Bokrecensioner, Författare, Isabel Allende

Ödets dotter av Isabel Allende

Titel: Ödets dotter
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 394
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Hija de la fortuna
Översättare: Lena Anér Melin
Förlag: Pan förlag
Utgivningsår: 2001 (1998)
ISBN: 91-7263-155-4
Format: Häftad

Första meningen: Alla människor föds med en eller en annan speciell begåvning, och Eliza Sommers upptäckte tidigt att hon hade två: gott luktsinne och gott minne. 
Handling: Hittebarnet Eliza växer upp i en välbärgad engelsk familj i Chile vid 1800-talets mitt. Som 16-åring förälskar hon sig i den fattiga Joaquin. Kärleken är en galenskap och när Joaquin, lockad av rykten om ofattbara guldfyndigheter, ger sig av till Kalifornien, reser Eliza efter. Båtresan blir en mardröm och väl framme i San Francisco tvingas hon att leva förklädd till pojke. I det nya landet finner hon såväl grymhet som godhet, men framför allt en överväldigande frihet och hon utvecklas från en naiv ung flicka till en mycket ovanlig kvinna.

Min kommentar: I höstas kom jag snabbt över min första bok av Isabel Allende – Andarnas hus. Den tyckte jag var helt fantastisk! Det var framförallt för Allendes berättarröst som jag nu har samlat på mig ett antal fler böcker av henne. Nästa bok som blev läst var den här, Ödets dotter.

Jag kände såklart igen hennes stil och jag njöt av att läsa den. Det är fascinerade på sätt och vis hur texten och upplägget kan tyckas så ”grötigt”, som jag tidigare uttryckte det, men ändå inte ställa till med några problem i läsupplevelsen. Jag hänger lätt med i Allendes färgrika språk.

Den person som jag finner mest intressant att läsa om är den kinesiska naturläkaren Tao Chi´en. Hur Elizas liv sedan flätas samman med honom var väldigt fint att läsa om.

Allt som allt är den här boken snarlik och bra i sitt sätt precis som Andarnas hus. Men det är något i handlingen som gjorde att den kändes mer diffus. Början var alltför utdragen och det tog ett tag innan det tog fart för mig. Sedan blev jag inte lika dragen och förtrollad som förra gången. Kanske sattes ribban för högt i och med den strålande första boken jag läste av henne. Ödets dotter är helt okej och i grunden fantastiskt berättad, om man ser till de små återkommande delarna. Men som helhet, efter att ha läst ut den, upplevde jag den något svalare.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Isabel Allende

Andarnas hus av Isabel Allende

”Du har mycket att uträtta, så sluta upp att tycka synd om sig själv, drick vatten och börja skriva.

Titel: Andarnas hus
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 384
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La casa de los espiritus
Översättare: Lena Anér-Melin
Förlag: Pan
ISBN: 91-7263-209-7
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Häftad

Första meningen: Barrabás kom till familjen sjövägen, antecknade flickan Clara med sin sirliga handstil.

Handling: Andarnas hus är en bred krönika över Chiles utveckling i det tjugonde århundradet, speglad i historien om en stor och mäktig familjs öden. Det är på en och samma gång en färgrik ordfresk och en dramatisk berättelse som samlat miljoner läsare i den gamla och nya världen.

Min kommentar: Åh vad har håller den här boken varmt om hjärtat! Inte minst för att den kom till mig som genom ett under, jag tyckte dessutom väldigt bra om den.

Jag visste egentligen inte så mycket vad jag hade att vänta mig när jag började läsa men när jag kikade runt lite blev jag otroligt imponerad att boken är författarens debut och att hon började skriva den när hon levde i exil under militärkuppen i hemlandet Chile. Allende hade vid den här tiden inte heller några kvinnliga förebilder alls om författarskap, men från läsningen kände jag hennes skrivglädje. Boken speglar den här historia händelsen, men också så mycket mer.

Precis som baksidestexten beskriver är den bred, men när den lilla texten inte väckte mig något intresse satt jag i stället som förundrad genom alla boken sidor. För när det handlar om en hel familj sträcker den sig också över en lång tid och har då möjlighet att visa hur människor hänger ihop och påverkar varandra, liksom boken också hör ihop med hela landet och tidens anda. Förändringens vindar blåser och nya ambitioner tar plats. Jag hade inte väntat mig att få en sådan inblick i kulturen, om platsen och från perioden på ett sätt som känns intressant, fräscht och lärorikt. Boken grundar sig mycket i Allendes egna uppväxt, det känns att det är på riktigt. Hit hör inslagen av magi och myt, som jag tyckte var underbara. Det är färgrikt målande både i den stora bilden men även i den lilla, där varje enskild människas stormiga upplevelser porträtteras både med allvar och lättsammare ton.

Ovanpå allt det här, eller det som utgör den stora grunden, är att jag verkligen gillar Allendes språk. Det är otroligt beskrivande och helt underbart att läsa. Inte minst för att det känns så levande. Efteråt har jag gått och tänkt på personerna. Och så gillar jag verkligen hennes berättarteknik när hon blandar nuet med både det från förr och det som komma skall, och när det händer är det fortfarande fascinerande. För de mesta gillar jag de långa meningarna, men jag hade önskat några fler styckeindelningar på vissa platser för att göra det mer luftigt och hanterbart. Det gick bra, men kändes något kompakt ibland.

För att summera säger jag bara att jag älskar den här boken. Allt med den, hur historien berättas, språket, innehållet, karaktärerna, budskapet, bakgrunden. Och det genomsyras av så mycket kärlek. En pärla!

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Chile, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.