Bokrecensioner, Författare, Nicholas Evans

I vargars närhet av Nicholas Evans

Titel: I vargars närhet
Författare: Nicholas Evans
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 427
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The loop
Översättare: Gunilla Holm
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7643-601-2
Utgivningsår: 2000 (1998)
Format: Pocket

Första meningen: Lukten av ett blodbad kan, tror en del, dröja sig kvar på en plats i åratal.

Handling: När en vargflock dyker upp i den lilla staden Hope i Montana väcks gammal skräck till liv. Familjeband och grannsämja slits sönder. Helen Ross, en ung viltbiolog, får myndigheternas uppdrag att skydda vargarna. Till sin hjälp får hon den unge Luke, känslig son till traktens störste ranchägare, hennes egen mäktigaste motståndare. Tillsammans kämpar de mot omgivningens fördomar, men motsättningarna trappas upp allt mer tills en tragedi tycks oundviklig. Samtidigt växer deras känslor för varandra…

Mitt omdöme: I vargars närhet utspelar sig som förväntat på landsbygden, i en liten by och med rancher. Jag tycker om att befinna mig på den platsen och uppskattar när det blir lite inslag utifrån vargarnas perspektiv. Perspektiven växlas också, förutom mellan Luke och Helen, mellan de andra människorna i byn. Men när det handlade om de andra kunde jag tycka att det inte blev tillräckligt sympatiskt. Däremot älskade jag ofta hur Evans beskrev Luke och Helen, deras personliga resor och integrationen med varandra.

Det glimmar till emellan åt och skildringen av händelserna är helt underbara, men tyvärr tyckte jag att det i det stora hela blev lite för mycket. Det är som om allt ska få plats och det blir svårt att hålla reda på det. Framförallt tänkte jag på de andra människorna i byn. Jag har tidigare läst hans bok Mannen som kunde tala med hästar och båda måste jag säga hade ett lite otydligt slut, han kör på samma stil. Och så jag sitter där lite förvirrad över vad som egentligen hände. Det går också väldigt fort i sluttampen jämför med tempot i resten av boken.

Boken har också ett intressant tema om det här med rovdjur och människan och relationen emellan. Det gör lätt upphov till konflikter och delade meningar vilket gestaltas i denna bok, och det tycker jag Evans lyckas bra med. Frågor ställs huruvida det ska få finnas vargar i området, till vilken grad det ska kontrolleras (och om vi har rätt till det) och en del andra moraliska saker att fundera kring. Det finns många ingredienser, kluriga frågor som sagt, men också kärlek och förälskelse, familjerelationer och livet på landsbygden vilket jag gillade mycket. Älskar man vargar och livet i denna miljö med rancher är det klart en läsvärd bok.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Nicholas Evans

Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans

Titel: Mannen som kunde tala med hästar
Författare: Nicholas Evans
Serie: 
Genre: Roman
Antal sidor: 370
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The horse whisperer
Översättare: Gunilla Holm

Förlag: Forum
ISBN: 91-37-10981-2
Utgivningsår: 1995
Format: Kartonnage

Första meningen: Döden var närvarande vid dagens början liksom det skulle vara det igen vid dagens slut.


Handling: ”Den ende som kan rädda Pilgrim efter ridolyckan är Tom Booker, mannen som kan tala med hästar. På vinst och förlust beger sig Annie till bergen i Montana med sin dotter Grace och hennes älskade – men svårt skadade – häst. Det blir en resa som öppnar en helt ny värld för Annie och Grace och på ett dramatiskt sätt förändrar deras liv…

En underbar roman om kärlek, förtroende och tillit – om att finna det sanna och äkta i livet.”
KommentarDet hann byggas upp ganska höga förväntningar på den här boken innan jag läste den. Framsidan och titeln är otroligt vacker, baksidestexten utlovar stordåd och det faktum att boken har filmatiserats kryddade bara på det ännu mer. Därför måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Av någon konstig anledning hade jag fått för mig att den handlade om något helt annat. Typ om hästmannen ute i vildmarken som ska hela hästen. Men boken bestod mer av Annie som person, hennes relation till dottern Grace och så hästmannen – Tom Booker. Och parallellt med detta uppgiften att rädda hästen Pilgrim efter olyckan. Jag hade tänkt att det skulle mynna ut i en magisk reflektion om livet.
Men missförstå mig inte. Det var trots allt en fin historia. Men slutet förstod jag mig inte på. Början var också seg och utdragen, jag hade gärna kastats in i problemet på en gång. Å andra sidan, vartefter som sidorna passerar blir jag bara mer och mer fäst vid personerna, det gäller att ha tålamod.

Boken är uppdelad i 4 delar utefter de olika faser som karaktärerna går igenom. I dessa varvas perspektiven mellan Annie, Grace och Tom. Vi får veta hur de hanterar situationerna som uppstår, hur deras förflutna ser ut och hur se ser framåt. Det är sorgligt och vackert.

Språket är väldigt lättläst och rättfram – Evans beskriver flera gånger karaktärernas känslor med exakt det de menar. Detta kan jag tycka gör boken lite platt – jag hade önskad mer nyanserade skildringar. Men det ryms också väldigt vackra formuleringar som jag gillar skarpt. Evans ger plats för några ibland lysande insikter om livet som träffar mig rakt i hjärtat.

Om du gillar hästar och fascineras av ranchlivet, men framförallt vill läsa om en mor och dotterrelation, så är detta en bok för dig.

Mitt betyg: 2 av 5