Bokrecension – Lisa och Lilly

Författare: Mian Lodalen
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 351

Handling
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Kommentar
Den här boken var en liten chansning men jag skymtade den en hel del i flödet, hörde gott om den och kände en liten lockelse – tänkte att det kunde vara intressant. Och det var det.

Det är både en tragisk och viktig historia, just för att den är någorlunda sann. Jag tyckte den berättades både enkelt och sakligt men också mitt i prick, vardagligt men också otroligt starkt många gånger. Kärleken och motstridigheterna kändes, men också självsäkerheten och den obönhörliga personliga friheten som unga kvinnor bestämt tänker besitta, oavsett.

Vacker, gripande och viktig.

Betyg: 4- av 5