Bokrecensioner, Författare, Helena von Zweigbergk

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Titel: Ur vulkanens mun
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: Anna och Mats #1
Genre: Roman
Antal sidor: 364
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301754-9
Utgivningsår: 2008
Format: Inbunden

Första meningen: Vi reser till Sicilien en vecka.

Handling: En semestervecka på Sicilien. Mamma, pappa och två barn. Nu ska de starta om på nytt.
   Anna och Mats lever i ett äktenskap som är på väg att brista. Våren har varit tung och resan till Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.
   Men semesterveckan blir till en mardröm och de håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt?
   Resan skulle bli en början till förändring.
   Men kan de mötas igen? Och vill de det?
Min kommentar: I våras läste jag min första bok av von Zweigbergk och blev helt tagen, jag tyckte den var riktigt bra! Det var väldigt annorlunda, rakt på sak om det som skaver och jag tyckte det var så befriande.
Men nu måste något ha hänt, eller så var bara tillfället fel eller hela ämnet, men den här boken gick inte hem hos mig. Jag kan känna igen språket och syftet men jag tyckte aldrig om Anna, som är den som berättar i boken, det kändes bara patetiskt. Jag tyckte inte heller att det var något spännande som hände. Å andra sidan, författaren vill skildra den där vardagskampen, som jag kände mellan relationerna i den förra boken som jag läste av henne, men jag tyckte inte att det blev inte lika intressant i den här boken.
Jag kan också känna att den förra boken var bättre skriven, kanske är de olika och har sin egen form, men det var inte lika sprakande i denna. Men jag kanske inte ska jämföra alltför mycket, fast det är ju intressant att jag gav den förra boken fullpott och sen så föll det pladask vid nästa, så jag kan inte låta bli.
Den här boken är bra om man vill känna igen sig i att våra partnerrelationer kanske inte alltid behåller sin glans genom åren och tillslut blir det kanske för mycket som tränger på. Jag tror också den skulle passa lite äldre personer bättre än mig eftersom just Anna och Mats är äldre och har barn.

Mitt betyg:

Bokrecensioner, Författare, Helena von Zweigbergk

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.
Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.