Också mina läromästare

Att göra små vardagsinlägg kanske skulle vara något att föra in på bloggen? Så att det blir just en blogg. Här är så enformigt kan jag tycka. Samtidigt kan jag från mitt perspektiv tycka att det kan vara något upprepande med hur dagarna ser ut, men ändå, på ett sätt är det inte heller det. Livet med barn som mycket kretsar kring nu för mig, då sker allt i perioder med små förändringar med tiden, trots allt.

Jag tänkte i varje fall att jag kan kika in och skriva av mig om det aktuella. Ibland. Nu som det går att se på bilden så besöker vi ofta bäcken nedanför oss. Dit tar det bara några få minuter att ta sig. Det är precis att det går att rulla ner vagnen med lillebror ner över ängen. Vatten är ju oemotståndligt, och det kan vara ganska skönt för mig också att vi bara går ner dit och hänger en stund. Mysig plats är det också, med det porlande vattnet och vitsipporna, som ger en välbehövlig avkoppling.

För nu går dagarna i ett med de små liven. Jag håller på jämt och ständigt med det ena och andra kring dem och hushållet och kan tyvärr känna mig lätt stressad över alla dessa småsaker. På nått sätt blir jag stressad kring bebisen, att det alltid är saker som ska hinnas emellanåt, storasyster med allt vad det är, laga mat, äta, plocka undan något, tvätt, dusch, hund och allt vad som behöver göras jämt. Och så skrivandet… det är svårt. Det går, absolut. Men den här lilla karusellen stressar mig som sagt så jag försöker lirka in det när det ”passar”. Tyvärr så finns förstås andra övriga sysslor som jag fyller in tiden med, också. Att rensa prylar är en härlig undanflykt…

Jag har i varje fall provat att skriva små stycken men skrivångesten är ganska stor nu. Det här med att det finns miljoner sätt att mixa orden på. Så jag funderar på om jag ska ta det där steget som faktiskt ingår i snöbollsmetoden som jag ägnar mig åt för planeringen – att skriva handlingen från början till slut. Att också göra det extremt sakligt med alla punkter. För allt är förstås inte bestämt. Men om jag vet handlingen mer så kanske jag känner mer trygghet i tolkning och riktning när texten zoomas in sedan. Jag får inte glömma varför jag valde den här berättelsen eller formen att berätta den på. Fast allt är utdraget och med tvivlet, så finns den första förälskelsen kvar, och den ska jag vägra släppa, även om jag måste påminna mig. Inte minst om risken finns att jag får för mig att återigen ändra mig. Det är detta som gäller, annars kommer jag aldrig någonstans. Och det, detta eviga trampande, är jag makalöst less på. Under ytan pyr extrem ångest att jag aldrig lyckas få till något, jag blir galen på mig själv. Men kanske är jag för självkritisk. Jag måste bli bättre på att tänka better done than perfect. Antagligen måste jag lära mig att våga skriva dåligt, hela vägen. För ja, som att man någonsin kommer bli nöjd ändå.

En dag i sänder, vara snäll mot mig själv men ändå göra små steg framåt. Med tiden kan det växa till sig. Tålamod. Detta smått frustrerande ord kan jag tycka. Men oundvikligt. Jag blir bättre. Barnen är mina största läromästare.

Bokrecension – Andas

Författare: Ulrica Norberg
Förlag: Forum
Utgivningsår: 218
Antal sidor: 275

Handling
Andas! är en praktisk handbok som visar hur man tar kontroll över den egna hälsan och välmåendet.

Ulrica Norberg är välkänd profil inom yoga och meditation där andningen är grundläggande. Hon har skrivit en lång rad framgångsrika böcker i ämnet. Boken Andas! förenar yogafilosofi och den senaste forskningen om hjärnan och nervsystemet.

Författaren gör en resa bakåt i tiden, till flera tusen år gammal yogafilosofi där prana (sanskrit för andning) beskriver fyra delar av ett andetag. Och från dagens medicinska rön hämtar hon kunskap om neurologi som visar att den kemiska balansen i kroppen vävs samman via vår andning.

