Aktiviteter, Bokprat

Tisdagstrion – Väderstreck i titeln

Nu var det länge sedan jag var med i tisdagstrion arrangerat av Ugglan & Boken, men tyckte detta tema var lite skojigt så jag ville ta mig en titt efter passande böcker. Fast det var väldigt svårt att ens hitta några haha, det var mest den förstnämdna som jag kom att tänka på sedan tog det lite stopp, men fann ändå ett par 😉

Norrut av Scott Jurek är en bok jag köpte på bokrean. Jag kan älska sådana äventyrsböcker (så hoppas den är bra också…) och nu längtar jag dessutom väldigt mycket till att själv kunna börja springa igen och även till sommaren.

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren var en spännande och välskriven ungdomsfantasy.

Norrsken av Frida Skybäck är en bok jag tidigare kikat på men efter hennes senaste underbara feelgoods, Bokhandeln på Riverside drive, Bokcirkeln vid världens ände samt Bokskåpets hemlighet, så kan det hända att jag blir lite nyfiken på dessa.

Bokprat

Långläsning ”The name of the wind” (4)

Under våren läser jag Patrick Rothfuss bok The name of the wind och gör varje vecka en kort uppdatering, mest för att stämma av och hålla lästempot. Nu ligger jag dock lite efter men ska försöka komma ikapp. Inför denna del fyra har jag läst till kapitel 42.

Kanske än mer än förra veckan har jag inget att direkt nämna. Mer än att detta är bra engelskaträning för mig… Jag har läst till veckans del och kan bocka av den, nu ser jag fram emot att läsa vidare.

Bokprat

Nytt i hyllan – bokrea och andra fynd

Något försenad men bättre sent än aldrig. Här är en himla massa böcker som jag införskaffat mig den senaste tiden. Främst från bokrean, men också några loppisfynd. Några har jag läst och som varit sådana favoriter att jag måste ha dem i hyllan, andra är sådana jag lockas av. Finns det någon bland dessa som du har läst, eller funderar på att göra?

Det sjunger i isen av Linnea Dunér (läst)
Högt flyger fåglarna av Linnea Dunér
Dit inga vindar når av Linnea Dunér
Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler
Lögnernas träd av Frances Hardinge (läst)
Trädhjärta av Gabi Frödén
De sju systrarna av Lucinda Riley (läst)
Pärlfiskaren av Karin Erlandsson (läst)
Isobels vandring av Kajsa Ingemarsson
Honeymoon, hejdå & bergen som väntar av Emma Svensson & Per Magnusson (läst)
Allt jag fått lära mig av Tara Westover (läst)
Korpmåne av Therese Henriksson
Alla orden i mig av Karin Erlandsson (läst)
Norrut av Scott Jurek
Portionen under tian Äta ute av Hanna Olvenmark (julklapp släpptes -feb)
Happy Food Green av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart
Den blå maten av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart

Aktiviteter, Bokprat

Långläsning ”The name of the wind” (3)

Under 9 veckor gör jag en slags readalong, även om det antagligen är bara för mig själv, för den här boken. Jag använder den här formen av veckouppdateringar för att hålla igång mig själv med den här tjocka boken. Det behövs också för att jag inte är van att läsa på engelska. Nu ligger jag dock efter p.g.a syskonleverans men jag ska försöka komma ikapp så snart som möjligt. Sedan gör jag pyttesmå uppdateringar, mest som små hållpunkter för mig som jag bockar av så att jag inte kommer av mig, denna gång fram till kapitel 36.

Av den anledningen med bebis så har jag kanske varit lite tankspridd vid läsningen och kan inte riktigt peka på detaljer, men det har varit spännande att läsa omden fortsatta resan med den smått mystiska stämningen som förekommer och jag gillade att läsa om Denna.

