Bokrecension – Livet med dig i mitt hjärta

Författare: Emelie Edholm
Förlag: Blue Publishing
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 110
Recex: Från författaren, stort tack!

Handling
Den här boken handlar om den gränslösa kärlek och sorg som infinner sig då man förlorar ett litet efterlängtat barn sent i graviditeten, redan innan babyn fått en chans att möta livet utanför sin mammas mage. Om att bli gravid på nytt samtidigt som man bär på en stor sorg.

2019 skulle bli det där magiska året då vi skulle få välkomna vårt första barn. Drömmen krossades på ett ögonblick och livet som vi kände det då blev aldrig sig likt igen.

Den 15 mars 2019 blev jag mamma för första gången. Jag fick en dotter men fick aldrig ta med henne hem.
Det är en personlig berättelse och jag har skrivit den som en del av sorgbearbetningen under det första året. Du får följa med i alla de känslor av stormande lycka, svåraste sorg och all vanmakt som kom och gick under tiden före och efter att min dotter Edit föddes.

Emelie är född 1988 och uppvuxen i Östergötland. Hon har varit bosatt i Los Angeles, Wellington och Stockholm men bor nu i Göteborg tillsammans med sin familj. Utbildad inom ekonomi och marknadsföring och har jobbat inom dessa områden i olika branscher. Det här är hennes första bok.

Kommentar
Historier som dessa är så oändligt sorgliga, men samtidigt kände jag att jag verkligen ville läsa den när författaren hörde av sig till mig (trots att jag själv nu är i den vecka som hon drabbades av detta). Har man själv burit, fött och ammat en liten bebis är men desto känsligare, men sådant här går inte att undgå att gripa tag i de flesta. Att ett barns hjärta plötsligt slutar slå så sent i graviditeten.

Efter att ha läst hennes historia om lilla Edit känner jag att det är viktigt för alla att ta del av. Både som moder, nära anhörig och bekanta. Att det nästan värsta som finns är att låtsas som ingenting. Det var så starkt att läsa hur hon brottades i olika situationer med att hantera dödsfallet i olika skeenden. Inte minst ett tag framöver, som vid frågorna om det är första barnet (för den andra dottern) och hon ibland kan svara ärligt nej och ibland tvingas svara ja – oavsett brottas känslorna inombords och kluvenhet att hantera det utåt.

Den enda fundering jag har som jag hade önskat fick utrymme i boken var en kort beskrivning av hur förlossningen med nästa barn kändes och gick. Det är en så pass stark upplevelse och det var där det brast för mig i hennes beskrivning av att föda fram och pyssla om sin döda dotter – hur blev det nu när det gick vägen, så att säga? Slungades tankarna tillbaka? Och så vidare.

Annars var det här förstås väldigt känslosamt att läsa. Väldigt fint, vacker och personligt berättat. Generöst med allt som de fick gå igenom. Viktig läsning.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Barn som bråkar

Författare: Bo Hejlskos Elvén & Tina Wiman
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 191

Handling
Barn som bråkar, skriker och inte gör som de vuxna säger är svåra att hantera. Eftersom upprörda känslor smittar av sig, är risken stor att du själv snart är lika arg som ditt barn.

I den här boken tar författarna avstamp i elva vardagliga familjesituationer och visar på praktiska handlingsalternativ att använda sig av när en konflikt seglar upp. Metoden som används utgår från ett nytänkande förhållningssätt som kallas lågaffektivt bemötande.

Ta reda på vem som egentligen har problemet, justera förväntningarna på vad barnet klarar av och öva på att hålla dig lugn, är några av råden i denna konkreta och engagerande bok.

Detta är en utmärkt bok att använda i föräldragrupper och handledning. Definitivt är detta föräldrahandboken nummer ett just nu.

Kommentar
Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på den här, men jag minns den som väldigt bra. Även om det också rör ”extremfall” finns det mycket i ”vardagstjafset” som går att ta till sig. Det är tänket och den grundläggande inställningen som belyses, och som känns betryggande och konkret. Överlag var det fullt av handfasta råd och exempel på situationer. Jag har fått med mig ett och annat, men tror jag kan komma att återkomma och kika igenom boken framöver, möjligtvis 😛

Det jag fått med mig av denna och andra liknande böcker om barn är att de också förstås är människor med sin vilja och sina behov, och att det gäller att möta dem och göra sitt yttersta för att hitta något på deras nivå och hjälpa dem att lyckas. De vill vara delaktiga och ofta kan det vara föräldrar som bråkar och inte barnen. Det kan vara bra att påminnas, ibland hänger man inte med hur snabbt de utvecklas.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Ängeln utan vingar

Författare: Maud Mangold

HandlingEn dag när jorden är gammal och himlen öppen för alla vindar, ska det födas ett barn. Modern ska tillhöra jordens änglar, som alla äger gåvan och förbannelsen att leva för evigt. Av otillåten kärlek och stort mörker ska det spira ett liv inom henne. Ett barn ska födas med dimma i sitt hjärta.

