Bokrecension – Hälsorevolutionen

Titel: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil
Författare: Maria Borelius
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Maria Borelius, prisbelönt vetenskapsjournalist, författare och entreprenör, var 52 år när hon började känna sig gammal, trött, sliten och plufsig. Hon hade ryggont och klimakteriebesvär och upplevde en allmän känsla av livet snart var slut. Varför? frågade hon sig. Det blev början på en fyra år lång resa där hon genom en slump upptäckte en helt ny livsstil den antiinflammatoriska. Som en detektiv började hon gräva efter ny kunskap, och hon reste jorden runt för att lägga ett pussel av den information hon fick från ledande forskare, gurus och fitnessspecialister på den vetenskapliga frontlinjen. Det handlade om mat och träning men också om känslor, solnedgångar, långlevnadssekter och urgamla indiska hälsokurer. Ny forskning visar att inflammation får kroppen att åldras i förtid, men också ökar risken för flera av våra stora folksjukdomar. Hälsorevolutionen är den fascinerande berättelsen om en kunskapsresa såväl som en livsresa: om hur en antiinflammatorisk livsstil kan hålla dig ung och frisk men också gör dig mer harmonisk och lycklig. Utan uppblåst mage och ständiga humörsvängningar. Boken är lika spännande som användbar, med en rad enkla kurer, recept och tips som hjälper dig att komma igång med ditt nya, gladare liv.

Kommentar
För mig kändes den här boken som en blandning av Lyckan, kärleken och meningen med livet och Den självläkande människan. Däremot tyckte jag i stället att dessa två böcker är fantastiska, och att denna blev för enkel och övergripande för mig. Eftersom den förstämda är mer engagerande storymässigt och den andra är otroligt informativ och samtidigt förståelig för den breda massan.

Om man är ny på området är den här boken säkert jättebra, att följa den personliga resan känns som en bra ingång och det känns realistiskt. Jag har å andra sidan tagit med mig ett och annat. Dels påminnelse om detta, och dels att det är okej att göra det på sitt sätt, som t.ex att det är toppen att kunna fasta och låta magen vila sådär 12-14 timmar. I stället för en metod som heter 16:8 som jag inte klarar av, jag är rätt matglad. Men detta har fungerat väldigt bra för mig och var något jag tog med mig.

Samtidigt kan jag förstå att den blivit omtalad, vilket jag förstått att den blivit, för den är tillgänglig för läsaren. Jag dras med i Marias tankar och väg mot hennes nya livsstil och uppskattar mycket av det hon kommer fram till. För övrigt är det här en livsstil jag hoppas fler inspireras av.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Kraftprovet

Författare: Christopher McDougall
Förlag: Outside press
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 359

Handling
Ät mer fett. Drick mindre vatten. Och vad du än gör – besök aldrig ett gym!
Christopher McDougalls träningsråd påminner inte om någon annans, och det gör inte hans böcker heller.
I bästsäljaren Born to Run – jakten på löpningens själ avverkade han ett ultramaratonlopp i Mexiko, och fick av bara farten miljontals människor världen över att börja springa annorlunda. I Kraftprovet – jakten på vår glömda kunskap om styrka och uthållighet tar han sig upp på Kretas sylvassa bergstoppar, där han finner helt nya insikter om människans fysiska och psykiska förmåga.
Christopher McDougall följer fotspåren efter det gäng som kidnappade en tysk general framför ögonen på tiotusentals fiende soldater, mitt under brinnande världskrig. Hur lyckades en misslyckad konstnär, en hobbypoet och några fåra herdar genomföra en sådan hisnande och krävande kupp? Sökandet efter svaret tar McDougall från slitna bakgator i London till brasilianska paradisstränder. Överallt möter han människor som bemästrar nutidens utman ingar med hjälp av urgamla metoder.

Born to Run fick läsarna att hoppa av löpbandet, ur sina skor och ut i naturen. På samma sätt kommer Kraftprovet – en hals brytande blandning av historieskildring och gonzoreportage – få dig att vilja klättra, simma, kasta och hoppa på ett sätt som du aldrig har gjort förut.

Kommentar
Författarens tidigare bok är en för mig i särklass favorit, den är fantastisk! Den revolutionerade min löpning vid tjugohundratretton, då jag bara sprungit något år, till att verkligen få till mitt löpsteg som jag haft sedan dess, och som passar mig ypperligt. Inte minst för att det blir/är så otroligt roligt att springa så enkelt i skog och mark. Men framförallt var den boken magisk att läsa, så engagerande och intressant, med sina olika former och ”sidospår”.

