats av Robert Goolrick, lite mer lättläst och visst är den bättre än jag trodde eftersom den ändå har väntat länge i hyllan. Men jag läser nog ut den ikväll, så imorgon åtminstone börjar jag på alvernas liv av Muriel Barbery. Den verkar intressant!

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 12-15 maj

Så här ser Annikas fråga ut denna gång: Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Eftersom det var ganska nyligt som jag läste Walden av Thoreau och gillade den så är det den första som jag kommer att tänka på. Jag tyckte det kändes som något alldeles extra att läsa sådana ”gamla ord” som jag 150 år senare kunde känna igen mig i. Thoreaus fina beskrivningar och iakttagelser av skogslivet vid Walden var också underbart att läsa.

Sedan blir jag fundersam. Jag är inte så medveten och uppmärksam på avlidna författare, men känner verkligen att jag vill läsa lite sådana verk också, så om jag får några tips genom denna jerka blir jag glad.

Men den jag kommer att tänkta på är C. S. Lewis som skrev Berättelsen om Narnia. Den gillar jag verkligen! En helt fantastisk värld. För det mesta hör jag meningarna inom mig och känner en alldeles speciell känsla eftersom jag har lyssnat på flera av böckerna. En vacker dag vill jag läsa dem också.

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 5-8 maj

Jag hade tänkt svara på jerkan mycket tidigare, men sedan fick jag så bråttom att sticka ut och samla på mig allt som slår ut nu i en rasande takt i skogarna. Det är jag och humlorna 😉 Men nu ska jag svara på den roliga frågan som Annika ställer: Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

Jag får ta det allra senaste som ligger närmast till hands. Det är en rolig och glädjefylld scen från boken I det förflutna av Kate Morton. Så kortfattat jag bara kan, men bäst blir det förstås att läsa från boken.

Huvudpersonen Edie älskar böcker och framförallt en viss bok. När hennes pappa är sängliggande så börjar de prata om den och av hans ointresse för böcker överhuvudtaget är Edie extra försiktig med vad hon svarar så att inte deras samtal skräms iväg. Hon säger bland annat att boken handlar om en mörk och dyster hemlighet som lurar bakom fasaden i slottet. Pappan får faktiskt fram ett leende, mörk och dyster frågar han. Jodå, säger Edie och poängterar extra noga att det är en kolossalt spännande bok varpå pappan frågar vad den går ut på. Hemligheten, vad handlar den om? Nej men det kan Edie förstås inte avslöja bara sådär, men han får gärna läsa den om han vill. En lång tystnad följer då de både försöker övervinna den andres tålamod. Tillslut erbjuder sig Edie att läsa boken för honom. Efterhand förstod hennes pappa inte hur en påhittad historia kunde intressera honom så mycket, den måste bygga på en verklig händelse! Nejdå försäkrar hon, författaren har hittat på allt själv. Men den är så levande!

Lika inlevelsefullt för mig som ler stort åt det charmiga och njuter av allt det andra i boken för den delen också! Den är så levande! 🙂

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 14-17 april

Frågan som Annika ställer den här gången ser ut så här: Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc

Ja! All you need is less… Jag är ganska så inne på den filosofin just nu. Först och främst har jag städat ut mitt hem och gjort mig av med en fasligt massa saker, inklusive böcker och hyllorna. För att jag blir lugnare av det, kan fokusera bättre och har något tydligare att förhålla mig till.

Sedan om Annikas exempel med boken är det också något som jag tänker nämna. Jag läste nyligen ut Fatimas hand av Ildefonso Falcones och den hade kunnat halverats känner jag. Och den var på hela 919 sidor. Alldeles för utdraget. Den var bra, men för lång.
Vad mer, bokligt? Låt mig inte lockas av alla spännande böcker som finns… jag behöver någon form av superkraft för att hinna med alla. Mindre böcker i världen alltså…
Glad påsk på er!
Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 17-20 mars

Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 10-13 mars

Den här gången utgick Annika från följande fråga, och kopplade sedan ihop den med ännu ett par frågor:

”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?” Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna.

Jag läser i stort sett bara på svenska, men sedan finns det böcker vars originalspråk är något annat. Kanske hälften är svenska, hälften från något annat språk, men jag vet inte alls egentligen. Oftast är det engelska som kan vara något annat originalspråk. Men jag tycker det blir extra spännande när det är något annat än svenska och engelska som är originalspråket.

Den senaste boken var originalspråket norska (Röta av Siri Pettersen), inte så långt ifrån svenska. Innan den var det engelska (Columbuskoden av Mike Evans). Lite tråkigt egentligen.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men jag har verkligen gillat böcker där originalspråket är på spanska. Det måste vara något med de spanska författarna, deras kultur och känsla. Riktigt bra. Jag tänker på Isabel Allende, Cecilia Samartin, Carlos Ruiz Zafón och även Carole Martinez. Alla har någon snarlik touch som jag älskar. Om du känner till några andra spanska (eller latinamerikanska) författare får du gärna tips mig! 🙂

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 24-27 februari

Frågan som Annika ställer ser ut så här:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?
Nog kan jag känna igen mig. Men inte för att jag går i bokhandlar och köper böcker, utan det gör jag på second hand. Och jag vill hävda att där är den här kraften betydligt starkare 😉 Om jag hittar en bok som jag vill ha måste jag nästan ta den, för den boken finns förmodligen bara där just då och om jag inte tar den missar jag mitt tillfälle. Annat är det i bokhandlar där det finns ett sortiment som ”alltid” finns där.
Visst har jag blivit något bättre på att hantera den här kraften, eller impulsen. dels för att jag nu har en hel del böcker redan. I början tror jag det nämligen att det bottnade i att jag ville bygga upp mitt bibliotek. Och nu har jag det ganska så okej.
Nu för tiden är jag mer restriktiv och faller bara för böcker som jag verkligen, verkligen tror mig att jag kommer att läsa och som jag tycker antingen är urfin eller superintressant eller har någon annan stark dragningskraft. Den här impulsen struntar jag nästan vad det bottnar i. Det är väl ägarbehovet som kommer fram, boksamlaren. Men böcker är ju inte bara en pryl tycker jag, utan så mycket mer.