Kategori: Ann-Helén Laestadius

Bokrecension – Stöld

Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 440

Handling
Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.

”Stöld” är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.

Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.

Augustprisbelönade Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna bygger på verkliga händelser. ”Stöld” är en varm men samtidigt svidande skildring av en bortglömd del av Sverige där människor ställs mot varandra.

Kommentar
Det fanns främst två saker som jag uppskattade med den här historien. Det ena var den ökade insikten och kännedomen om samerna och renskötarnas tillvaro, och den andra om att de också är högst medvetna om klimatförändringarna som sker. Då de i sitt yrke drabbas hårt av detta (även fast detta påverkar oss överallt). Sedan de andra fördomarna och starka krafter som finns människor emellan om renskötarlivet. Alltsammans är väldigt obekant för mig, så därför var det väldigt intressant att få kliva in i den här världen med ”sådana” människor.

Det är också fint berättat att få följa de spår som en händelse kring detta sätter i en ung flicka (jag gillade att följa Elsa), för att också visa på hur starkt alltsammans är. Även fast det bara är påhittat, bygger det också på allt som redan förekommer och förekommit, och efter att ha lyssnat till denna så blir jag ganska upprörd över hur situationen ser ut.

Så det här var inte bara en fint berättande och givande historia att ta del av, den berättar också något viktigt om dagens Sverige.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Tio över ett

Författare: Ann-Helén Laestadius

Handling: Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Kommentar: Nog hade jag hört bra om den här boken även om det inte direkt har varit en sådan som knackat på inom mig och som jag velat läsa. Tur då att man ibland gör bra spontanlån på biblioteket. För den här boken var ju helt fantastiskt!

Boken fångade mig redan efter sin första sida. Det är fantastiskt med sådana läsupplevelser, för sedan var det som felfritt ända till slutet och det allra sista ordet – underbart.

Jag gillar precis allt med dem men framförallt de här huvudämnena som boken berör – ett samhällsproblem som Kirunas stadsflytt och sedan Majas oro kring det här som är en viktig sak att både läsa och känna igen sig i men också belysa. Det är ju inte heller bara ungdomar som har mycket tankar och funderingar, även om det är extra starkt då. Jag kan känna att det är skönt på något vis att få återuppleva dramatiken. Att Maja sedan har en kille som hon spanar in och hoppas på var också ett härligt inslag. Den var så bra skriven så man njuter bara av att läsa allt. Riktigt bra och inkännande.

Betyg: 5 av 5
Rabén & Sjögren – 2016