Bokprat, Skrivande

Lillebror är här! En förlossningsberättelse

Den 23/3 klockan 01.16 kom den här lilla prinsen till världen! Som jag har längtat och väntat och så fantastiskt makalöst mysigt det är med ännu en liten plutt att nosa och pussa på ❤

Saker och ting har nu en liten anpassningstid innan jag ”har kläm” på allt och saker får bli som det blir i den takt det kräver nu med två barn. Men ett par recensioner i veckan kommer att dyka upp på bloggen, och eftersom kanske jag får in skrivandet också. Något jag förstås också vill, men som sagt, förståeligt nog får det ta sin tid. Min långläsning av The name of the wind ska jag försöka komma ikapp med också.

Jag tänkte nu skriva ihop ett inlägg där jag skriver av mig om hur det varit senaste veckan i denna omvälvande tid. Mestadels hur förlossningen gick (en sammanfattning finns längst ner i inlägget), men även de första dagarna hemma med storasyster och allt.

Jag tar det från början, när han ännu befann sig i magen. Han var beräknad den 3/4 och jag var beredd som sist att jag lär få vänta tills den dagen. Även om jag liksom då starkt hoppades och trodde att det skulle bli tidigare. Men den här gången var det än tydligare. Kanske för att det är andra barnet. Men jag hade tänkt att eftersom det förmodligen är en pojke så skulle det gå några dagar till ändå för att jag hört att de är lite sega 😉 Men med en flicka på 2,5 år hemma blev vardagen som gravid lite annorlunda än sist. Jag kände mest hela tiden, allra främst sista månaden, som om han skulle trilla ut. Typ. Det tryckte och hamrade nedåt något alldeles ofantligt ibland. Och ju mer veckorna gick desto känsligare blev kroppen. Så om jag gjorde något ”för mycket” fick jag mesa på i snigelfart eller helst lägga mig ner och vila. Däremot har jag haft en enklare graviditet mot sist med knappt någon foglossning, betydligt mindre sammandragningar (eller åtminstone att jag kunde promenera i nästan vanlig takt) och jag har försökt hålla igång med lite rörlighet och styrka och väldigt mycket ”vardagsmotion”.

Planen var att han skulle komma mellan 24/3 och 5/4 men ni kan ju förstå hur det går med sådana planer 😉 lillebror har förstås sina egna. För då på onsdagen skulle min mamma åka ner de 70 mil som skiljer oss för att kunna ta hand om storasyster när det blev dags. Men vi fick lite föraningar om att det kunde vara på gång så som tur var hann hon ta sig hit innan ändå – men det var allt med minsta marginal.

För det blev lite komiskt att jag söndagen den 21/3 gjorde en story på instagram där jag lite kort nämnde med bild att det var en alldeles lagom aktivitet för mig att sitta på en lekplats, lyssna på skrivpodd och låta storasyster leka själv. Eftersom jag var så rädd att dra igång förlossningen innan mamma skulle hit. Det kändes som sagt otroligt ostadigt.

Mycket riktigt, att det typiskt nog skulle ske på bebisens egna vis. En timme efter den förutsägelsen gick slemproppen (vid klockan 12). Dock inte färskt blod utan lite mer brunt. Sedan ringde jag mamma en gång i timmen och vi båda blev nojiga att nu händer det grejer och hon packade allt mer. Fast när jag ringde förlossningen om det sa de att detta säger ingenting. Jaha, jag tyckte det sa allt. För sist var det så allt började på natten och 22 timmar senare var hon ute.

Det blev så mycket anspänningar att veta om det här och att mamma ännu inte var här och invänta och/eller oroa sig att värkarna skulle börja. Men vi bestämde på kvällen att hon skulle ställa klockan tidigt och åka ner nästa dag på måndagen. Oavsett skulle jag ringa vid 6 när storasyster brukade vakna och kolla läget. Då hade det hänt än mer.

Vattnet gick klockan 3 den natten. Inte någon flod men från den stunden sipprade det ut lite hela tiden vilket inte var så speciellt charmerande. Väldigt märkligt tyckte jag att det var, för sist gick vattnet bara någon timme innan hon var ute. Nu blev det än mer anspänning om att det var på gång utan att något egentligen hände. Samtidigt var jag lite lugn den här dagen för mamma var åtminstone på väg. Anledningen till att det var så viktigt är att hon är typ den enda som kan ta han om storasyster och det skulle kännas tryggast, bli smidigast och bäst på det sättet.

Jag ringde förlossningen och sa att mitt vatten hade gått och jag fick tid på eftermiddagen för kontroll. På kontrollen såg allt bra ut men ännu hände ingenting. Jag fick tid för ultraljud dagen därpå på morgonen och även information om att det om tre dagar skulle bli igångsättning om ingenting började av sig själv. Det fasade jag för så jag kunde bara hoppas. Ringde min syster vid 16 och hon peppade mig och sa att nu är det i varje fall max 5 dagar tills han är här och det var skönt ändå (vilket i efterhand blev 9 timmar, ännu inga känningar där och då). Jag var lite mer samlad och laddad nu när saker och ting var lite mer konstaterade.

Mamma plockade upp mig på sjukhuset och väl hemma var det hjärtligt återseende blandat med nattning av barn och mellan varven genomgång hur allt fungerade med skötseln av henne och hemmet och allt däromkring.

Även om det inte händer så mycket egentligen kände jag mig lite uppe i varv med anspänningen och det som komma skulle och att inte riktigt veta men ändå veta att nu är det nära. Jag fick då lite sammandragningar och tyckte att det också kom lite mensvärk samtidigt som dem, men jag hade ”fullt upp” med det vi gjorde och tänkte inte mer på det. Men när barnet var lagt kände jag att tusan – det här är ju värkar. De kom och gick och blev alltmer påtagliga. Detta var efter 19. Så då tog jag en dusch och försökte vila samtidigt som jag fixade det allra sista nödvändiga. Vi la oss alla tidigt och jag skulle försöka sova lite på soffan eftersom vi nu förstod att jag nu förmodligen skulle få åka in på natten.

Jag fick mest ångest över vad som nu skulle hända, då allt ju är så fruktansvärt hemskt och gör så in i helsike ont… sist hade jag väldigt extrema värkar under ett antal timmar och jag kunde inte alls slappna av så jag var fullkomligt mörbultad och kunde knappt röra mig efteråt osv. och allt var rena helvetet om jag ska tala klarspråk. Jag tyckte det var hemskt, och kan med nöd och näppe säga att det var värt det för de små underverken… Och nu var det dags igen, och jag gjorde mitt bästa för att slappna av och andas, spara på krafterna.

Värkarna blev mer och mer påtagliga och jag tyckte rätt snart att de gjorde väldigt ont. Och det tickade på. För varje halvtimme tog de en ny kulmen antingen i intensitet eller längd. De accelererade rätt fort. Och eftersom de brukar gå fort andra gången och det ändå gick rätt fort första gången så sa min magkänsla att jag nog ska åka in närsomhelst. Jag ringde förlossningen strax efter 22 och var välkommen, men jag sa att jag skulle avvakta lite. En halvtimme senare ringde jag dock och sa att nu åker vi in, för utvecklingen var påtaglig och många gjorde fruktansvärt ont. Ett viktigt kriterium för mig var att få bada, inget annat, så det ville jag hinna göra. När vi kom in närmare halv tolv fick jag lägga mig för CTG. Hon kollade hur öppen jag var och egentligen skulle jag vara förvånad om jag ens var det, för det kändes som om allt just hade börjat. Men det var 2-3 cm, ändå pratade hon om hotell osv om inget mer hände. Jag var lite nollställd då, för mig fanns inget annat än att det var nu det gällde och aldrig i livet att jag skulle åka härifrån. Så jag låg där för CTG och tog värk på värk och satan så ont många började göra. Vissa var extrema och pågick otroligt länge och fick våg på våg av ny intensitet. Jag tänkte att varje värk skulle ge effekt så att vi fick stanna. 30 minuter senare ringde jag på larmet, för jag kunde verkligen inte ligga kvar för smärtan i ryggen. Då var jag öppen 5 cm. Så vi var välkommen att promenera bort till vårt förlossningsrum. Väl där var jag öppen 7 cm och de fick väldigt bråttom att fixa allt med mig så att jag kunde kasta mig i badet. Bl.a en nål i armen för antibiotika till bebisen p.g.a tidig vattenavgång. Jag hoppade i badet och då blev det som natt och dag i hur värkarna kändes. Det varma badet hjälpte otroligt mycket.

