Bokrecension – Himlens fånge

Författare: Carlos Ruiz Zafón

Handling: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.

Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­– istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Kommentarer:
Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! 🙂
Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.
På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit – Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.
Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! 🙂
Betyg: 4 av 5 

De bortglömda böckernas gravkammare (3) – Albert Bonnier – 2013 – 295 sidor

Marina av Carlos Ruiz Zafón

Titel: Marina
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 264
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Marina
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012992-7
Utgivningsår: 2013 (2004)
Format: Inbunden

Första meningen: Marina sa en gång att vi bara minns det som aldrig har hänt.

Handling: I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
   Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.
   En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.
   Marina är en svindlande berättelse där Carlos Ruiz Zafón följer Óscar och Marina långt in i Barcelonas undre värld, en bortglömd plats mörkret frodas.

Min kommentar: Den här boken är Zafóns sista ungdomsbok innan han gav sig in i skrivandet av vuxenböcker, där hans storsäljare Vindens skugga gav honom ett genombrott och också var en bok jag som älskade att läsa. Den var magisk. Men att Marina klassas som en bok för unga gillar jag inte, för den är hemsk. Jag har inte läst skräck så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det men den här boken är äcklig, grym, och obehaglig på sina håll. Boken är inte så lång och går ganska snabbt att läsa både för att den är lite enklare skriven och även tack vare författarens talang. Jag gillar ju berättandet. Men framförallt gick det fort att läsa den här boken för att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig den utan att veta hur det skulle avslutas. Eller för den delen inte låta de hemska scenerna fasta i mitt minne någon längre stund. Jag började nästan andas högt där ett tag, av rädsla och jag frös till och tänkte det här var inget jag tog del av. Nej det var inte helt min smak det här, förmodligen för lite modigare läsare än mig.

Däremot gillar jag som sagt författaren och känner igen mig i språket. Så på det sättet var det underbart att läsa. Zafón har också vackra syften med sina böcker som visserligen gömmer sig under lite bisarra händelser som hans huvudpersoner råkar ut för. Äventyren som de är med om är spännande att följa med på. Barcelona framställs verkligen som en mytomspunnen stad.

Mitt betyg:

Vi av David Nicholls

”Jag såg fram emot att vi skulle bli gamla tillsammans. Du och jag,
att vi skulle åldras och sedan dö tillsammans.”
”Men Douglas, vilken normal människa skulle se fram emot det?”

Titel: Vi
Författare: David Nicholls
Serie: –
Genre: Komedi, Contemporary
Antal sidor:
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Us
Översättare: Åsa Brolin
Förlag: Printz Publishing
ISBN: 978-91-87343-582
Utgivningsår:
Format: Pocket

Första meningen: Förra sommaren, strax innan min son skulle flytta hemifrån för att börja på collage, väckte min fru mig mitt i natten.

Handling: Douglas Petersen förstår sin hustrus behov av att återupptäcka sig själv nu när deras son flyttar hemifrån.
Han trodde bara att återupptäckandet var något de skulle göra tillsammans.
   Så när Connie tillkännager att hon också tänker flytta ut, beslutar han sig för att göra deras sista familjesemester till århundradets resa; en resa som kommer att föra dem alla närmare varandra, och vinna hans sons respekt. En resa som kommer att få Connie att bli förälskad i honom på nytt.
   Hotellen är bokade, biljetterna köpta, resplanen utlagd med militär precision.
   Vad skulle kunna gå snett?

Min kommentar: Jag var egentligen inte så sugen på att läsa den här boken, just för att jag (även om jag gillade En dag) inte riktigt föll för På vinst och förlust. Men så valde jag den i hylltömningsutmaningen och så det blev läst. Den vägde upp lite mer än den tidigare jag läste, men jag tycker ändå inte att den var någon höjdare. Jag tror det är något i språket som gör att jag inte fängslas.

Det går utan problem att läsa den snabbt och ta till sig innehållet. Det är inget komplicerat, det är lite småroligt ibland och det händer inte så värst mycket spännande. Ja, allt som allt lite platt för min smak.

