Bokrecensioner, Författare, Peter Wohlleben

Bokrecension – Skogen

Författare: Peter Wohlleben
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 213

Handling
För skogsvaktaren och författaren Peter Wohlleben är skogen både ett levebröd och en livsstil. I byn Hümmel i västra Tyskland har han byggt upp ett skogsbruk där skyddade reservat blandas med skonsamt utnyttjade partier. Samtidigt har han med sina böcker och guidade turer lyckats väcka entusiasm för skogen hos en allt bredare publik.

I Skogen – en bruksanvisning är han vår vägvisare och ögonöppnare på skogsutflykten. Han får oss att se allt fascinerande som sker i naturen, saker vi inte har kunskap om och därför lätt missar. Med smittande passion och upptäckarglädje bjuder han på mängder av spännande kunskap. Vi får lära känna granens hemlängtan och lärkträdens ovissa framtid. Vi lär oss hitta i skogen utan vare sig kompass eller GPS. Vi får veta hur vi på ett naturligt sätt skyddar oss mot mygg och fästingar, hur vi söker spår och betraktar djur, hittar svamp och tar skydd under åskovädret.

Med djup inlevelse och respekt för den värld han älskar tar Peter Wohlleben oss med på ett detektivarbete som gör skogsutflykten till en alldeles särskild och fantastisk upplevelse.

Kommentar
Hur mycket går att veta om en skogspromenad? Ofantligt, förstås. Med Wohllebens böcker har jag breddat mina insikter och kunskaper om den här miljön. Just den här boken är verkligen skriven som en bruksanvisning, vilket var lite skojigt på något vis. Ganska saklig i sitt berättande men inte utan att författarens personliga åsikter och erfarenheter alltid får plats.

Kort kan jag säga att den var mysig för sakens skull men, framförallt jämförelse med hans tidigare böcker, kändes den här lite för tråkig och gav inte så jättemycket. En hel del intressant visserligen, men ingen wow-känsla.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Peter Wohlleben

Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben

Bokens baksidetext
Omtänksamma ekorrar, troget älskande korpar och sörjande hjortar – är det ens möjligt? Är inte dessa känslor endast förunnade människor?
Den passionerade skogsvaktaren och bästsäljande författaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till djurens allra innestå värld. Med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen och personliga berättelser visar han på komplexa beteenden hos djuren, beteenden som tyder på ett högst emotionellt och livligt medvetande. Det står snart bortom allt tvivel: djuren är mer lika oss än vi någonsin trott. En fascinerande, upplysande och stundtals otrolig läsning.

Mina kommentarer
Efter att ha läst hans tidigare bok, Trädens hemliga liv, så hade jag med mig en liten misstanke om att det förmodligen inte skulle bli lika slående nu med hans bok om djuren. Och nej, det blev inte det på samma sätt förstås. För det känns lite som att vi redan har tagit till oss djuren och många känner nog redan en stor förståelse och respekt gentemot dem. Men det betyder inte att den här boken inte gav något. Det var på ett annat sätt, mer som mysläsning med mycket mumsigt tilltugg.

För det fanns en hel del nya och spännande upptäckter att ta del av (som den där svampen som nu har klassats som ett djur efter att ha visat prov på sin förmåga). För att inte tala om den ofantliga mängd kunskap och research som boken utgörs av. Wohlleben har gjort ett gediget arbete och samlat ihop det till mycket engagerande läsning. Hans egna fascination var tydlig och det gjorde att också jag följer med i samma känsla när jag läser. Jag kan nog säga att det inte går att inte läsa den här boken utan glädje.

Jag tyckte dock att hans egna personliga historier tog lite för mycket plats, även om det givetsvis också var sådär mysigt att läsa om. Men det hör lite ihop med att jag sedan tyckte att det allt som allt inte förekom tillräckligt mycket nytt att ta del av, jag hade velat ha det lite mer exotiskt. Men kanske låg ribban väldigt högt efter hans förra bok. För det mesta var det högst givande läsning, jag tyckte till exempel att den var mer följsam än trädboken. Upplägget med kapitlen är roliga och får med väldigt många olika situationer och frågor.

