Bygger och bygger, med mina verktyg (Skrivsöndag 6)

Den här veckan har jag försökt få till hur jag ska inleda historien. Det är ganska svårt, när så många komponenter ska sammanfalla. Men jag tycker mig ha haft en ganska bra överblick för att också se lite hur läsaren uppfattar det. Först såg jag dock inte hur jag skulle få med alla delar och samtidigt göra det tillräckligt fängslande och förståeligt, plus att det skulle vara sådär språkligt ok. Problemet jag gett mig är att kroken för berättelsen är ett minne, eller i varje fall en scen som jag inte vill börja från. Bara lite längre fram. Och så vill jag skriva i presens, tror jag. Plus olika saker som ska introduceras, som jag först inte såg hur de hade med varandra att göra, riktigt. Pusslande.

Men tillslut, kom jag på hur det skulle ske och jag känner mig ganska nöjd med det. Jag har haft ett bra, medvetet flyt när jag skrivit. Skrivit in olika stycken och sedan sammanvävt dem.

Men jag börjar bli lite trött på den här metoden nu faktiskt. Redan 😉 Framförallt efter den senaste skrivboken som jag nu är halvvägs igenom – Alla orden i mig av Karin Erlandsson. Hennes bok Pärlfiskaren var också makalös. I vilket fall har hon fått mig att vilja bli besatt och tokskriva igen, för att låta berättelsen spruta för fullt ur sin bubblande vulkan.

För vem försöker jag lura, ta en genväg? Tror jag mig kunna skriva sakta men säkert i några månader och sedan är boken hyffsat ok? Jag har för lite erfarenhet för det. Jag behöver skriva, som aldrig förr, bara då lär jag mig att skriva. Mängdträning. Så om det inte blir tillräckligt bra, vilket det förstås inte blir, så ska jag skriva alltsammans igen. För att träna. För att komma lite närmare. Om berättelsen är tillräckligt värt det så kommer jag orka närma mig dess kärna och se formen.

Det kan sägas en miljard gånger – det skrivande livet är kaosartat och inte ens jag själv får grepp om något logiskt tillvägagångssätt. Ibland följer jag benhårt den ena metoden, ibland den andra uppmaningen.

Det viktiga är dock att vara enträgen, och tro mig när jag säger att jag kan vara förbaskat envis. Och skrivandet tar fram det yttersta ur mig.

Från och med i morgon ska jag ägna åtminstone 7 av de sista 8 dagarna av november till att skriva ikapp nanowrimo. Jag räknar med de 14000 existerande orden, och har alltså 36000 kvar. Jag vill fullkomligt uppleva den historia jag försöker forma och anar någonstans inom mig. Dags att dyka, ner i virvelströmmarna och simma för allt jag har.

En vändpunkt (Skrivsöndag 5)

Dags för en uppdatering om hur det har gått med skrivandet i veckan. Väldigt mycket har hänt, skulle jag säga. Senast berättade jag att jag hade stannat upp för att anamma en annan metod. Inte bara justera karaktärer och situation, utan också hur jag lägger upp skrivandet. Nanowrimo gäller inte för mig längre, då många tusentals ord ska skrivas under november. För att klara det gäller det att bara skriva på, och inte se bakåt. Nu tänker jag göra just det, redigera längs vägen. Till och med skriva om.

Risken med den metoden är att jag blir självkritisk och förlamad så att det snart tar stopp, att jag aldrig kommer vidare. Men jag vet att jag har slutfört utkast förut, men då blev i stället det övermäktigt för mig att ta tag i all ”skit” i manuset efteråt. Nu ska jag prova att bygga en bra grund, vilket kräver en annan typ av uthållighet, betydligt segare sådan.

Det som hänt under veckan rent konkret är att att jag skrev knappt femtusen ord i den nya formen som jag beslutat att skriva på. Sedan skickade jag texten till två testläsare och fick värdefulla kommentarer tillbaka.

Nu ska jag se över och få ordning på hur jag fångat in början och fixa till den, skriva den igen, så att allt blir tydligare. För det var det övergripande problemet, det fanns så många frågetecken – hela 25 stycken faktiskt. Men det var inte så konstigt, när jag knappt själv vet… Jag har med mig magin och många stora konflikter och vad allt ska gå ut på med en del scener och dilemman, men ju mer man zoomar in desto luddigare blir det. Hur och varför är frågor som jag ska besvara. Men tänk så bra att våga låta någon annan läsa och säga till en vad som behöver åtgärdas, att få specifika frågor, det känns som en vändpunkt för mig.

Men jag fick även en del positiv respons, utöver allt det spretiga och oklara. De upplevde att premissen var fantastiskt fascinerande. Det fanns ett driv och tempo med något lyriskt som lockar, och en potential till en mysig ”feelgood-fantasy”. Där finns också en ton som kan komma fram – om jag bara får ordning på allt jag vill säga.

Så det är vad som gäller nu. Besvara alla frågor och bena ut mer exakt hur och varför allt är som det är. Vad karaktärerna vill och vad som står i vägen. Sedan se över hur alla scener ska byggas upp och placeras. Spännande, eller hur?

Hur var det första gången du tog hjälp av testläsare?

Omfamna processen (Skrivsöndag 4)

Sa jag inte att det skulle bli spännande att se vart historien tog mig, sist? Rakt in i väggen!

Så den form som jag började skriva på, den har jag kasserat. Jag har fortfarande kvar samma magi och samma frågor och en massa annat som jag vill att bokens tema ska kretsa kring, men jag var tvungen att hitta andra karaktärer och införa en ny situation för att berätta om det. Jag kan till och med vara generös och avslöja att tidigare, då tänkte jag skriva om en person som hade magin, men nu, så kommer jag att skriva om en vanlig person så att säga, som är i kontakt med någon som har magin. Det gör ganska mycket skillnad. Och än så länge har jag enklare kunnat få till det på det sättet.

Däremot var de dryga åtta tusen orden inte bortkastade. Tvärtom. Nu har jag fått lära känna historien mer. Samtidigt var det tur att jag hade mod och ork att se över och rätta till problem redan nu, innan jag nötte på femtiotusen ord som sedan skulle vara svåra att hantera.

Visst kommer det dyka upp problem nu också, jag har ju bara börjat. Det ingår att ta omvägar och testa sig fram. Men jag vet starkt att allt kommer bli så mycket bättre i slutändan, för nej, det var inte ett flyktbeteende att ”börja om”.

Jag har även läst på, lärt mig och fått insikt i den skrivmetod jag anammat. Engelska begrepp som ringar in detta är pantser, gardener, writing into the dark och discovery writing. Att jag bara börjar skriva och längs vägen planerar och redigerar. Det finns förstås stora risker, men jag anser mig ha fått nog med erfarenhet och tilltro till min förmåga att jag klarar det. För det finns vissa knep, och många fördelar. Jag följer min intuition och lust, det känns spännande och levande att skriva ungefär som att jag själv läser min historia. Nu till en början ska jag lyssna på tipset att göra mitt yttersta för att fånga in de rätta byggstenarna. För om de är rätt placerat, kommer resten falla på plats betydligt lättare. Det som jag förmodligen redan upptäckt – ett problem som jag rättar till nu i stället för sen när det är ”försent”.

Mitt nya skrivsätt kommer visserligen att ta längre tid för att få fram ett första utkast, men det kommer ha bättre kvalitet vid mållinjen – som då inte kommer bli vid månadens slut. Nanowrimo. Och vet ni? Jag släpper min stolthet, för förmånen till en komplett historia.

Nog är det rörigt och krokigt, men allt kommer förstås vara värt det.

Startskottet har gått (Skrivsöndag 3)

Dags för en uppdatering om hur skrivandet har varit under veckan. Förra veckan rabblade jag upp en hel del som jag behövde göra med planeringen inför att ett utkast som ska börja skrivas under nanowrimo – vilket faktiskt började idag! Jag är väldigt pepp på detta och kunde inte låta bli att också ge 10 tips för att skriva mer.

Det var inte så att jag lyckades strukturera upp alltsammans och få ordning på allt som snurrar runt i huvudet kring det jag tänker skriva. Men säg den som systematiskt får ordning på sådant… Det som hände sedan sist var att jag fick en förståelse för att jag inte behöver lägga till något ”nytt” kring historien. Alla trådar som jag har räcker gott att bolla kring. Att det då främst handlar om att jag behöver skapa ett djup och en riktigt bra personkännedom kring huvudkaraktären. Det är utmanande och får arbetas fram längs vägen.

Inspirerande slutord från boken Story genius av Lisa Cron.

Planen är att jag skriver kronologiskt och vid varje kapitel (jag använder Scrivener) göra noteringar om vad det innehåller samt hur jag kände för det eller om det är något jag behöver lägga till osv. Då blir det som att en planering görs längs vägen 😉 Ju längre in i historien jag kommer desto tydligare blir det alltså.

Så jag tänker, åtminstone inledningsvis, skriva sakta men säkert. Just den här första dagen gick segare än jag tänkte mig. Främst för att jag försöker skriva hyfsat och då går onödig betänketid åt. Samtidigt är det inte förgäves. Jag har gjort värdefulla noteringar. Det här kommer att ge med sig längs vägen. För under nanowrimo gäller det att bara gasa på, känna in och skriva, alltid tänka framåt. Det är en liten balansgång. Men hursomhelst, så handlar alltsammans om att fortsätta och att ta sig i mål.

Nästa vecka blir det intressant, vart historien har tagit mig.

Väcka skrivlusten (Skrivsöndag 2)

God kväll. Det är något jag brukar skriva i mina morning pages, som ni då kan förstå för det mesta sker på kvällen. Men jag tycker inte att det spelar någon roll, så länge jag fortsätter med dem. För jag tror faktiskt att det är tack vare dem som jag har kunnat hitta tillbaka till skrivlusten snabbare. För med dem har jag hållit igång en liten skrivdisciplin och haft nedklottrade ord tillgängligt varje dag, oavsett hur de urartat sig. Så nu när orden ska forma historier ”på riktigt” så har jag kunnat styra om dem till det. Det känns nästan så. Jag har verkligen fått lust till att skriva manus igen, efter mitt uppehåll. När jag tänker tillbaka var det ända vid april jag senast gjorde det, så nanowrimo kommer lägligt.

Foto av cottonbro från Pexels

Med dessa skrivsöndags-inlägg tänker jag försöka sammanfatta hur veckans skrivande har gått. Nu är det fullt ös med skrivplanering som gäller inför att kunna rusa iväg med orden den 1 november och 50.000 ord framåt. Jag törs knappt tänka tanken att jag inte kommer hinna planera klart. Men jag vet några delar som kan vara bra att hinna med, någorlunda.

Hitta tillbaka till tankgångarna och inspirationen som jag hade i somras om den här fantasyidén.
Det har kommit de senaste två dagarna, kanske. När det ena spinner vidare på det andra efter att jag börjat hitta pusselbitar till saker och ting som jag vill ha med. Nu har det kommit så långt att jag hör citat och reflektioner både från karaktärer men också för berättelsen runtomkring. Så jag måste börja skapa kapitelanteckningar.

Skriv ner konkreta händelser.
Som att lista scener. Hit har jag inte kommit för jag är inte säker på hur allt ska vara, eller exakt vad som ska hända. Det behöver inte vara färdigt men ni ska veta hur luddigt alltsammans är. Jag har väldigt mycket tankar och planer som snurrar men det behövs mer konkreta situationer. Jag har det delvist, på vissa håll. Men snart så, så klaffar det allt mer. Och då listar jag till att börja med händelser som sedan kanske tydliggörs i kapitel. Om jag skulle hinna dit…

Kartlägga karaktärer.
Gisses vad detta är nödvändigt ”ont”. Det kommer hjälpa under skrivandet att veta så mycket som möjligt om de som är historiens kärna. Men för mig var det magin och världen som kom först. Sedan har jag fått leta personer och sätta dem i situationer. Alltsammans växer fram från alla håll samtidigt. Snart blir det nog tydligare. Lisa Crons böcker är super för att bygga karaktärsdrivande historier, vilket är min tanke, så dem går jag igenom.

Det får räcka. Vet inte om ni hängde med om hur tankarna snurrar hos mig med skrivplaneringen. Nu är det i varje fall en vecka kvar, knappt, tills jag ska börja skriva och det är ju tajt. Men, underskatta inte den boll som börjat rulla 😉

Mer förberedelser än nödvändigt? (Skrivsöndag 1)

Det här får bli ett nytt inslag på bloggen. Jag behöver verkligen få in mer logg kring skrivprocessen. För att det är min önskan att även bloggen får kretsa mer kring skapandet av böckerna, men även för att jag tycker det är så roligt att blogga – när jag väl får komma in i det, och få med det på rätt sätt. Jag antar att jag får prova mig fram.

Dessa inslag kallar jag skrivsöndag och de kommer som namnet avslöjar en uppdatering varje söndag. Och om jag haft bloggflyt under veckan kan jag alltid länka till inläggen jag skrivit om just skrivandet, annars blir dessa bra för att åtminstone få med ett återkommande inlägg.

Hur dessa är utformade låter jag vara väldigt fritt, långt som kort, med siffror eller bara filosoferande. Genom dessa får ni säkert också en smula inblick i ”vardagen” runtomkring skrivandet.

Foto av Kaboompics .com från Pexels

Hur som helst, dags att komma till saken, den här veckans uppdatering.

Jag har sagt på instagram att när kalendern slår om till augusti ska jag börja skriva för omgång 3 av Värdinnan. Det ändrade jag sedan till fredagen den 7e, då det skulle vara min första fria dag efter några veckors mer intensivt jobb. Dels för att jag ville läsa ut ett gäng böcker jag lånat och påbörjat, men kanske mest för att jag behövde andas och återhämta mig lite. Sedan blev det kanske lite väl varmt i helgen med sådär 28 grader. Då blir man lite seg.

Till saken är att jag ännu inte har börjat skriva. Nog för att jag ska få ihop en planering först, men nu får jag börja snart, kanske i morgon, måndag är väl en bra dag?

Så det där 3e utkastet skulle verkligen behöva skrivas nu (det som blir en helt ny form så det är nästan som att jag skriver en ”ny” historia). Eftersom min mamma kommer ner de sista dagarna i augusti från Sundsvall och sedan åker hon, jag, Liv och hunden upp och blir borta någon månad, för då ska jag på intensivkurs för att ta körkort. Första lektionen är den 31:a. Innan dess vill jag alltså ha skrivit mitt utkast. Tajt schema. Jag tror också tanken är att jag tillsammans med min medförfattare ska börja skriva, eller åtminstone planera mer, vid den tiden också.

Vidare har jag planer på att i november skriva på mitt fantasyprojekt. Så ni kanske kan förstå att det är nu det gäller för den här historien att få sig en omgång 🙂

Men det kanske tar några dagar att ställa om sig. Jag har funderat igenom en hel del på vad jag ska skriva och har ganska mycket koll på karaktärerna och varför, men konkreta scener finns det få av. Jag tror ändå jag bara ska börja skriva. Det här blir som ett råmanus, ett nytt utforskande.

Så jag har filat med planeringen och försökt strukturera och skapa ordning, men det mesta är ”huller om buller” och går in i varandra. Tycker det är så svårt att dela av och skriva i en ordentlig ordningsföljd. Men det kanske inte gör något. Detta var något jag tittade allt mindre på sist jag skrev. För när jag väl skriver på med fart lever jag i historien på ett sätt där detta kommer med ändå, och jag även fyller ut med en massa nytt som dyker upp.

Det får nog bli så, att jag börjar i morgon, med att skriva. Nu får det räcka med förberedelser. Något jag också pysslat med är att städa det här rummet där jag har min skrivhörna. Jag bytte även plats för skrivbordet. Visst var det otroligt fint att kunna blicka ut mot ängen, men kanske behöver jag mer fokus och jobbtänk att stirra in i en vägg haha. Denna möblering passade bättre för rummet i stort, som är mer av en vind med sitt låga tag. Lägg också märke till min konstruktion av lådorna bakom, detta för att skrivbordet är så grund och jag har en relativt stor dator – det blev i vilket fall väldigt bra och gav en mer bekväm position för att skriva.

Allt borde alltså vara redo för att skriva, inte sant? 😉