Bokrecensioner, Corinne Hofmann, Författare

Resan tillbaka till den vita massajen av Corinne Hofmann

Titel: Resan tillbaka till den vita massajen
Författare: Corinne Hofmann
Serie: Den vita massajen #3
Genre: Memoar
Antal sidor: 196
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Wiedersehen in Barsaloi
Översättare: Mia Engvén
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21735-0
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Pocket

Första meningen: Nu bär det av.

Handling: Fjorton år har gått sedan Corinne Hofmann tvingades fly från Kenya med sin dotter Napirai. Då var situationen ohållbar och rädslan stor för att dottern skulle tvingas till omskärelse. Nu är läget ett helt annat. Mötet mellan familjen, massajen och vännerna i byn är omtumlande och rörande. I Resan tillbaka till den vita massajen återvänder Corinne Hofmann till platser som betytt mycket för henne: färjan där hon en gång träffade Lketinga, lerhyddan där de bodde tillsammans och sjukhuset där hon kämpade mot malaria och där dottern kom till världen. Dessutom besöker hon inspelningen av filmen som bygger på hennes första bok, Den vita massajen. En film som hade premiär i Tyskland i september 2005.
   Vi som älskade de första böckerna om massajkvinnan kommer att känna igen oss! Men vi får också en unik insyn i det samhälle som Corinne Hofmann besöker. Hon tar oss med till ett Afrika som har att kämpa för en ny tillvaro, där både modernt liv och traditionell kultur ska rymmas.

Min kommentar: Jag är faktiskt lite förvånad att jag uppskattade att läsa den här boken, och även den tidigare – Den vita massajens dotter. Vart kom det ifrån? Men jag hade rysningar när jag läste, jag blev rörd och det var lärorikt. Corinne är väldigt modig och stark. Det är imponerande och att hon klarade av att leva i Kenya på den tiden, att hon delar med sig av sina upplevelser och framförallt ger oss läsare en insyn i landet. Det är ju på riktigt det här. Och det är det som sätter sig hos mig som läsare.

Språket har jag inte varit särskilt imponerande av i tidigare böcker, ganska platt och styltigt. Som om hon bara skrivit ner dagboksanteckningar. Men jag tyckte det var bättre i den här boken på något vis. Det som ryms i texten räcker långt för att beröra.

En av anledningarna till att jag gillade de två efterföljande böckerna från Den vita massajen tror jag är för att de är lite mer reflekterande, Corinne ser ju tillbaka på upplevelsen, medan den första ”bara” berättar det som skedde. Och i den var texten rent kvalitetsmässigt inte så starkt.

Jag gillar verkligen när Corinne menar att om tidigare liv finns så måste hon har varit massaj. Någon annan förklaring till hennes enorma dragning till landet kan jag inte tänka mig. Och hennes starka dragning till sin svärmor, dottern Napirais farmor, känns också som något alldeles extra. Deras förståelse och kärlek till varandra trots enorma olikheter, det var otroligt fint och rörande att läsa om.

Hofmanns stora önskemål med dessa böcker är att öka vår förståelse för de kulturella skillnader och utmaningar som finns. Det tycker jag verkligen hon lyckats med. Och det faktum att hon nu sluter cirkeln på sin resa genom att resa tillbaka till platserna där allt började är fint gjort.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Kenya, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Bokrecensioner, Corinne Hofmann, Författare

Den vita massajens dotter av Corinne Hofmann

Titel: Den vita massajens dotter
Författare: Corinne Hofmann
Serie: Den vita massajen #2
Genre: Självbiografi/Memoar
Antal sidor: 188
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Zurück aus Afrika
Översättare: Mia Engvén
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-21216-7
Utgivningsår: 2004 (2003)
Format: Kartonnage

Första meningen: Långt, långt bort hör jag en röst: ”Hallå … hallå, vakna!” och känner plötsligt en hand på min axel.

Handling: Ingen som läste Den vita massajen lär ha glömt den fascinerande sannsagan om hur en ung, framgångsrik schweizisk kvinna blev handlöst förälskad i en vacker massajkrigare och lämnade allt för att dela hans liv på den afrikanska savannen.
   I denna uppföljare berättar Corinne Hofmann om sitt och dottern Napirais liv efter hemkomsten till Schweiz.

Min kommentar: Eftersom jag minns mina upplevelser av Den vita massajen som tudelade var jag inte särskilt lockad att läsa ännu en bok i samma anda. Men nu hade jag ju skaffat både nummer två och nummer tre redan innan jag läste den första. Fast någonstans var jag ändå lite nyfiken hur det egentligen gick för Corinne…

Jag gillade verkligen hennes förord där hon berättar om hur hon i början försökte besvara alla de brev som hon fick från de som läst Den vita massajen. Tillslut blev det ohållbart och hon bestämde sig för att skriva den här boken till alla som undrade hur det gick. Okej, det var en bra utgångspunkt, så jag inte fick för mig att hon skulle dra den här historien i all oändlighet för att den redan etablerat sig så starkt.

När jag började läsa så gick det rekordsnabbt tills mina ögon tårades och jag blev djupt berörd. Eftersom historien tar vid där den slutade i första boken är det lika dramatiskt och hjärtskärande som då. Jag minns på en gång hur det var och det är en helt otroligt svår situation hon hamnat i. Det känns som om det inte finns något rätt, vad hon än gör blir det fruktansvärt… jag börjar också förstå vad som berört så många människor med denna historia och det är hennes mod och styrka (förutom den annorlunda situationen).

Under resten av läsningen smög det sig också på både det ena och andra som jag fann roliga, intressanta men även fina på det sätt att det nu blev ett bevis på att om man följer sitt hjärtats röst brukar det mesta ordna sig tillslut.

Så jag är ändå förvånad att jag kunde känna så pass bra för den här boken, även om det i det stora hela inte är det bästa språket enligt mig. Kanske en petitess. Jag är inte helt nöjd med hur hon ringar in och avslutar boken. Eftersom det i den här boken också finns med lite bakgrundsinformation om när hon skrev den första boken, Den vita massajen, kan jag förstå varför hon först blev nekad bokutgivning. Då sa de att boken inte innehöll de kriterier som krävs vad gäller intrig, det var inte tillräckligt spännande. Här är lite min besvikelse över språket, att jag upplever det styltigt och tråkigt. Å andra sidan, eftersom boken är självupplevd, är det svårt att göra något åt det, liksom svårt att bedöma. Jag förstår Corinne när hon blir arg över vad i hela friden de mer kan kräva (och så nämner hon alla de helt sinnessjuka och grymma händelser hon var med om och skrev i boken). Tänk vad åsikter vi kan ha.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker denna bok var helt okej. Corinne delar ambitiöst med sig och om du gillade den första boken får du absolut inte missa den här. Nu är jag sugen på att ta del av nästa steg i den här fascinerande historien, nämligen när hon reser tillbaka till Kenya…

Mitt betyg:

Serien:
1. Den vita massajen
2. Den vita massajens dotter
3. Resan tillbaka till den vita massajen