Men så vid mitten någonstans känner jag att något händer. Det växer fram ett djup och trots att huvudpersonen Douglas är lite knasig när kan driver sin vilja så långt, så börjar jag känna lite mer för honom. Boken tar upp mycket om livet med vår partner och dess med- och motgångar på ett sätt som både är förväntat och igenkännande men snuddar även vid överraskningar.

Mitt betyg:

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

”Jag såg mig själv stå här om kvällarna medan gatorna viskade sina historier och hemligheter till mig för att jag skulle fånga dem på papper och föra dem vidare till alla som ville lyssna.”

Titel: Ängelns lek
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #2
Genre: Spänning
Antal sidor: 589
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: El juego del ángel
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-099-8
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

Handling: Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen Raval. Han skriver gotiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig: hans liv förmörkas av olycklig kärlek och det avtal han tecknat med förläggaren Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.
   En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar – och kanske något annat. Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Snart finner han sig fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ut vilken det inte tycks finnas någon utväg.

Mitt omdöme: Jag älskar verkligen Zafóns sätt att skriva. Jag bara sjunker in i berättelsen och får en känsla av att jag ska få ta del av något alldeles speciellt, så jag måste lyssna noga och inte lämna den värld som han gestaltar. Han böcker känns väldigt välskrivna. Språket är enastående och jag finner det så inspirerande.

Böckerna har många likheter med varandra, även om det skildras i olika nyanser. Det gör det hela intressant och viktigt på något sätt när han poängterar böckernas syfte. Jag kan bli lite mörkrädd när jag tänker på vilken betydelse böcker har. Vad människor är beredd att göra för att skriva dem, skydda och förstöra dem. Det finns en del grymma och läskiga bitar i boken, men det blir inte för farligt ens för mig som inte precis brukar läsa hemskheter.

Men jag tycker inte att slutklämmen, eller hur den här boken knöts ihop, riktigt föll mig i smaken. Kanske jag inte förstår. Många delar älskade jag, det allra mest faktiskt. Men om jag ska jämföra med Zafóns förra bok Vindens skugga, når den här inte riktigt upp till samma magiska känsla. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, mer än att den inte når hela vägen fram. Även om Ängelns lek är otroligt bra! Det är den.

Det är intressant och fängslande och mystiskt hela tiden. Det som höjer Zafóns böcker är hans vackra språk och hur han framställer böcker, med en själ.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Spanien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

”Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ.”

Titel: Vindens skugga
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #1
Genre: Historisk roman, Spänning
Antal sidor: 478
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La sombra del viento
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Norstedts
ISBN: 91-1-301233-9
Utgivningsår: 2005 (2001)
Format: Inbundet

Första meningen: Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa för första gången tog med mig till De bortglömda böckernas gravkammare.

Handling: En av de första sommardagarna 1945 tar den unge Daniel Semperes pappa honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i hjärtat av Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess upphovsman kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en total uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Mitt omdöme: Precis som det utlovades var jag trollbunden från första början. Jag sögs in i en annan värld som jag inte ville lämna. Det var mystik och vackra meningar. Och som bokälskare känns det som något alldeles särskilt när böcker framställs så som de gör – med en själ. Det är den idén som boken bygger på som jag tycker är helt underbar! Det finns allt – spänning och något att fascineras av, kärlek, vänskap, sorg och svek. För att inte tala om hur fint språket är.

I början av boken och ganska långt i den var förträffligt bra, i mitten någonstans tyckte jag den drog iväg lite väl långt i det förflutna, och mörknade till, även om det var intressant. Jag blev lite orolig för hur det skulle sluta eftersom den vägen som den tog inte alls skulle falla mig i smaken (om den slutade så och det var bokens budskap). Men som tur var gav Zafón boken ett värdigt slut, så där vackert och djupt så som jag gillar. Sista biten satt jag som på nålar och kunde inte lägga ifrån mig den förrän den var utläst. Otroligt fängslande bok. Jag är helnöjd!

Mitt betyg:

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge

HÄR finns en smakbit.