Teas bästa vän Gabriel har alltid varit annorlunda. Det verkar ibland som att han kan läsa tankar, och han lever lite som i sin egen värld. En dag är han försvunnen. Veckorna går och han kommer inte tillbaka. Då möter Tea en underlig flicka, Hilja, som på något vis påminner om Gabriel. Hon erbjuder sig att hjälpa Tea att hitta sin vän. Men för att göra det måste Tea följa med Hilja, djupt in i skogen.

Det blir starten på ett äventyr som Tea inte kunnat drömma om ens i sin vildaste fantasi. Hilja för henne till en magisk värld som befolkas av skednäsor, olyckskorpar och pepparkakshäxor; en värld som skulle vara helt underbar om det inte var för den mystiska grådimman som hotar bortom bergen. En gammal olycksbådande profetia håller också på att slå in och allt verkar ha med Gabriels försvinnande att göra.

Ängeln utan vingar är den första delen i trilogin Skuggspelet. Med den är Maud Mangold tillbaka i fantasygenren, och hon är påhittigare än någonsin.

Vad jag tyckte:

+ Lättsamt att hänga med i den påhittade och smått fascinerande världen, det tydliga budskapet med vänskapen mellan Tea och Gabriel
– Helt klart inte rätt målgrupp så fick aldrig någon stark tilldragande känsla

Betyg: 3 av 5

Skuggspelet (del 1 av 3) – Rabén & Sjögren – 2016 – 9-12 år

Bokrecension – En helt vanlig familj

Handling: Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.
Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.
I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.
Mattias Edvardsson har skrivit en oavlåtligt spännande roman som skildrar varje förälders mardröm. En helt vanlig familjhandlar om tre människor som tror sig känna varandra men lever i olika världar. Och den fina linjen mellan rätt och fel, lögn och sanning.

Kommentar: En nästan helt vanlig familj – det är så jag ständigt läser titeln i mitt huvud. Jag kan inte låta bli eftersom jag blandar ihop den på något sätt med den första som jag läste av författaren – En nästan sann historia.

Nu har jag läst Mattias Edvardssons senaste roman, En helt vanlig familj (2018), och även den här är skickligt skriven. Jag säger alltid att Edvardsson är en pålitlig författare, jag litar på att jag får en ypperlig läsupplevelse. De tre böckerna som jag har läst av honom har alla varit så välskrivna och passande i sitt upplägg och i sin gestaltning med detaljer som träffar helt rätt.

I den här boken får vi följa handlingen och ta reda på vad som har hänt när Stella sitter häktad och blivit anklagad för mord genom först fadern, som är präst, sedan Stellas och tillsist moderns perspektiv, som är advokat. Jag gillade det här upplägget och fastnade för dem alla när det var deras tur att berätta. Det blev som extra stark kontrast i och med föräldrarnas yrke, så intressant att läsa. Vad som egentligen har hänt tycks aldrig bli klart för sig och dessutom kompliceras situationen ytterligare vart eftersom. Framförallt relationerna dem emellan var något som grep tag i mig. Frågan om vad och hur långt vi är beredda att gå för att skydda vår familj är ständigt närvarande och jag kände att jag aldrig kunde lita på något först mot, nej, kanske aldrig. Det var väldigt spännande.

Jag tycker verkligen att En helt vanlig familj fångar alla delar för en toppen-bok. Och det var lite oväntat, jag litar ju på Edvardsson men jag var egentligen inte så sugen på att läsa (jag lyssnade i och för sig på den) på en roman om ett brott. Speciellt inte heller när det först tycktes likna Malin Persson Giolitos bok Störst av allt i upplägget. Men det vände verkligen, och det ganska snart.

Detaljerna är det som jag tycker är bland det bästa och jag önskade att jag hade haft boken framför mig så att jag kunde markera. Det var synd. Men minnet finns kvar om hur författaren har gjort för att bygga en sådan här historia för att den ska fånga mig som läsare från början till slut. En helt fantastisk bok.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Praktika för blivande föräldrar

Författare: Cecilia Chrapkowska & Agnes Wold

Handling: Dags att spräcka myterna runt föräldraskap och spädbarnsvård! Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska röjer i den djungel av välmenande råd om allt från hygien, städning, amning och infektioner till alkoholkonsumtion och vaccinationer som väller över den nyblivna föräldern. Praktikan innehåller praktiska tips, vetenskapligt verifierade sanningar och stridbar feminism riktad till alla föräldrar, oavsett kön och familjekonstellation.
Kommentar: Att lyssna på den här boken kändes som en väldigt bra snabbkurs inför den stundtals överväldigande uppgiften som jag har framför mig. Och jag tror minsann att det här blev ett väldigt bra val att ta del av, jämfört med allt som finns att tillgå. Det är så mycket som skrivs och sägs att man knappt vet ut eller in. Den här boken klargjorde kort och gott vad forskningen har kommit fram till, men med mycket betoning på att föräldern själv vet vad som blir bäst till sitt barn vet bäst samt att det oftast blir bra hur vi än gör.

Först togs det upp en del upp om graviditeten, men eftersom jag inte känner samma intresse för det längre utan är mer inne på förlossningen och framförallt tiden efteråt med bebis så försökte jag hoppa fram en del. Lite trixigt med ljudbok men det gick bra tillslut. Jag kan dock tänka mig att den här boken hade känts snäppet bättre att få bläddra i som ett fysiskt exemplar, det är så den verkar vara upplagd, den är säkert också användbar som uppslagsverk.

Det andra som senare togs upp var däremot mer intressant för mig att ta del av, såsom förlossningen och tiden med bebis, vad de behöver och hur det fungerar. Väldigt sakligt samtidigt som det också var givande.

Jag minns att det var något jag reagerade över men som jag nu inte längre minns vad, tyvärr, men den här boken var i varje fall riktigt bra eftersom den bjöd på så mycket saklighet på ett sådant avdramatiserande sätt, samt att den känsla som jag själv fick när jag lyssnade på boken var ett lugn och att prestigen släppte mer. Så att jag själv känner mig trygg och redo, det allra viktigaste som blivande förälder.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Föda utan rädsla

Författare: Susanna Heli

Handling: Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd.
Kommentar: Jag tänkte länge att jag skulle läsa den här boken av Susanna Heli (2009), som en förberedelse inför förlossningen, jag hade fått en känsla om att den var bra. Det finns förstås fler böcker i ämnet, men någonstans måste man ju göra ett val och jag tror verkligen att det blev ett bra sådant. För än så länge, innan allt drar igång, känner jag att jag har fått hjälp.

Jag vet att en bok är bra när de exemplen som tas upp, då när man får läsa om andras berättelser, fångar mitt intresse. För oftast tycker jag sådant känns onödigt och jag ids inte läsa. Och om jag ändå skummar igenom dem så tycker jag att de är tråkiga och innehållslösa. Men inte nu. Nu kunde jag lära mig något, skapa mig bilder och förberedelser i huvudet, känslor kläddes i ord och jag fick exempel både utifrån kvinnan, partnern och den s.k doulan (som författaren jobbat som).

Först tänkte jag dock att jag minsann inte är rädd. Med tanke på titeln. Men det ryms så mycket mer i det ordet. Rädslan kan komma. Och den kan ligga och lura. Eller så kan man se det åt andra hållet. Att kunna föda och ta emot smärtan och allt vad det innebär med ett lugn och trygghet och tillit. Sedan fångade boken mig tidigt när författaren berättade att en förlossning ligger så mycket utanför vår vardagliga strävan som människor. Här har vi inte längre samma kontroll, det handlar om kroppen och att känna inåt. Att vi nu tvingas uppleva något på ett så för oss främmande sätt. Jag tycker det känns häftigt. Skrämmande kan det vara förstås, men vilken upplevelse nu när vi verkligen inte har något val än att ge efter för naturen och kroppen.

Den andra aspekten som gjorde att jag inledningsvis fastnade för boken och var villig att ta till mig författarens budskap var det här med smärtan genom ett exempel. Det handlade om träningsvärk. Om jag skulle få träningsvärk så in i bomben dagen efter ett träningspass skulle det såklart göra ont och vara besvärligt, men jag hanterar det och det skrämmer mig inte precis, för jag vet vad det beror på och det är för mig något gott – tänk så vältränad jag blir nu när jag har pressat musklerna. Men om jag skulle få samma smärta och känsla ”från ingenstans”, skulle jag inte bli lite rädd då? Just det här fångar smärtan för värkarna menar författaren. Att få mer kunskap och kännedom om vad det handlar om samt känna att det är en positiv smärta, som gör något gott.

För det togs också upp rent kroppsligt hur det går till att föda ett barn. Väldigt intressant hur kroppen fungerar, verkligen. Och så med sina fina jämförelser som att det blir som ett dragspel som kan tänjas och dras ihop vid behov – vid den skrämmande tanken om hur i hela friden ett barnhuvud ska komma ut mellan benen.

Något annat som jag minns var att tänka vågorna av värkar som en dal snarare än en topp. Det är jobbigare att klättra uppåt jämfört med att sjunka ner mot botten. Plus att när vi föreställer oss en botten hjälper det oss att känna och bli tunga, det som i sin tur får oss att slappna av snarare än att spänna oss när vi lyfter från marken.

Och sedan en fortsatt fascination för själva kroppen. Att värkarna kommer i vågor just för att vi ska få chansen att vila och återhämta oss emellanåt. Tillit till kroppen om något har den här boken gett mig. Samt många verktyg och insikten om betydelsen av att verkligen slappna av, eftersom jag faktiskt kan stanna av processen genom att streta emot.

Nu blev det väldigt långt det här. Men jag gillade verkligen den här boken. Vad som väntar är så himla svårt att föreställa sig och så skilt från vad vi annars måste hantera. Boken har verkligen lyckats med sitt syfte.

Betyg: 5 av 5

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

”Och Maj klär sig och säger vi ska väl ha kaffe, hon kan inte svara på om Vera säger ja man tackar eller ja int´för min skull, men det spelar ingen roll, hon vet ju att man inte ska bry sig om att lyssna på svaret, bara duka fram, det får bli i rummet även om Maj faktiskt tycker det är något visst och hemtrevligt med kök.”

Titel: Att föda ett barn
Författare: Kristina Sandberg
Serie: Maj #1
Genre: Roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303794-3
Utgivningsår: 2014 (2010)
Format: Pocket

Första meningen: Och Maj torkar av det sista bordet, sköljer trasan och ser hur Ingrid skakar förklädet innan hon tar sin kaffekopp och säger Maj, det är klart du ska hänga med.

Handling: Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den?
   För första gången ska Maj ha hela sin nya, stora Örnsköldsvikssläkt på middag. Men hur hamnade hon i det här, med en man som hon knappt känner? Ett boxande i magen ger svaret. Barnet. Det som aldrig skulle få hända.
   Sakta växer ett beslut fram: hon ska bli en kvinna som ingen ska kunna anklaga eller klandra. En god maka, mor, värdinna. Men hur mycket Maj än försöker kontrollera tillvaron så finns allt det andra där. Osäkerheten, det såriga moderskapet, makens alkoholism och ett äktenskap som bara råkade bli. Och en förbjuden längtan efter att få ta plats och riskera att svämma över sina brädar.

Min kommentar: Jag har inte kunnat undgå att bli nyfiken på den här serien och den här Maj – vem är hon egentligen? Att böckerna dessutom skulle vara speciellt skrivna minskade inte känslan precis, nog blev jag förväntansfull.

Men det gick snabbt tills jag nästan fick nog. Men jag försökte ta tid på mig att komma in i boken. Det var svårt och tungt med språket. Det kändes väldigt grötigt. Allt satt bara ihop och jag undrade ibland om det verkligen hände saker, men det gjorde det ju. Det var bara det att allt vävs in överallt. Ja, det är genom Majs huvud som jag följer henne. Herregud tänk själv hur tankarna svävar hit och dit och försök då få en bild av situationen där inne och samtidigt utanför.

Det gick alltså inte att skynda sig fram eller ta alltför mycket i taget. Jag märkte att jag fick större behållning när jag varvade med en annan bok så att jag kunde småläsa lite mellan varven. Men sen tyckte jag att den andra hälften av boken var intressantare, när det började hända lite (och jag vant mig). Då blev det underhållande och roligt att läsa.

Bara jag läser de två meningarna från boken ovan blir jag alldeles glad, jag vill bara läsa mer om Maj. Jag tycker det blir så personligt och originellt med Sandbergs stil.

Sammanfattningsvis tog det ett tag innan jag kom in i språket men det var helt klart värt det. Det är bra skrivet och intressant utifrån tidsandan. Och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa om Maj!

Mitt betyg: