Bokrecension – Skogen

Författare: Peter Wohlleben
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 213

Handling
För skogsvaktaren och författaren Peter Wohlleben är skogen både ett levebröd och en livsstil. I byn Hümmel i västra Tyskland har han byggt upp ett skogsbruk där skyddade reservat blandas med skonsamt utnyttjade partier. Samtidigt har han med sina böcker och guidade turer lyckats väcka entusiasm för skogen hos en allt bredare publik.

I Skogen – en bruksanvisning är han vår vägvisare och ögonöppnare på skogsutflykten. Han får oss att se allt fascinerande som sker i naturen, saker vi inte har kunskap om och därför lätt missar. Med smittande passion och upptäckarglädje bjuder han på mängder av spännande kunskap. Vi får lära känna granens hemlängtan och lärkträdens ovissa framtid. Vi lär oss hitta i skogen utan vare sig kompass eller GPS. Vi får veta hur vi på ett naturligt sätt skyddar oss mot mygg och fästingar, hur vi söker spår och betraktar djur, hittar svamp och tar skydd under åskovädret.

Med djup inlevelse och respekt för den värld han älskar tar Peter Wohlleben oss med på ett detektivarbete som gör skogsutflykten till en alldeles särskild och fantastisk upplevelse.

Kommentar
Hur mycket går att veta om en skogspromenad? Ofantligt, förstås. Med Wohllebens böcker har jag breddat mina insikter och kunskaper om den här miljön. Just den här boken är verkligen skriven som en bruksanvisning, vilket var lite skojigt på något vis. Ganska saklig i sitt berättande men inte utan att författarens personliga åsikter och erfarenheter alltid får plats.

Kort kan jag säga att den var mysig för sakens skull men, framförallt jämförelse med hans tidigare böcker, kändes den här lite för tråkig och gav inte så jättemycket. En hel del intressant visserligen, men ingen wow-känsla.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Månsystern

Författare: Lucinda Riley
Förlag: Strawberry
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 638
Serie: #5

Handling
Månsystern är den femte delen i succéserien De sju systrarna som har förtrollat en hel värld.

Tiggy D’Aplièse verkar besitta en nästintill övernaturlig förmåga att läka och kommunicera med djur. Hon tar tjänst på det skotska godset Kinnaird, hos den gåtfulle och grubblande Charlie. Där träffar hon även Chilly, en gammal romsk man som bekräftar att hon har helande krafter och att nyckeln till hennes förflutna finns i de magnifika grottorna utanför Sacromonte. Där föddes en flicka vid namn Lucia år 1912 som med tiden blev La Candela, den mest framgångsrika flamencodansösen av sin tid. När Tiggy inser hur hennes liv hänger samman med Lucias, faller många bitar på plats.

Kommentar
Ännu en syster att söka svaret på hennes ursprung. Dessa böcker är så följsamma att läsa, går alltid att lita på att få sig en stunds avkopplande läsning.

Men det här blev den bok jag kände minst engagemang kring. Just i början gick det i sin vanlig ordning och jag gladdes åt författarens förmåga att med enkla medel svepa med en. Tyckte också att Tiggys förmåga kändes intressant och fin att följa. Men det blev någonstans när tillbakablicken väl tog fart, den kände jag inte lika starkt för. På vissa håll jovisst, men mitt intresse svalnade, sedan också för den nutida. Först mot slutet dök ett intressant dilemma upp som jag hänfört ville följa. Annars var det här tyvärr den bok jag kände minst för, även om det förstås var trevlig läsning.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – De dödas skuggor

Författare: Frances Hardinge
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 526

Handling
Vissa människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig i. Makepeace är en av de människorna, och hon har kämpat hela sitt liv för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något så fasansfullt att hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark men Makepeace inser snart att den kan fungera som ett skydd.

För när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar samtidigt som ett inbördeskrig närmar sig förstår hon att hon bara är en bricka i ett spel. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

Kommentar
Lögnernas träd av den här författaren seglade upp som en av mina favoriter när jag läste den. Tyckte den var helt fantastisk, och det var ganska oväntat, så jag ville självfallet läsa mer.

Också den här boken av Hardinge är fantastisk, men jag blev ändå lite besviken. Dels för att det förekom så mycket mer text, det kändes utdraget, och dels för att jag inte engagerade mig lika mycket i historien i längden. Visst var det många gånger sådär bra som bara Hardinge kan göra det, men sammantaget blev detta inte lika uppslukande för mig.

Det var ändå fantastiskt att få hänga i hennes värld. Tycker hon tillför något unikt och man vet aldrig vad som väntar, det är otroligt spännande och intressant. Och det finns alltid en större klokskap i de resonemang hon vill föra in emellanåt. Gillar verkligen hennes berättelser, även om de också är lite knasiga. Men alltid givande.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Fritt fall

Författare: Anneli Olsson
Förlag: Tawera
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 344
Serie: #1

Handling
Att sätta förståndet och kanske livet på spel? Eller riskera att få leva med stämpeln feg lögnare i pannan?

När resesäljaren Alva Bergman utsätts för en riktigt grisig dumpning av pojkvännen kör hennes vinglande självkänsla rakt ner i diket. För att bevisa att hon inte alls är så feg och tråkig som han påstått, bestämmer hon sig för att följa med sin väninna på en långresa. Detta trots att Alva lider av grav flygrädsla och inte har satt sin fot på ett flygplan sedan hon var barn.

När väninnan får förhinder dras snaran åt än mer om Alvas hals. Ska hon ge sig av själv eller gömma sig hemma och låtsas inför alla att hon har rest? Hon har länge lyckats dölja vilken ovan resenär hon i själva verket är och har ingen lust att avslöjas nu. Alva ser ingen annan utväg än att kasta sig ut i en värld av nya platser och främlingar.

Fritt fall är Anneli Olssons debutroman och första delen i en feelgood-serie om Alva Bergman. Författaren har gjort sin beskärda del av resande och det kan vara så att några upplevelser, liksom ett och annat missöde, har lånats ut till boken …

Kommentar
Som jag har skjutit upp att skriva den här recensionen (jag läste boken i somras). Men det kan kännas motigt när jag på ett sätt har en relation till boken och författaren sedan innan, sådär pyttelite, för jag testläste manuset för ett par år sedan. Givetvis jättekul att det fick bli en riktig bok utav historien, på ett sätt kände jag det på mig. I våras skymtade jag författaren i flödet på sociala medier och förstod ganska snart att det var den där ”sarkastiska resefeelgood:en” det handlade om. Det är för övrigt väldigt givande att följa Anneli Olsson, som delar med sig så mycket av processen.

Men hursomhelst! Mycket hade hänt med texten sedan jag läste den, otroligt genomarbetad och jag uppskattade många nya inslag och finslipningar.

Det jag gillar med boken är det vardagliga och hur bekant Alva kan kännas, hon känns mänsklig och trovärdig. Sedan gillar jag också många finurliga formuleringar och agerande som förekommer, som får mig att le stort. Jag tyckte mig också märka att hon fått ett mer djup vilket alltid uppskattas.

Däremot är jag inte helt såld på den. Dels för att jag undrade lite varför jag skulle bry mig, vad som var poängen med allt. För mig krävdes det lite mer. Det andra är något jag verkligen undrar om jag är ensam om att tycka, men jag tyckte texten och ordvalen blev för snygga för läsbarheten. För mig gick det trögt att läsa många gånger. På ett sätt välarbetat, på ett annat sätt till priset av ett flyt jag själv önskar.

Fritt fall var ändå en härlig feelgood, som tillförde något nytt och upplyftande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Ormen i Essex

Författare: Sarah Perry
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 428

Handling
En uppslukande roman som jämförts med Charles Dickens, Bram Stoker och Hilary Mantel och tagit Storbritannien med storm.

London 1893. Cora Seaborne är fortfarande ung men har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka med en knähund i famnen. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.

Hon bestämmer sig för att lämna storstaden för landsbygden i Essex, tillsammans med sin socialistiskt orienterade väninna Martha och sin mycket speciella son Francis. De hamnar i den lilla staden Colchester, där rykten om ett mystiskt odjur har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen.

Coras teori är att det rör sig om en oupptäckt art som hon är fast besluten att hitta och klassificera. Hon finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan, samtidigt som Will och Cora oundvikligen dras till varandra

Kommentar
Omslaget, det fick mig verkligen att dras till boken. Och sedan handling och tillsist att jag hört gott om den. Så den verkade väldigt intressant.

Och det var den också. Framförallt språket var verkligen gnistrande många gånger. Miljöbeskrivningarna och även om karaktärerna, tillsammans med den mytomspunna atmosfären, blev många gånger smått magiska. Då var det fascinerande att läsa, att känna in det speciella som omgav historien. Om hur långt en övertygelse kan ta en. Att tro på mer än det folk verkar vilja se. Att finna något mer kring det. Jag tyckte det var ett superspännande tema.

Ormen i Essex var många gånger var helt fantastisk att läsa. Det som drar ner det är att jag tröttnar på all text, att det då krävs mer för att hålla mig kvar. Det blev lite långrandigt. Sedan tyckte jag den kunde vara slut tidigare. Menmen. Jag är glad att jag läste den, absolut läsvärd, för den speciellt dragningen den bjöd på.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Hälsorevolutionen

Titel: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil
Författare: Maria Borelius
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Maria Borelius, prisbelönt vetenskapsjournalist, författare och entreprenör, var 52 år när hon började känna sig gammal, trött, sliten och plufsig. Hon hade ryggont och klimakteriebesvär och upplevde en allmän känsla av livet snart var slut. Varför? frågade hon sig. Det blev början på en fyra år lång resa där hon genom en slump upptäckte en helt ny livsstil den antiinflammatoriska. Som en detektiv började hon gräva efter ny kunskap, och hon reste jorden runt för att lägga ett pussel av den information hon fick från ledande forskare, gurus och fitnessspecialister på den vetenskapliga frontlinjen. Det handlade om mat och träning men också om känslor, solnedgångar, långlevnadssekter och urgamla indiska hälsokurer. Ny forskning visar att inflammation får kroppen att åldras i förtid, men också ökar risken för flera av våra stora folksjukdomar. Hälsorevolutionen är den fascinerande berättelsen om en kunskapsresa såväl som en livsresa: om hur en antiinflammatorisk livsstil kan hålla dig ung och frisk men också gör dig mer harmonisk och lycklig. Utan uppblåst mage och ständiga humörsvängningar. Boken är lika spännande som användbar, med en rad enkla kurer, recept och tips som hjälper dig att komma igång med ditt nya, gladare liv.

Kommentar
För mig kändes den här boken som en blandning av Lyckan, kärleken och meningen med livet och Den självläkande människan. Däremot tyckte jag i stället att dessa två böcker är fantastiska, och att denna blev för enkel och övergripande för mig. Eftersom den förstämda är mer engagerande storymässigt och den andra är otroligt informativ och samtidigt förståelig för den breda massan.

Om man är ny på området är den här boken säkert jättebra, att följa den personliga resan känns som en bra ingång och det känns realistiskt. Jag har å andra sidan tagit med mig ett och annat. Dels påminnelse om detta, och dels att det är okej att göra det på sitt sätt, som t.ex att det är toppen att kunna fasta och låta magen vila sådär 12-14 timmar. I stället för en metod som heter 16:8 som jag inte klarar av, jag är rätt matglad. Men detta har fungerat väldigt bra för mig och var något jag tog med mig.

Samtidigt kan jag förstå att den blivit omtalad, vilket jag förstått att den blivit, för den är tillgänglig för läsaren. Jag dras med i Marias tankar och väg mot hennes nya livsstil och uppskattar mycket av det hon kommer fram till. För övrigt är det här en livsstil jag hoppas fler inspireras av.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Kraftprovet

Författare: Christopher McDougall
Förlag: Outside press
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 359

Handling
Ät mer fett. Drick mindre vatten. Och vad du än gör – besök aldrig ett gym!
Christopher McDougalls träningsråd påminner inte om någon annans, och det gör inte hans böcker heller.
I bästsäljaren Born to Run – jakten på löpningens själ avverkade han ett ultramaratonlopp i Mexiko, och fick av bara farten miljontals människor världen över att börja springa annorlunda. I Kraftprovet – jakten på vår glömda kunskap om styrka och uthållighet tar han sig upp på Kretas sylvassa bergstoppar, där han finner helt nya insikter om människans fysiska och psykiska förmåga.
Christopher McDougall följer fotspåren efter det gäng som kidnappade en tysk general framför ögonen på tiotusentals fiende soldater, mitt under brinnande världskrig. Hur lyckades en misslyckad konstnär, en hobbypoet och några fåra herdar genomföra en sådan hisnande och krävande kupp? Sökandet efter svaret tar McDougall från slitna bakgator i London till brasilianska paradisstränder. Överallt möter han människor som bemästrar nutidens utman ingar med hjälp av urgamla metoder.

Born to Run fick läsarna att hoppa av löpbandet, ur sina skor och ut i naturen. På samma sätt kommer Kraftprovet – en hals brytande blandning av historieskildring och gonzoreportage – få dig att vilja klättra, simma, kasta och hoppa på ett sätt som du aldrig har gjort förut.

Kommentar
Författarens tidigare bok är en för mig i särklass favorit, den är fantastisk! Den revolutionerade min löpning vid tjugohundratretton, då jag bara sprungit något år, till att verkligen få till mitt löpsteg som jag haft sedan dess, och som passar mig ypperligt. Inte minst för att det blir/är så otroligt roligt att springa så enkelt i skog och mark. Men framförallt var den boken magisk att läsa, så engagerande och intressant, med sina olika former och ”sidospår”.

Så lite förväntningar hade jag på den här, bara lite. Och det gick ganska bra, men vid mitten kanske föll alltsammans in i spår som jag inte riktigt lockades av. Klart jag är mer intresserad av löpning som den löpare jag är än mer styrka och andra fantastiska utföranden.

Det fanns dock en betydande del med i den här historien som handlar lite om världskrigen och det är jag egentligen inte alls intresserad av. Däremot har den här författaren ett helt eget sätt att berätta och engagera som gör en så nyfiken och indragen i historien. Det handlade mer om en kupp och hur det ens var möjligt, och då kopplar han ihop historia med människans otroliga förmåga. Gillar verkligen och känner liknande för hans passion för om naturlighet i vår fysiska grund.

Intressant är dock att den engelska titeln har med hjältar i ordet. Då belyses boken ändå pyttelite annorlunda.

Men annars var den lika hänförande, dock om ämnen som jag inte lika mycket drogs till, fast inspirerad blev jag allt ändå.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Vi, de drunknade

Författare: Carsten Jensen
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: strax över 700

Handling
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Kommentar
Den här boken har jag läst i ett readalong tillsammans med Littermentärt. En mycket uppskattad bokaktivitet för att ta sig igenom en tegelsten som denna. Veckouppdateringarna går att läsa här, del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5. Det här är något jag gärna gör om, om än med en något kortare bok kanske, eller mer ”modern”. Mycket om vad jag tyckte om boken går att läsa om mina små tankar där, för det mesta skulle jag säga att de är ganska spoilerfria, även om jag berättar hur jag upplever läsningen och därmed ”avslöjar” förlopp.

För det första är den här en maffig bok, med så mycket text, som jag ibland förlorar mig i då jag inte fick grepp om alltsammans. Det är så mycket, och storslaget på sina håll och det har jag tänkt att det kanske blir till priset av att jag inte dras till karaktärerna så som jag önskar. Som ska spänna sig över en längre tid med havet som ständig följeslagare. Både som grym medpartner men också oemotståndligt fascinerande och tilldragande i sin skönhet och kraft och med aldrig sinande äventyr.

Däremot har språket varit med från början till slut som något väldigt givande och intressant. Som varit vackert och poetiskt, inkluderat många parametrar med referenser till deras situation, havet och livet i stort. Och mellan varven har det varit spännande att följa personerna, vad de råkar ut för och ger sig an. Så på ett sätt tycker jag boken är läsvärd, även om jag har svårt för böcker som ska vara så långa om de inte lyckas behålla mitt intresse som jag då tycker att det krävs.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1953
Antal sidor: 157

Handling
Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar i stället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur« och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem – ibland även människorna i husen, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som tillbringar dagarna framför TV:n.
Men så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka och han inser vilken kraft som finns i egna, självständiga tankar och vilken hjälp han får från den av alla så hatade litteraturen. Omgivningen registrerar hur Guy går från att vara en statens trogne tjänare till att bli statens fiende.
Ray Bradburys Fahrenheit 451, betitlad efter den temperatur vid vilken papper självantänder, är en av världslitteraturens största klassiker i den dystopiska genren, en roman vars budskap i dag känns mer levande och relevant än någonsin.

Kommentar
Det här var ett litet boktips som jag fick under läsningen av Biblioteket (Susan Orlean). Jag tyckte den var rätt bra. Ibland är formuleringarna och det hemska/fantastiska sagolikt, om det här med att bränna böcker/historier och samtidigt en förklaring till varför de är så värdefulla. Fast ibland är det tråkigt och långrandigt, förmodligen för att den har några år på nacken och jag inte riktigt dras med i de gamla tiders textprat. Men annars, helt klart intressant, och visst – skrämmande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Svälten

Hungeråren som formade Sverige

Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 440

Handling
Vinnare av det Facklitterära Augustpriset 2018

Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd.

Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.

Kommentar
Jag ska säga att jag inte hann lyssna klart på hela den här boken, kom till strax efter hälften. Å andra sidan prioriterades inte den här, för jag tyckte att det efter ett tag blev mindre intressant och lite utav upprepning.

Det började bra och hela ämnet är väldigt intressant. Jag tycker också författaren har fångat in det bra och får med det gastkramande den här situationen var, liksom får med det på individnivå när han beskriver olika personers tillvaro när de inte bara dag ut och dag in, utan säsong på säsong får det allt knaprare och vad det gör med dem och samhället i stort. Han menar också, i det som titeln avslöjar, att dessa år satte sina spår till än idag. Det kunde jag känna av det han berättade. Klart att vi vill göra allt för att det inte ska drabba oss igen och att krisen nu har, visserligen på ett för mig omedvetet sätt, men ändå, påverkat hur vi byggt samhället. Det kan jag förstås hoppas. Och att det satt spår i vår mentalitet, vad familjer och barn gör, vilka vi anklagar, vad vi är beredda att göra osv.

Det var intressant det här, men ändå kände jag mig nöjd med det jag hann med.

Betyg: 3 av 5