Bokrecensioner, Författare, Karin Bojs, Peter Sjölund

Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund

”Men sedan hände något dramatiskt. Drygt ett årtusende efter de första böndernas ankomst anlände
några andra män. De kom däremot att bli anfäder till de flesta nu levande svenskar.”

Titel: Svenskarna och deras fäder de senaste 11.000 åren
Författare: Karin Bojs och Peter Sjölund
Serie: Kan ses som en fortsättning från respektive författares tidigare bok i ämnet
Antal sidor: 233 sidor
Genre: Facklitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-016754-7
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: Vi som har skrivit denna bok, Karin Bojs och Peter Sjölund, har tidigare skrivit varsin bok om DNA, historia och släktforskning.

Handling: Pappa är lik sin pappa.
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna. Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern. När vi lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Svenskarna och deras fäder – de senaste 10 000 åren borrar vidare efter Karin Bojs Augustprisbelönade Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren och Peter Sjölunds populära Släktforska med DNA.

Min kommentar: För snart ett år sedan läste jag Min europeiska familj av Karin Bojs och tyckte otroligt mycket om den. Alltså väldigt, väldigt mycket! Såklart ville jag läsa den här så kallade fortsättningen.

Tyvärr har jag en del kritik till den här boken. Allra främst var jag skeptisk till att den kom ut så snabbt. Det kändes så förhastat och med det mindre omsorg i skapandet av den. Jag tycker mig också känna av det under läsningen och det tycker jag är onödigt. Det måste väl ändra vara bättre att leverera en bra bok (såsom Min europeiska familj) än att få ut en bok på marknaden snabbt.

Det andra är något som inkluderar flera aspekter men som grundar sig i att jag också är kritisk till vad boken syftar till. På baksidan står det att ”varje enskild svensk ska kunna hitta sin egen position och sina egna rötter”. Det är inget jag kunde glädjas av när jag läste den. Det är nog tänkt att jag först ska DNA testa mig för att sedan vara uppmärksam bland sidorna där jag härstammar från. På slutet uppmanar de till detta, men jag kommer aldrig känna mig trygg med att göra sånt, oavsett om de menar att det är det. Vem vet vad som händer i framtiden. Jag får rysningar av alla obehagliga saker som kan dölja sig.

Sedan att boken baseras på nästan tretusen DNA-testade män – det tycker jag är mindre trovärdigt. Visst, det kanske kan räcka för att måla upp en bild. Men för att visa på alla Sveriges fäder tycker jag ändå att det är för lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska samla ihop mitt grubblande över boken. Men när det står om kungar och härskare undrar jag vem som kan vara släkt med dem. Såklart finns det mer material om dessa män, liksom anledningen till att de kunnat skriva om männens släktled. Det finns helt enkelt mer om det och det är något som de också förklarar bra så jag har egentligen inga problem med det. Jag blir såklart nyfiken på om det kan tänkas komma en bok som baseras på kvinnor snart.

Annars kändes det för mycket upprabblade av årtal, någon mutation här och där, namn och en vandringsled. Samma sak om och om igen. Med andra ord inte lika roligt att läsa som den tidigare. Men kanske har det att göra med att jag som jag minns det tycket att den förra blev ”mindre intressant” ju närmare nutiden det kom, och i den här boken är det mesta i nutid – det kanske är det som spökar.

Så för guds skull, jag hoppas inte att min kritik får dig att tro att jag inte uppskattade boken. För det gjorde jag! Det finns så mycket intressant i den, informationen är väldigt omfattande och jag gillar verkligen att läsa om ämnet. Det är otroligt fascinerade hur vi har rört oss genom historien. Få veta mer om vart alla kommer ifrån, vilka färdigheter vi tagit med oss och hur vi har influerat varandra och påverkats av yttre omständigheter. Såklart är den läsvärd för den som är nyfiken.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Karin Bojs

Min europeiska familj av Karin Bojs

Titel: Min europeiska familj de senaste 54 000 åren
Författare: Karin Bojs
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 486 (inkl. 48 sidor referenser)
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Albert Bonniers
ISBN: 978-91-0-013911-7
Utgivningsår: 2015
Format: Inbunden

Första meningen: När jag höll på att arbeta med den här boken dog min mor, Anita Bojs.

