Kategori: Ann-Helén Laestadius

Handling: Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Kommentar: Nog hade jag hört bra om den här boken även om det inte direkt har varit en sådan som knackat på inom mig och som jag velat läsa. Tur då att man ibland gör bra spontanlån på biblioteket. För den här boken var ju helt fantastiskt!

Boken fångade mig redan efter sin första sida. Det är fantastiskt med sådana läsupplevelser, för sedan var det som felfritt ända till slutet och det allra sista ordet – underbart.

Jag gillar precis allt med dem men framförallt de här huvudämnena som boken berör – ett samhällsproblem som Kirunas stadsflytt och sedan Majas oro kring det här som är en viktig sak att både läsa och känna igen sig i men också belysa. Det är ju inte heller bara ungdomar som har mycket tankar och funderingar, även om det är extra starkt då. Jag kan känna att det är skönt på något vis att få återuppleva dramatiken. Att Maja sedan har en kille som hon spanar in och hoppas på var också ett härligt inslag. Den var så bra skriven så man njuter bara av att läsa allt. Riktigt bra och inkännande.

Betyg: 5 av 5

Rabén & Sjögren – 2016