Bokrecensioner, Elisabeth Norebäck, Författare

Bokrecension – Nadia

Författare: Elisabeth Norebäck
Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 288
Rec.ex: Överraskning från förlaget, tack!

Handling
Tänk dig att bli dömd till livstids fängelse mot ditt nekande.  För att överleva måste du börja tro på det de säger. Att du mördade din man.

Linda Andersson hade allt. Som barn uppträdde hon ofta med sin mamma, den folkkära sångerskan Kathy, och blev Solskensflickan med hela svenska folket. Senare gifte hon sig med Simon, också han en känd artist. Men när Kathy drabbades av en dödlig sjukdom som krävde all Lindas uppmärksamhet avslöjades även Simons otrohet.     

Nu avtjänar hon ett livstidsstraff på Sveriges farligaste kvinnofängelse för mordet på sin man. Ingen tror att hon är oskyldig , inte ens hennes egen syster. För att stå ut tvingas Linda glömma sitt tidigare liv. Hon måste sluta älta vad som egentligen hände.

Men så inträffar något som får henne att ifrågasätta allt om natten då hennes liv slogs i spillror. Då hon vaknade upp, omgiven av blod. Då polisen skrek åt henne att komma ut med händerna över huvudet.

Hon var Solskensflickan. Nu är hon Monstret.

En psykologisk thriller om besatthet, dubbla lojaliteter och om att gå över den sista gränsen.

Kommentar
Jag minns tydligt hur jag verkligen inte kunde sluta lyssna på författarens debutroman Säg att du är min, så visst kändes det spännande när den här boken damp ner i brevlådan. Dessvärre blev det helt annorlunda med den här. Inte alls lika tilltalande för mig, inte minst för att huvudtemat skiljde sig så pass.

Ändå var det uppskattande läsning för jag kände liksom med denna att berättandet och inlevelsen i karaktärsbeskrivningen och någon slags mystik gjorde det intressant att följa. Givande läsning. Inledningsvis spännande, men vart eftersom falnade det tyvärr för min del. Dels för situationen som nämnt, men också för att jag inte nöjde mig med vad allt slutade kring.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Cecelia Ahern, Författare

Bokrecension – Gåvan

Författare: Cecelia Ahern
Förlag: Bazar
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 268

Handling
Varje dag för Lou Suffern en kamp mot klockan. Han måste alltid vara på flera ställen samtidigt och göra tusen saker samtidigt. Om nätterna drömmer han rastlösa drömmar och när han är hemma med familjen vandrar tankarna ständigt i väg. Ingenstans finner han ro. På väg till jobbet tidigt en vintermorgon träffar Lou på Gabe, en hemlös man som sitter på gatan utanför kontorsbyggnaden. Lou blir nyfiken på honom och fixar ett jobb åt honom i postrummet. Men snart börjar Lou ångra att han hjälpte Gabe. Hans blotta närvaro gör Lou illa till mods och hur är det möjligt att Gabe faktiskt lyckas med att vara på två ställen samtidigt?

Allteftersom julen närmar sig börjar Lou lära sig att värdesätta tiden. Han börjar förstå vad som verkligen är viktigt i livet och får samtidigt lära sig den tuffaste läxan av alla. Gåvan är en berättelse om personer som döljer hemligheter. Precis som julklappar gömmer de sig under en färgglad yta ända tills rätt person dyker upp, tar bort omslaget och upptäcker vad som finns inuti.

Kommentar
En bok jag tidigare läst a Ahern tillhör en av mina favoriter, Mitt liv & jag, en annan, Dagboken från i morgon, blev nästintill ett magplask. Det blev nog lite så också med denna. Jag kände inte så mycket för den, fick inget grepp om personerna eller någon vilja att följa dem. Visserligen var det underbart med smått romantiskt språk som emellanåt gjorde det så njutbart att läsa. Men överlag var det ingen historia som höll mig särskilt engagerad.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Elvira Birgitta Holm, Författare

Bokrecension – Månskensvargen

Författare: Elvira Birgitta Holm
Förlag: En bok för alla
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 584

Handling
Året är 1350. Pesten har drabbat landet. 14-åriga Ylva är den enda i sin familj som överlever. Hon flyr upp mot fäbodarna och träffar Mikael. Tillsammans försöker de överleva på vad naturen kan ge.

”En stark roman om vuxenblivande i en hård värld.” Upsala Nya Tidning Boken var August-nominerad 2009.

Kommentar
Den här boken fick följa med hem från ett second hand besök. Egentligen ganska spontant men jag fastnade lite för den och tyckte det var spännande med en gammal Augustprisnominering.

Det är ju väldigt många sidor. Men texten är otroligt luftig med korta kapitel och sidorna flyger fram. Det var ett väldigt spännande språk. Inlevelsefullt och inkännande, omväxlande med det här luftiga som jag gillade. Och jag gillade känslan den skapade. Det var intressant. Också utifrån tiden, människorna och samhället. En väldigt trevligt omväxlande läsning.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Lin Hallberg

Bokrecension – Som stjärnor faller

Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017

Handling
Tess och Tom. Tom och Tess. Och lite Liv. I Som stjärnor faller skildrar Lin Hallberg hur kärlek och lojalitet till en häst kan ge så mycket kraft att man kan göra det till synes omöjliga för att rädda den.

Det gamla huset vid Bäckafallet står öde, men Tess föräldrar tänker följa hennes mormors sista vilja. En kall januaridag lämnar de stan ovetande om att sorgen har öppnat dörrar inom Tess som får henne att uppleva saker som inte går att förklara. Tess känner sig halv utan vännen Liv vid sin sida och söker tröst i de stora skogarna där hon möter Tom och hans häst Stjärna. Tom vill lära Tess att rida, han säger att han behöver hennes hjälp. ”Varför just jag?” frågar Tess.”Du var den enda som såg mig”, svarar Tom.

Som stjärnor faller – en berättelse om den första kärleken – omtumlande och sann i gränslandet mellan nu och då. En roman där magisk realism letar sig in i den klassiska hästboken och blir till en läsupplevelse utöver den vanliga.

Kommentar
Den här historien var kanske lite för ungdomlig för mig. Sådär för tonåringar. Ändå fanns det något väldigt fint och tilldragande. Kan inte påstå att jag kände med karaktärerna sådär supermycket då det som sagt kändes smått töntigt, samtidigt är det högst trovärdigt för hur det skulle kunna vara. Och ajg tyckte det var spännande med hästen som fick vara med. Jag tyckte dock att det tyvärr inte blev lika bra för mig mot slutet såsom det var innan. Det var möjligen en lite knasig sak som hände. Men annars var det här en läsvärd historia för ungdomarna. Om kärlek, saknad, skuld och alla dessa förvirrade tankar som sprudlar. Vacker var den också, på något vis.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Minkriket

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Schildts Söderströms
Utgivningsår: 2016/2017
Antal sidor: 175

Handling
Evert är den första i staden som vågar satsa på minkar.
– Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael.
Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny.
Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till rörelserna i samhällskroppen. De personliga uppoffringarna är betydande, men under de goda åren är också vinsten stor. Minkfarmarna tror inte sina öron när de hör talas om rävflickornas framfart. Rykten börjar spridas, rädslan slår rot.
Tiderna förändras, men det gör inte alltid människorna.

Kommentar
Jag blev väldigt imponerad efter Erlandssons böcker, skrivhandboken Alla orden i mig samt Pärlfiskaren, så när denna var hennes debut och som hon förstås berättade en del om i skrivboken så blev jag såklart väldigt nyfiken. Utan att dra på mig några förväntningar så var jag ändå lite spänd inför den. Tänkte att den skulle vara intressant och givande.

Den blev mest mellanmjölksbra. Helt okej alltså. Kan inte påstå att jag blev berörd. Eller att det kändes extraordinärt spännande. Men ändå bra. En bra debut, antar jag. Jag förstår vad hon ville få fram med den och jag tyckte det framkom. Men jag kände som sagt inte så mycket mer än så. Okej och jag är glad att jag läst och känner till den.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Lydia Sandgren

Bokrecension – Samlade verk

Författare: Lydia Sandgren
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 689

Handling
Vinnare av Augustpriset 2020 i den skönlitterära klassen.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Kommentar
Den här boken syntes ganska mycket i flödet men ändå var det ingen bok som hamnade på läsa-hyllan, när den var så lång, bland annat. Men så blev den nominerad och slutligen vinnaren av årets Augustpris, så då får man ju testa.

