Bokrecensioner, Diana Gabaldon, Författare

Främlingen av Diana Gabaldon

Utgivningsår: 1991
Antal sidor: 735
Serie: #1
Förlag: Bra Böcker

Baksidetext: Den första tidsresanAndra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid …

Mina kommentarer:
Vilken tid den här boken tog för mig att läsa, å andra sidan är den väldans lång så det kanske inte var så konstigt att det tog tid, inte heller när jag inte kände för skynda på så att säga. Det fick ta den tid det tog, för jag gillade ändå att läsa den.

Det är lite spännande med böcker som en ”har missat”, som varit så populär och vad gäller den här också från tv-serien och att själv äntligen få uppleva den, för att se om man nu har missat något. Jag kan säga att jag gillade den här mer än serien om Ayla av Jean M. Auel. Den var bra också, men kändes lite seg emellanåt. Här är det också mycket, men språket är mer givande och det kändes mer givande överlag att läsa. Det blir mycket intrig och spänning och inte minst kärlek.

Det är mycket från den historiska aspekten som tillför gott. Speciellt när huvudpersonen kommer utifrån, från en annan tid. Kanske inte riktigt nutid, men kontrasterna blir ändå märkbara. Till en början tyckte jag Clarie reagerade trovärdigt och så men efterhand blev det väldigt mycket som förekommer och som är väldigt annorlunda mot hennes egen tid och då verkar hon mer ha köpt det, anpassat sig och accepterat det otroligt väl, kanske lite för väl, vad vet jag.

Jamie var en intressant och rolig karaktär att lära känna. Jag har inte sett serien mer än kikat på någon scen, men det var inte riktigt så jag föreställde mig honom. Så jag har in egna bild av det för mig själv.

Annars är det också en hel del moraliska ställningstagande, framför allt utifrån tidsaspekten. Eller kanske bara därför, hade det inte varit något problem annars, utan Claire? Jo kanske ändå. Någon måste det finnas som hade åtminstone reagerat inombords, sedan att reglerna och förhållandena är som dom är vid den tiden, det sätter sina ramar. Det var då himla passande att Claire verkar så kunnig och lyckats hamna på ”rätt plats”. Jag tänkte hela tiden att det skulle avslöja henne på något vis.

Nåja. Det är en lång resa som inte slutar här, för mig är det är en tillräckligt givande handling och sätt att berätta det på för att jag ska fortsätta med serien!

Bokrecensioner, Diana Gabaldon, Författare

Sagan om Lord John Grey av Diana Gabaldon

Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: 2017 (2003, 2007, 2011)
Rec.ex: Från förlaget, tusen tack!!
Ett delikat uppdrag
Antal sidor: 316

Baksidetext: Plikt och ära
London 1757. Sjuårskriget och kampen mellan England och Frankrike om herraväldet i kolonierna har just inletts. Lord John Grey, ansedd adelsman och hög officer i Konungens armé, har fått ett dilemma på halsen. Den tilltänkte gemålen till hans dygdiga sextonåriga kusin tros ha drabbats av franska smittan och lord John måste med stor diskretion ta reda på om detta är sant.
   Men han avbryts av akuta tjänsteplikter. En officerskollega har blivit mördad och lord John får uppdraget att utreda omständigheterna. Viktiga, topphemliga militära dokument har stulits vid en arméförläggning och den döde officeren tros vara den skyldige. I jakten på mördaren och i efterforskningarna om den lastbare fästmannen får läsaren följa lord John på en oförglömlig resa i Londons historiska miljöer, från East Ends eländiga fattigkvarter med bordeller och stinkande rännstenar till Mayfair och överklassens eleganta salonger.

Svärdets brödraskap
Antal sidor: 441

Baksidetext: En förödande sanning
Året är 1758 och sjuårskriget är i full gång. Officeren lord John Grey är en dödlig familjehemlighet på spåren. Hans far, hertigen av Pardloe, sköt sig några dagar innan han skulle ha ställts inför rätta anklagad för förräderi och beblandning med jakobiter. Nu, sjutton år senare, är familjenamnet rentvått och dess ära återupprättad, men ett förestående bröllop blåser nytt liv i skandalen.
   Lord Johns bror Hal befaller sin bror att inte ägna saken någon uppmärksamhet. I sin frustration vänder sig lord John därför till en man som har varit såväl hans fånge som hans biktfader: den skotske jakobiten James Fraser.
   Men kriget, en förbjuden kärlekshistoria och Jamie Frasers egna hemligheter försvårar lord Johns sökande efter sanningen. När Fraser slutligen ger honom den saknade biten i ett förbluffande pussel måste lord John bestämma sig för om familjens ära är värd priset av hans eget liv.

Fången från Skottland
Antal sidor: 447

Baksidetext: En förbjuden passion
Helwater, England 1760. Det skotska upproret har slagits ner och rebellen Jamie Fraser lever ett stillsamt liv som frigiven krigsfånge. Om nätterna hemsöker minnen av den förlorade hustrun Claire och deras gemensamma barn hans drömmar.
   I London tar adelsmannen och officeren lord John Grey emot ett paket. Det innehåller dokument som pekar mot en stor konspiration och överhängande fara. Men vissa av texterna är skrivna på det sällsynta tungomålet ersiska, som lord John inte kan tyda. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser.
   Snart befinner sig lord John och Jamie Fraser på en resa mot Irland, ett land vars slott och mossar ruvar på hemska hemligheter. Ofrivilligt förenade jobbar de mot samma mål, och påminns om de känslor som en gång band dem samman.

Mina kommentarer om dessa böcker:
Jag har knappt hört talas om Diana Gabaldon tidigare, eller hennes tv-serie Outlandet, men när jag fick frågan om att läsa den här serien om John Grey med boken Fången från Skottland så tackade jag efter lite tvekan ja. Det som var bekymmersamt var det här med att jag skulle behöva läsa utanför serieordningen och det brukar jag inte göra. Men det lät så pass spännande att jag ville testa ändå.

Så när jag börjar läsa faller jag genast för det, jag älskade språket! Det var så livfullt, roligt och så lätt att bara vilja hänga med och se vad som händer. Så jag läste vidare men så växte en känsla av att jag har missat en massa, vilket jag förmodligen har men så fick jag ändå chansen att läsa böckerna i ordningen med den här serien och det är jag väldigt tacksam för.

Ett delikat uppdrag var dock lite knepig tycker jag. Kanske beror det mest på att handlingen i just den boken hade en märklig scen. Däremot gillade jag att följa Grey och hans väg för att ta sig an de uppgifter som han får, det fanns ett driv och som de andra böckerna byggs det upp en mystik som uppskattas.

Med Svärdets brödraskap så kom jag en bit in i boken att tycka mycket om den, framförallt när jag lärde känna Grey mer. Det här med att han är gay i den där tiden gör det onekligen spännande och annorlunda, men jag gillar verkligen hur karaktärerna speglas fram på det här lättsamma sättet som får mig att läsa vidare. Mot slutet var det riktigt spännande.

Så till Fången från Skottland som jag tyckte allra mest om. Där kom John Greys mjuka sida fram ännu mer och det tyckte jag var så fint att läsa. Det var också intressant när han samspelar med Jamie, han som då är en mer huvudperson i de andra böckerna som jag bara måste läsa nu. Jag hade dessutom kommit att fastna mer för karaktärerna att det var så njutningsfullt att läsa, jag gillar Gabaldons sätt att berätta mycket. Det här är äventyrliga böcker som engagerar och som dessutom bygger på intressant historia.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag gillar dem mycket, framför allt språket, spänningen och det här historiska samt den humor som smyger sig in, det är inlevelsefullt och jag kommer nu att läsa Gabaldons huvudserie med Jamie och Claire, det ska bli intressant.