Så lite förväntningar hade jag på den här, bara lite. Och det gick ganska bra, men vid mitten kanske föll alltsammans in i spår som jag inte riktigt lockades av. Klart jag är mer intresserad av löpning som den löpare jag är än mer styrka och andra fantastiska utföranden.

Det fanns dock en betydande del med i den här historien som handlar lite om världskrigen och det är jag egentligen inte alls intresserad av. Däremot har den här författaren ett helt eget sätt att berätta och engagera som gör en så nyfiken och indragen i historien. Det handlade mer om en kupp och hur det ens var möjligt, och då kopplar han ihop historia med människans otroliga förmåga. Gillar verkligen och känner liknande för hans passion för om naturlighet i vår fysiska grund.

Intressant är dock att den engelska titeln har med hjältar i ordet. Då belyses boken ändå pyttelite annorlunda.

Men annars var den lika hänförande, dock om ämnen som jag inte lika mycket drogs till, fast inspirerad blev jag allt ändå.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Vi, de drunknade

Författare: Carsten Jensen
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: strax över 700

Handling
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Kommentar
Den här boken har jag läst i ett readalong tillsammans med Littermentärt. En mycket uppskattad bokaktivitet för att ta sig igenom en tegelsten som denna. Veckouppdateringarna går att läsa här, del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5. Det här är något jag gärna gör om, om än med en något kortare bok kanske, eller mer ”modern”. Mycket om vad jag tyckte om boken går att läsa om mina små tankar där, för det mesta skulle jag säga att de är ganska spoilerfria, även om jag berättar hur jag upplever läsningen och därmed ”avslöjar” förlopp.

För det första är den här en maffig bok, med så mycket text, som jag ibland förlorar mig i då jag inte fick grepp om alltsammans. Det är så mycket, och storslaget på sina håll och det har jag tänkt att det kanske blir till priset av att jag inte dras till karaktärerna så som jag önskar. Som ska spänna sig över en längre tid med havet som ständig följeslagare. Både som grym medpartner men också oemotståndligt fascinerande och tilldragande i sin skönhet och kraft och med aldrig sinande äventyr.

Däremot har språket varit med från början till slut som något väldigt givande och intressant. Som varit vackert och poetiskt, inkluderat många parametrar med referenser till deras situation, havet och livet i stort. Och mellan varven har det varit spännande att följa personerna, vad de råkar ut för och ger sig an. Så på ett sätt tycker jag boken är läsvärd, även om jag har svårt för böcker som ska vara så långa om de inte lyckas behålla mitt intresse som jag då tycker att det krävs.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1953
Antal sidor: 157

Handling
Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar i stället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur« och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem – ibland även människorna i husen, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som tillbringar dagarna framför TV:n.
Men så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka och han inser vilken kraft som finns i egna, självständiga tankar och vilken hjälp han får från den av alla så hatade litteraturen. Omgivningen registrerar hur Guy går från att vara en statens trogne tjänare till att bli statens fiende.
Ray Bradburys Fahrenheit 451, betitlad efter den temperatur vid vilken papper självantänder, är en av världslitteraturens största klassiker i den dystopiska genren, en roman vars budskap i dag känns mer levande och relevant än någonsin.

Kommentar
Det här var ett litet boktips som jag fick under läsningen av Biblioteket (Susan Orlean). Jag tyckte den var rätt bra. Ibland är formuleringarna och det hemska/fantastiska sagolikt, om det här med att bränna böcker/historier och samtidigt en förklaring till varför de är så värdefulla. Fast ibland är det tråkigt och långrandigt, förmodligen för att den har några år på nacken och jag inte riktigt dras med i de gamla tiders textprat. Men annars, helt klart intressant, och visst – skrämmande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Svälten

Hungeråren som formade Sverige

Författare: Magnus Västerbro
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 440

Handling
Vinnare av det Facklitterära Augustpriset 2018

Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd.

Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.

Kommentar
Jag ska säga att jag inte hann lyssna klart på hela den här boken, kom till strax efter hälften. Å andra sidan prioriterades inte den här, för jag tyckte att det efter ett tag blev mindre intressant och lite utav upprepning.

Det började bra och hela ämnet är väldigt intressant. Jag tycker också författaren har fångat in det bra och får med det gastkramande den här situationen var, liksom får med det på individnivå när han beskriver olika personers tillvaro när de inte bara dag ut och dag in, utan säsong på säsong får det allt knaprare och vad det gör med dem och samhället i stort. Han menar också, i det som titeln avslöjar, att dessa år satte sina spår till än idag. Det kunde jag känna av det han berättade. Klart att vi vill göra allt för att det inte ska drabba oss igen och att krisen nu har, visserligen på ett för mig omedvetet sätt, men ändå, påverkat hur vi byggt samhället. Det kan jag förstås hoppas. Och att det satt spår i vår mentalitet, vad familjer och barn gör, vilka vi anklagar, vad vi är beredda att göra osv.

Det var intressant det här, men ändå kände jag mig nöjd med det jag hann med.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Kärlekens magiska regler

Författare: Alice Hoffman
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 364

Handling
För familjen Owens är kärlek en förbannelse så har det varit ända sedan 1620 då Maria Owens anklagades för häxeri efter att ha blivit kär i fel man. Flera hundra år senare, i 1960-talets New York, kan Susanna Owens se att det är något speciellt med hennes tre barn Franny, Jet och Vincent och hon sätter upp stränga regler som de måste följa. Inga nattliga promenader, inga svarta kläder, inga katter eller kråkor, inga böcker om magi. Och viktigast av allt: de får aldrig bli förälskade.

Men när barnen besöker sin moster Isabelle börjar familjens mörka hemligheter bubbla upp till ytan och för första gången snuddar de vid sanningen om vilka de egentligen är. Nu gäller det bara att undvika att drabbas av förbannelsen.

Kommentar
Jag har läst några av Hoffmans tidigare böcker och jag gillar hennes sagolika och vackra språk, alltid med magiska inslag. Språket kan vara ljuvligt. Den här dök dessutom upp lite överallt i flödet ett tag, till skillnad från de jag läste, så jag blev nyfiken på den här ”moderna” historien. Förväntningarna var ganska hoppfulla.

Den här tycker jag skiljer sig lite i hur den är berättat, och lite i språket, plus att det är allmänt mer text. Men för den sakens skull var det bra, här var den å andra sidan fullproppat med magi vilket var så härligt. Det byggs upp ett sug för vad som ska hända med alla dessa intentioner och föraningar och någonstans där, när alltsammans spinner på i samma röriga härlighet om dessa tre ungdomar och deras outforskade öde, så tappar den mig. Mot hälften, jag tycker inte att det som sker är något som motsvarar allt som byggdes upp och jag tröttnar lite. Det var kul så länge det varade, typ. Hoffman har ändå en fantastisk förmåga att berätta dessa magiska historier och jag gillar hennes stil.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Huset vid sjön

Författare: Kate Morton
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 441

Handling
Kate Morton är tillbaka med en ny fantastisk bladvändare för alla anglofiler. Huset vid sjön är en väv av nutid och historia, mörka familjehemligheter och spännande intriger, mystik och besatthet. 1933: Alice Edevane är en brådmoget begåvad sextonåring med författardrömmar. Men det mysterium hon skriver på är ingenting mot det som hennes familj snart dras in i. På familjens lantgods vid sjön i Cornwall hålls det årliga midsommarfirandet med hundratals gäster. När den storslagna festen är slut upptäcks att familjens yngste son, elva månader gamla Theo, är spårlöst försvunnen. Han återfinns aldrig och tragedin splittrar familjen för all framtid. Sjuttio år senare anländer Sadie Sparrow till sin älskade morfars gamla stuga i Cornwall för en påtvingad semester från sitt arbete som polis i London. Efter ett besvärligt fall anses hon behöva ta igen sig. Men när hon snubblar över det övergivna huset vid sjön och hör talas om pojken som en gång i tiden försvann, börjar hon gräva i historien. Alice är nu en gammal dam och framgångsrik deckarförfattare, som lever ett välordnat liv i sin eleganta våning. Tills en ung polis börjar ställa frågor om hennes familjs historia. Hemligheter som hon ägnat hela sitt liv åt att undfly riskerar att komma upp till ytan.

Kommentar
Jag kände att det var ett tag sedan jag läste en bok av Morton och blev sugen på just den stilen så då fick det bli denna. Jag kände helt klart igen mystiken, det följsamma språket och de många andra uppskattade ingredienserna. Så det var verkligen givande och mysig läsning. Men en bit in tyckte jag dock att dramatiken tappade lite, och sedan allt mer, jag kände inte längre samma fascination. Det var synd. Tyckte inte heller att upptrappningen blev så som jag tycker mig att den ”borde” ha blivit. Så lite besviken blev jag, främst för att det var så bra i början.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Folktro

Förlag: Miramir Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 638

Handling
Det knakar i skogen. Något rör sig mellan träden, bakom den stora stenen. Jag stannar. Lyssnar. Det prasslar i buskarna. Jag tvingar mig att fortsätta och upptäcker små fotspår, av bara fötter, på den mossbeklädda marken.
En melodi fångar min uppmärksamhet, så skön att jag inte kan låta bli att följa dess toner. Kvällens mörker sänker sig över skogen och små ljus leder vägen mot den forsande älven bakom berget. Ljusen tänds och släcks, lockar tillsammans med tonerna, och får mig att les.
En rörelse i periferin får mig att stanna upp. Jag vänder mig sakta om. En ung kvinna, vacker så det gör on, ler mot mig. Hon höjer handen och vinkar åt mig att komma. Jag kan inte längre kontrollera fötterna, de styr mig mot den förföriskt leende kvinnan. Jag är förtrollad, förförd och förälskad.