Det känns lite kluvet att jag inte håller med i hyllningskören. Jag vet inte om det är för att jag lyssnade på den (å andra sidan tycker jag det oftast förstärker). Men jag tyckte den var seg och tråkig, monoton och händelselös i mitt tycke. Det fanns inget som grep tag i mig och fick mig att känna någon form av spänning eller vidare dragning.

Däremot är allt det här med skrivande och författarskapet genialiskt. Kanske fullpott på det. Såklart är sådant uppskattat att läsa om och det gjordes mycket väl till historien. Tilltalande, inkännande, innehållsrikt och smått humoristiskt. Men som sagt, utöver det förstod jag mig inte på hänförelsen.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Peter Wohlleben

Bokrecension – Skogen

Författare: Peter Wohlleben
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 213

Handling
För skogsvaktaren och författaren Peter Wohlleben är skogen både ett levebröd och en livsstil. I byn Hümmel i västra Tyskland har han byggt upp ett skogsbruk där skyddade reservat blandas med skonsamt utnyttjade partier. Samtidigt har han med sina böcker och guidade turer lyckats väcka entusiasm för skogen hos en allt bredare publik.

I Skogen – en bruksanvisning är han vår vägvisare och ögonöppnare på skogsutflykten. Han får oss att se allt fascinerande som sker i naturen, saker vi inte har kunskap om och därför lätt missar. Med smittande passion och upptäckarglädje bjuder han på mängder av spännande kunskap. Vi får lära känna granens hemlängtan och lärkträdens ovissa framtid. Vi lär oss hitta i skogen utan vare sig kompass eller GPS. Vi får veta hur vi på ett naturligt sätt skyddar oss mot mygg och fästingar, hur vi söker spår och betraktar djur, hittar svamp och tar skydd under åskovädret.

Med djup inlevelse och respekt för den värld han älskar tar Peter Wohlleben oss med på ett detektivarbete som gör skogsutflykten till en alldeles särskild och fantastisk upplevelse.

Kommentar
Hur mycket går att veta om en skogspromenad? Ofantligt, förstås. Med Wohllebens böcker har jag breddat mina insikter och kunskaper om den här miljön. Just den här boken är verkligen skriven som en bruksanvisning, vilket var lite skojigt på något vis. Ganska saklig i sitt berättande men inte utan att författarens personliga åsikter och erfarenheter alltid får plats.

Kort kan jag säga att den var mysig för sakens skull men, framförallt jämförelse med hans tidigare böcker, kändes den här lite för tråkig och gav inte så jättemycket. En hel del intressant visserligen, men ingen wow-känsla.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Lucinda Riley

Bokrecension – Månsystern

Författare: Lucinda Riley
Förlag: Strawberry
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 638
Serie: #5

Handling
Månsystern är den femte delen i succéserien De sju systrarna som har förtrollat en hel värld.

Tiggy D’Aplièse verkar besitta en nästintill övernaturlig förmåga att läka och kommunicera med djur. Hon tar tjänst på det skotska godset Kinnaird, hos den gåtfulle och grubblande Charlie. Där träffar hon även Chilly, en gammal romsk man som bekräftar att hon har helande krafter och att nyckeln till hennes förflutna finns i de magnifika grottorna utanför Sacromonte. Där föddes en flicka vid namn Lucia år 1912 som med tiden blev La Candela, den mest framgångsrika flamencodansösen av sin tid. När Tiggy inser hur hennes liv hänger samman med Lucias, faller många bitar på plats.

Kommentar
Ännu en syster att söka svaret på hennes ursprung. Dessa böcker är så följsamma att läsa, går alltid att lita på att få sig en stunds avkopplande läsning.

Men det här blev den bok jag kände minst engagemang kring. Just i början gick det i sin vanlig ordning och jag gladdes åt författarens förmåga att med enkla medel svepa med en. Tyckte också att Tiggys förmåga kändes intressant och fin att följa. Men det blev någonstans när tillbakablicken väl tog fart, den kände jag inte lika starkt för. På vissa håll jovisst, men mitt intresse svalnade, sedan också för den nutida. Först mot slutet dök ett intressant dilemma upp som jag hänfört ville följa. Annars var det här tyvärr den bok jag kände minst för, även om det förstås var trevlig läsning.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Frances Hardinge

Bokrecension – De dödas skuggor

Författare: Frances Hardinge
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 526

Handling
Vissa människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig i. Makepeace är en av de människorna, och hon har kämpat hela sitt liv för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något så fasansfullt att hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark men Makepeace inser snart att den kan fungera som ett skydd.

