Bokrecension – Kraftprovet

Författare: Christopher McDougall
Förlag: Outside press
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 359

Handling
Ät mer fett. Drick mindre vatten. Och vad du än gör – besök aldrig ett gym!
Christopher McDougalls träningsråd påminner inte om någon annans, och det gör inte hans böcker heller.
I bästsäljaren Born to Run – jakten på löpningens själ avverkade han ett ultramaratonlopp i Mexiko, och fick av bara farten miljontals människor världen över att börja springa annorlunda. I Kraftprovet – jakten på vår glömda kunskap om styrka och uthållighet tar han sig upp på Kretas sylvassa bergstoppar, där han finner helt nya insikter om människans fysiska och psykiska förmåga.
Christopher McDougall följer fotspåren efter det gäng som kidnappade en tysk general framför ögonen på tiotusentals fiende soldater, mitt under brinnande världskrig. Hur lyckades en misslyckad konstnär, en hobbypoet och några fåra herdar genomföra en sådan hisnande och krävande kupp? Sökandet efter svaret tar McDougall från slitna bakgator i London till brasilianska paradisstränder. Överallt möter han människor som bemästrar nutidens utman ingar med hjälp av urgamla metoder.

Born to Run fick läsarna att hoppa av löpbandet, ur sina skor och ut i naturen. På samma sätt kommer Kraftprovet – en hals brytande blandning av historieskildring och gonzoreportage – få dig att vilja klättra, simma, kasta och hoppa på ett sätt som du aldrig har gjort förut.

Kommentar
Författarens tidigare bok är en för mig i särklass favorit, den är fantastisk! Den revolutionerade min löpning vid tjugohundratretton, då jag bara sprungit något år, till att verkligen få till mitt löpsteg som jag haft sedan dess, och som passar mig ypperligt. Inte minst för att det blir/är så otroligt roligt att springa så enkelt i skog och mark. Men framförallt var den boken magisk att läsa, så engagerande och intressant, med sina olika former och ”sidospår”.

Så lite förväntningar hade jag på den här, bara lite. Och det gick ganska bra, men vid mitten kanske föll alltsammans in i spår som jag inte riktigt lockades av. Klart jag är mer intresserad av löpning som den löpare jag är än mer styrka och andra fantastiska utföranden.

Det fanns dock en betydande del med i den här historien som handlar lite om världskrigen och det är jag egentligen inte alls intresserad av. Däremot har den här författaren ett helt eget sätt att berätta och engagera som gör en så nyfiken och indragen i historien. Det handlade mer om en kupp och hur det ens var möjligt, och då kopplar han ihop historia med människans otroliga förmåga. Gillar verkligen och känner liknande för hans passion för om naturlighet i vår fysiska grund.

Intressant är dock att den engelska titeln har med hjältar i ordet. Då belyses boken ändå pyttelite annorlunda.

Men annars var den lika hänförande, dock om ämnen som jag inte lika mycket drogs till, fast inspirerad blev jag allt ändå.

Betyg: 3+ av 5

En skrivuppdatering

Nu var det allt dags för en uppdatering i video-format igen om hur det går med skrivandet för mig 🙂 En hel del har hänt, trots allt. Det fick bli en enklare vlog den här gången och kanske blev den lite rörig (och jag hamnade smått ur bild stundtals), det var inte så optimalt att ha med litet barn och samtidigt behöva vara tillbaka för läggdags inom kort 😉 Men jag hoppas ni tyckte det var givande att få veta vad som har hänt, berätta gärna hur det går för er om ni skriver.

Jag söker en medförfattare till bok/serie-projekt med magiska inslag

Här kommer värsta kontaktannonsen om en megastor grej då jag söker en lika skrivgalen person som jag. Jag hoppas verkligen att du som vill göra detta med mig läser och skriver tillbaka.

Jag är väldigt seriös med detta och vill att projektet ska nå hela vägen så om du känner dig nyfiken och intresserad får du gärna maila mig på hejtengros@gmail.com för att höra mer och så kan vi se om vi skulle bli ett bra team för att skapa något fantastiskt 🙂

Vem är jag?
Jag är snart 29 år och bor på landet utanför Borås och jag satsar nu mycket på författardrömmen. Jag har skrivit ett och ett halvt utkast av ett romanprojekt som nu är hos en testläsare (min första någonsin). Jag har ett och annat fackboksprojekt som jag filar på, och så detta mer utav ett fantasyprojekt som jag också knåpar på – och vill ha sällskap med. Jag gillar att vara ute och gå/springa. Naturen är en stor del av mig och något jag vill ska speglas i mina historier, utöver livet i stort, om att vara människa.

Kanske kan det ge en inblick om vem jag är genom instagram, klipp från min kanal eller här på bloggen, eller att jag är infj och lejon.