Snart tryckte det på baktill, såsom jag förstås minns att det gör inför krystvärkarna. Och det sa jag så att de skulle vara beredd. Jag gjorde mitt bästa för att slappna av i några kroppsdelar åtminstone vid varje värk som förstås var smått outhärdlig. Det kom någon fråga om jag ville föda i vattnet och när mvc-barnmorskan frågade mig ett par dagar innan trodde jag inte det. Jag tänkte att jag då skulle vilja ligga ner och kunna slappna av helt. Men nu gick det så fort att jag tänkte varför inte, det får bli som det blir, just där och då ville jag inte lämna badet precis.

Och sedan kom de, krystvärkarna. Då var det som att för varje, de få som var, som att han åkte ner fem centimeter. Det var i varje fall påtagligt hur snabbt det gick. Då gick vi igenom mellan värkarna hur jag skulle göra nu när det blev vattenförlösning. Till skillnad från sist när slutklämmen var rena befrielsen och hyfsat enkel, var de nu rena skräcken då kroppen förmodligen knappt hunnit med. För när han stannade upp med huvudet mellan benen så skrek jag typ allt jag hade att de skulle ta ut den, alltså nu nu nu. Det var för jäkligt att känna hur det sved och allt. Sist brydde jag mig verkligen ingenting när värkarna tog paus vid det skedet. I varje fall så blev det bara några få men intensiva minuter för snart trillade han ut.

Då kändes det lite episkt att få ta upp honom och hålla honom mot mig när han skrek och vyssja och stryka. Jag hade fött i vattnet! Och nu vid andra barnet kändes allt mer självklart och tryggt och jag ville bara ta till mig honom på en gång. En hel människa som bara dök upp 😉 Det är så fantastiskt hur allt kan gå till.

Så till skillnad från sist gick det ännu fortare och jag hanterade nog värkarna lite bättre. Jag visste vad allt handlade om. Det enda var slutskedet som var fruktansvärt denna gång. Visst var värkarna något ofantligt starka men det var otroligt skönt att det gick relativt fort och drog på, så att jag inte hann bli helt slut. Efteråt gick jag själv upp ur badet med honom och jag kunde flytta runt mig i sängen och gå upp och kissa efteråt. Sist var allt detta otänkbart. Så det var skönt. Tycker också det är lite roligt att barnmorskan som när vi kom in och inte tyckte att jag var tillräckligt öppen och pratar om hotell och annat, bara 90 minuter senare förlöser denna gosse 😉 när det väl fick fart så gick det undan…

Även senare på BB gick jag runt och ammade. Det är tre saker som var otänkbart sist. Att jag ammade så bra (lillebror har fått till suget och klunkandet från första stund, gapet och greppet tog några dagar dock), att jag överhuvudtaget kunde stå och gå omkring, och så att göra saker samtidigt som jag ammade. Befriande. Anledningen till att vi fick stanna var för den tidiga vattenavgången och att bebis då skulle kontrolleras med jämna mellanrum upp till 36 h. Egentligen ville jag hem till storasyster men blev det bra ändå, nu när allt löst sig som jag önskade.

Och nu vid dagens datum har det endast gått en vecka drygt sedan vi kom hem, men det har gått väldigt bra med henne. När vi kom hem sa hon bebis (något hon uppmärksammade allt mer sista månaden) och sedan var hon förstås glad att se mig igen så hon sa ”krama na” och kramade oss, det kändes fint. Dock blev hon senare hysterisk för att hon ville ha just bebisens filt, men lite respekt och hänsyn är nyttigt att lära sig. Som att inte heller klänga på mamma om hon är öm. Men det har gått så bra sedan. Hon är rätt saklig – bebisen sover, bebisen äter, byta blöjan osv som hon säger. Jag försöker pussa och krama på henne så mycket jag kan och göra saker med henne också. Hon är otroligt duktig och känns väldigt trygg. Men än hinner saker hända eller vad man ska säga, vi tar en dag i sänder och även jag har en hel del att komma in i som tvåbarnsmamma 🙂 Men det är ju helt magiskt det här. Som jag njuter för jag vet hur tiden springer iväg…