För när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar samtidigt som ett inbördeskrig närmar sig förstår hon att hon bara är en bricka i ett spel. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

Kommentar
Lögnernas träd av den här författaren seglade upp som en av mina favoriter när jag läste den. Tyckte den var helt fantastisk, och det var ganska oväntat, så jag ville självfallet läsa mer.

Också den här boken av Hardinge är fantastisk, men jag blev ändå lite besviken. Dels för att det förekom så mycket mer text, det kändes utdraget, och dels för att jag inte engagerade mig lika mycket i historien i längden. Visst var det många gånger sådär bra som bara Hardinge kan göra det, men sammantaget blev detta inte lika uppslukande för mig.

Det var ändå fantastiskt att få hänga i hennes värld. Tycker hon tillför något unikt och man vet aldrig vad som väntar, det är otroligt spännande och intressant. Och det finns alltid en större klokskap i de resonemang hon vill föra in emellanåt. Gillar verkligen hennes berättelser, även om de också är lite knasiga. Men alltid givande.

Betyg: 3+ av 5

Anneli Olsson, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Fritt fall

Författare: Anneli Olsson
Förlag: Tawera
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 344
Serie: #1

Handling
Att sätta förståndet och kanske livet på spel? Eller riskera att få leva med stämpeln feg lögnare i pannan?

När resesäljaren Alva Bergman utsätts för en riktigt grisig dumpning av pojkvännen kör hennes vinglande självkänsla rakt ner i diket. För att bevisa att hon inte alls är så feg och tråkig som han påstått, bestämmer hon sig för att följa med sin väninna på en långresa. Detta trots att Alva lider av grav flygrädsla och inte har satt sin fot på ett flygplan sedan hon var barn.

När väninnan får förhinder dras snaran åt än mer om Alvas hals. Ska hon ge sig av själv eller gömma sig hemma och låtsas inför alla att hon har rest? Hon har länge lyckats dölja vilken ovan resenär hon i själva verket är och har ingen lust att avslöjas nu. Alva ser ingen annan utväg än att kasta sig ut i en värld av nya platser och främlingar.

Fritt fall är Anneli Olssons debutroman och första delen i en feelgood-serie om Alva Bergman. Författaren har gjort sin beskärda del av resande och det kan vara så att några upplevelser, liksom ett och annat missöde, har lånats ut till boken …

Kommentar
Som jag har skjutit upp att skriva den här recensionen (jag läste boken i somras). Men det kan kännas motigt när jag på ett sätt har en relation till boken och författaren sedan innan, sådär pyttelite, för jag testläste manuset för ett par år sedan. Givetvis jättekul att det fick bli en riktig bok utav historien, på ett sätt kände jag det på mig. I våras skymtade jag författaren i flödet på sociala medier och förstod ganska snart att det var den där ”sarkastiska resefeelgood:en” det handlade om. Det är för övrigt väldigt givande att följa Anneli Olsson, som delar med sig så mycket av processen.

Men hursomhelst! Mycket hade hänt med texten sedan jag läste den, otroligt genomarbetad och jag uppskattade många nya inslag och finslipningar.

Det jag gillar med boken är det vardagliga och hur bekant Alva kan kännas, hon känns mänsklig och trovärdig. Sedan gillar jag också många finurliga formuleringar och agerande som förekommer, som får mig att le stort. Jag tyckte mig också märka att hon fått ett mer djup vilket alltid uppskattas.

Däremot är jag inte helt såld på den. Dels för att jag undrade lite varför jag skulle bry mig, vad som var poängen med allt. För mig krävdes det lite mer. Det andra är något jag verkligen undrar om jag är ensam om att tycka, men jag tyckte texten och ordvalen blev för snygga för läsbarheten. För mig gick det trögt att läsa många gånger. På ett sätt välarbetat, på ett annat sätt till priset av ett flyt jag själv önskar.

Fritt fall var ändå en härlig feelgood, som tillförde något nytt och upplyftande.

Betyg: 3 av 5