Ulrica är passionerat intresserad av att se människor växa. För att hitta passion och potential behöver man rikta sitt fokus inåt. Med hjälp av andning, stillhet, reflektion och skapande kommer man långt. Med världen som sitt arbetsfält reser hon runt och skriver, utbildar och inspirerar människor i olika workshops. Hon har tilldelats titeln Yogiraj, yogamästare, som förärats endast nio västerlänningar före henne. Hon har utbildat över 500 yogalärare i världen.

Kommentar
Jag har sedan tidigare läst boken Nomad av författaren. Den var så välskriven med sitt relativt kompakta innehåll och samtidigt så engagerande och inspirerande att jag absolut ville läsa även den här. Kanske kunde jag känna lite osäkerhet vad som egentligen väntade i detta ”märkliga” ämne, men varför inte, kände jag. Det här kan då vara lärorikt i vår stundtals hetsiga tillvaro.

Också den här gick i samma spår som Nomad, välskriven och innehållsrik. Jag fick med mig en del och kände mig uppmanad att tänka till lite mer framöver. Samtidigt kände jag mig fascinerad över hur mycket det egentligen finns att berätta om i detta ämne. Ändå kändes allt relevant. Men det är väl klart att det finns oändligt i detta breda, livsnödvändiga ämne…

Betyg: 4 av 5

Långläsning ”The name of the wind” (del 8+9)

Under våren och 9 veckor har jag läst den här boken och gjort små uppdateringar så att jag höll lästempo. Alltsammans har mest varit engelskaträning för mig, då min läsförståelse mest blev ytlig. Nu var det ett par veckor sedan jag läste ut boken och jag har helt enkelt glömt bort att checka av den här aktiviteten. Jag är så nöjd att jag läste hela, även om det blev som det blev haha. Den var stämningsfull och ”mysig” att läsa, men någon fortsättning blir det inte…

Bokrecension – Den femte årstiden

Författare: N.K Jemisin
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 473

Handling
Den söndrade jordens enda kontinent kallas Stillheten. Men jorden är allt annat än stilla: skalv och jordbävningar kommer och går hela tiden. Ibland går jorden in i en Femte Årstid, som kan sträcka sig över flera år. Då antar dessa vulkaniska, seismiska, atmosfäriska och geomagnetiska omvälvningar apokalyptiska proportioner. Genom åren har civilisationen på Stillheten organiserats i ett kast- och rassystem. Utanför det står orogenerna, utstötta ur och förslavade av samhället, men samtidigt nödvändiga för att skydda mänskligheten, eftersom endast de kan påverka och motverka de seismiska krafter som hotar dess överlevnad. Nu råder Femte Årstiden återigen – kommer världen att gå under eller kan någon rädda den?

Essun har lyckats hemlighålla för sin man Jija och sin omgivning att hon är orogen. En dag finner hon sin treårige son Uche död – ihjälslagen för att han visat tecken på orogeni. Och den som dräpt pojken är Jija. Han har nu flytt tillsammans med deras dotter Nassun, som även hon ärvt förmågorna. Essun måste hitta sin dotter innan något ont händer henne. Men var ska hon söka?

Den femte årstiden är den första delen i trilogin ”Den söndrade jorden”. Alla tre delarna har belönats med en Hugo Award för bästa roman.

Kommentar
Här har vi rena fantasy och möjligheten att få försvinna i en helt annan värld. Också uppläsningen var något annat än det vanliga jag brukat lyssna på. Så alltsammans blev en uppskattad omväxling.

Själva historien och världen var oerhört spännande och säregen. Det var en väldigt speciell känsla och berättarsituation som jag gillade mycket. Även om jag stundtals hade lite svårt att hänga med, så var det ändå väldigt fascinerande med det som den här historien bestod av. Inspirerande och hänförande.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Eden

Författare: Monica Sabolo
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 277

Handling
I ett reservat för ursprungsbefolkningen, inklämt mellan en motorväg och uråldriga skogar, bor femtonåriga Nita. Motorvägen kantas av plakat som efterlyser försvunna flickor och skogen skövlas av skogsbolag. Nita drömmer om att ta sig därifrån, ända tills jämnåriga Lucy flyttar in i grannhuset. 

Några månader senare försvinner Lucy. Det dröjer två dagar innan hon hittas vid foten av ett träd, naken och täckt av sår. Ingen vet vad som har hänt, och Lucy har slutat prata. Snart upptäcks spår efter mystiska ritualer i skogen och när fler attacker sker börjar det viskas om hämndlystna skogsandar med rakbladsvassa näbbar och klor. I sina försök att ta reda på vem som gett sig på Lucy hamnar Nita själv mitt i händelsernas centrum. 

Eden är en spänningsmättad roman om tonårstidens gränsland, systerskap och hämnd.

Kommentar
En bok med ett sådant skogstema var svår att motstå för mig. Däremot var jag lite tveksam till de allra sista benämningarna, som inte är teman jag direkt söker för läsning. Men jag kunde inte låta bli förstås.

Jag tyckte den här var bra och stämningsfull. Lite konstig ibland men absolut på att sätt som gjorde mig nyfiken och lockad. Att jag inte visste vad allt handlade om typ, och att vad som helst kunde hända. Det kändes spännande. Och för det mesta tyckte jag att det höll sig så genom hela boken. Men lite mot slutet falnade det för mig och jag kände inte riktigt att den gick hem hos mig. Kanske där fanns en liten besvikelse. Svårt att säga på vilket sätt. Men jag är ändå glad att jag läste den för den var lite speciell, på ett bra sätt. All den här mystiken och det oväntade. Som en saga, nästan.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Biodlaren från Aleppo

Författare: Christy Lefteri
Förlag: NoNa
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 349

Handling
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter… Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död.

När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där.

Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.

Kommentar
Med den här boken fanns två parametrar som var lite motpoler för mig. Å ena sidan lockades jag av temat kring bin för den här boken, å andra sidan dras jag också ifrån temat kring flyktingsituationer.

Men jag tyckte att den här historien var ”mysig”. Jag fick en fin känsla för karaktärerna och tyckte det fanns en fin gestaltning i deras drivkrafter liksom återkommande kopplingar och referenser till deras bisyssla. Det blev en fin prägel som jag uppskattade, också med det här utifrån berättartraditionerna som förekom i boken. Generellt fanns en fin atmosfär, trots de som förekommer. Och med tanke på den andra pelaren så blev det helt okej, men inte så mycket mer där för mig.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Jag for ner till bror

Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 318
Serie: Del 1

Handling
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte Johnhar ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Kommentar
Det här är ju minst sagt en bok som synts överallt i flödet och en sådan bok som jag tänker att man måste testa, åtminstone. Jag tror jag började lyssna på den en gång, men fortsatte inte. Nu satte jag den på min boktolva för tänkte att jag just ville prova den. Och nu har jag gjort det, check på det…

Det här var inte riktigt en bok för mig. Men vem vet, kanske hade det gått bättre om jag inte lyssnade.

Jag tyckte inte om råheten och det möjliga sarkasmen. Nja, tonen och känslan och det som fanns mellan raderna på något sätt tilltalade inte mig. Jag försökte ändå de till det säregna med berättandet och den egna stilen som jag visserligen kunde känna en snudd på inspiration från. Jag kan väl förstå att serien är omtyckt för de som gillar stilen, men detta var inte min smak.

Betyg: 3 av 5

Långläsning ”The name of the wind” (5+6+7)

I vår läser jag den här episka romanen av Patrick Rothfuss och varje vecka gör jag en superkort uppdatering, mest för att stämma av och hålla lästempo. Jag har fortfarande legat efter sedan lillebror kom och jag har väldigt svårt att få till lästid av denna. Allt går i ett på dagarna med två pluttar och jag hinner knappt med nått annat än dem och hem… men jag gnetar på och tränar min engelska. Som inte alls är något jag är van vid och det märks vid min läsförståelse. Ändå tycker jag den är stämningsfull när jag väl läser och så, men i efterhand är det ganska blankt. Det känns i alla fall hoppfullt att jag nu kommit ikapp 😉

Tisdagstrion – Bäst hittills i år

Wow vilket maffigt tema för veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken. Jag har läst, eller främst lyssnat, på väldigt många bra böcker som jag absolut vill tipsa om – men att välja endast tre var en utmaning. Det fick bli dessa.