Det är ett väldigt stort plus att det tillsammans med den fina läsningen också finns en tydlig agenda där han vill höja djurens rätt (från de allra minsta till de som vi idag inte behandlar tillräckligt värdigt). Det älskar jag. Det har verkligen blivit tydligare nu, att djuren är så mycket mer finurlig och innerlig än vad vi har trott.

Norstedts • 2017 (2016) • 978-91-1-308030-7 • 214 sidor
Detta var ett recensionsexemplar från förlaget, tusen tack!
Bokrecensioner, Författare, Peter Wohlleben

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben

”Men om du under din nästa skogspromenad hör svaga knakningar
är det kanske inte bara vinden som talar…”

Titel: Trädens hemliga liv
Författare: Peter Wohlleben
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 213
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das geheime Leben der Bäume. Was sie fühlen, wie sie kommunizieren – die Entdeckung einer verborgenen Welt
Översättare: Jim Jakobsson
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-307359-0
Utgivningsår: 2016 (2015)
Format: Inbunden

Första meningen: I början av min yrkesbana som skogsvaktare visste jag ungefär lika mycket om trädens hemliga liv som en slaktare vet om djurens känslor.

Handling: I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.
   Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som läser Trädens hemliga liv kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. På ett lättillgängligt sätt visar Peter Wohlleben vägen.

Min kommentar: Jag tyckte det var oerhört spännande att få veta någonting mer om alla träd som vi har omkring oss. Jag gillar ju träd. Det är vi nog många som gör. Men vi vet nog inte så mycket om dem, som organism. Nu när Wohlleben berättar om träden och gör kopplingar till människans värld och gör dem mer ”mänskligare”, så tycker jag att det blir lättare att förstå. Att träden också har en mamma, en familj, är en del av ett samhälle och att de ägnar sig åt snarlika aktiviteter som vi gör.

I början tyckte jag att det var bra och intressant men sedan kändes det som om blev upprepningar eller åtminstone liknande. Och vad gäller bilder, som inte förekommer, hade jag önskat dem. Det skulle underlätta. För alla namn och arter säger mig inte så mycket. När det inte finns bilder så gör det tyvärr att jag inte kan ta in allt som står i boken. Boken hade alltså behövt ett tydligare upplägg som helhet. För det är det som drar ner mitt betyg. För innehållet i sig är ofta fantastiskt.

Det var också ofta som jag under läsningen tänkte att det här är väl ändå ren biologi och jag frågade mig om inte skogsfolk redan visste det här. Tyvärr gör de nog inte det. Men å andra sidan var det också roligt och givande för mig att få mer kunskap om skogen och träden. Ju mer vi kan om något desto mer kan vi känna för det. Men jag hade fått för mig att boken skulle innehålla nästintill magiska avslöjande. Lite i den stilen var det på sina håll. Å andra sidan är det ju magi ändå, egentligen. Hela livet är väl magiskt, om man bara vill se det så. Och framförallt vad gäller träden som skiljer sig så från människan.

Boken har ändå gett mig en ny och häftigare bild av träden. Jag tycker synd om julgranen som förlorar sina rötter, byter plats och får andra förhållanden och saknar sin familj. Jag får dåligt samvete av att bryta grenar från träden, när jag slår mot dem för att få bort snö eller när jag ser skador i dem, för att inte tala om hur vi eldar bitar av dem med ved. Så grymt. Och när jag står i skogen kommer jag framöver stanna upp och lyssna, känna. Medveten om det enorma liv och aktivitet som förekommer. Deras medvetenhet. Och kanske kan jag höra hur de talar till mig. Men vad de säger kan jag bara föreställa mig…

Mitt betyg: