Bokrecensioner, Författare, Jacqueline Woodson

Bokrecension – Brun flicka drömmer

Författare: Jacqueline Woodson
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 333

Handling
Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.

Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och är flerfaldigt prisbelönt. Hon tilldelades ALMA-priset 2018, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas ”O” Book Club.

Kommentar
Jag hade hört så gott om den här boken och utan att veta så mycket om den kändes det som ett hett boktips att följa, som att jag skulle bli glad av att upptäcka. Men jag blev så sjukt besviken. Kanske var det för att jag tyckte uppläsningen var hemskt, det kändes så drygt. Det gick inte alls för mig. Men jag gillade inte upplägget, mitt intresse fastnade aldrig. Visst var det starkt, innehållsrikt och givande men det blev ändå så fel för mig. Jättekonstigt tycker jag också, att det blev ett sådant magplask.

Betyg: 2 av 5

Anna Jakobsson Lund, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Blynätter

Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 417

Handling
Elsa Madigan är bara ett lyckat uppdrag ifrån att äntligen avancera i rövarbandet. Men en papperslapp med några bleknade ord får henne att riskera allt.

Finn Gailis sägs vara den starkaste reliktämjaren i sju socknar. Han hoppas att det ryktet ska skydda honom. Att ingen ska förstå hur skör hans kraft egentligen blivit.

Jeroen Albring är folkdomare, svuren att stå på sanningens sida. Men för tio år sedan dömde han en oskyldig. Snart kommer det att få konsekvenser.

Under blynatten korsas folkdomares och rövares vägar. Mötet sätter igång en kedja av händelser som hotar att slå sönder världen. Blynätter är första delen i Metallsviten. En historia om svek, vänskap och magi.

Kommentar
Den här boken läste jag under fantastiskaton. Den finns även med på min boktolva. Jag gruvade mig lite att börja på den, det var den sista boken jag plockade upp under läsmaratonet just för att jag byggt upp lite förväntningar och så många lovordat den.

Och hör och häpna, jag läste aldrig ut den. Jag läste strax över hälften, så jag försökte verkligen, men det gick inte. Jättetråkigt.

Generellt tyckte jag den saknade dynamik och något som fångade mig storymässigt och möjligen som jag tänkt ibland om andra böcker en liten förklaring på bara en mening, på exempelvis baksidan, att detta utspelar sig under ett ”alternativt trettiotal”. Då hade jag fått med mig en förklaring i början om vart det alternativt utspelade sig. En småsak, men jag vill kunna orientera mig. Det jag nämnde innan hade dock större betydelse.

Jag stannade upp flera gånger under läsningen och både kritiserade texten som aldrig grep tag i mig och även mig själv, om jag gjorde något fel som aldrig fastnade. För jag ville verkligen tycka om den här. Men på något sätt kände jag meningarna (och miljön) krångliga och varje stycke snarlikt, det blev lite som en gröt och inte direkt följsamt för mig.

Bokrecensioner, Författare, Madeleine Bäck

Bokrecension – Vattnet drar

Författare: Madeleine Bäck
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 421
Serie: Del 1
Utlyssnat: Februari

Handling
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

Kommentar
Den här boken lyssnade jag på under fantastikathon. Egentligen lockades jag av den andra boken i serien, jorden vaknar, men lika bra att ta det från början så det fick bli denna först. Tycker kanske omslaget ser smått skrämmande ut men det var inget mot dess innehåll.

Den här historien var annorlunda, och välskriven. På ett litet sätt var det uppfriskande och just den anledningen höll mig kvar, även om jag ville ha svar också. Men annars tyckte jag det här var på tok för äckligt för mig. Visserligen beskrivs den på sina håll som rå, erotisk och som skräck. Men det kanske är svårt att föreställa sig. Jag tyckte nästan det gick över gränsen för vad som gick att höra på. Märkligt kändes det.

Men samtidigt fanns en spänning, fascination och intrig som drog in mig om vad allt kunde tänkas bero på. Inte för att jag kände att jag fick svar, och jag vet inte om det blir bok två just för att det var smått motbjudande stundtals…

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Joar Tiberg

Bokrecension – Skogen berättar

Författare: Joar Tiberg
Förlag: LL-förlaget
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 56

Handling
Förr i tiden var skogarna en stor del av människors liv. Man möttes i skogen, berättade historier om den, fick mat och material från den.

Stora och små skogar finns fortfarande nära oss. Den här boken är en promenad i naturen tillsammans med författaren Joar Tiberg.

Nästa gång du går i skogen, kanske du ser saker du inte tänkt på förr. Ett märke i en stam, ett lustigt format träd eller en mystisk grop. Skogen har mycket att berätta.

Kommentar
Kort blev det här en besvikelse. Jag hade förväntat mig lite djup och mystik. Kanske berodde det på att boken, som jag först inte förstod, riktar sig till de yngre åldrarna. Samtidigt, fanns ett exempel som jag särskilt upprörs över och framförallt att dessa värdeyttringar riktar sig till barnen. Det är med kalhyggen. Jag är extremt emot när skogshanteringen i Sverige ödelägger områden och förstör tusentals års liv och förutsättningar, för kapitalismens skull. Visst ska vi bruka naturen, men som med det mesta i dagens värld är det långt ifrån hållbart. Då tycker jag inte vi kan lära ännu en generation att kalhyggen behövs och är bra. För det är de inte.

Jag vet inte riktigt vad jag mer har att säga om den här boken, den var väldigt kort och mysig introduktion om skogen, dock inte som jag tänkte mig och ibland med ”fel” budskap.

Betyg: 2 av 5

Bokrecensioner, Författare, Helena Granström

Lucka 20 – Det som en gång var

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Hur kan vi människor, med den kunskap vi i dag besitter, acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår egen livsmiljö?

Det är frågor som Helena Granström funderar kring i sin långessä. Tillsammans med Marcus Elmerstads bilder på hotade naturmiljöer och skönlitterär gestaltning av en kvinna som fjällvandrar reflekterar hon över det här och rör vid ämnen som teknik och utveckling, politik och ekonomi, ideologi och biologi. Det är skarpt, provocerande och filosofisk.

Jag har ett väldigt stort intresse och strävan efter att hitta böcker och berättartekniker för att få fram sådana här frågor om naturen som både är tunga och verkliga, men samtidigt måste föras fram mjukt och träffsäkert så att det sätter sina spår hos läsare (men först måste denne fångas!). Jag var nyfiken på den här, men också rädd att det skulle fallera. Och jag tycker nog att den här tillhör de som inte når fram.

Störst kritik har jag till de skönlitterära inslagen som jag tycker blir störiga på något sätt när de plötsligt dyker upp, då sjunker och ändras tonen och nivån i berättandet. Det andra är bilderna. De är fina om jag anstränger mig, ta mig rätt nu, men jag tycker det förstördes när de var svartvita. Visst kan det skapa en känsla ändå men jag tycker de blev för mörka.

Tillsist har vi det här med själva diskussionen som Granström för fram. Adderas ihop de tidigare så gör det de tufft att nå upp. Det var nog endel som förlorade på det. Jag tycker tonen var hård, men det behövs ju och situationen är ju det – tuff. Men sedan vet jag inte om det beror på läsarens tidigare bakgrund i ämnet hur det påverkar läsningen av den här boken. Kanske bör man vara hyfsat opåläst för att frågetecken ska väckas och en vilja att hänga med på resonemangen. För mig tappade hon mig, det blev för rörigt och sedan något för komplicerat i sina termerna. Väl försökt men jag tycker nog alltsammans blev lite krångligt och svårtillgängligt.

Natur & Kultur – 2018

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig

Bokrecensioner, Författare, Isabelle Törnqvist

Lucka 17 – Fågeln

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag ska inte delta i det här kriget. Fågeln ska göra mig stark så att jag kan fly.

Handling: I landet Shabala har kriget rasat så länge någon kan minnas. Trots att Svala lever långt ifrån kriget och dess fasor präglas hela hennes tillvaro av det. Det finns bara två syften med hennes liv: hon ska föda barn och sedan ta värvning i armén.
Klasskamraterna kallar Svala för demon eftersom hon är vild och bråkar med alla. Varje dag efter skolan tar Svala med sig en bok ut i skogen – en bok som bara hon kan läsa skriften i. En dag möter hon ett underligt, fågelliknande väsen i skogen.
Fågeln berättar historier om en förlorad värld och hjälper Svala att utveckla mystiska krafter med hjälp av boken. Det dröjer inte länge förrän Svala blir indragen i en maktkamp som ligger utom hennes kontroll. Kan hennes nya krafter hjälpa henne att undfly sitt öde och kanske till och med sätta stopp för kriget?

Författaren till den här boken skrev och sammanförde ett otroligt intressant stycke som gjorde det oemotståndligt för mig (och så det snygga omslaget!), dessutom är jag på något sätt alltid på jakt efter att hitta något inom fantasy-genren som jag skulle gilla. Dessvärre slutade också den här historien så som det brukar göra för mig i detta sökande. Det blir inget för mig, trots allt. I den här så handlade det främst om att jag upplevde det som att texten skulle ha en fördel av att byta berättarperspektiv, från tredje till förstaperson, såsom många ungdomsböcker ändå är. Då skulle jag säkert komma närmare Svala, och möjligen skulle de ibland enformiga meningsuppbyggnaderna få mer variation, upplevde det lite styltigt ibland. Men trots de här störningsmomenten för mig så försökte jag fokusera på historien och det berättas ändå bra (Svala är en intressant karaktär att följa), med drag och det finns något som lockar till vidare läsning. Men nästa del i serien kommer jag dock inte läsa.

Hoi Förlag – 2019 – 438 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren

Anna Fock, Bokrecensioner, Författare

Lucka 14 – Väderfenomen

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Väderfenomen av Anna Fock är en annan bok som nominerades till årets Augustpris. När jag såg omslaget och läste om boken blev jag genast nyfiken. Det handlar om en miljö som blivit förstörd, inte märkbart för det tystas ner, men det är något som Igor inte kan släppa att det finns något som förgiftar. Det lockade mig, om en nedtystad katastrof och kampen för sanning.

Men tyvärr blev det här pannkaka för mig. Jag borde ha förstått utifrån mina förutfattade meningar att det inte var något för mig, men ämnet lockade mig så jag kunde inte låta bli. Jag fick inget grepp om historien när jag läste, jag fastnade inte för karaktärerna och jag ryggade smått undan för det grova språk som yttrades. Kanske för att det på något sätt rörde ämnen eller var i en värld som inte tillhör min vanliga (även om det skall kunna gå ändå). Otroligt synd.

Natur & Kultur – 2019 – 426 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol

Bokrecensioner, Författare, Vanja Persson

Bokrecension – Krisboken

Författare: Vanja Persson

Handling: Har du blivit av med jobbet, blivit sjuk eller gått i pension? Är din ekonomi sämre än du någonsin kunnat föreställa dig? Håller det på att knäcka dig att aldrig ha tillräckligt med pengar? Då är det här boken för dig!

Ekonomiböcker handlar ofta om hur du blir miljonär, sparar i aktier eller andra saker som förutsätter att du har några pengar att spara. Det gör inte den här boken. Tanken med Krisboken är att den ska vara en hjälp när det verkligen är kris – oavsett om svackan är tillfällig eller livslång. Här får du som inte ens har pengar till mat eller räkningar hjälp att ta kontroll över din situation och sänka dina utgifter. Du får även tips om hur du kan öka din inkomst trots dina eventuella begränsningar.

OBS! Krisboken utlovar inte att du blir miljonär eller ens att du får gott ställt efter att ha läst boken, men ett liv utan ekonomisk stress och möjlighet till att sätta lite guldkant på tillvaron är nog så viktigt.

Krisbokens författare är inte utbildad på Handels eller specialist på privatekonomi. Däremot är hon specialist på att leva på existensminimum. Efter alltför många år som sjukskriven, ensamstående mamma med eget företag har Vanja Persson fått lära sig att vara kreativ både när det gäller att sänka kostnaderna och öka inkomsterna. I Krisboken delar hon med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra i samma situation.

Vad jag tyckte:

+ Generös med många knep att ta till och åtgärder för personlig hållbarhet
– Har redan fått egna erfarenheter och känner till och agerar efter många, ganska tråkig och kändes löjlig

Betyg: 2 av 5

Magic Wonders – 2017 – 139 sidor
Bokrecensioner, Författare, Walter Farley

Bokrecension – Den svarta hingsten

Författare: Walter Farley

Handling: Alec räddas från att drunkna av en svart hingst. Alecs farfar, en förre detta hästuppfödare, låter hästen stanna på gården. Snart upptäcker de hur snabb den svarta hingsten är och anmäler honom till ett lopp med världseliten.

Vad jag tyckte:

+ Nostalgin och den totala drömläsningen för hästälskaren, snabbläst
– Inte precis toppklass rent litterärt, enkelt och smått förutsägbart/tråkigt (var dock inget jag upplevde när jag läste den i tonåren!)

Betyg: 2 av 5

The black stallion – 1952
Bokrecensioner, Cecilia Samartin, Författare

Bokrecension – Skönhet ur askan

Författare: Cecilia Samartin

Handling: Moldaviens landsbygd. Inesa förbereder sig för sin bröllopsdag och hennes nittonåriga hjärta har aldrig varit lyckligare. Mitt i förberedelserna kidnappas hon och blir brutalt bortrövad från sin älskade familj.

En liten by i Mexiko. Karla, 15 år, tvingas ta hand om sin lillasyster när modern försvinner. Hon förälskar sig i en charmerande man som uppvaktar henne ihärdigt – men hans kärlek har dolda motiv.

Ohio, USA. Lilla Sammy önskar sig rosa tygskor och mat till sin katt. När styvpappan förgriper sig på henne försvarar hon sig – och barndomen får ett abrupt slut.

Tre ensamma och rädda flickor vars liv strålar samman i Las Vegas, staden som aldrig sover, där de kastats in i en mörk och ohygglig värld. Nära den absoluta botten finner de varandra och stärkta av varandra och sin vänskap bestämmer de sig för att fly. Tillsammans påbörjar de resan mot friheten.

Cecilia Samartin är tillbaka med med en stark och viktig skildring av hur mänskligheten mot alla odds förmår att läka även de djupaste sår.

Kommentar: Samartin är en av mina favoritförfattare. Jag har läst hennes fantastiska serie om Señor Peregrino liksom Drömhjärta och Salvadoreña. Jag gillar hennes språk och hennes sätt att berätta en historia på skarpt. Det är så vackert. Så jag var väldigt nyfiken på en ny bok av henne.

Dessvärre blev jag besviken, och det var verkligen synd. Men jag känner inte riktigt igen henne. Hon säger i efterorden att hon ville prova något nytt och utmana sig och det kan ju vara nyttigt, men för mig gick det åt fel håll. Först tog det lite tid innan jag kom in i boken, det klickade inte sådär magiskt som det gjort med det andra jag läst. Sedan gillade jag faktiskt inte ens handlingen, och då blir det svårt. I början var det okej men sedan blev det de där hemska och grymma som författaren vill belysa men som jag känner lite obehag av att läsa så pass mycket utav. Framförallt när jag inte fick hålla fast vid något ljust och hoppfullt. Det upptog för mycket plats för mig och mot slutet kände jag inte heller någon tillfredsställelse efter att ha läst den. Så tyvärr. Det här med att läsa om slaveriets fasor kräver nog sitt för att fånga mig.

Betyg: 2 av 5

Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, tusen tack för det!