Morgondagens post till Vidhäll av Solja Krapu-Kallio
En väldigt härlig slags feelgood. Jag njöt varje sekund som jag lyssnade på den. Det var underhållande, lättsamt och skojigt med det lite mediala temat och vardagsigenkänningen när huvudkaraktären trasslar in sig i olika saker.

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy
En otroligt välskriven, skrämmande och vacker historia som jag blev djupt involverad i för den goda relationen jag fick till huvudkaraktären.

Netraya av Lovisa Wistrand
Kanske min största överraskning någonsin. Det var många år sedan jag läste Drakviskaren, som visserligen var bra men det var så många ord (och liten text), dessutom inte helt min stil på omslag, så jag har dragit mig. Men varit lockad och hört gott om denna så till slut, och vilken tur – det var en helt underbar läsupplevelse. Jag blev så involverad i vad som hände och det var väldigt inlevelsefullt, intressant och fin kärlekshistoria.

Bokrecension – Lev din dröm & Lev i din kraft

Författare: Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: 2020
Antal timmar: 4 h 15 min & 4 h 2 min

Handling Lev din dröm
Välkommen till en helt ny värld! En värld där dina drömmar blir verklighet.

Vad är attraktionslagen? Hur fungerar den? Och hur kan man använda den för att nå sina mål? I “Lev din dröm” berättar författaren Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt allt du behöver veta om attraktionslagen, en naturlag som kan förändra ditt liv, och tankens kraft. Med en gedigen bakgrund inom såväl psykologi som personlig utveckling har hon satt samman en guide för hur du kan komma igång med ditt nya, bättre liv och uppfylla dina drömmar.

Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt (1968-) är en svensk författare, socionom, inspiratör, framgångscoach, intuitiv terapeut och astrolog. Hon debuterade som författare med boken “Lev din dröm” 2014 och har sedan dess skrivit ytterligare en bok, “Lev din kraft” 2016. 

Handling Lev i din kraft
Vill du uppnå dina drömmar och leva ditt liv till fullo? I ”Lev din kraft” leder författaren Helena Magdalena Ivekrans-Nätt dig på rätt väg! I denna djupdykning i attraktionslagen presenteras ett antal praktiska övningar som hjälper dig att utvecklas på ett personligt plan och finna motivationen att förändra ditt liv. Låt ingenting stoppa dig när du lär dig att leva i din kraft!

”Lev i din kraft” är den efterlängtade uppföljaren till ”Lev din dröm”.

Kommentar
Dessa två har jag lyssnat på och uppskattat det väldigt mycket. Jag kände att jag behövde komma in i lite mer positiva tankespår då jag också hade det lite deppigt sista gravidveckorna och innan våren fick fart. Men kanske också överlag. Livet blir ju så mycket härligare då och sedan önskar jag även att mina drömmar och ambitioner åter får fart. Jag har varit i en smått förvirrande tid. Jag tror dessa hjälpte mig jättemycket, samt andra liknande böcker som jag också lyssnade på i samma veva.

Till en början tyckte jag (författar)uppläsningen var lite för ”lam och gullig” på nått vis men det gick ändå snabbt över för sedan uppskattade jag den väldigt mycket. Om det fungerar bra är det alltid roligt när författare läser sina egna verk, kanske också när det är en sådan här typ av bok. Det blir personligt och trovärdigt.

Det var väldigt många år sedan jag först läste om attraktionslagen, och har haft svårt att vilja läsa något annat om den för jag förknippar den så mycket med min första läsupplevelse. Men nu gick det väldigt bra, jag gillade den svenska förankringen och anpassningen.

Dessa var fullproppade med fina exempel och resonemang från olika personer och situationer. Framförallt fanns en väldigt vänlig och uppmuntrande ton som jag gillade. Positivitet och självklarhet, allt som genomsyrar attraktionslagen och det som ska föra den till vår fördel. Jag blev upplyft och påmind om detta fantastiska när jag lyssna på dessa och kände mig lättare manad att just leva min dröm och i min kraft.

Betyg: 5 av 5 & 4 av 5