Kommentar
Jag är inte så van att läsa noveller, föredrar helt klart en längre historia, men jag kände mig lockad av den här. Mycket efter fantastikathon. Att få smakbitar från många författare i det här ämnet som jag tyckte verkade så spännande. Var spänd att få veta hur de alla tolkat det och hur de alla berättar sin historia.

Vissa hade jag lite större behållning av än andra, men generellt var det lite svårt för mig att fastna, kanske delvis för det för mig ovana formatet. Men visst fanns det några som jag fann spännande och som väckte många funderingar i mig. Andra skummade jag igen då de inte tilltalade mig. Men sammantaget lärde jag mig en hel del om ämnet folktro, vilket var lite mitt syfte.

En liten kritik är dock hur det kan tryckas en källhänvisning från wikipedie på bokens insida, jag tänker att det ”bara” är att söka upp någon sakkunnig och låta denne beskriva folktro. Det skulle ge det de proffsiga intryck en bok behöver.

Annars var det här en skön omväxlande och inspirerande läsning i detta fascinerande ämne.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Ett litet liv

Författare: Hanya Yanagihara
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 732

Handling
En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen – djupt gripande, skoningslös och oförglömlig. Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast. Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

Kommentar
Den här enorma boken har trots sin storlek hyllats och läsare menar att det helt klart är värt alla hundratals sidor. Att en bok aldrig berört dem som denna.

Jag väljer dock hellre tunna än tegelstenar. Samtidigt vill jag gärna prova vissa böcker som jag lockas av och som ”alla verkar läsa”. Bara för att få veta lite vad de pratar om.

Boken är verkligen fantastiskt skriven. Det är galet mycket text, men allt är så välskrivet och inlevelsefullt, detaljerat och vackert att det är svårt att inte dras med. Tragedierna slash ämnena är också hjärtskärande och personporträtten starka. Så jag är glad att jag läste den här, även om det för mig är lite väl långt och därmed förlorar det mig på sina håll.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Lises planering

Författare: Lise Hellström
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 138

Handling
Känner du också att det är svårt att hålla reda på saker, att du vill ha en lugnare tillvaro och överblick på saker som ska hinnas? Då är analog planering något för dig. Lise Hellström har utarbetat ett system där du samlar allt som ska göras, idéer, tider att passa, kom-ihåg-listor och middagstips. En teknik som ger struktur åt vardagen men också inspiration till drömmar och en lugn stund för dig själv.

Det här är en bok om hur du kan leva hållbart och inte bli uppäten av alla måsten, utan istället skaffa dig överblick och energi som du kan ge vidare till andra. Papper och penna blir redskap för att planera och organisera ett liv som är långsammare och mer i takt med dig själv. För när du fäster saker på papper blir det lättare att prioritera rätt och stryka det som inte behövs.

Du får tips på hur du skapar månads- och veckoplaneringar, årsupplägg, familjekalendrar och listor. Det är en praktisk guide, men också en inspirerande och vacker bok där Lise delger massor av egna tankar och tips.

Kommentar
Det uppskattas att det kommer en svensk bok om bullet journaling, eller en variant av, som verkligen är på framfart. En analog planering i dessa moderna tider tycker jag verkligen behövs. Lise har också gjort en version som är högst personlig och det var härligt.

Språket är fritt och kanske inte det som förknippas med aktiviteten vilket är befriande och öppnar för att detta är något de allra flesta kan ha hjälp av. Till viss del kan jag tycka att hennes förklaring till hur det hela ska gå till inte riktigt klargörs även om jag fått smaka på olika delar om hur det kan gå till. T.ex hade jag önskat fler exempel och bilder från hennes planeringsbok.

Däremot är den inspirerande och jag har bland annat fått med mig hur det kan gå till och varför det är bra att hela familjen involveras i detta. Författaren vill verkligen göra vardagen enklare och tydligare genom att skriva ner och strukturera upp på det sätt som passar oss. Hon pekar verkligen på att det ska vara flexibelt och att vi ska slopa perfektionismen (här blir jag dock lite bekymrad då hennes uppslag är väldigt tjusiga).

Betyg: 3 av 5