Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

”Först fanns ingenting, sedan fanns någonting. Före Gud fanns ingen.”

Titel: Flickan som vävde sidenmattor
Författare: Anita Amirrezvani
Serie: –
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 341
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Blood of Flowers
Översättare: Hans Nordmark
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13006-4
Utgivningsår: 2008 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: På våren det år då det var meningen att jag skulle gifta mig passerade en komet högt uppe på himlen över min by,


Handling: Inom ett år skulle hon vara gift. Mattan var ett konstverk, turkos som en sommarhimmel och gjord med utsökt hantverksskicklighet. Den var nyckeln till hennes framtid, den kunde ändra allt. Om inte ödet ville annorlunda..

Det är 1620-talets Persien. I en avsides belägen by bor en fjortonårig flicka med en ovanlig gåva: de mattor hon väver har en närmast magisk skönhet.
   När flickans far dör får flickan och hennes mor flytta till släktingar i den myllrande och vackra huvudstaden Esfahan.
   Farbrodern, en välbeställd mönsterritare hos shah Abbas, hjälper flickan att förfina sin hantverksskicklighet. Det är helt uppenbart för honom att hon har enastående talang, en talang som kunde ha skänkt dem alla rikedom och högt anseende – om hon bara hade varit pojke.
   Men alla i den nya familjen är inte lika beundrande. När flickan erbjuds ett tidsbegränsat, hemligt äktenskap med en förmögen man ställs hon inför ett svårt val: att förlora sin heder eller riskera allt hon har och försöka skapa sig ett eget liv…

Min kommentar: Det här är en väldigt stämningsfull bok. Jag kan tydligt känna av omgivningen, hur det ser ut, luktar och känns. Hur det är att leva i Persien (dagens Iran) och vilka sagor som berättas och vad de tror på. På det planet är boken väldigt välskriven, för det flyter på bra och det är vackert. Det är också intressant och trovärdigt. Men samtidigt är jag inte helt hänförd, för det som drar ner helhetskänslan är att det går långsamt och inte är så jättedramatiskt. Även om det ibland också är skönt med lite mysig läsning. För det var det.

Men det är heller inte rättvist sagt. För boken ger också en klar bild över hur situationen är för människor som har det sämre ställt. Om man skulle ha oturen att födas in i en fattig familj. Det kändes så tragiskt och orättvist. Än värre blir det när flickan och hennes mamma måste överleva när deras pappa/man gått bort. Och det är inte lätt i den värld de lever i. Flickan hanterar inte alltid det här på bästa sätt, för hon kan vara lite otålig och handla lite för snabbt… vilket försätter dem i än knepigare lägen. Det handlar mycket om att de måste anpassa sig och härda ut. Men jag tycker att hon känns listig, hon har en drivkraft och vilja att ta sig ur situationen, men för det krävs ibland uppoffringar… Sedan finns också den här drömmen om att få väva mattor, och det är ingen liten dröm för en fattig flicka. Det var väldigt fint att läsa om hennes passion och entusiasm för hantverket.

Flickan som vävde sidenmattor är en välskriven och inlevelsefull bok som ger en klar bild över den värld de lever i. En bok att luta sig tillbaka och leva sig in i.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Persien/Iran, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

En smakbit på söndag – Señor Peregrino

Söndagens smakbit kommer från en bok som jag sett fram emot väldigt länge. För att jag gillade Cecilia Samartins bok Drömhjärta så himla mycket. Den här boken var inte alls så som jag tänkte mig… men det till sin fördel. För jag gillar den.

Señor Peregrino handlar om Jamilet som föds med ett hemsk födelsemärke och på grund av det möts orättvist. När hennes mamma dör tar hon sig till USA i hopp om bot och får med hjälp av falska papper jobb på ett mentalsjukhus. Där möter hon den udda och gåtfulla Señor Peregrino. Tror ni det skapades förväntningar inför det där mötet? Jag vill verkligen inte ta något från de sidorna för jag vill att ni själv ska få uppleva det, om ni vill läsa boken framöver. I stället får smakbiten bli från ett tidigare stadium, från sidan 52:

”Vi behöver inte fler mexikaner här, vare sig pojkar eller flickor. Jag förstår inte varför ni inte stannar i ert eget land, där ni hör hemma, varför ni håller på och smyger er över hit som tjuvar.”
   ”Själv har jag kommit för att jag behöver läkarhjälp”, sa Jamilet.
   ”Det finns läkare i Mexiko.”
   ”Inte den sortens läkare som kan bota mig.”


Fler smakbitat hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Read-a-long: Odinsbarn: Del 4

Nu har det blivit dags för den fjärde och sista uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer från sidan 488 och till slutet. Läs ej om du inte läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

SPOILER NEDAN
Nu blev det lite konstigt för jag skrev inte direkt efter att jag läste ut boken så nu känner jag att jag glömt bort lite. Men ett par saker stannade allt kvar!
Siaren – den finns inte! Det var väl som deras Gud? Eller vilken roll? Tycker det är intressant när jag känner av en koppling till oss och det här med att vara övertygad om en tro, eller vad som helst egentligen, att vi inte ser något annat och även om det ”avslöjas” så håller vi kvar vid det trygga och bekanta. Som de gör i boken. De vet inget annat och de vill inget annat. Men det har inte spridits än. Kommer de ens ta emot det? Jag är nyfiken på hur detta kan röra om.
Jag tyckte det var väldigt kul med det på slutet där jag fick bekanta mig med Korpringarna, så spännande! Det blev en ny koppling till allting för jag hängde nog inte riktigt med på hur världen var sammansatt. Alltså det här med att ”hur Hirka kom dit”. Så nu blir verkligen frågan – hur kom hon dit, till Ymslandet? Hon hade väl ingen kraft? Och nu kan hon inte komma tillbaka… men jag känner på mig att hon och Rime kommer att ses igen, de måste de ju. Jag tyckte så synd om honom, han blev så vilsen…
Det har varit lite svårt ibland att gripas med i handlingen även om det har varit spännande, men såhär när sista sidan blev läst hade jag verkligen kommit in i boken. Nu vill jag läsa vidare. Vart någonstans kommer Hirka ta vägen och hur det kommer att gå för henne!? Och för Rime!
Jag vill också tacka för ett roligt read-a-long och för att jag fick läst denna intressanta bok! 🙂

Bokbloggsjerka 29 april – 2 maj

Den här veckan undrar AnnikaSkulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Jag har inte läst någon bok som utspelar sig i mina hemmatrakter, så tips blir svårt. Däremot är jag själv sugen att läsa något som utspelar sig omkring Sundsvall – så om någon har tips till mig blir jag glad 🙂

Jag har givetvis hört talas om Jonas Moströms serie om Axberg och Jensen. Konstigt nog har jag fått för mig att det är Svart cirkel som är den första delen, med den berömda trappan på hotell Knaust. Men det är ju Dödens pendel som är del ett. Böckerna är dock inte riktigt min genre, men jag har tänkt prova dem någon gång för det är ju kul att läsa om bekanta miljöer. Har någon läst serien? Är den bra?

Efter att ha kollat upp det här lite närmare hittade jag framförallt två författare som skrivit böcker som jag blir lite nyfiken på. Den första är Vibeke Olssons romansvit Bricken på Svartvik. Hon skriver bl.a om sågverken, strejken och branden. Och den andra är Emma Vall vars böcker utspelar sig ännu närmare min hemmiljö, nämligen Alnö. Det skulle vara kul att läsa! Återigen, vet någon om de är bra?

Det blev en liten omvänd jerka 🙂 Men roligt ämne!

Träd kan rädda världen av Johan Tell

”Man ska med hela kroppen känna att man träder in i en skog: ljuset ska dämpas, svalkan göra sig påmind, fukten märkas, doften av barr, mossa, svamp bli tydlig och ljudet byta karaktär.”

Titel: Träd kan rädda världen
Författare: Johan Tell
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 144
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Max Ström
ISBN: 978-91-7126-139-7
Utgivningsår: 2008
Format: Kartonnage

Första meningen: Träd är trolleri.

Handling: Träd är trolleri, skriver Johan Tell i sin nya bok. Han tar oss med på en fantastisk resa i trädens värld och berättar om skogens betydelse för jordens framtid. Han berättar också om vad vi alla kan göra för att hjälpa träden att rädda världen.

Min kommentar: Jag är tycker väldigt mycket om träd och skogar. Det gör mig alldeles varm och lycklig. Träd är en del av min kärlek till naturen och till det har jag en önskan om att vi kan ta hand om naturen lite bättre. Jag kan såklart hålla på i all oändlighet om hållbarhet och livsstilar så jag bara nämner det. För vet ni vad? Det är inte bara människan hela tiden, naturen är alldeles fantastisk av sig själv. Se bara på träden. Träd är helt magiska. Trolleri, som Johan Tell beskriver det. Ja, faktiskt. Jag har alltid fascinerats av dem men efter att ha läst hans bok är jag än mer hänförd.

Jag upplever hans bok som en kärleksförklaring till träden. Tell går igenom olika aspekter kopplat till träd – allt från deras hållbara egenskaper, till förtäring och vardagsanvändning. Jag är förvånad över hur mycket träd kan användas till!

Johan Tell är också otroligt påläst och kunnig i det han skriver. Emellanåt finns också fina exempel på projekt och organisationer. Det är heller inget överflödigt. Varje mening finns där av en anledning. På varje uppslag finns också en passande bild och det går lika bra att bläddra igenom boken bara för bildernas skull, de är väldigt fina. Han skriver också lättsamt, engagerat och med en glimt i ögat som jag tyckte var väldigt härligt!