Sammanfattning av förlossningen för andra barnet
21/3
12.00 Slemproppen går (dock mestadels brunt)
22/3
03.00 Vattnet går och sipprar sakta men säkert från denna stund
15.15 Kontroll på förlossningen med information om igångsättning och ultraljudstid kl. 9 följande dag
19.30 Värkarna börjar
22.10 Ringer förlossningen och säger att värkarna har börjat, var välkommen in men säger att jag avvaktar
22.45 Ringer förlossningen och säger att nu åker vi in (allt accelererar rätt fort)
23.05 Vi åker in vilket tar 30 minuter
23.41 Inskriven och läggs för CTG, öppen 2-3 cm – ”inte godkänt” så ska avvakta
23/3
00.15 Öppen 5 cm så är välkommen in till vårt förlossningsrum
00.25 Väl där är jag öppen 7 cm, bråttom ner i badet vilket gör susen som smärtlindring, men allt accelererar än mer
01.10 Krystvärkar börjar (skulle själv dock påstå att de var tidigare)
01.16 En pojke på 3660 g och 48 cm anländer till världen genom vattenförlossning i v.38+2

Aktiviteter, Bokprat

Långläsning ”The name of the wind” (2)

Dags för den andra uppdateringen i min långläsning av The name of the wind av Patrick Rothfuss. Planen är att det ska ta 9 veckor och varje onsdag göra en avstämning. Inför denna onsdag skulle jag ha läst till kapitel 23.

Varning för spoilers.

Nu har jag fått reda på lite mer om karaktärerna liksom introducerats för lite mer magi, och det uppskattade jag. Jag tycker mig hänga med lite mer i språket, så det här är bra träning… Jag ser gärna att det blir än mer av det magiska/mystiska och/eller att något ”stort” sker så att det får lite fart. Det är okej nu, men jag önskar kanske lite mer dramatik även om jag gillar huvudpersonens fascination för att vilja lära sig hantera vinden så att säga…

Bokprat

Långläsning ”The name of the wind” (1)

Dags för den första lilla uppdateringen för min långläsning för den här boken. Planen är att läsa den under 9 veckor och att varje onsdag göra en kort avstämning. Denna del 1 gäller fram till kapitel 9.

Varning för spoiler.

Jag läser i stort sett aldrig på engelska, så detta är en utmaning för mig men jag är villig att ta den. Så läsningen går långsamt men det gör inget. Det går ganska bra, men hoppas jag kommer bättre in i det framöver, liksom i handlingen.

Det finns en del spännande mystik kring huvudkaraktären som jag spänt väntar på att det drar till sig mer. Jag gillar inslagen med honom och det magiska han söker, och även det här med att det är mycket fokus på sagoberättande. Det skapade en fin stämning.

Aktiviteter, Bokprat

Långläsning – The name of the wind (Patrick Rothfuss)

Förra året tog jag med boken Vindens namn av Patrick Rothfuss på boktolvan. Jag kom så långt att jag lånade hem den från biblioteket, men stack då iväg på en spontanresa till min familj i norr och fick lämna tillbaka. Sedan blev det inte mer med det.

Nu fick jag syn på boken på en second hand hylla och tänkte att det kunde vara bra att ha den hemma, eftersom jag förstås velat läsa den. Dock är den på engelska vilket kan vara en utmaning för mig. Men eftersom jag ju vill läsa den så tänker jag göra det på det här sättet, lite öppet på bloggen för en extra knuff. Ganska långsam takt men ändå inte alltför mesig, hanterlig kanske är rätt ord. Boken är på 662 sidor, så det blir ca 73 sidor i veckan under 9 veckor.

Hållplatser för korta läsuppdateringar sker på onsdagar med följande datum och sidnumrering.