Vem söker jag?
Dig som är nyfiken på detta, då både från vem jag tycks vara och utifrån min bokidé (läs om den nedan). Kanske är vi på samma skrivnivå. Jag skulle säga att viljan för mig är makalös men att det där glappet (smaken och känslan kontra vad som tycks formas på pappret) kan göra en modfälld. Men ett steg i taget. Huvudsaken är att drivet och motivationen finns att skriva på och fila vidare på texten, något som jag tror detta med medförfattare kan gynnas av. Och att du har läst mycket böcker. Men annars har jag inga direkta krav.

Mina tankar om att skriva bok ihop.
Jag tänker att det kan hjälpa oss båda att nå författardrömmen, att vi lyfter varandra, att vi är starkare tillsammans, att vi kan bolla allt om varenda detalj om vi så vill, och borde, om berättelsen. Att det likväl som med lyckan och det motsträviga i att skriva en bok/böcker är givande att göra det tillsammans med någon (hur många gånger har man inte önskat att kunna diskutera skrivandet med någon?). Jag har ingen erfarenhet av detta men tänker att vi tar det längs vägen, finner varandras styrkor osv.

Bokidén vi ska skapa ihop.
Till det svåra 😉 Jag vill inte berätta så mycket, om jag har med dig såhär långt får du gärna maila mig så kan jag berätta mer. Jag är egentligen mest i uppstarten men har några grundpelare jag vill bygga på och andra tankar, sedan formar vi allt tillsammans.

Jag har inga färdiga formulerade meningar för pitch och handlingsbeskrivning utan mest anteckningar hejvilt. Grunden är att det ska byggas ett världssystem där magi finns någonstans men eftersom det är mjuk magi (att magin i sig inte löser problemen) är det något som är oförutsägbart och bär med sig en förundran och fokus ligger snarare på berättarkonsten, och inte på ”flashiga” övernaturliga saker, om du förstår vad jag menar.

Det lutar åt att det är ett parallellt universum eller att det finns här bland oss, jag vill behålla kontakt med den vanliga världen på något sätt. Men jag vet inte om det är för ungdomar eller vuxna – jag är i vilket fall inget fan av långrandiga texter även om jag ändå uppskattar mer beskrivning och sådant.

Några ämnen som historien grundar sig på är (har väldigt svårt att specifikt säga för att inte avslöja) – ett enklare liv närmare naturen, hållbarhet, ursprungsbefolkning, schamanism, andlighet, barnasinne, sagor och skrift och så magi såklart med en förbannelse/välsignelse som har med djur och naturelement att göra.

Planeringen är viktig då jag ser detta som ett långtgående och episkt projekt, med inte bara en bok utan att det kan spinna vidare, för jag är så fascinerad över detta och känner att mycket kan bakas in i en historia som denna och kan spegla många frågor om livet.

När?
Nu. Typ. Självfallet kan saker hända och annat går före, för att inte tala om att det är oändligt svårt med skrivandet, men jag kan vara lite av ”allt eller inget” – med andra ord så vill jag att vi jobbar någorlunda aktivt för detta.

Vad är målet?
Om det mot förmodan inte ”blir något” utav detta kanske vi blir bra skrivkompisar – och att vi lärt oss massor om skrivande. Det gör vi nog garanterat ändå! Men, självfallet är min tanke att det vi skriver fram ska bli en riktig bok, och helst flera, och då förmodligen med egenutgivning. Att det framförallt kommer bli fantastiskt.

Bonus.
Jag tänker att vilken lässmak jag har också har en betydelse för vad jag siktar mot, mina bokförebilder, så det är bara en fördel om du också gillar några av mina favoritböcker – Där kräftorna sjunger, In i skogen, La Peregrina, Vargbröder, Narnia, Skuggan av ett år, Vindens skugga, Min europeiska familj, Born to run, Vargattacken, Jag, En, I det förflutna, De sju systrarna, Honeymoon, hejdå & bergen som väntar, Staden under berget, Cinder, Berättelsen om Pi, Lögnernas träd, Mitt liv & jag, Världen utan dig, En väktares bekännelse, Min mormor hälsar och säger förlåt, Brevet, Säg att du är min, Vild, Trädens hemliga liv, Binas historia, Tio över ett.

Så, nu kan jag bara hålla tummarna och be till högre makter att rätt person läser detta och skriver till mig så det här kan börja växa till något stort 🙂

Bokrecension – Vi, de drunknade

Författare: Carsten Jensen
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: strax över 700

Handling
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Kommentar
Den här boken har jag läst i ett readalong tillsammans med Littermentärt. En mycket uppskattad bokaktivitet för att ta sig igenom en tegelsten som denna. Veckouppdateringarna går att läsa här, del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5. Det här är något jag gärna gör om, om än med en något kortare bok kanske, eller mer ”modern”. Mycket om vad jag tyckte om boken går att läsa om mina små tankar där, för det mesta skulle jag säga att de är ganska spoilerfria, även om jag berättar hur jag upplever läsningen och därmed ”avslöjar” förlopp.

För det första är den här en maffig bok, med så mycket text, som jag ibland förlorar mig i då jag inte fick grepp om alltsammans. Det är så mycket, och storslaget på sina håll och det har jag tänkt att det kanske blir till priset av att jag inte dras till karaktärerna så som jag önskar. Som ska spänna sig över en längre tid med havet som ständig följeslagare. Både som grym medpartner men också oemotståndligt fascinerande och tilldragande i sin skönhet och kraft och med aldrig sinande äventyr.

Däremot har språket varit med från början till slut som något väldigt givande och intressant. Som varit vackert och poetiskt, inkluderat många parametrar med referenser till deras situation, havet och livet i stort. Och mellan varven har det varit spännande att följa personerna, vad de råkar ut för och ger sig an. Så på ett sätt tycker jag boken är läsvärd, även om jag har svårt för böcker som ska vara så långa om de inte lyckas behålla mitt intresse som jag då tycker att det krävs.

Betyg: 3 av 5

Readalong – Vi, de drunknade (del 5)

Under juni läser jag och Littermentärt Vi, de drunknade av Carsten Jensen, och varje fredag skriver vi ner lite tankar och diskuterar det parti som vi läst den senaste veckan. Här har jag skrivit ner datum och sidnumrering vi följer. Här finns del 1, del 2, del 3 och del 4 att läsa.

Kommentarer om veckans (avslutande) del. Jag borde ha skrivit ner tankar om detta då när jag läste ut boken för några dagar sedan, men jag hade en del annat att tänka på och göra, som hemresa och så jobb. Men några ord kan jag säga och det är att jag tycker boken växte och tog sig mot slutet. Lite mer så jag kände koppling, men samtidigt hade jag svårt för den just för att jag saknar just det, något som griper tag och som jag vill följa. Personerna fastnar inte helt för mig, handlingen far omkring. Samtidigt är det tidigare nämnda fina språket som gör det givande ändå. Det är väldigt fint och insiktsfullt, om havet och livet liksom dragningen till det. Kanske så storslaget till priset av att jag inte fastnar för individerna.

Nu är boken alltså utläst, och jag vill tacka Anna Maja Littermentärt för att du ville läsa den här boken med mig 🙂 Det kanske inte blev så medryckande som vi hoppats, men det var intressant ändå. Något som jag förmodligen missat om jag inte gjorde det på det här sättet, hehe. Ska fundera ut vilken nästa bok kan bli för en aktivitet som denna, då jag gärna gör detta igen framöver.

Bokens handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Readalong – Vi, de drunknade (del 4)

Under juni läser jag och Littermentärt Vi, de drunknade av Carsten Jensen, och varje fredag skriver vi ner lite tankar och diskuterar det parti som vi läst den senaste veckan. Här har jag skrivit ner datum och sidnumrering vi följer. Här finns del 1 och del 2 och del 3 att läsa.

Kommentarer. Ber om ursäkt att jag blir sen med uppdateringarna, det är lite svårt att få till då jag är bortrest och så med lillskruttan. Men några tankar har jag om veckans del, som jag för en gångs skull kunde börja läsa i tid så jag kunde mysläsa lite mer lugnt, och känna in berättelsen. Jag tycker dock att det är för långrandigt och segt för mig, när det nu också är så mycket text. Samtidigt är det som vanligt väldigt fint språk som gör det läsvärt, trots att jag saknar ordentligt grepp om alltsammans. I slutet av förre delen och en bra bit in på denna tyckte jag ändå att det var givande, sedan kastades vinden om igen 😉

Bokens handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Readalong – Vi, de drunknade (del 3)

Under juni läser jag och Littermentärt Vi, de drunknade av Carsten Jensen, och varje fredag skriver vi ner lite tankar och diskuterar det parti som vi läst den senaste veckan. Här har jag skrivit ner datum och sidnumrering vi följer. Här finns del 1 och del 2 att läsa.

Varning för spoiler. Hm, jag känner det lite tomt inför mina tankar kring den här delen. Jag tycker det fortsätter i samma spår, där jag har lite svårt att koppla till något ”spännande att följa”, nog för att det hoppade lite. Däremot finns det väldigt fina och underbara starka formuleringar i språket, minns särskilt när pojken bestämt uttryckte att han ville bli sjöman som sin far, trots att vi nu vet vad det innebär.

Bokens handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Bokrecension – Flickan som ville rädda böckerna

Författare: Klaus Hagerup
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 70

Handling
När två av Norges absolut främsta skildrare av barn-och ungdomslitteratur slår sig samman uppstår gnistor! Klaus Hagerup och Lisa Aisato har skapat ett universellt och magiskt äventyr för alla som älskar böcker!

Anna älskar böcker och sina vänner som lever för evigt inuti böckerna, men Anna ska snart fylla 10 år. Något hon inte ser fram emot eftersom hon är rädd för att bli gammal och dö. Men hon tycker faktiskt så mycket om att läsa att en av hennes bästa vänner är bibliotekarien fru Monsen, trots att hon är över 40 år! En dag berättar fru Monsen om vad som händer med de böcker som ingen lånar på biblioteket. De försvinner och förstörs av den mystiske Milton Berg. Men vad händer med alla de som bor i böckerna då? Anna står nästan inte ut med tanken. Hon måste rädda böckerna! Men hur!?

En underfundig och poetisk berättelse om kärleken till böckernas magiska värld och dess invånare.

Kommentar
Den här har jag sett Vargnatts bokhylla tipsa om några gånger, och jag har tänkt att också den här boken finns med i en lista på böcker som jag någon gång vill läsa 😉 nu hängde den på utifrån många tips och liknande jag fått från Biblioteket (Susan Orlean).

Det tog inte lång tid att läsa den här, men desto mer avtryck har den gjort. Det var en bok och historia som växte och fascinerade, som gjorde en alldeles förundrad och varm. Illustrationerna var väldigt fina också och förstärkte känslan.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1953
Antal sidor: 157

Handling
Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar i stället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur« och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem – ibland även människorna i husen, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som tillbringar dagarna framför TV:n.
Men så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka och han inser vilken kraft som finns i egna, självständiga tankar och vilken hjälp han får från den av alla så hatade litteraturen. Omgivningen registrerar hur Guy går från att vara en statens trogne tjänare till att bli statens fiende.
Ray Bradburys Fahrenheit 451, betitlad efter den temperatur vid vilken papper självantänder, är en av världslitteraturens största klassiker i den dystopiska genren, en roman vars budskap i dag känns mer levande och relevant än någonsin.

Kommentar
Det här var ett litet boktips som jag fick under läsningen av Biblioteket (Susan Orlean). Jag tyckte den var rätt bra. Ibland är formuleringarna och det hemska/fantastiska sagolikt, om det här med att bränna böcker/historier och samtidigt en förklaring till varför de är så värdefulla. Fast ibland är det tråkigt och långrandigt, förmodligen för att den har några år på nacken och jag inte riktigt dras med i de gamla tiders textprat. Men annars, helt klart intressant, och visst – skrämmande.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Kon-Tiki Expeditionen

En god historia var säkerligen lika värdefull som ett livbälte.

Författare: Thor Heyerdahl
Utgivningsår: 1969 (1949)
Antal sidor: 231 sidor

Handling
(från engelsk upplaga) This is the story of how Thor Heyderdahl and five other men crossed the Pacific Ocean on a balsa-wood raft in an extraordinary bid to prove Heyderdahl’s theory that the Polynesians undertook the same feat on such a craft over 1000 years ago.

Kommentar
Jag är på jakt efter äventyr, och det gäller även i litteraturens världar. Det här är dock en historia som är fullt verklighetsbaserat från 40-talet, vilket jag tyckte var så häftigt att få läsa. Jag började se filmen nämligen, men fick reda på att det fanns en bok, så då läste jag den först och såg sedan klart på denna spännande resa som besättningen på Kon Tiki gjorde.

Thor Heyerdahl hade en teori om att Polynesien befolkades från Sydamerika, och inte från Asien som är närmast. Ingen trodde honom, så han bestämde sig för att bevisa att det soldyrkande folket för 1500 år sedan använde Stilla havet som ett led att transportera sig på. Att det inte var någon barriär, eller hinder. Tiki var en solgud som det än går historier om. Flotten som Thor och de fem andra som fick följa med (det var fem norrmän och en svensk) byggdes med samma material som de som de var övertygade om redan gjort denna resa. Alltså inte någon spik eller stål eller annat modernt. Ingen ville sponsra denna självmordsexpedition. Och visst, det hände en hel del där ute till sjöss.

Mer vill jag förstås inte säga för att avslöja, även om mycket går att gissa sig till. Jag tyckte i vilket fall att detta var otroligt fascinerande och givande. Mycket bra skrivet stundtals. Framförallt var alla de iakttagelser och reflektioner så intressanta att känna in. Och framförallt, återigen, så häftigt att läsa denna sanna och otroliga historia.

Jag läste en svensk upplaga från bibliotekets magasinhyllor (vilka skatter). En upplaga som besättningens enda svensk, Bengt Danielsson, översatte (!).

Betyg: 4 av 5