Mitt betyg:

Veckans bokbloggsfråga – vecka 17

Veckans fråga ställd av Carola på Barnboksbloggen är följande: Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)?

För mig skulle det kännas konstigt att låna en bok och läsa, för att sedan låta den lämna mitt hem. Jag vill liksom att alla mina läsupplevelser ska samlas i hyllorna. Där vill jag också ha mina böcker som jag ännu inte läst.

Men det är ganska svårt ibland att hålla det jämt och inte låta de olästa böckerna växa. En stor anledning till det är att jag alla gånger köper på second hand. Det finns ju väldigt många fördelar med det. Inte minst för att det är hur roligt som helst att gå omkring och spana! En liten nackdel är att ibland är formatet på boken jag hittar inte något jag vill ha, den kan vara sliten, ful eller så passar den inte med den serie jag har (jag vill även att böcker från samma författare ska passa ihop). Det blir inte perfekt alla gånger men jag är inte stenhård på det, ibland går själva boken före. Men för det mesta hittar jag böcker som är i så gott som nyskick och då rusar det boklycka i mig! 🙂

Så kort och gott vill jag äga alla mina böcker i så fint skick och matchning som möjligt.

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.
Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

En smakbit på söndag – Flickan som vävde sidenmattor

Just nu läser jag Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani. Boken utspelar sig i 1600-talets Persien. Jag tycker det skapas en väldigt fin stämning och jag får en bra känsla för omgivningen. Både för synen, dofter och smaker men även situationen, sagor och tro. Väldigt välskrivet. Kanske är den lite långsam, men vi får se vad sidorna bjuder på!

Smakbiten kommer från sidan 60:

   ”Vad är det du vill lära dig mer om?”
   ”Allt”, sa jag. ”Hur man skapar vackra mönster och ger dem färger som om de var spegelbilder av himlen.”
   Gostaham grunnade ett ögonblick: ”Jag fick aldrig en son att lära upp som skulle kunna fortsätta i mina fotspår”, sa han. ”Ingen av mina döttrar har någonsin behövt lära sig. Det är synd att du inte är en pojke. Du är i rätt ålder för att arbeta som lärling i väverier.”
   Jag visste att det inte fanns någon möjlighet för mig att arbeta bland alla dessa män. ”Jag kanske kan hjälpa dig hemma med dina beställningar – om du tycker att jag är tillräckligt bra”, sa jag.
   ”Vi får se”, svarade han.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Read-a-long: Odinsbarn: Del 3

Nu har det blivit dags för den tredje uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer om sidorna 314-488.

OBS! Läs ej om du inte redan läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

Bästa läsesällskapet, mitt egna lilla lejon 🙂

SPOILER FÖREKOMMER!

Först måste jag säga att jag känner mig lite frustrerad – det slutade just när det var så himla spännande. Känner att jag står och stampar som en tjur, vill läsa vidare!

Det var ett par brutala scener under den här delen som jag tyckte var lite jobbiga att läsa, var nog inte riktigt beredd på att det skulle kännas så grymt. Det blev också mer och mer påtagligt vilket allvar det är, makt och hämnd och krafter…

För att komma tillbaka lite till språket som jag nämnde förra gången tycker jag som sagt att de passar, det går bra att läsa men det är inte så att jag hurrar för det. Å andra sidan är jag inte så van vid genren så kanske är de det,

Nu blir jag lite osäker om det var hela Riten-scenen med på dessa sidor men i varje fall tyckte jag det flög förbi alldeles för fort. Det byggdes ju upp som värsta händelsen och så fick de inte så mycket utrymme.

Men jag gillar verkligen hur Hirka börjar bestämma och försöka påverka sin situation. Som när hon lurade Urd att hon somnade – det var så kul!

Och äntligen kom svaret för omslaget, scenen med den avskalade svansen. Usch förstår att Hirka mådde illa. Jag undrar bara hur de ens hade kunnat lura någon, jag menar, är inte svansen död? Bara hänger.. för deras andra svansar rör väl sig antar jag? Men den var innanför en jacka? Blev också lite förvånad att den var tung.

Det här med Rime blir också väldigt spännande att få reda på mer om. Det är kul överlag att få mer och mer inblick i världen. Får jag rusa iväg nu i sidorna? 🙂

Bokbloggsjerka 22-25 april

Den här veckan undrar AnnikaVad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Det finns så många böcker som jag vill läsa härnäst som jag är jättesugen på så jag blev nästan lite paff. Ska jag bara välja en? Jag är också inne i ett litet läsflow där jag är så försjunken i de böcker som jag läser just nu och väldigt nöjd över de jag har läst att jag får lite svårt att veta vad jag är sugen på härnäst. Och mest sugen på? Hmm. Men jag tog mig en titt i hyllan (jag kan inte sukta efter en bok längre än min hylla…) och där får jag ändå dra ut Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Den har jag länge väntat och längtat efter. Nu kanske det är dags för den.