10 mars läs till sidan 65 (kapitel 9)
17 mars läs till sidan 153 (kapitel 23)
24 mars läs till sidan 225 (kapitel 36)
31 mars läs till sidan 279 (kapitel 42)
7 april läs till sidan 350 (kapitel 53)
14 april läs till sidan 428 (kapitel 63)
21 april läs till sidan 506 (kapitel 72)
28 april läs till sidan 578 (kapitel 80)
5 maj läs till slutet.

Det blir alltså förmodligen inga djupa analyser utan mest en avstämning att jag håller lästempot och kanske någon reflektion.

Aktiviteter, Bokprat

Readalong ”Borta med vinden” (del 2)

Egentligen var det igår som en uppdatering om veckans sidor skulle upp på bloggen, men det blev tajt med allt som skulle hinna göras och jag var så väldigt trött att jag inte hann med igår kväll. Prio var förstås att hinna läsa alla tänkta sidor så att jag kunde diskutera med littermentärt som jag genomför detta med, och det hann jag förstås med, så det var skönt. Nu är det ny dag och nya tag. Här kommer mina tankar om andra delen för läsningen av Borta med vinden, sidorna 252-521.

Varning för spoiler.

Under den här delen så hände det väldigt mycket. Inte en tråkig stund skulle jag nog vilja påstå, det hände saker mest hela tiden som kastade runt och det var än roligare, mer spännande och intressant att läsa då.

Sist önskade jag lära känna Scarlett mer och det fick jag nog, men det visade sig att hon är lite knepig och ganska mesig. Även om hon verkar vara äventyrlig och rättfram för sin tid, så visar det ändå tydligt hur kvinnor var på den tiden. Som när hon blev helt förvirrad och handlingsförlamad för att hon skulle göra något och ta tag i saken helt själv, utan minsta stöd från något håll – vilket hon aldrig utsatt sig för tidigare. Ännu mer av den här förvirringen kring förändring visade sig när hennes mamma dog och det blir allmänt nytt i och med krigets framfart. Jisses, tänker man lite ibland, om hur de handskas med allt som kastas om.

Och med tanke på det här med slavar, så dök det nu upp ett par scener som jag nästan tappade hakan inför. Boken har tydligen fått kritik för sin rasism och det är glasklart varför, om jag säger så. Otroligt märkligt att läsa vissa scener med integrationen dem emellan.

Partnerskap och giftemål är också viktiga ämnen och nu när hon är änka och dessutom kriget skördat många män, kommer tankar om detta och hon funderar på att gifta sig igen. Jag kunde tycka det var lite skojigt på något sätt. När hon också med tanke på innan reflektioner om hur mesig hon är, att hon då behöver en man för att klara sig. Ändå verkar hon ha någon form av självständighetstänk, undrar lite hur det kommer fram senare.

Bokprat, Listor

Bästa böckerna 2020

Tanken var att jag skulle spela in en video och presentera mina absolut bästa läsupplevelser. Men nu har jag skjutit på det så länge att jag lägger projektet åt sidan. Jag känner mig inte så redo för den typen, så jag gör det som allt är bekvämast för mig – att skriva 😉

Under 2020 läste jag 102 böcker (här finns en summering) och utav dem listar jag här mina tio absoluta guldkorn (så visst läste jag än mer fantastiska böcker, men dessa blev personliga favoriter).

Pärlfiskaren av Karin Erlandsson
Alla orden i mig av Karin Erlandsson
Vargattacken av Lars Berge
Ett hem att dö för av Lina Arvidsson
Midnattsbiblioteket av Matt Haig
Sju minuter över midnatt av Patrick Ness
Honeymoon, hejdå & bergen som väntar av Emma Svensson
Där kräftorna sjunger av Delia Owens
Biblioteket av Susan Orlean
Ålevangeliet av Patrik Svensson

Två bonustips är böckerna av Axel Lindén, Fårdagboken och Tillstånd, som jag tycker tar upp en naturrelation som jag tycker är värd att ägna en extra tanke åt.