Handling: Många svenska släktforskare lyckas kartlägga sina förfäder nio, tio generationer bakåt i tiden.
   Den nya DNA-tekniken öppnar ännu större möjligheter. Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och genom DNA-analyser få veta mer om sina band till forntidens människor. Hon läste hundratals vetenskapliga studier, intervjuade världsledande forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
   Resultatet är en bok om Europas historia, från den första invandringsvågen till i dag – om vikingar, tidiga jordbrukare i Mellanöstern och flöjtspelande grottmänniskor i Tyskland och Frankrike.
   Den historia hon skildrar är också vår egen. Vi är alla släkt med varandra. Någonstans, någongång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfäder.
   DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

Mitt omdöme: Först och främst måste jag bara säga att jag blev helt begeistrad över den här boken. Men låt mig ta det från början.

Jag är ju ganska så inne på sånt här nuförtiden (väldigt mycket om ni frågar min sambo, hehe). För så här är det, i slutet av sommaren såg jag en intervju med Bojs och blev helt fascinerad men också ganska kluven till hur det ens vad möjligt att släktforska tiotusentals år tillbaka i tiden. Sedan fördes en del diskussioner i hemmet om vår egen släkts historia – ”man kanske skulle ta och göra en sån där släktforskning?”. Och av en händelse träffade jag min sambos moster för första gången, och hon råkar vara just… släktforskare. Sedan läser jag Jean M Auel böcker om stenåldersflickan Ayla. Och jag ser på dokumentärer i ämnet, om de första människorna i Nordamerika, Asien och Australien. Lagom lyrisk på detta? Kan ni då tänka er vilken otrolig entusiasm jag kände när jag läste den här boken? Galet.

Men det är inte bara för mitt intresse i ämnet som gör boken så himla bra. För Bojs är otroligt skicklig. Boken är så välskriven, pedagogisk och fascinerande. Lika intressant att följa som en spännande roman.

Vi får följa med Karin Bojs när hon upptäcker sin och Europas historia. Vilka steg vi tagit, hur våra liv såg ut och vi får en glimt av olika människoöden. Hur hon har lyckats balansera allting är för mig helt otroligt. Hur kan det, samtidigt som det är tung och svindlande fakta, också vara personligt intressant och också lärorikt? Skrivet på ett lättillgängligt och fängslande språk. Jag kan inte ens tänka mig vilket arbete som krävts för att skriva boken. Som om det inte vore nog, har hon även humor i sitt berättande. Och när jag läste kapitlet om hundens historia kom det en tår i ögat. Det är en resa att läsa den här boken, utan dess like…

Men personligen uppskattade jag mer utav det i början. För ju närmare nutiden det blev, desto mer ”ointressant” tyckte jag att det var. Fast inte direkt ointressant, inte alls, om ni förstår… men när tiden närmade sig idag blev det alltmer Karin Bojs historia (visserligen utgör boktiteln det!), liksom mer dilemman kring politik och sånt utifrån vår nutida moderna värld. Ändå var det bra tycker jag att hon tog upp frågor kring vad DNA-tekniken kan behöva fundera kring, absolut (i slutet av boken finns frågor och svar). Men för mig, om jag ska vara hård, skilde det sig en del från början av boken. Då kändes det som en saga, för vuxna, om hela människans vandringsväg. Början och slutet har lite olika färger. Och det med förståelse, eftersom det ändå har hänt en del på 54 000 år… men nog om detta! (det finns ju ofantligt mycket att diskutera ur boken)

För det är ändå just det som gör boken speciell. Att växelvis följa Bojs resa gör det personligt och greppbart. Återigen otroligt hur hon har lyckats hålla ihop och balansera boken med fakta och berättande (hon är ändå journalist, och inte forskare).

Jag har verkligen sprungit igenom boken, 54 000 år på 3 dagar. Inte undra på att jag är lite utmattad… Men nu i mål ser jag tillbaka på min resa, på Karin Bojs och Europas resa, och förundras över vad vi människor ända har genomgått. Jag rekommenderar verkligen boken (funkar fint också för gångare!), till alla som är intresserad av historia av detta slag. Eller bara vill hänföras.

Mitt betyg: